av

10.7 – Regnvädersdag

Väderprognosen stämde, jag har fått beställningsbekräftelse, pratat gamla minnen och allvar, prissatt och gjort en för­sälj­nings­lista. Mia har en näbb­mus­dag.

VäderprognosKorrekt prognos
Tack och lov fick väderlekstjänsten rätt – det har regnat mer eller mindre hela dan. Visserligen bara drygt 16 grader men det känns inte alls ruggigt i och med att vinden är väldigt moderat. Ett varmt tack till väder­gu­darna å växternas vägnar.

Förhoppningsvis blir morgondagens prognos lika korrekt. 🙂

Beställningsbekräftelse
På FB blev jag igår tipsad om ett naturmedel mot fästingar för katt och hund och beställde en flaska på sittande stjärt. Om Mia slipper fästingar gör jag också det.

Idag fick jag bekräftelse på beställningen och besked om att Husses återförsäljare kontaktar mig snarast möjligt för att bestämma leveransdag och ‑tid. Hemleverans är nämligen standard för Husses produkter. Lyxigt värre.

Om Fästing Minus verkligen är så effektivt som hundägaren på FB påstod, är alla våra fästing­be­kym­mer snart ett minne blott och Mia slipper bli förgiftad.

Gamla minnen och allvar
Idag klockan 10 hade jag kommit överens med en fastighetsägare om besök. Besöket hänför sig till ett pågående Daphnia-ärende. Fastighetsägaren är välbekant sen många år, så vi pratade en hel del gamla minnen innan vi övergick till allvaret.

Huset han äger har jag inte varit in i dom senaste 50 åren räknade jag ut, så det var en hel del som var annorlunda. Hans mamma stod inte längre vid köksspisen och gjorde blodkorv, hans pappa läste inte tidningen vid köksbordet och stojet från lekande barn hade tystnat för länge sen. Lite vemodigt, men samtidigt mysigt att se att huset har fått nytt liv.

NäbbmusdagPrissättning och försäljningslista
I morgon ska jag äntligen lämna in en del prylar på sommarloppisen. I år är det bara elva artiklar, men det tog ändå lite tid att prissätta dom och göra en för­sälj­nings­lista till ”ombudet”.

Mia har näbbmusdag
Till skillnad från mig är Mia inte ett dugg glad över regnet. Hon går ut och in och jamar uppfordrande. Jag antar det betyder att hon vill att jag ska roa eller sysselsätta henne.

Hon har ändå hunnit med att få tag på fyra näbbmöss hittills, så lat är hon då inte. Näbbmössen verkar vara dom enda som är i farten trots nederbörden.

av

9.7 – Nästan vanlig dag

Dagen började som vanligt och vädret var också som vanligt. Eftermiddagen avvek däremot.

NejlikrosBörjan på dagen och väder som vanligt
Jag vaknade 6.40 och konstaterade att Mia låg på täcket nere vid knäna. Hon registrerade bums att jag var vaken så vi utbytte en blick men återgick sen till att sova ett tag till.

En timme senare klev vi upp efter att ha mornat oss och gosat i sängen en stund. Mia fick som vanligt sina Anti-Hairball och pep i väg ut så snart jag hade öppnat dörrarna. Hon var betydligt piggare än igår konstaterade jag.

Sen gjorde jag frukost som jag i vanlig ordning åt framför datorn medan jag kollade läsarstatistiken på bloggen, läste datornyheter och de senaste inläggen på Facebook. Efter påtår och nikotinintag hämtade jag dagens ÅU som jag också i vanlig ordning läste på dasset.

Mia dök upp 9.30 och ville ha sin frukost, efter det fortsatte jag med att vattna blommorna som jag brukar och tog ett par foton på dom senast utslagna blommorna. Men sen började avvikelserna.

Tomatsallad10.45 var jag plötsligt vrålhungrig. För ovanlighetens skull tillredde jag en nyttig sådan, bestående av skivade gula tomater, rå lök och basilika med Saluti!, det vill säga Botnia Grönsakers vitlöksdressing. Jättegott. Och överlägset godaste salladsdressingen jag har prövat hittills (köpt hos Björknäs Trädgård). Eftersom vädret var som vanligt satte jag mig ute på trappan och åt.

