gräsklippning

av

14.8 – Åska och bra affärer

Åskvädren har avlöst varandra, jag har införskaffat ett muskelstärkande redskap, blivit bjuden på lunch och gjort upp en affär.

Åskväder på löpande band
Natten till igår signalerade Mia åska kl 3.30. En timme senare hade den nått Udden och återkom ett antal gånger tills den äntligen upphörde 8.30. Den som har ett husdjur som är rädd för åska vet precis vad natten och morgonen innebar. Stackars Mia och stackars matte.

Uppehållet höll i sig till ca 17.50, sen var det dags igen fram till 21.30 och natten till idag blev tyvärr väldigt lik den föregående. Åska och hällregn från 4.15. Vid sextiden kom Mia in tillbaka och hade ro nog att lägga sig och somna bredvid mig tills vi gick upp 8.40.

Förklaringen till alla åskväder är enligt uppgift det varma havsvattnet. Hoppas det kallnar snart, det här är inte alls roligt. 😦

Ny gräsklippareMuskelstärkande redskap
Igår blev jag tvärförälskad i Dino 47B… En svart­lacke­rad skapelse som är alldeles utmärkt att träna arm­musklerna med. Benmusklerna också för den delen.

Jag har en längre tid saknat en liten, lätt och smidig gräsklippare. Inget ont om den stora, men speciellt smidig när man ska runda buskar och växter är den inte. När jag fick syn på Dino igår i Aha-butiken i Dalsbruk, smälte mitt hjärta direkt. Dessutom var prislappen helt i min smak. Det krävdes två starka karlar att baxa in den i Silverpilen, men bara en stark kvinna för att baxa ut den. 🙂

Illustrationen för hur man skulle montera handtaget var inte värst pedagogisk tycker jag, men jag fick till det som tänkt tror jag. Killen i butiken påpekade att jag skulle fylla på 4 dl olja som i praktiken visade sig bli 6 dl. Det ska jag minsann tala om för honom vid tillfälle.

Efter påfyllning av bränsle ville jag förstås provträna. På dom få platserna på tomten där det fort­fa­ran­de fanns grönt gräs hade det hunnit bli rätt långt så dom fick bli testobjekt.

Dino skötte sig utmärkt. Dock tyckte jag att motorn gick lite ojämnt och ”suckade” emellanåt men det kanske bara var ny­bör­jar­besvär? Alternativt taskig tändning eller bränsleförsörjning? Gräset blev i alla fall klippt och Dino fick klart godkänt.

Den var oändligt mycket lättare att hantera i svängarna och är dessutom smalare än ”gamlingen” så jag kommer åt på trånga ställen. Ett bra köp trots att det var spontant.

Bjuden på lunch
Dagens höjdpunkt bestod i en liten utflykt till Kasnäs tillsammans med f d klasskompisen och hans sambo för att äta lunch. Av nån konstig anledning ville dom inte klämma in sig i Silverpilen fast den är nystädad så jag parkerade den vid ”stora korsningen” och hoppade in i en ”Black Arrow” i stället.

Det märktes att säsongen är över – inga köer och glest med gäster vid borden men det störde ju inte oss det minsta. Enda felet med maten var att jag inte fick betala den. Sambon insisterade på att stå för måltiden trots att jag hotade med: ”Då vill jag åka hem!”. Repliken kom omgående: ”Du har ingen chaufför”. 😀

Stort tack än en gång för skjuts, mat och trevligt sällskap!

ClipUppgjord affär
För några dar sen fick jag frågan om var jag köpt clipsen jag hade givit Råttan/Väduren i födelsedags­present för nåt år sen? Han ville gärna köpa fler.

Dels hade jag glömt att jag gav dom och dels vari­från jag köpt dom. Däremot kunde jag tala om att jag kunde avstå 24 stycken eftersom jag fort­fa­ran­de hade kvar av dom.

När jag beställde dom läste jag slarvigt och trodde dom var förpackade styckevis så jag beställde därför så många jag trodde mig behöva, vilket resulterade i att jag fick fyra gånger så många efter­som det låg fyra i varje förpackning. Men nu kunde jag alltså bli av med dom överflödiga.

