Mia

av

30.1 – Lyx‑ och vardagsliv

Jag har fått frukost på säng, haft besök och ominstallerar W10. Mia har fått en present.

frukostFrukost på säng
Ända sen jag flyttade hem har en liten skylt med texten ”Väntar på frukost på säng” hängt vid in­gången till sovrummet. När jag städade i torsdags ramlade den ner, så jag la den åt sidan. Men hör och häpna, i söndags morse blev jag bönhörd.

Vid 8-snåret vaknade jag av att Husse stod vid sängen med en frukostbricka och sa ”God morgon älskling” så snart jag slog upp ögonen. Visst är det ett giltigt kärleksbevis? ❤

Jag tog för givet att han hade sett texten på skylten, men se det hade han inte alls det. Han ville bara göra mig glad. Och det lyckades han förstås med.

Besök
I eftermiddags hade jag besök av en driftig och idérik dam som jag försökte värva till hembygdsföre­ningens kommande styrelse. Det lyckades tyvärr inte. Möjligen nästa år lät hon förstå.

Det hindrade oss inte från att skissa på en arbetsgrupp som hon åtog sig att leda för en specifik aktivitet. Hon lovade också hjälpa till på annat sätt om det fanns behov, så besöket var ändå givande.

Ominstallerar W10
Vad gör man när Windows Explorer (Utforskaren) slutar fungera? Jag har försökt lösa problemet med ett flertal metoder, men ingen av dom har lyckats så idag fattade jag beslutet att ominstallera Windows 10 på min bärbara dator.

Som bekant är det en lång och tidsödande process. Men nu har jag i alla fall äntligen kommit till installa­tions­fasen så inom en timme ska det väl vara klart hoppas jag.

kattmatMia har fått en present
Förra veckan kom Husse bärande på en stor kartong. Den var laddad med 48(!) påsar kattmat så det är då ingen risk att hon svälter!

Med tanke på hennes matvanor (och en generös matte) är det för övrigt ytterst osannolikt. 😀 Tack igen snälla Husse!

av

23.1 – Från jul till jubileum

Julen är över, viktiga ärenden avklarade och livet förlängt, isen inspekterad och jubiléet firat. Mia är en godismarodör.

amaryllisJulen är över
För exakt en vecka sen städade jag bort julen. Nu åter­står bara den ljuvliga amaryllisen som jag fick av f d grannen och den är det verkligen ingen brådska med att städa bort. Den andra stängeln har nyligen öppnat sin knopp och slagit ut nya blodröda blommor.

Viktiga ärenden avklarade
Förra veckan präglades av ett antal viktiga uppdrag och ärenden. Efter avslutat möte med kommu­nens kultur‑ och fritidschef i onsdags, styrde vi kosan mot guld­sme­den och som avslut på dagen snickrade vi till föreningens budget för 2017.

Torsdagen gick åt till mötesförberedelser och nuvarande styrelsens sista möte för att planera års­mö­tet. På fredagen komponerade vi en bidragsansökan innan kvällens förlustelser tog vid.

revyLivet förlängt
Att skratta så tårarna rinner händer alltför sällan. Fredagskvällens nöje och livsförlängning bestod i att se Skrattkamarön, revyn som Kimito ungdomsförening satt upp. Några av sketcherna var hejdlöst roliga, men alla töjde på smilbanden. Se den om du har möjlighet!

Isen inspekterad
Hela lördagen gick åt till föreningsadministration, men efter en god söndagslunch i Tallmo och ett kort möte i valkommittén sken solen fortfarande, så jag föreslog en sparktur på isen när vi kom hem. Det visade sig att sparkföret inte var det bästa – vi tog till apost­la­häs­tar­na i stället.

Första anhalten utgjordes av en liten rundtur på Flottholmsudden. Där kunde vi bland annat beundra  gamla älghorn övervuxna av lysande grön mossa, ett av mina favoritbildmotiv.

husse-pa-isenSen gick vi vidare i maklig takt mot Långholmen. Där hade Husse inte satt sin fot dom senaste 60 åren sa han, så vi gick i land för att uppliva gamla minnen. Därefter gick vi över till holmens andra sida och fortsatte sen långsamt hemåt. En skön liten tur i aftonsolens sken.

