31.5 – Ordning på torpet


Jag har fått ett lugnande besked, enen är förflyttad, kaffepannan rengjord, tomten är mossgrön igen och jag har nästan badat.

Lugnande besked
För en vecka sen fick jag ett lugnande besked från Steelmark angående harlekinnyckelpigorna (se inlägg 23.5):
Hej! Vi har nog inte sålt någon sådan i Finland under den tid vi sålt biologiska bekämpare (över 10 år), informationen är direkt översatt från vår leverantör, och är inte längre aktuell då den inte blivit uppdaterad på flera år. Våra hemsidor borde uppdateras…” Skönt att höra. 🙂

Enen 2

Andra och sista lasset

Enen förflyttad
I måndags kvistade jag enen och förflyttade resterna till ett mindre synligt ställe för att dom åter­stående barren skall torka och ramla av. Tanken slog mig att jag kanske kan använda kvistarna till att konstruera nån form av låg barriär runt ett blomland till exempel. Få se vad och om det blir så små­ningom.

Rengjord kaffepanna
I tisdags hade jag besök och räknade med två personer vid kaffetid så jag kokade ur perkulatorn i och med att det var länge sen den var i användning. Väldigt länge insåg jag när jag tömde ur vattnet – i bottnen på pannan låg en kokt spindel.

Det visade sig att besöket trots allt bara bestod av en person, så jag behövde inte ens använda perkulatorn. Men nu är den i alla fall rengjord. Nästa gång ska jag kolla lite extra noga vad som ligger i den innan jag börjar använda den.

NyklipptÅtergång till mossgrönt
Onsdagen gick ju åt till att ta hand om Mia (se inlägg 29.5), men igår klippte jag gräset för andra gången. Bara på ovansidan huset än så länge. Första gången ville jag inte klippa det så kort för annars skulle det fjolgamla, torra gräset synas tyckte jag. Och oj, vad fort det har växt!

Men nu jäklar är det kort… Mosstorvorna yrde ställvis när jag gick fram med gräs­klipparen. Det inne­bär att tomten delvis är mossgrön i stället för gräsgrön för tillfället. Men snart nog blir det färg­änd­ring om morgondagens utlovade regn mot förmodan skulle råka falla över Udden.

Nästan badat
Dagens sysselsättning var given. Spåren efter gårdagens klippning skulle krattas bort och kanterna runt växter och s k blomland skulle snyggas till. Redan 6.20 hade termometern nått 11 grader så jag förstod att det skulle bli bikiniväder.

Det blev det också. De tidigare dagarnas snudd på stormvindar hade övergått i en mild bris och solen sken från klarblå himmel. Klockan tre hade jag ställt in larm för att hinna göra mig i ordning för att uppvakta Grisen/Tvillingen innan jag hade tid hos frissan.

Mia iakttarEtt litet dopp kunde ju vara lämpligt. 20 grader visade vattentermometern. Hm, minst 17 grader mindre än min kroppstemperatur.

Jag kände blodet stelna i ådrorna när jag klev ner i vattnet och var på väg att överge hela idén. Men jag ville ju inte vara sämre än fru grannen – hon har säkert badat i en månad vid det här laget.

Ett snabbdopp skulle jag väl klara? Mia låg på land i skuggan (bilden är från 2012) och iakttog mig medan jag höll ett kramp­aktigt tag om ledstängerna på badstegen och blixt­snabbt neg så att vattnet nådde halsen, sen upp tillbaka. Bikiniöverdelen hann knappt bli våt och armarna var fortfarande torra när jag frustande steg upp på bryggan igen, men det fick lov att räcka som badpremiär.