Sent i eftermiddags gjorde vi upp affären. Via tillverkaren fick jag en länk till Clas Ohlson och kunde därmed hitta priset. Jag försökte mig på att debitera 5,50/clip men se det gick han inte alls med på min ”kund”.

Tvärtom ansåg han att dom var gamla så han ville pruta. Men eftersom förpackningarna bevisligen var obrutna gick jag inte på den finten. Jag uppfattade prutförsöket mer som ett skämt och på­pe­ka­de att han slapp betala frakten så priset var de facto ett klipp.

Därmed avslutades affären och avrundades med ett par muggar te under samtal om ditt och datt. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

24.6 – Ordning på torpet

Jag har eldat upp bordduken, städat i bokhyllan, putsat potatislandet, strider med strit och har blivit avbruten i arbetet. Mia doftar såpa och har haft besök.

Eld 2Eldat upp bordduken
I förrgår hade Udden kallt och regnigt plus att åskan hördes. Det kändes ruggigt inne också, så jag tände upp i köksspisen. Bland annat skräp passade jag på att elda upp bordduken, nu hade den gjort sitt tyckte jag.

Det är fördelen med pappersdukar. När dom blir smutsiga och fläckiga är det bara att bränna dom. Den här duken hade redan synliga bevis från flera middagar så nu ville jag inte använda den fler gånger.

Städat i bokhyllan
Det börjar dra i hop sig till loppis i Labbnäs så småningom. Eftersom bokhyllan är proppfull igen, beslöt jag plocka ut ett antal böcker som jag kan avstå ifrån. Det blev ett 20-tal. Vad som helst är ju bättre än att slänga dom på tippen.

Putsat potatislandet
Igår medgav väderleken utomhusarbete igen så jag tog i tu med åkervindan som hotar att överta potatislandet. Perfekt att rensa ogräs då marken är blöt efter regn.

StritStrid med strit
Striten har som vanligt ockuperat den unger­ska syrenen. 😦 Enligt en rapport från Sveriges Lant­bruks­uni­versi­tet som jag hittade på nätet tål dom inte såpvatten. Klart värt att pröva tyckte jag och blandade till en ca 5 %-ig såplösning.

Busken är dess värre så hög att jag inte nådde ända upp till toppen, men jag beslöt att först se resultatet innan jag plockade fram trädgårdsstegen.

Av allt att döma har dom strukit med så det får bli stegen och ny dusch snarast möjligt.

Avbruten i arbetet
I morse hade Mia och jag sovmorgon. Först strax efter nio började hon väckningsproceduren. Hon har listat ut att det lönar sig bäst att gosa med mig tills jag är ordentligt vaken. När jag väl säger dom förlösande orden: ”Ska vi stiga opp?” hoppar hon ner från sängen och går in i köket.

Gräsklippare 2Förmiddagen gick åt till datorunderhåll, men efter lunch kände jag för att klippa gräset. Jag hann bara klippa strandstigen och stranden innan jag blev avbruten av åskmuller och regndroppar. Det var ju vältajmat, då slapp jag klippa mer idag. 🙂

Den som eventuellt går förbi måste tro att jag har blivit helknäpp. Gräsklipparen står parkerad på trappan. Just då var det närmast för att få tak över den och sen dess har regnskurarna avlöst varandra så i värsta fall får den stå kvar där i natt.

Mia doftar såpa och har haft besök
Att Mia doftar såpa är förstås mattes fel. Igår när jag skulle mäta upp såpa råkade jag spilla några droppar på hennes päls.

Det var ju inte lönt att skölja med vatten, då hade det blivit ännu värre bedömde jag, så jag torkade av henne bäst jag kunde. Resten har hon rengjort själv förstås. Förhoppningsvis var mängden så liten att den inte har samma inverkan på henne som på bladlöss och strit!

Vid halv niosnåret igår kväll var hon fortfarande ute men syntes inte till när jag var ut på trappan för att hämta dunken med dricksvatten. Däremot såg jag ryggen på en vit katt med grå fläckar uppe vid Silverpilens parkeringsplats och frågade vad den gjorde här?