Jubiléet firat
Igår hade vi jubileum igen. Det hade gått tre månader sen vi ”officiellt” blev ett par. Förra jubiléet hann vi inte fira på nåt speciellt sätt, då stod julen för dörren och vi tänkte mest på julmat. 😀

Det tog vi igen med råge den här gången… Fast halva flaskan skumpa återstår så om korken håller tätt kan vi avnjuta den på nytt om en månad.

Godismarodör
Till jul köpte Husse några askar Geisha-konfekt. Alla gick inte åt, så nu frossar vi i dom som återstår. Det har inte gått Mia spårlöst förbi.

Härom dagen pillade hon ut ett par ur asken, men puttade sen ner hela asken på golvet. Möjligen i protest mot att dom åtråvärda bitarna var inslagna i papper och kändes oåtkomliga? 😀

mia-godismarodor

 

av

9.1 – Julrester och vardagsinledning

Vi har hälsat på bonuspappan, bastat och ätit lutfisk. Idag sovmorgon, tvättdag, förenings­ärenden och födelsedagsplanering. Mia är en kelgris.

Hälsat på bonuspappan
I fredags hälsade vi på hos bonuspappan. Han har varit krasslig, men såg piggare ut och skojade som han brukade, så vi hoppas han snart blir helt återställd.

bastuBastat
I lördags vågade jag mig faktiskt på ett bastubad. Förhoppningsvis svettades jag ut alla orenheter och det sista av förkylningen. Men speciellt skönt är det då inte. Om jag inte haft sällskap skulle jag garan­te­rat ha avstått.

Lutfisk
På Udden är det jul ett tag till. Därför passade det utmärkt att äta julfisk i lördags. Också en av mina favoriträtter. Som tur är Husse av samma åsikt.

Sovmorgon
Klockan hann nästan bli elva innan jag och Mia äntligen masade oss upp idag. Det kändes inte ett dugg roligt att stiga upp då Husse inte var på plats. Han lämnade oss igår efter­middag för åtaganden på annat håll några dar framöver.

Tvättdag och föreningsärenden
Trots min håglöshet blev tvätten omhändertagen och ett par föreningsärenden åtgärdade. Protokollet från mötet fick jag till och skickade till styrelsen tillsammans med ett nytt korrektur på trycksaken som är under beställning, men så mycket mer än så har jag inte uträttat.

Födelsedagsplanering
Snart fyller Trollkarlen jämnt så det gällde att fråga hur och var han tänkte fira. ”Öppet hus hemma” fick jag som svar. Fast tidigast kl 8:30 var man välkommen påpekade han. 😀

Mia är en kelgris
Vädret har blivit betydligt mildare men Mia tilltalas ändå inte av några längre utevistelser. Med jämna mellanrum är hon kelsjuk och parkerar sig omgående i en famn när hon får chansen. I fall hon inte får den uppmärksamhet hon vill ha, går hon och lägger sig.

mia-i-famn

av

19.12 – Diverse angelägenheter

Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

sparken-2Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

mias-julkortEnsamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂

av

9.12 – Lyxtillvaro och problemlösning

Jag bor nästan som på hotell, vi har letat efter pudersocker och löst sängproblem. Mia har funnit sig.

hotellNästan som på hotell
Morgnarna på Udden har blivit alltmer hotellika på sistone. Eld i köksspisen, vatten, ved och morgon­tidningen inburen samt ”God morgon älskling” som första tilltal. Sån’t är jag minsann inte bortskämd med!

Faktiskt kan jag inte påminna mig om att jag nånsin blivit kallad älskling på morgonkvisten? I regel har ingen vågat tilltala mig före frukost… Men Husse är en modig man. Fast i går morse möttes jag av  ”Å, fröken F har stigit upp” och ett brett leende i stället. Det är inte illa det heller. 🙂

Letat efter pudersocker
På Husses egenhändigt bakade julstjärnor ska det vara pudersocker. Eftersom jul­stjär­nor­na befann sig på Udden just då, frågade han om jag hade pudersocker. Det var jag väldigt osäker på, så jag företog genast en inventering av översta hyllan i skafferiet.

