middagsgäster

av

Tänk så det kan bli

Nån som är bekant med Mellerud? Det köpte jag för att bli av med urinsten i toaskålen. Efter mina generösa och upprepade behandlingar är urinstenen nu puts väck. Tyvärr är också porslinslagret bortfrätt!

Att medlet hade sån verkan kunde jag inte föreställa mig. Jag borde ha nöjt mig med citronsyra. Suck.

I går hade vi gäster på middag. För att bespara mig kockande föreslog Husse att vi skulle värma ”Pork knuckles” som vi hade i frysen. Det var ett utmärkt förslag tyckte jag. Snabbt och enkelt. Till dom gjorde jag potatismos.

När jag öppnade ugnsluckan för att ta ut köttet upptäckte jag att ugnen var kall! Köttet också förstås. Av nån konstig anledning hade jag ställt ugnen på grill och den funktionen verkar min gamla ugn ha glömt.

Nu var goda råd dyra. Att servera köttet kallt gick inte för sig, så jag stoppade in ugnsformen i mikron och värmde det där. Lika varmt som från ugnen var det inte, men köttspadet antog åtminstone flytande form.

Potatismoset var godkänt, liksom såsen. Efterrätten också. Och efter den var det dags för kaffe med dopp. Redan när jag hällde upp kaffet kunde jag notera att det var starkare än vanligt. Konstigt, jag hade använt lika många kaffemått som vanligt tyckte jag.

En av gästerna som aldrig annars använder grädde eller mjölk bad att få grädde. Den andra gästen ville gärna ha vatten tillsatt. Kallt gick bra.

Påtår ville ingen ha utom Husse. Det var bara han som tålde styrkan. Han tyckte inte ens att kaffet var starkare än vanligt sa han efteråt. Eller så var han bara snäll. 🙂

Eftersom det var sen eftermiddag drack jag inget själv, men hällde upp en slatt för att provsmaka. Kaffet var verkligen i starkaste laget konstaterade jag. Fattar fortfarande inte hur det hade gått till?

Efter det här kommer ingen förmodligen att tacka ja till mat och/eller kaffe! 😀

av

10.6 – Axplock från veckan som gick

Vi har haft middagsgäster, monterat myggnät och fått ”huggarmat”. Näktergalen har drillat för oss, svanarna har fått tillökning, gräset är klippt och bersån nyoljad. Mia diggar sommarvädret.

Middagsgäster
Förra onsdagen serverade vi middag i Tallmo till våra grannar på udden mittemot. Det var deras första besök i Tallmo och första gången dom åt Husses specialitet, rökta kasslerbiffar. En gemytlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

Monterat myggnät
Av Husses son fick vi attiraljer för myggfönster i julklapp. På fredagen tog vi fram dom och kom underfund med att måtten inte stämde med fönstren på Udden. Men själva nätet gick ju att använda.

Sagt och gjort. Husse fäste nätet med ritstift och så var det klart. Nu kunde vi ha fönstret öppet nattetid för att få lite svalka.

”Huggarmat”
På lördag eftermiddag vankades ”huggarmat” hos herr och fru grannen. Junior firade att han är utexami­nerad skogs­ma­skins­fö­rare. Den första och hittills enda i byn.

Huggarmaten följdes av en specialbeställd ”skogsmaskinstårta” till kaffet. Ett verkligt mästerverk, komplett med ”stockar” och en skogsmaskin som ståtade mitt på. Den var för all del inte ätlig, men krönte skapelsen mycket illustrativt.

Näktergalen
Tack vare myggnätet och öppet fönster i sovrummet har vi kunnat somna till näktergalens sång. Husse tycker den låter förskräckligt enformigt, men det beror nog mest på att han har nedsatt hörsel på ena örat.

Härom kvällen låg jag länge och njöt. Fågeln verkade sitta rätt nära för drillarna hördes väldigt väl. Det var för övrigt första gången jag medvetet lyssnade. Ljuden var oerhört variationsrika – makalöst att en sån liten pippi får ur sig så många olika ljud!