Den vände sig om men gjorde ingen min av att flytta på sig, så jag gick upp för att jaga i väg den. Då jag närmade mig hörde jag ilsket morrande och upptäckte att Mia låg nertryckt i gräset alldeles intill.

Mia gosarInkräktaren insåg att jag inte tänkte ge mig, så den lommade i väg nerför backen, tätt följd av Mia som givetvis nu tyckte att hon/vi hade övertaget. Den okända katten svängde av ner i diket och Mia stannade kvar vid vägkanten, men ville inte alls höra på mina förmaningar så jag lämnade dom åt sitt öde och beslöt att dom fick avgöra det där själva.

Ungefär en timme senare kom Mia in. Jag hade nästan förväntat mig att se spår efter slagsmål, men hittade lyckligtvis inga. Det kanske var en Frasse som bara ville hälsa på, även om han inte lät spe­ciellt vänlig? Eller så missförstod jag kanske, han ville bara imponera på den tjusiga damen? Jag har förstås frågat Mia men hon tiger som muren. 😀

av

31.5 – Ordning på torpet

Jag har fått ett lugnande besked, enen är förflyttad, kaffepannan rengjord, tomten är mossgrön igen och jag har nästan badat.

Lugnande besked
För en vecka sen fick jag ett lugnande besked från Steelmark angående harlekinnyckelpigorna (se inlägg 23.5):
”Hej! Vi har nog inte sålt någon sådan i Finland under den tid vi sålt biologiska bekämpare (över 10 år), informationen är direkt översatt från vår leverantör, och är inte längre aktuell då den inte blivit uppdaterad på flera år. Våra hemsidor borde uppdateras…” Skönt att höra. 🙂

Enen 2

Andra och sista lasset

Enen förflyttad
I måndags kvistade jag enen och förflyttade resterna till ett mindre synligt ställe för att dom åter­stående barren skall torka och ramla av. Tanken slog mig att jag kanske kan använda kvistarna till att konstruera nån form av låg barriär runt ett blomland till exempel. Få se vad och om det blir så små­ningom.

Rengjord kaffepanna
I tisdags hade jag besök och räknade med två personer vid kaffetid så jag kokade ur perkulatorn i och med att det var länge sen den var i användning. Väldigt länge insåg jag när jag tömde ur vattnet – i bottnen på pannan låg en kokt spindel.

Det visade sig att besöket trots allt bara bestod av en person, så jag behövde inte ens använda perkulatorn. Men nu är den i alla fall rengjord. Nästa gång ska jag kolla lite extra noga vad som ligger i den innan jag börjar använda den.

NyklipptÅtergång till mossgrönt
Onsdagen gick ju åt till att ta hand om Mia (se inlägg 29.5), men igår klippte jag gräset för andra gången. Bara på ovansidan huset än så länge. Första gången ville jag inte klippa det så kort för annars skulle det fjolgamla, torra gräset synas tyckte jag. Och oj, vad fort det har växt!

Men nu jäklar är det kort… Mosstorvorna yrde ställvis när jag gick fram med gräs­klipparen. Det inne­bär att tomten delvis är mossgrön i stället för gräsgrön för tillfället. Men snart nog blir det färg­änd­ring om morgondagens utlovade regn mot förmodan skulle råka falla över Udden.

Nästan badat
Dagens sysselsättning var given. Spåren efter gårdagens klippning skulle krattas bort och kanterna runt växter och s k blomland skulle snyggas till. Redan 6.20 hade termometern nått 11 grader så jag förstod att det skulle bli bikiniväder.

Det blev det också. De tidigare dagarnas snudd på stormvindar hade övergått i en mild bris och solen sken från klarblå himmel. Klockan tre hade jag ställt in larm för att hinna göra mig i ordning för att uppvakta Grisen/Tvillingen innan jag hade tid hos frissan.

Mia iakttarEtt litet dopp kunde ju vara lämpligt. 20 grader visade vattentermometern. Hm, minst 17 grader mindre än min kroppstemperatur.

Jag kände blodet stelna i ådrorna när jag klev ner i vattnet och var på väg att överge hela idén. Men jag ville ju inte vara sämre än fru grannen – hon har säkert badat i en månad vid det här laget.