Så var det dags för påklädning, men först en titt i post­lådan även om jag inte hade hört nån postbil. Det är sällan jag klär på mig innan jag har läst dagens post. Idag var postlådan tom, så egentligen hade jag kunnat låta bli att klä på mig om jag inte hade haft en tid att passa.

Avvikande eftermiddag
Klockan 12.30 hade jag tid hos hälsocentralen för att få hjälp med den återstående delen av fäs­tingen. Det var på mammas uttryckliga begäran, hon var orolig för eventuell smitta och infektion. Bettområdet såg faktiskt mysko ut efter gårdagens simtur, så jag beslöt att lyda henne.

SjuksköterskaJag fick träffa en sköterska som tog på sig för­sto­rings­glas­ögon och petade bort resterna på nolltid, rengjorde såret och försåg det med ”häfta”, det vill säga plåster. Det var länge sen jag hörde nån använda ordet häfta.

Efter butiksbesök åkte jag hem med order om att hålla koll på såret. Om det blir en rodnande ring runt bettet efter 2-3 veckor har jag fått borrelios. Sköterskan rekommenderade mig också att vaccinera mig mot hjärnhinneinflammation så det kanske jag ska överväga närmare med tanke på att jag har en sambo som bär in fästingar på löpande band.

När jag kom hem syntes Mia inte till, men hon kom springande efter en stund och fick sin lunch. Jag var också hungrig igen så jag värmde resten av laxsoppan från igår och åt den ute i bersån. Kaffe och glass blev lagom dessert.

Arbetslusten lyste med sin frånvaro så jag beslöt tanka lite D-vitamin i stället före regnet som vi visst äntligen ska få i morgon. Självfallet slumrade jag till och vaknade nästan en timme senare av värmen.

Ett dopp kändes väldigt lagom. En bra bit från bryggan såg jag en simmande mås trodde jag först, jag hade inga glasögon på mig, men det visade sig vara fru grannen som var ut på en av sina långturer. När jag hade simmat klart nådde hon bryggan. Hon ville förhöra sig om hur vi mådde.

Efter avlämnad rapport ville hon bjuda på en Baileys med hasselnöt hos sig men jag avböjde. Jag som sällan brukar tacka nej till ett glas. 😀 Men just idag kände jag inte för det så vi kom överens om att det får bli en annan gång.

En klart annorlunda eftermiddag.

av

Konvalescent

Mia konvalescent

Idag var det dags igen. Mia kom hem vid halv elva-tiden i förmiddags och hade våldsamt ont. Ett nytt ormbett. Den här gången är hon ännu inte fullt återställd efter tolv timmar. Hon har hållit sig i min närhet hela dagen och legat i verandan dom senaste fyra timmarna.

Förhoppningsvis känner hon sig bättre i morgon, stackars liten. 😦

av

7.7 – Från fästing till fiske

Igår upptäckte jag ett nytt fästingbett och såg en massa människor, idag har jag oroat mig, förstört egendom och assisterat en fiskare.

Fästing 2Nytt fästingbett
Igår upptäckte jag en fästing igen som hade bitit sig fast strax under mitt vänstra bröst. Tyvärr lyckades jag bara få bort den till hälften, huv’et sitter kvar. Trots diverse verktyg och ingrepp är det tji att få bort det, så nu får det sitta kvar tills det ruttnar eller nåt. 😦

En massa människor
Det är länge sen jag såg så många människor – och bilar – samtidigt. Fram på kvällskvisten gjorde Grisen/Tvillingen, hennes kompis och jag en tur till Baltic Jazz-festivalen i Dalsbruk.

Det kändes nästan som att vara utomlands. En mängd försäljningsstånd och okända ansikten, dofter av ovanliga maträtter som retade aptiten, allt medan solen värmde och segelbåtsmasterna vajade i vinden.

Efter ett par timmar var vi nöjda och återvände till Udden för en mugg te som avslutning på kvällen. Ett skötsamt och nyktert sällskap.