Svanarna har fått tillökning
Igår upptäckte jag att svanparet har fått tillökning. Hela familjen var samlad i vår vik, tre småttingar syntes mellan mor och far. Även om det är gott om svanar hoppas jag att dom små liven klarar sig till vuxen ålder.

Gräset är klippt
Idag åtog sig Husse att klippa gräset på ”stora” gräsmattan. Den senaste tidens regn och värme har förstås fått gräset att frodas sen den 23.5 då jag klippte det senast.

Bersån nyoljad
Först idag oljade jag golvet i bersån. Dels behövde det torka efter tvätten och dels har vädret varit ostadigt med regn nattetid.

Jag konstaterade att det är tre år sen jag oljade det senast, så det behövdes verkligen. Och nu är det gjort. Det tog längre tid att få upp locket till oljeburken än att måla. 😀

Mia diggar sommarvädret
Mia uppskattar sommarvädret bara hon får hålla till i skuggan. Hennes favoritplats kvällstid är stolen på trappan. Där slipper hon blåsten och har full koll på vem och vad som rör sig inom reviret.

Framåt 23-tiden kommer hon antingen in självmant eller så hämtar matte henne för då är det i regel läggdags på Udden.

av

3.7 – Vattenorienterat

Vi har åkt färja, bekantat oss med fiskeredskap, haft middagsgäster och besökare. Äntligen regnar det!

Åkt färja
Förra torsdagen hade vi bestämt att 70-års­pre­sen­ten till Råttan/Väduren skulle levereras. Vid halv sex-snåret hämtade vi henne och hennes man för avfärd. Dess värre hade jubilaren redan listat ut vart hän det bar av när vi var på väg mot Kasnäs, så det planerade över­raskningsmomentet uteblev.

Min barndomsvän fyllde jämnt redan i april och blev utlovad middag på ett ”fashionabelt” ställe som present när hon kom till Finland. Nu var vi på väg till Farmors café på Högsåra med halv sju-färjan från Svartnäs.

Det blev en trevlig utfärd och maten smakade utmärkt! Nåt annat hade vi heller inte väntat oss, Farmors café har vad jag vet inga missnöjda gäster. Lagom till sista färjan kl 21.45 hade vi ätit klart och pallrat oss tillbaka till färjfästet.

Bekantat oss med fiskeredskap
I förrgår gick Fiskets dag av stapeln kl 14-16 på sportplanen i Kärra. Som arrangör stod Dragsfjärds Fiskargille. Den ville vi gärna vara med på.

Vi fick bland annat höra hur notfiske går till, se hur man byxar en abborre och lappar nät. Dessutom kunde vi bekanta oss med ett antal fiskeredskap av olika modell och årgång. Intressant och lärorikt.

Middagsgäster
Gårdagskvällen var vikt för middag i samma sällskap som på Högsåra. Husse hade lovat visa sitt rökrör och bjuda på rökt lax innan ”turisterna” lämnade ön för den här gången.

Den var lika god som alltid och följdes av kaffe med glasskaka och konjak i ”södra salongen”. En trevlig kväll igen i trevligt sällskap.

Besökare
Dagens första besök var planerat. Eftersom det var ett bra tag sen vi senast träffade Vik Husse hade vi bestämt att idag skulle besöket bli av. Det blev en hel del fisk‑ och väderprat utöver de senaste nyheterna.

Dagens andra besök var en glad överraskning. En barndomsvän det också, men en som jag inte har sett på nästan 10 år! Av förståeliga skäl hade vi en hel del att ventilera.

Äntligen regn
I juni fick vi för all del en del regn, men efter den långa torkan innan behövdes en rejäl påfyllning. Idag har det regnat till och från hela dagen, så vi niger och tackar väderkontoret å växternas vägnar.