Ett snabbdopp skulle jag väl klara? Mia låg på land i skuggan (bilden är från 2012) och iakttog mig medan jag höll ett kramp­aktigt tag om ledstängerna på badstegen och blixt­snabbt neg så att vattnet nådde halsen, sen upp tillbaka. Bikiniöverdelen hann knappt bli våt och armarna var fortfarande torra när jag frustande steg upp på bryggan igen, men det fick lov att räcka som badpremiär.

av

28.8 – Svårsmält

Jag fick en flygande start på dagen, har klippt gräs och konstruerat en dörr. Mia har mått dåligt.

Flygande start
Idag blev det bokstavligen en flygande start på dagen. Mia väckte mig kl 5.40 och av nån underlig anledning kände jag mig inte speciellt trött så jag beslöt vara vaken jag också.

Mia var kanske ute i tio minuter, sen hörde jag oväsen i verandan. För säkerhets skull kollade jag först genom dörrglaset om jag kunde öppna dörren. I skumrasket uppfattade jag nåt som flög så jag öpp­nade dörren, övertygad om att hon hade försökt fånga en svärmare för det liknade inte en fågel.

Men si det var det nu inte alls. Hon hade fått tag i en fladdermus och antagligen burit in den, men släppt den i vanlig ordning för att fortsätta jakten. Den var oskadd och flög omkring strax under taket så hon hade inte en chans att få fatt i den.

Ganska snart insåg hon att det inte var nån idé att försöka och gick ut igen. Där stod jag med en pa­nik­slagen fladdermus.

Att fånga en fladdermus är minsann inte det lättaste – om dom inte råkar sova förstås. Några gånger hängde den lilla krabaten fast sig i elledningen uppe vid taket, men där hade jag ju ingen chans att nå den.

Jag öppnade ytterdörren i förhoppning om att den skulle hitta ut, men det funkade inte heller. Jag önskade att jag hade haft en liten håv men det har jag inte så jag gick in och hämtade ett durk­slag i stället. Jag lyckades nästan fånga den, men eftersom öppningen var så stor smet den förstås. Till slut gav jag också upp.

När jag tittade ut en stund senare var den borta. Lyckligtvis hade den hittat tillbaka ut i friheten. 🙂

Gräsklippning
Idag var det dags igen. Regnskurarna dom senaste dagarna har satt P för gräsklippningen hittills,  men idag var vädret idealiskt. Mulet, 12 grader och lätt vind.

Precis som alla dom andra gångerna fick jag lov att kratta hela gräsmattan när jag var klar. Bara att bita i det sura äpplet. Gräset är så saftigt att ”utspruten” på gräsklipparen inte orkar blåsa ut det, vilket innebär att det blir stora tussar med gräs som brinner ihop och skapar fula fläckar om man inte tar bort dom. :-/

Dörrkonstruktion
Ända sen trollkarlen konstruerade kattingången (under Snuttans tid) har jag använt en avdankad skär­bräda i plast som ”dörr”. I samband med att jag låser ytterdörren brukar jag ställa för skärbrädan.

Det fungerar bra så länge det inte blåser, annars ramlar skärbrädan förstås bort. På höstarna brukar jag ha gott om löv i verandan och vintertid yr snön in. Idag beslöt jag att det är hög tid att göra nåt åt det.

Min första idé visade sig inte vara lyckad men sen kom jag på en enkel och i mitt tycke genial lösning. Två krokar med gängor skulle garanterat hålla den på plats. Den som sitter på kortsidan behöver man inte ens vrida på, det går fint att skjuta in brädan mot den och så ”stänger” man med den som sitter på långsidan, se bilden. Fungerar alldeles förnämligt och sitter åt perfekt. 🙂

Nästan utslagen
Igår kväll var Mia mer eller mindre utslagen. Hon låg först i stolen i verandan men vid åttatiden såg jag att hon hade lagt sig på golvet så jag gick ut och pratade med henne. Jag såg direkt på blicken att hon mådde dåligt.

Hon låg på tassarna men la sig försiktigt på sida när jag kelade med henne. Jag ville om möjligt av­göra var hon hade ont. Min första tanke var att såret hon fick i lördags kanske var värre än det såg ut.  Då antog jag att hon hade skadat sig på en kvist som fläkt upp huden och gjort ett sår under ena fram­­benet, men skadan verkade trots allt rätt ytlig.