Orolig matte
I morse släppte jag ut Mia tio i åtta och gick tillbaka och la mig. Jag kände mig inte riktigt ”färdig­sovd”. I vanliga fall dyker hon upp efter cirka en timme för att äta frukost, men när jag steg upp ett par timmar senare varken hördes eller syntes hon till. Då hade hon säkert hittat frukost på annat håll resonerade jag.

Klockan blev både elva och tolv utan att hon dök upp. Då blev jag orolig på allvar. Fyra timmars samman­­hängande frånvaro har jag inte upplevt sen i fjol sommar.

Kunde hon ha blivit biten av huggormen som Oxen/Tvillingen sa att han hade sett vid postlådorna? Eller hade en mårdhund kommit i hennes väg så hon inte vågade sig hemåt? Eller hade hon kanske knallat upp till sommargrannen psykologen igen för att ta en titt på hunden?

Kvart över tolv dök hon äntligen upp. Helt oskadd men uppenbarligen skrämd av nåt. Hon tittade bakom sig ännu inne i köket. Men min översvallande glädje distraherade henne snart och påminde henne om att hon var hungrig. Resten av dagen har hon kommit och gått som hon brukar så matte har fått vara lugn.

PlastfatFörstörd egendom
Ibland är jag optimist i överkant. När jag skulle hänga tvätt idag nådde jag inte riktigt upp till byk­strecket (kläd­linan) så jag ställde mig på det gamla plastfatet som låg intill.

Så snart jag la hela min tyngd på det hördes ett kras och ena foten befann sig omgående i en plastkrans. Fatet är säkerligen närmare 30 år gammalt så det är inte så underligt att det var skört. Nåt annat kan det ju inte ha berott på. 😉

Fiskeassistent
Sent i eftermiddags kom Filosofen uppför backen som överenskommet. Som ersättning för jobbet han utförde före midsommar (se inlägg 18.6 och 19.6) hade han bett om att få pröva fiskelyckan i vår sjö. Eftersom jag aldrig utnyttjade fiske­lovet jag fick av vattenägaren för ett par somrar sen tyckte jag att jag kunde uppfylla önskemålet.

Min roll inskränkte sig till att ro och tala om var fisken fanns. Alltså blev det ingen fångst. Men det var en skön båttur i kvällssolen. 🙂

av

5.7 – Bersådukning och snokjakt

Jag har haft besök, installerat en skrivare och insett varför det är så grönt i potatislandet. Mia har snott en snok.

BlombukettBesök
Några minuter före utsatt tid (13:56 för att vara exakt) parkerade gårdagens kaffegäster. Punktlighet är en dygd. 🙂

Med sig hade dom en härlig blombukett och en flaska rosé som jag mottog under milda protester. Tänk att det fortfarande är så svårt att bara bli glad, tacka och ta emot utan att känna sig skyldig att ”ge igen”?

Vädret medgav ”bersådukning” var vi överens om – visserligen molnigt, men vindstilla och 22 grader varmt. Innan vi hade pratat färdigt föll ett par regnstänk men mer än så blev det lyckligtvis inte.

Skrivarinstallation
När besökarna hade åkt, rafsade jag snabbt i hop det jag skulle ha med mig och kastade mig i Silver­pilen. Jag skulle vara hos frissan klockan fem och hann med tre minuters marginal.

Efter frissan hade jag lovat hjälpa före detta grannen installera en begagnad skrivare. Jag var för­be­redd på minst en timmes jobb men för en gångs skull var det smärtfritt och gjort på fem minuter. Dock är inte samtliga skrivarfunktioner tillgängliga eftersom jag inte hade tillgång till programvaran som följer med skrivaren.

Som tack för hjälpen blev jag bjuden på plättar med rårörda blåbär och vaniljsås. En generös ersätt­ning för det lilla jag gjorde.

Grönt i potatislandet
Innan gästerna dök upp igår ”vittjade” jag jordgubbslandet och tog en titt på potatisstånden. Jättefina och gröna var dom ända tills jag upptäckte att det bara berodde på åkervindan som hade brett ut sig i oändliga slingor.

SnokNär jag hade rivit bort det mesta var det inte alls lika grönt och på sina ställen ganska glest mellan stånden. Suck. Tur att jag inte är beroende av mina odlingar.