Med lite tur kan vi tömma 20 mm ur regnmätaren i morgon bitti.

av

29.5 – Från strömming till grevinnan Armfelt

Strömmingsfångsten lyckades, vi har haft middagsgäster, druckit jubileumskaffe och ätit glass i Bjärnå. Idag har jag köpt vitlökspeppar och haft ett hedersuppdrag.

Strömmingsfångsten lyckades
Det blev stekt strömming till middag (sist i inlägget 25.3). Den totala fångsten blev 106 strömmingar räknade Husse till då han rensade.

Klockan hann bli rätt mycket innan fisket var avslutat, vilket betydde en sen middag. Nystekt, nyfån­gad strömming är prima! Efter middagen fortsatte jag stekningen och var klar kl 22.30 noterade jag.

Dagen därpå la jag in den stekta strömmingen i ättikslag och kryddor. Dess värre blev socker­mäng­den för stor trots att jag minskade den till hälften jämfört med receptet, men det gick ju att få ner.

Middagsgäster
I fredags hade vi middagsgäster i Tallmo. En av gästerna hade varit där för många, många år sen, men för övriga var det premiär.

Som förrätt serverades inlagd strömming (vad annars?) och potatis, därefter Husses specialitet – rökt fläskkarré. Till sist glass med melon, åtföljd av kaffe eller te.

Jubileumskaffe
På lördagen beslöt vi kombinera sommarens blominköp med jubileumskaffe. Tallbo trädgård firade sin 30 årsdag med att bjuda kunderna på kaffe/te och en mumsig muffin.

Efter inköp och kaffe förflyttade vi oss till kyrkogården för att plantera på gravarna. Resterande blommor parkerades i Tallmo, respektive på Udden.

Glass i Bjärnå
Det kan tyckas nog så långt att åka ända till Bjärnå för att äta glass. 😀 Anledningen var att jag hade tid hos min ”kroppsjusterare” (jäsenkorjaaja) som håller till där, men eftersom vi var ute i god tid hann vi knalla vi in i en butik och förse oss med var sin glass.

Vitlökspeppar
För ett bra tag sen tog min vitlökspeppar slut och ingenstans i våra butiker på ön kunde jag hitta påfyllning. Men jag gav mig inte.

För ett par veckor sen ville K-Market i Genböle att jag skulle betygsätta butiken via ett webb­for­mu­lär, så jag passade på att fråga om dom hade vitlökspeppar. Jag fick snabbt svar. Nej, det hade dom inte, men skulle kolla om det gick att få tag på.

Ganska snart fick jag meddelande om att Meira tillverkar vitlökspeppar och om jag godkände fabrikatet skulle butiken se till att beställa. Jag svarade genast ja och fick också meddelande om att pepparn nu fanns i butiken.

Visst är det suverän service? 🙂 Idag var jag in till butiken och försåg mig med tre påsar för att fylla min stora kryddburk.

Hedersuppdrag
Det blev en tur till Tallbo idag också. På hembygdsföreningens senaste möte beslöts att vi skulle uppvakta en medlem och tidigare aktiv i föreningen som har fyllt 85 år. Uppdraget föll på min lott.

För att försäkra mig om att jubilaren var hemma ringde jag i förväg. Jodå, jag var välkommen. Det blev en lång och trevlig pratstund. Det framkom att jubilaren i sin ungdom hade varit anställd hos grevinnan Armfelt på Åminne gård.

I en gammal artikel jag hittade på Yles webbsajt står det dock att von Knorrings släkt tog över gården redan 1925. Med tanke på att jubi­laren är född 1933 är det nåt som inte stämmer?

Jag är helt säker på att jubilaren är tillförlitlig och vet hos vem hon jobbade, så det finns säkert en plausibel förklaring. Ett nytt besök kanske kan reda ut saken?

av

8.10 – Aktiviteter

Avierna är klara, vi har haft besök, träffat kantorn och haft matgäster, potatisen är under tak och Udden har regnperiod.