Nu började jag oroa mig för att kvisten kanske hade gått av och satt längre in i såret? Men nej, efter en lätt koll kunde jag konstatera att magen måste vara problemet. Så fort jag rörde den morrade hon och drog i hop kroppen.

För att testa hur illa däran hon var, gav jag henne ett par bitar kattgodis. Dom åt hon upp på di­rek­ten. Jag fortsatte en stund senare med mjölk och en liten portion mat. Hon åt och drack med god aptit så jag kände mig genast lugnare. Veterinärens ord ringde i öronen sen hon blev ormbiten: ”Om hon äter och dricker så är det ingen fara”.

Det kan tyckas märkligt att ge henne ät‑ och drickbart när hon hade ont i magen, men jag fick för mig att det kanske skulle lätta om magen fick nåt att jobba med. Jag hade rätt. En halv timme senare satt hon upp, men ville inte komma in i köket då jag lockade.

Jag tittade till henne med jämna mellanrum så till slut blev hon antagligen less och ville gå upp på vinden för att få vara i fred. Jag undrade hur hon skulle klara trapporna, men hon tog det försiktigt. Där låg hon säkert en timme, sen kom hon ner igen och accepterade nu att komma in i köket.

Innan jag gick och la mig hade hon redan intagit normal viloställning ett tag, men återgick sen till att ligga med tassarna under sig. Det verkade gå åt rätt håll.

Där lämnade jag henne och sa godnatt. Hon kom inte upp i sängen i natt vad jag vet, men var fullt återställd och på hugget tjugo i fem i morse. Vilken lättnad att se henne vid god vigör igen!

Jag kan bara undra vad hon hade satt i sig? Alldeles nyligen läste jag på en veterinärsida på webben att det där att katter inte äter sånt som är farligt för dom bara är en myt så hon måste ha fått i sig nåt synnerligen olämpligt eller extremt svårsmält.

Nu gäller det att få såret att läka också, så är allt frid och fröjd igen ett tag.

av

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

27.7 – Gräs och kannibaler

Igår hade jag tur, idag har jag trotsat vädret, lärt mig nåt nytt och njuter i fulla drag.

Tur
Igår hade jag bestämt mig för att klippa gräset igen. Under tiden det torkade upp efter nattens dagg och eventuella regn passade jag på att gå runt med grästrimmern.

Strax innan jag var klar att börja gräsklippningen kom en regnskur så jag fick lägga ner projektet. Ibland har man verkligen tur! 😀

Vädertrots
Det fuktiga och kvava vädret från igår hade under natten övergått i något svalare och stabilare väder. Idag skulle gräset klippas, oavsett hur varmt det var i solen. Strax efter lunch satte jag i gång.

Som väntat blev det ett svettigt jobb. Bromsar­na bet i ett och småflugorna gjorde sitt bästa för att irritera mig, men efter ett par timmar var jag klar. Oj, vilken skillnad!

Ny kunskap
Sen förra veckan har skogsmyrorna invaderat en del av syrenbersån. Igår upptäckte jag två som drog i var sin ände på en trädgårdsmyra. Jag hade ingen aning om att skogsmyrorna är kanni­ba­ler?

När jag klippte gräset idag förstod jag hur det hela hade slutat. En kolonn av skogsmyror kom från bersån med myrägg i käftarna. Dom små trädgårdsmyrorna hade fått sätta livet till och blev dess­utom bestulna på sina ägg. Vilket grymt öde. Lika grymt som i människovärlden.

Njutningsfullt
Äntligen har vi fått efterlängtad värme och riktigt sommarväder! Om det inte blir fler än dom här två-tre dagarna är det bäst att passa på att njuta.

Gårdagskvällen var sagolikt skön. Vindstilla och 22 grader ännu halv åtta. Varma kvällar är vi san­ner­li­gen inte bortskämda med den här sommaren!

Efter gräsklippningen idag tog jag en simtur i kavlugnt vatten som doftade nytvättat, sen parkerade jag mig i hammocken och läste en bit ur ”American Indian Cultural Heroes and Teaching Tales” innan jag somnade. Ljuvligt skönt.