Mia på snokjakt
För en liten stund sen hörde jag Mia jama och öppnade köksdörren intet ont anande. Mellan tänderna hängde en lång orm, en snok den här gången.

Den är nu förpassad till syrenbuskarna och kommer förmodligen att överleva. Ormar, speciellt snokar, är fenomenala på att spela döda har jag lärt mig, så jag är ganska säker på att den klarar sig. Fast risken är förstås att Mia hittar den på nytt.

av

3.7 – Ombyte

Jag har fyndat, känt mig ung, fotograferat och städat.

Fynd
Idag lämnade jag byn igen och rattade Silverpilen norrut. Loppisen i Labbnäs gick av stapeln. Det är ett par år sen(?) jag besökte den senast så jag tyckte det kunde vara lite roligt.

UnderläggFörst av allt köpte jag fem lotter och hade tur nog att få en vinst! Efter rundvandring i loppisen kom jag fram till en liten, svart­­lacke­rad, rund sak som såg intressant ut. Jag lyfte på övre halvan och hittade glas­under­lägg med japanska motiv. För en euro blev dom mina. Det var faktiskt allt jag köpte.

Sen gick jag till huvudbyggnaden för att hämta ut min vinst och blev frestad att köpa in mig på den traditionella laxsoppan med rabarberpaj och kaffe som efterrätt. Lotterivinsten visade sig vara tre värmeljushållare i glas. Det tyckte jag var lite komiskt – bland grejerna jag lämnade till loppisen fanns fyra värmeljushållare i glas. 😀

Ung på nytt
När jag hade hämtat min sopptallrik och satt mig ner vid ett bord upptäckte jag att jag definitivt tillhörde kategorin ungdomar. Nästan samtliga gäster som satt runtomkring såg ut att vara äldre eller mycket äldre än jag. Det händer ju inte så ofta numera så jag gottade mig åt känslan en stund.

Fotografering
Labbnäs ligger ju oerhört vackert vid stranden av Dragsfjärden. Det fina vädret inbjöd därför till en foto­runda efter maten. Förutom sjöutsikt och omgivningar ”fastnade” givetvis ett antal blommor. Utan tvekan mina favoritmotiv om man bortser från Mia.

Ängsnejlika

Nystädat
När jag kom hem tog jag i tu med inte fullt lika tilltalande göromål. För att inte chocka morgon­dagens gäster alltför mycket var jag tvungen att städa och plocka undan. En av gästerna har aldrig varit på Udden tidigare så jag vill ju göra ett någorlunda gott intryck första gången. Sen är det inte så noga längre. 😀

Verandan ser fortfarande ut som om jag är på väg att flytta, men det kan inte hjälpas. Innan jag har blivit av med alla grejer måste det få göra det.

Jag tog mig också i kragen och gick upp till soptunnan. Hela sex soppåsar hade jag lyckats få till. Mia följde gärna med som vanligt, på så sätt blev soppromenaden mycket roligare.

av

2.7 – Njutbart

Jag har varit på besiktning, fått rabarberpaj, avverkat frökapslar, tagit upp potatis och plockat blommor. Det doftar kokt dill, gulmåra och färska jordgubbar i köket.

TandläkarePå besiktning
Idag på förmiddagen var det dags för den årliga besiktningen av ”gaddarna”. Min tandläkare börjar alltid med att kolla om tänderna sitter fast. Det är nästan det pirrigaste momentet, för vad gör man – eller han – om dom är på väg att lossna?!

Jag blev lugnad inom ett par minuter, dom satt stadigt i år också. Inga hål och ingen tandsten hittade han heller och påpekade att tandköttet såg friskt ut. Hela besöket tog sex minuter och då ingick lite småprat.

Vi har nämligen en gemensam bekant. Tandläkarens exfru var min klasskamrat i ”Lönkan”. Ibland är världen mindre än man kan föreställa sig.

Rabarberpaj
Efter ett något längre besök hos ZasData slog jag en signal till Grisen/Tvillingen för att höra om hon var hemma. Det var hon, så jag hotade med besök om tio minuter utan att ens fråga om hon var på väg nånstans kom jag på efteråt. Men då hade hon väl sagt nåt?