Avierna klara
För en gångs skull har jag varit ute i god tid! Den 16.10 ska vägavgiften debiteras, men avierna blev klara redan 3.10. Under över alla under.

Besök
Inför en kommande föreningsaktivitet hade vi i tisdags bett att få besök av en dam som kunde upp­lysa om de stupade som har sina porträtt i Dragegården. Hon hade senast besökt Udden som barn, dvs för närmare 70 år sen!

Efter kaffet gick Husse igenom personalia och vår besökare kompletterade med de uppgifter hon hade. Sen satt vi och pratade om ditt och datt en stund innan hon avvek.

På torsdagen kom Vik Husse på tebesök. Mia hade gjort sig förtjänt av en förpackning med torkad fisk och jag av ett smaskigt wienerbröd. Husse blev utan för han hade viktigare saker för sig i Tallmo. Därmed  är de senaste världshändelserna i våra respektive byar nu avhandlade.

Träffat kantorn och matgäster
Vid lunchtid i onsdags infann vi oss i församlingshemmet för en träff med vår sympatiska kantor. Det gällde att planera innehållet för Svenska dagen-firandet den 6.11.

Vår äldsta styrelsemedlem deltog också och såg till att vi fick kaffe och te med tilltugg medan vi disku­terade det tänkta programmet. Till traditionen hör nämligen att vi firar dagen i samarbete med Dragsfjärds kapellförsamling.

Församlingen står för lokal och musik­under­håll­ning, hembygdsföreningen står för kaffeservering och festtalare. I år har kommundirektören lovat hålla festtalet.

Klockan fem på fredag eftermiddag anlände dagens matgäster. Den här gången i Tallmo ute i lust­huset som numera är uppvärmt. Som huvud­rätt serverades en av Husses paradrätter: Varmrökt kassler med tillbehör.

Potatisen under tak
Igår tog Husse upp det sista av potatisen, så nu är årets skörd under tak. Han var inte riktigt nöjd med mängden, fjolårets skörd var större, men det finns ju lokalt odlad, god potatis att köpa brukar jag påpeka.

Regnperiod
Till dags dato har Udden fått 64,5 mm regn den här månaden… Mer än under hela september. Såna mängder är vi inte riktigt vana vid, så vi har tydligen drabbats av en regnperiod.

Men vi slipper tack och lov översvämningar, cykloner och jordskred, så jag klagar inte. Grundvatten­nivån mår för övrigt bara bra av skänken från ovan.

Det blöta vädret innebär också att man (jag) med gott samvete kan sitta inne och jobba med annat. Inte alls dumt med regnperiod med andra ord. 😀

 

av

5.4 – Helg och helgbryteri

Igår hade jag helg, idag har jag gjort mig skyldig till helgbryteri.

PåskbukettHelg
Gårdagen gick i matlagningens(!) och ätandets tecken. Dagens middagsgäst blev bjuden på en tre-rätters minsann. Det var han ju värd med tanke på tulpanbuketterna. 🙂

Som förrätt fick han två små rostade brödbitar med räksallad, ugnsstekt fisk till varmrätt och Dr. Ötkers Marmorette som dessert. I synnerhet desserten var ganska unik. En sån blir man ju garanterat inte serverad ens på dom finaste krogarna.

Mellan och efter tuggorna avhandlade vi som vanligt en varierande mängd samtalsämnen allteftersom timmarna fortskred.

Skyldig till helgbryteri
Tack vare ett oväntat inspirationstillskott inledde jag påskdagen med höstens kursplanering. Och inte ens helgdagen kunde hindra mig från att tvätta eller bära in dricksvatten och ved.

På tal om ved. Jag instämmer helhjärtat i Vik Husses uppfattning att tillgång till ved är som pengar på banken. Det känns betryggande trots att jag inte är helt beroende av den.