Den lokala väderprognosen för morgondagen ser ut att bjuda på mera sommarväder, sen ska det visst regna igen. Men tre sommar­dagar är bättre än ingen alls! 🙂

av

11.7 – Stillsamt

Igår klippte jag gräset och vågade mig i sjön. Idag har mamma och jag fått var sin örfil.

Nyklippt
Gårdagen var mulen och sval, helt perfekt för gräsklippning. Och tur var ju det, för sen kom regnet. Tja, vad mer kan man säga om gräsklippning?

Simtur
Efter gräsklippningen kände jag mig varm och svettig nog för ett dopp. Mamma och Mia gjorde mig sällskap ner till bryggan. Men jag kan inte påstå att simturen var behaglig – vattentemperaturen hade sjunkit till 20 grader på grund av det mulna och svala vädret.

Torgdag
För att få lite omväxling respektive påfyllning i kylskåpet beslöt vi åka till torget idag. Vi började med att titta in på loppisen för att kolla läget och gick därefter en runda bland stånden för att få palvad skinka, potatis, morötter, fisk, nötter, etc.

Ett glest duggregn bidrog till effektiviteten i uppköpen. Verkligen tråkigt väder, men vi klarade oss från att bli alltför våta.

Inköpslistan krävde också besök i båda matvaruaffärerna. Vi började med Kompis som låg närmast. Utanför butiken satt en ung dam och sålde egenhändigt bakat bröd. Såna initiativ ska belönas tycker jag, så vi slog till med en påse örfilar (kanelbullar).

Efter en vända i den andra matbutiken åkte vi hemåt, åt en lätt lunch och provsmakade var sin örfil till det efterföljande kaffet. Jätte­goda var dom. Duktig ung dam.

Resten av eftermiddagen tillbringades i ryggläge ett par timmar innan det var dags för middag och TV-tittande. Lugnt och stillsamt med andra ord.

av

28.6 – Zoologisk trädgård

Början på dagen blev dramatisk. Jag har klippt gräset och haft en prins(?) på besök.

Dramatiskt möte
Udden är som bekant både botanisk och zoologisk trädgård. Strax före nio i morse fick den zoologiska varianten tillfälligt övertag.

Jag hade nyss hämtat tidningarna (två på torsdagar) och var tillbaka på trappan då jag såg Mia rea­ge­ra. Hon tittade spänt upp mot skogen. Jag gick några steg tillbaka mot postlådan igen för att se om jag kunde lista ut vad hon tittade på. Ett ögonblick senare kommer mårdmamman med en skock valpar gående ner för stigen.

Det såg ut som om hela backen rörde sig, dom spridda valparna fyllde hela stigen. Minst ett halv­dussin, troligen fler.

Innan dom hann ner på grusvägen morrade jag ljudligt. Mamman stannade och morrade tillbaka med blottade tänder.

Ett ögonblick såg hon ut som om hon tänkte anfalla för att försvara sina valpar men när jag tog ett par steg framåt, viftade med tid­ningar­na och fortsatte morra fann hon det säkrast att vända om. Ett par valpar hamnade på efter­kälken, men skyndade sig efter när dom upptäckte att alla övriga i flocken hade försvunnit.

Inom kort finns det alltså ytterligare 6-8 mårdhundar som gör sina rundor på tomten. Verkligen inget jag ser fram mot. Inte Mia heller. Först efter ett par timmar vågade hon sig längre bort än trappan.

Frågan är hur länge mamman minns att Udden är ett obehagligt ställe? Hon kanske dyker upp om ett par timmar för att kolla om det finns nåt ätbart här?
—-
Just nu (kl 19.02) kom Mia inrusande och flämtade ljudligt. Jag misstänkte det värsta och gick ut på trappan. Alldeles riktigt, mårdhundsmamman – eller ‑pappan? – kom springande nerför skogsstigen. Den här gången räckte det med att jag ryade till för att få den att vända om.

Att mårdhundar är skygga är alltså en myt. På Udden syns dom både morgon och kväll. 😦
—-
En korrigering är på sin plats: Antalet valpar per kull ligger runt 10, inte det dubbla som jag påstod i inlägget den 18.6. Förutsatt att artikelförfattaren på Wikipedia är att lita på?