Oj, vad mycket livsmedel jag hittade som jag hade glömt att jag hade! Flera av dom kraftigt föråld­rade givetvis. I en påse mannagryn från 2012 låg en död insekt så jag tömde ut innehållet på kom­posthögen. Därifrån försvann det på ett par dar, så det var säkert många som blev mätta.

Till slut hittade jag en burk längst in ett hörn som var försedd med målartejp och texten Pudersocker. Perfekt! Som bonus blev det både bättre plats och bättre ordning på hyllan.

Att det senare visade sig att Husse hade två förpackningar pudersocker i sitt skåp i Tallmo (där jul­stjärnorna skulle bjudas besökarna) är ju en helt annan femma. Så om du är i behov av puder­socker är det bara att höra av sig. 😀

sovrumLöst sängproblem
I måndags löste vi sängproblem. I Uddens lilla sovrum tronar en dubbel­säng som har varit placerad med ena långsidan mot en fönstervägg, vilket har inneburit att det alltid är knöligt att bädda och komma åt att putsa fönstret.

Dessutom konstaterade vi att man stör den som sover i sängen intill om man behöver gå upp nattetid. Det beslöt vi ändra på.

Efter diverse baxande och omflyttande av prylar fick vi till en smal gång så nu är alla problem lösta. Fast av nån konstig anledning är den ena sängen ändå tom rätt ofta. 😉

Besök
Vi har haft en del besök under veckan. På Udden har vi sett skyddslingen och gjort vårt bästa för att underhålla El-Tigerns fru. I Tallmo avåts julstjärnorna tillsammans med Husses goda vänner i tors­dags. Med pudersocker givetvis!

Våra besök har begränsat sig till Holmbergs café och julbordet i Labbnäs. I båda fallen var avsikten att fylla magen, vilket lyckades med gott resultat.

mias-sovplatsMia har funnit sig
Ännu för några dar sen tillbringade Mia nätterna i en fåtölj i vardagsrummet. Antingen av hänsyn eller för att hon var sur över att Husse har lagt beslag på ”hennes” säng?

Det stadiet är nu passerat. Hon har helt funnit sig i att Husse är en del av vår tillvaro och låter nådigt honom servera frukost och godbitar i fall matte inte syns till.

Hon har också gjort sitt bästa för att övertyga honom om att man bör få nåt gott från köksbordet när man sitter och tittar på honom med bedjande ögon. Men si den strategin har matte redan varnat för, så Husse låter sig inte bevekas. 😀

av

25.11 – Ute‑ och innepyssel

Jag är beredd på vinter, har skickat en beställning och blivit blöt i baken. Mia kan konsten att chilla.

sparBeredd på vinter
Igår plockade jag undan det sista som återstod efter sommaren. Bland annat ett par förfrusna blom­mor och vatten‑, respektive skräptunnan. Kylan och snön vi fick i början på november var en föraning om vinter, men nästa gång lär det bli allvar förstår jag.

Det ska bli spännande att se hur mitt experiment utfaller. Jag har beslutat att inte investera i en ny värmepump, så frågan är hur långt vedeldning och ett par element räcker? I värsta fall får jag väl skruva på fler och sabba min el­för­bruk­nings­sta­tis­tik.

Detaljerad beställning
Idag gick en detaljerad beställning i väg med posten. Hembygdsföreningen behöver för­nya en tryck­sak och uppdraget föll på min lott. Det svåraste var onekligen pappersvalet. Inget tillfrågat tryckeri hade den kvalitet vi var ute efter, så det fick bli en kompromiss.

Man kunde ju tro att Finland som är ett ”pappersland” hade mer att bjuda på, men så är tydligen inte fallet, vilket förvånade mig. Mindre mängder i små storlekar finns att få i olika varianter, men inte det papper som levereras till trycke­rier­na har jag förstått.

I tillägg till den bifogade layouten och texten, specificerades typsnitt, storlek och stil för säkerhets skull. Då kanske resultater blir som tänkt och vi kan godkänna första korrekturet.