LakkorvSen var det dags för mat. I samma veva som jag tillredde gårdagens middag, passade jag på att steka en lakkorv, vilket innebar att jag bara behövde värma den och lite överbliven pressad potatis från igår. Enkelt och gott. Och lättuggat framför allt.

Jag – och säkert fler med mig – kan ju tycka att lakkorv är rätt udda som påskmat, men som bekant håller jag synnerligen löst på traditioner. Fast i morgon kan det faktiskt bli lammkött om det vill sig väl.

Lagom tills jag hade hällt upp kaffe efter maten dök en besökare upp som höll mig sällskap i ett antal timmar så den här dagen försvann lika fort som gårdagen. I morgon kanske det blir helg igen beroen­de på vilket humör som råder då?

av

16.3 – Avfall och annat ätbart

Jag är beredd på tömning, har haft middagsgäster, besök på slaskhögen och gästat Pelles matte.

Mia inspekterarBeredd på tömning
I förrgår skottade jag en stig fram till avfallstanken. Bäst att vara beredd så jag inte åker på en extra avgift för att tanktömmaren måste pulsa i snön.

Mia inspekterade genast stigen och godkände den utan anmärkning. Hon kollade samtidigt att tank­locket gick lätt att öppna. 🙂

Middagsgäster
Igår – äntligen – fick grannfamiljen middagen som jag har pratat om i ett halvår minst. Men att man skulle komma tomhänt hade dom inte förstått. I påsen som fru grannen överräckte låg både blommor och drickbart.

Det betyder ingalunda att jag inte uppskattar gesten. Tulpanbuketten i ”min färg” inger för­hopp­ning om vår och vinflaskan kommer garanterat att gå åt förr eller senare. Så tack igen!

I samband med inbjudan tyckte fru grannen att jag skulle göra det enkelt för mig. Hon fick som svar att jag är oförmögen till annat. Fru grannen fick nöja sig med stuvade grön­saker (hon är vegetarian) och vi andra fick var sitt ugnsstekt kycklinglår till stuvningen. Enklare än så kan det just inte bli.

Besök på sophögen
I förmiddags plingade Mia intensivt på dörrklockan och kom inrusande med svansen uppburrad som en flask­borste. Jag kunde inte begripa vad som hade skrämt henne så jag tog en titt i sov­rums­fön­stret.

Vid slaskhögen inne bland syrenerna syntes det lurviga ”monstret” som hade satt skräck i henne i full färd med att förse sig av det ätbara som fanns. Aha, det betydde att sommargrannen hade anlänt.

Sommargrannen är för all del inte lurvig och äter sannolikt inte avfall, men väl samojeddamen Bella som jag har presenterat i tidigare inlägg. Det förklarade varför Mia var upprörd.

Jag gick ut för att huta åt henne men då hade hon redan försett sig så hon lommade i väg utan pro­tester. Husse hade tydligen saknat henne. Han ropade och frågade om jag hade en avfallshög, vilket jag bekräfta­de. Det resulterade i att Bella fick en reprimand som hon antagligen struntade fullkomligt blankt i.

Besök hos Pelles matte
På eftermiddagen hade min före detta granne och jag kommit överens om att jag skulle komma på kaffe. Hon hade väntat mig på försenat födelsedagskaffe sa hon när hon ringde tidigare i veckan.

Doften av nybakat bröd mötte mig i dörren och kaffebordet stod dukat med ett lass smörgåsar och annat gott. En fröjd för gom och mage.

PelleDen svans- och hemlösa katten Pelle som flyttade in hos henne för flera år sen syntes inte till men det brukar han inte göra. Han är inte speciellt road av besökare. ”Han är väl bakom soffan” tipsade matte.

Javisst, där låg han mellan soffryggen och elementet. Han bevärdigade mig knappt en blick när jag försökte göra mig till och heja på honom men han hade inget emot att bli fotograferad.