När jag steg ur bilen kommenterade jag min klumpighet och frågade om hon skulle i väg nånstans? Hon skulle åka och handla, men det var inte på minuten så jag var välkommen.

Hon hade inte förspillt nån tid – under dom aviserade tio minuterna hade hon kokat kaffe, dukat fram koppar och rabarberpaj. Jag försökte påpeka att det inte var därför jag kom och fick till svar: ”Jasså int’?” med glimten i ögat. Hon känner mig rätt väl vid det här laget så hon vet att jag är en gottegris.

LupinerFrökapselavverkning
Mia mötte mig vid bilen när jag kom hem. Jag hade varit borta i drygt tre timmar, så nu ville hon ha mat. Före maten fick hon lite ömhetsbetygelser som alltid när jag har varit borta. Jag frågade henne vad vi skulle pyssla med resten av dan, men fick inget svar. Hon bara försvann ut när hon hade ätit klart.

Det finns ju alltid en hel rad med saker att ta i tu med men jag bestämde mig för att prioritera lupinernas frökapslar. Enligt kommunens påbud får man ha lupiner på tomten men inte låta dom sprida sig. Jag brukar knipsa bort frökapslarna varje år. Fast inte för att kommunen har bestämt det utan för att jag inte heller vill att dom ska sprida sig hejvilt.

Eftersom sommargrannen inte bryr sig om att göra det samma, är det rätt meningslöst jobb men det kanske har en viss inverkan trots allt.

Potatiskoll
När jag var klar med fröbegränsningen hämtade jag min fina, rostfria potatishacka och en skål till jordgubbarna som mognar på löpande band. På våffelkalaset igår blev det tal om potatis och nu var jag nyfiken på hur små eller stora mina potatisar var.

Under första ståndet hittade jag en liten potatis och en ”ärta”. Under det andra ståndet fanns fler potatisar men också dom i minsta laget. Jag var inte särskilt förvånad. Normalt brukar jag ju börja ta upp dom först i slutet av juli. I år satt jag dom visserligen 1 maj men vädret har inte varit optimalt kan jag tycka.

SkördTyvärr är dom skorviga i år också. För ett tag sen hörde jag nån påstå att dom blir det för att man odlar dom på samma ställe många år i rad. Undrar om det stämmer? Enligt vad jag har läst mig till beror det på kalkhaltig jord. Men strunt samma, jättegoda är dom oavsett.

Blommor
Så här års finns det ju många både odlade och vilda blommor att plocka. Egentligen är dom vack­rast och njutbarast där dom står, men färska blommor inomhus förhöjer trivseln tycker jag.

Doften av gulmåra är jag väldigt förtjust i, så både vardagsrum och ”kontor” har fått var sin vas. På köksbordet ståtar praktlysing, i verandan rallarros och på trappbordet står en liten vas med rosor.

Visst är det härligt med sommar!

av

1.7 – Intressant och gott

Jag har hittat ett grötrim, inkräktare på vinden, lärt mig ett nytt uttryck och varit bortbjuden.

Grötrim
Bland det gamla skolmaterialet hittade jag också ett grötrim. Tydligen uppskattade jag bilskolan och läraren så mycket att jag tyckte dom var värda  ett ode:

Ode till bilskolan (1973)
Bilskola Ehnström e’ toppen,
där e’ humöret aldrig på botten.
När in man trätt
möts man av ett skratt
och ut man går
troende de’ e’ vår.

BilköDär finns Kurre
eller Sohlberg som han heter,
en verklig lustigkurre,
kvick i mun
och rätt så tunn.

När ut med Kurre man hamnar,
då e’ man ”lost” –
man efter ratten famlar
och törnar mot en post,
för man trodde ju nog
vad han sa’ då han log.

När man me’ Kurre käftas
skall man minnas
att den med plåster borde häftas
för att kivet skulle vinnas,
annars kan man ramma
en blivande mamma.

En solig tid med Kurt
se’n får det vara all
och efter en spurt
där man bör vara kall
har man (hoppeligen) kort
och tackar för va’ han gjort!