Silverpilen 2Blöt i baken
På eftermiddagen behövde jag uträtta en del ärenden vilket krävde en bilresa. När jag låste upp Silverpilen upptäckte jag att sidorutan stod på glänt på förarsidan men trots det ymniga regnet härom natten verkade inget särskilt vått.

Då jag hade åkt några kilomenter insåg jag faktum. Jag kände att jag var alldeles blöt i baken. Sitsen hade förstås sugit upp vattnet.

Den lilla fukt som syntes på golvmattan hade lurat mig kapitalt. Som tur hade jag en jacka som gick ner över ändan så ingen behövde tro att jag kissat på mig. 😀

Mia kan konsten att chilla
Så länge det var snö och kallt ute, så gott som vägrade Mia att vistas utomhus annat än för att uträtta sina behov. Det hände för all del också flera gånger att hon nyttjade sin innetoa. Däremellan sov eller chillade hon på sina favoritställen. Den konsten kan hon, som alla katter. 🙂

mia-chillar

av

24.10 – Ordinarie Husse

Mia och matte har fått en Ordinarie Husse!

Ordinarie Husse
Som alla vet, är det verkligen inte lätt att hitta en Ordinarie Husse. I all synnerhet inte i min mogna ålder och med min kräsna smak. Det är bara utsökt kvalitet som gäller.

Faktiskt gav jag upp långt innan Mia flyttade in. Men då och då drömde både Mia och jag ändå om att hitta en.

mia-vadjarMias krav var rätt anspråkslösa jämfört med mina. Det räckte om hon fick respekt, kärlek och ömhet mellan mat­tiderna. Men som sagt, dom växer inte på träd, så vi var glada och nöjda över att Vik Husse ville rå om oss med jämna mellanrum.

Så, plötsligt en vacker dag i våras fanns han där, mitt framför näsan på mig! Jag skyndade mig förstås att diskutera hans lämplighet med Mia. Hon litade helt på mig sa hon. Om jag godkände honom var han OK för hennes del också.

Då gällde det nu att inte skrämma i väg honom, utan göra sitt bästa för att framstå i så positiv dager som möjligt. Många män tål inte Drakar i alltför stora portioner så det gällde att ta det lugnt och för­siktigt.

Det lyckades inge’ vidare. Ibland blev jag så entusiastisk att jag avslöjade mer än jag hade tänkt. Men till all lycka tålde han det. Mia hejade på och blev allt nyfiknare. ”När får jag träffa honom då?” tyckte hon.

Så småningom tog jag mod till mig och föreslog en söndagsmiddag i början av november. Det kan ju vara lite chockartat att komma till Udden med tanke på mina antipatier mot hushållsarbete och annat ”kvinnogöra” men till dess hade jag gott om tid att göra Udden presentabel räknade jag ut.

Sen hände nåt fullkomligt oväntat. Av vår digra och täta mejlkorrespondens framgick så småningom att vi borde diskutera om vi skulle bli ett par!! Det var ju tur att jag satt ner när jag läste mejlet, men jag höll ändå på att trilla av stolen.

Det verkade bestämt som om han kunde tänka sig rollen som Ordinarie Husse. Dessutom långt före den planerade middagen som han tackat ja till.

Efter långa och hårda förhandlingar om vilka krav det ställs på en Ordinarie Husse, nådde vi till slut en överens­kommelse som vi alla var nöjda med. Mia förhöll sig neutral, hon litade helt på att jag skulle företräda hennes intressen.

hundenEftersom vår nya husse fullbordade sin prövo­tid med glans, så återstod bara att lösa de praktiska de­taljerna. Därmed vidtog nya förhandlingar.

Resultatet blev att vi införde ett nytt begrepp: deltidssambo. På så sätt skulle den ackumulerade sömn­bristen inte behöva bli förödande och Mia fick möjlighet att ha matte för sig själv några dar per vecka.

Den första deltidssambo-fasen är nu av­ver­kad. Betyget blev utmärkt väl godkänt, även om Mia uppenbarligen hade vissa tvivel tidvis.