Dags för gräsklippning
När jag hade uträttat dagens alla ärenden i Dalsbruk*, beslöt jag klippa gräset på över­sidan av tomten. Det behövdes. Regnandet har fått gräset att växa så det kna­kar.

Prins på besök
Då jag var klar åt jag middag och satte mig sen på trappan med en mugg kaffe och dagens ÅU. Plötsligt hörde jag ett konstigt ljud och noterade en rörelse i ögonvrån. En groda försökte hoppa upp på en omkullstjälpt plasthink som låg vid trappan.

Det är tredje grodan/prinsen jag ser i år. Lyckligtvis har jag inte klippt av benen på en enda hittills. Och ingen av dom har jag kysst. Här behövs ingen prins, hellre en duktig hantverkare i så fall. 😀

När jag reste på mig för att studera den närmare gav den upp och låtsades som om den inte syntes. Eller så trodde den att dess sista stund var kommen. Jag hann i vilket fall hämta kameran innan den bestämde sig för att fly fältet. Upp på trappan, ett hopp över gummimattan och in bland vintergrönan.

Mia upptäckte den också när den satt på trappan, men jag tog henne i famn och försökte förklara att det här inte var nåt för henne. Hon ville förstås väldigt gärna kolla i vintergrönan sen den hade hoppat dit, men jag stoppade henne genom att dra henne lätt i svansen och upprepade mitt nej som hon till slut lydde.

Vissa djur är mer välkomna än andra.

 

*Dalsbruk är just nu aktuellt i media.

av

18.6 – Blom- och djurliv

Udden är blomsterprytt, väderprognosen stämde och mårdhundsvalpen är fortsatt hemlös. Mia har hållit sig extra nära.

Blomprakt
Syrenerna har nästan vissnat men jättevallmo, kaprifol, rhododendron och lupiner står i stället i full blom. Fantastiskt vackert. 🙂

Rätt väder
Vädersiarna hade rätt. Till skillnad från gårdagens regn blev den här dagen solig och vacker. Shortsväder med andra ord. Fast enda sättet att framkalla svettpärlor är fortsättningsvis fysiskt arbete.

I lördags klippte alla grannar (utom sommargrannen) gräset. När den ena slutade, började nästa. Jag kände pressen men beslöt att i stället njuta av tystnaden när den väl infann sig. Igår regnade det lyckligtvis hela dan, så då kunde jag skylla på det, men idag fanns det ingen bra ursäkt längre.

Fortsatt hemlös
På förmiddagen hörde Mia och jag mårdhundsvalpen igen (se gårdagens inlägg). Den här gången kom lätet nerifrån ”flyet” och var klart mer dämpat än tidigare.

Cirka en halv timme senare hördes högljudda, hjärtskärande skrik från samma håll. Valpen var helt klart utsatt för fara eller an­grepp. Sen blev det tyst. Jag antog att den lilla valpen hade mött sitt öde.

Men vid lunchtid hördes den igen. Ljudet kom nu från strandbuskagen nedanför mitt västra köks­fönster. I och med att jag startade gräsklipparen hörde jag inget mer. Jag hoppades att oljudet skulle få den att söka sig bort från ”vårt revir”.

Då jag hade klippt klart efter ett par timmar noterade jag att Mia hade registrerat nåt obehagligt. Hon satt uppe vid syrenen närmast Silverpilen och spanade intensivt till vänster. Plötsligt tvärvände hon och sprang ner till trappan. Där stannade hon, såg sig om och morrade dovt innan hon gick in i verandan. Hur jag än försökte speja upptäckte jag inget, men antog att valpen hade styrt kosan bort från Udden.

Av allt att döma är valpen föräldralös, annars hade mamman och/eller pappan tagit hand om den vid det här laget. Möjligen har lon tagit föräldrarna och eventuella syskon? I en kull kan det finnas upp till 20 valpar har jag läst. Enlig en jägare jag konsulterade för ett tag sen, betraktar lon mård­hunden som revir­konkurrent och dödar den därför.