Så småningom kom han fram för att ta sig en titt i matskålen och piggnade till då han fick fatt i snöret till kamerafodralet. Men det räckte gott att i liggande ställning röra på huvudet och ena tassen. Pelle är pensionär vid det här laget och hushållar med krafterna.

Efter att ha minskat på smörgåsar och annat tilltugg avslutade jag ”datorstädningen” jag hade lovat utföra, tackade för mig och åkte hem till Udden igen där Mia väntade på sin middag. Efter dagens traktering lär jag inte behöva någon. 🙂

av

8.10 – Arvegods och konflikter

Igår dukade jag för tre, idag har jag tömt diskbänken och mejlat en nyfunnen släkting. En del stadsbor gör mig ytterst konfunderad…?

Dukat för tre
Igår när jag pratade med mamma och talade om att jag skulle få middagsgäster undrade hon om jag tänkte duka i ”matsalen”. Jag sa nej med motiveringen att kålgryta inte känns så högtidligt och att jag därför dukade i köket.

Som kom­pen­sa­tion plockade jag fram finaste porslinet och diverse annat arvegods. Bland annat mormors fasters silversked som garanterat är äldre än jag.

Kaffet intogs som brukligt i ”södra salongen”, också det serverat i arvegods. Examensskedarna i silver från 1974 användes för att inmundiga kakan som serverades på silverfat. ”Fint ska det va’, fast trasorna hänger” som mammas kompis brukar säga. 😀 Jätteroligt att få använda saker med lång historia.

Diskbänken tömd
Efter frukosten tog jag i tu med disken. Jag övervägde att diska innan middagsgästerna kom, men kom fram till att det skulle bli mer disk inom kort så jag struntade i det.

Gästerna såg tyvärr eländet när dom hjälpte till att duka av, men damen i sällskapet konstaterade lugnt ”Det är ju ditt kök”. En befriande kommentar.

Som ”värdinnepresent” fick jag förresten ekologiskt handdiskmedel och torkduk. Fiffig present.

Nyfunnen släkting
Igår eftermiddags hade jag fått ett meddelande från Facebook. En dam som bodde i byn för länge sen hade sett mina bilder och undrade om jag möjligen kunde vara den person hon tänkte på?

Jag bekräftade att hon hade rätt och fick till svar att hon skulle skicka ett mejl. Av det framgick att vi är släkt. Min fostermor och min mormor var kusiner med hennes far. Jag blir därmed brylling med hennes son så släktskapet är inte så nära, men det känns ändå jätteroligt med en nyfunnen släkting. 🙂

Idag besvarade jag mejlet och redogjorde i korta drag för vad jag har haft för mig sen 60-talet. Tack vare datorn och webben kan vi nu hålla fortsatt kontakt.

Konstiga typer
Under det senaste halvåret har jag hört talas om flera konflikter mellan våra stads- och bybor. Osäm­jan har i samtliga fall upp­stått på grund av träd eller buskar!?! Va’? Måste man verkligen bråka om sånt?

Det verkar som om många stadsbor behandlar träd och buskar som saker. Dom tycks tro att om man fäller ett träd eller klipper av en buske så blir resultatet ett svart hål där det aldrig växer nåt mer?

I ett par fall har konflikten lett till polisanmälan. Hur tänker man då? Att trädet eller busken kommer tillbaka om man får rätt i domstol?

Jag har alltså haft en vådlig tur som har klarat mig från åtal förstår jag, med tanke på mitt egen­mäk­tiga beteende när det gäller grannens häck (som står på tomtgränsen). Om jag hade varit stads­bo hade jag antagligen krävt att häcken skulle tas bort för att den står för nära min tomt­gräns och in­kräktar på utsikten, vilket minskar värdet på min fastighet.

Nä, vet ni vad! Att gräla om växtlighet ter sig väl ändå ganska fånigt? Och att vuxna människor inte kan resonera sig fram till en lösning tycker jag är skrämmande. Inte att undra på att det krigas i världen om man kan bli osams om en buske eller ett träd?