Men hon kom snart över dom och instämde i att vi nog hade gjort ett riktigt kap. Alla hussar skulle minsann inte lika smidigt klara av det tunga ansvaret som ställs på en Ordinarie Husse.

En ödets ironi är att vår nya husse råkar vara en Hund. Men bara enligt det kinesiska horo­sko­pet förklarade jag för Mia som blev alldeles panikslagen när hon hörde det.

Vi har därför kommit överens om att han kommer att benämnas Hunden i fortsatta inlägg. Förutsatt att han ännu efter särbo-fasen vill fortsätta i sin nya roll förstås?!

av

18.10 – Ny vecka, nya bekymmer

Jag är inte överens med Nobelkommittén, har stött på ett nytt begrepp, haft ”fröbesök”, hittat ostronsås och väntat på Mia.

sv-akademienInte överens med Nobelkommittén
Nobelpriset i litteratur gick som bekant till Bob Dylan. Det torde vara första gången vi kan sjunga pris­tagarens alster.

Jag har inget emot BD, men är inte överens med Nobelkommittén om valet. För mig är litteratur och författare nåt man läser, företrädesvis i en bok. Men om sångtexter ska belönas i fortsättningen kan vi kanske förvänta oss att Abba eller en eurovisionsschlager får priset här näst? :-/

Nytt begrepp
Trots att jag har haft en hel del med tryckerier och pappersleverantörer att göra i mina dagar har jag aldrig tidigare stött på begreppet martinerat papper? Jag förstår vad som menas – papper med ytstruktur – men ordet är som sagt helt obekant.

Möjligen används det bara i Finland? Jag kan förstås ha en lucka i min allmänbildning men är i så fall i gott sällskap. SAOL känner inte heller till ordet.

”Fröbesök”
Strax innan jag var klar med månadens disk, dök ”den unge gentlemannen” upp. Den här gången var han till min stora förvåning fullastad med kartonger i varierande storlek.

fronDet visade sig att kartongerna kom från hans arbetsplats och innehöll frön som annars hade åkt på tippen och dom ville han att jag skulle ta för mig av. En veritabel julafton! Och hjärtevärmande att han tänkte på mig. 🙂

Om jag ska så alla frön jag valde ut får jag göra om hela tomten till blomland inser jag, så det blir nog till att dela med sig. Det lär inte stöta på några problem. Jag har många i be­kant­skaps­kret­sen som gillar blomfrön.

Ostronsås
Ibland gör man oväntade fynd. I förrgår fick jag syn på en flaska ostronsås i kylskåpet. Jag smakade inte på den utan förutsatte att den inte var så fräsch längre eftersom det stod bäst före 2005 på flaskan. 😀

Väntat på Mia
I morse släppte jag ut Mia tio över åtta och gick tillbaka i kojen. Jag hade nämligen en sömnskuld från söndag natt på grund av kvällskaffe efter söndagsmiddagen jag blev bjuden på.

Kaffe efter maten hör liksom till, så jag tackade ja trots att jag var medveten om kon­se­kven­ser­na. Klockan hann bli halv tre innan jag släckte lampan och somnade. Men nu ville jag ta igen den för­lo­ra­de sömnen.

mia-ute11:30 vaknade jag och klev upp. Ingen Mia syntes eller hördes. Möjligen hade jag inte hört hennes begäran om att få komma in så hon hade gjort en ny tur i sitt distrikt? Ibland glömmer hon ringa på klockan och sitter bara utanför dörren och jamar och det hör jag inte till sovrummet.

Som alla mina bloggläsare vet vid det här laget är jag världens fjantigaste matte. Jag blir genast orolig om hon är borta mer än tre timmar.

Klockan slog både tolv och ett utan att hon dök upp. Lyckligtvis hade jag saker att uträtta så jag slapp höra mina tankar.

Strax före halv två kom hon äntligen och hejade som vanligt. Jag blev förstås jublande glad och över­öste henne med kramar och pussar och frågade var hon hade varit så länge? Gissa vad hon svarade? ”Jag är vrålhungrig, var är maten?” 😀