Nära matte
Mia har följt mig som en skugga hela dan. Medan jag klippte gräs låg hon på filthögen i verandan och höll mig under uppsikt. Oavsett var jag i övrigt har rört mig har hon hållit sig i närheten. Skönt att veta att hon känner sig trygg hos matte. 🙂

 

av

16.10 – Nyttigt eller onyttigt?

Jag har klippt gräs, noterar nya säljargument och riskerar dö i förtid. Mia gillar kosttillskott.

Gräsklippning
Mina nya grannar trodde antagligen att det har slagit runt för mig när dom hörde gräsklipparen. Det är väl inte så många som klipper gräs i mitten av oktober?

Det sägs att man inte ska klippa gräset sent på hösten men jag har aldrig hört eller tagit reda på varför? Gräs­röt­terna kanske tar skada när det blir frost så det dröjer längre innan gräset börjar växa på våren?

Jag tog risken. I flera dar har jag tittat på gräsmattan framför trappan och konstaterat att det inte skulle skada om den var kortare. Idag fick jag den inspiration som behövdes. Nu kan jag gå upp till bilen utan att bli våt om finskorna. Som bonus blåste löven också i väg en bit.

Nya säljargument
Det har plötsligt blivit inne att marknadsföra livsmedel med argumenten ”utan tillsatser, innehåller inte glutamat, konserveringsmedel, svål”, etc. Flera brödförpackningar är märkta ”utan tillsatser” och Saarioinen använder samma argument för sina färdiga rätter i TV-reklamen. Det var på tiden.

Skadligt eller hälsosamt?
Den 10 oktober läste jag en artikel i ÅU som fick mig att höja på ögonbrynen. Enligt en forsk­nings­rapport (där Finland medverkat) har kosttillskott ingen gynnsam inverkan och kan till och med öka dödligheten. Jag har tidigare läst att kvinnor som äter multivitaminpreparat riskerar att drabbas av cancer.

Varje gång jag hör eller läser liknande blir jag misstänksam. På vems uppdrag har forskningen gjorts och vem har finansierat eller beställt den? Det går lika fort att hitta forskning som tyder på motsatsen. Så vad ska man tro på?

Just nu pågår också en hatkampanj mot VitaePro. Både medicinsk expertis och myndigheter för­dö­mer preparatet som humbug. Men om man känner att man mår bättre av att ta det då? Är det bara placeboeffekt? Min slutsats är att medicin­indu­strin betraktar kosttillskotten som en allt hotfullare konkurrent och därför har engagerat ett antal lobbare vars enda uppdrag är att sprida negativ propaganda.

Det säger kanske sig självt att jag tillhör kost­till­skotts­kon­sumen­terna? För närvarande börjar dagen med en klunk AloeVera med nässla och efter frukost stoppar jag i mig havsalg, pollen­korn, multivitaminer, omega 3, kalcium-magnesium plus D-vitamin och gojibär. Tidvis tillkommer extra D-vitamin, selen och järn.

Om det håller mig frisk och vid god vigör eller ökar risken för att jag dör i förtid kan ingen veta riktigt säkert eftersom jag inte ingår i nån studie eller forskning. Huvudsaken är att jag själv tror att jag mår bra och håller mig friskare på det här sättet. Jag är helt hundra på att giftet i mediciner inte skulle få mig att må bättre.

Också i det här landet har läkarna av allt att döma provision på att förskriva blodtrycks- och  koles­terol­sänkande, respektive blodförtunnande och urindrivande mediciner. I hälsokostaffären eller hos ho­meo­pat­apoteket finns naturmedel med exakt samma verkan, fast utan biverkningar. Gifter får vi väl i oss ändå så det räcker?

Mia gillar kosttillskott
Mia sitter ofta på diskbänken när jag tar min dagsranson av kosttillskotten. I morse fick hon en omega 3-kapsel som hon först lekte med en stund och sen bet sönder. Innehållet var helt klart populärt, hon slickade i sig allt hon kom åt.

På skoj gav jag henne ett par gojibär för ett tag sen. Dom gillade hon skarpt, så nu får hon några varje gång hon är på plats. Om det stämmer att katter aldrig sätter i sig sånt som är skadligt för dom, tar jag det som bevis på att dom är lika nyttiga som det påstås. 🙂