Faktiskt lyckades jag få körkort, så Kurre var inte bara rolig. Att jag senare i livet har blivit dömd för vårdslöshet i trafiken är ju inte hans fel. 😀

Vildvin på vinden
Igår trodde jag inte mina ögon när jag gick upp på vinden. En slinga vildvin mötte mig mer än halvvägs över husbredden. Den såg lite blek ut, ljustillgången är ju begränsad, men den levde i allra högsta grad.

Den var minsann inte ensam om koloniseringen. Ett antal ”kompisar” hängde i dom gamla pärtorna som lämnades kvar när taket fick tegel för x antal år sen. Dom hade redan gett upp och torkat bort, men det fanns ett par skott till som försökte leta sig fram till en bättre växtplats.

Otroligt vilken växtkraft dom har. Minsta lilla springa räcker för att ta sig in.

Nytt uttryck
Idag hämtade jag ett paket i en butik där två rara unga damer som jag känner till sen tiden i högstadiet jobbar. Den ena gjorde sin första dag i kassan och blev instruerad av den andra med: ”Sen pipar du koden med tassen.”

Instruktionen var tydligen fullt förståelig, för kollegan tog genast fram streckkodsläsaren och drog den över streckkoden på paketet. Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera uttrycket och fick mig ett gott skratt.

PlättarBortbjuden
Några minuter i tolv knackade herr grannen junior på och meddelade att jag var välkommen på våfflor klockan tre. Mums!

Jag lovade dyka upp om jag hann hem till dess. Jag var på väg till Labbnäs med loppisgrejerna och för att hämta ut paketet. Man kan tycka att tre timmar är oändligt gott om tid, men i min värld kan det bli ruschigt. Dels var jag inte påklädd och dels hittar jag alltid på en massa saker som jag absolut är tvun­gen att göra innan jag kommer i väg.

Mycket riktigt, klockan närmade sig halv två innan jag var klar att åka, men jag var faktiskt tillbaka en timme senare. I och med det hann jag plocka lite färska jordgubbar till värdinnan förutom dom jag plockade i förrgår.

Runt bordet på terrassen satt redan flera personer så jag trodde det eventuellt var nåt firande jag hade missat, men fru grannen försäkrade att det ”bara” var våffelkalas. Det är minsann inte så bara det! Nystekta våfflor med sylt och vispgrädde kan man muta mig med när som helst. 😀

av

30.6 – Jubel och klang

Berömmet flödar, jag har haft likvaka, borde flytta och har gjort sagolika fynd.

Mera beröm
Dom positiva kommentarerna till min blogg har duggat tätt under dagen, tack alla som kommit med uppmuntrande tillrop! Fast om jag ska vara ärlig, skriver jag lika mycket för min egen skull som för läsarnas.

Efter mer än sex års skrivande har det nästan gått i blodet. Under dagen får jag idéer som jag an­tecknar och dokumenterar för det mesta vad jag har för mig i bildform. Mest för att jag vid dagens slut annars har glömt vad jag har hållit på med. 😀

Mia med byteLikvaka
Lunchen intogs idag ute på trappan. Som enda sällskap hade jag en huvudlös näbb­mus, så det kändes lite som en likvaka.

På förmiddagen hade Mia med sig en liten rackare med sig in i köket så jag hoppas det var den? Hon blev nämligen plötsligt vrål­hung­rig och glömde bort att hon var mitt uppe i jakten. Näbbmusen passade förstås på att gömma sig under tiden.

En kort stund senare hade hon antingen hittat den eller hämtat en ny. Det är minsann inte lätt att hålla ordning på alla jaktbyten.

Jag borde flytta
Enda sättet att röja rejält i röran är att flytta. Först slänger man en massa grejer när man packar ner och ytterligare en del när man packar upp. Alternativet är att ställa till med auktion eller sälja på loppis.

Idag har jag plockat i hop prylar som dels ska lämnas till onsdagens loppis i Labbnäs, dels säljas på sommarloppisen i Dalsbruk, dels säljas till en uppköpare och dels slängas på soptippen. Det har tagit hel dan i anspråk och ändå kan jag inte se att jag har fått särskilt mycket plats över? Helt otroligt.

StolsdynorSagolika fynd
Belöningen för mitt röjande har dock varit synnerligen givande. Jag har äntligen hittat mina mörk­gröna stols­dynor som jag har saknat i flera år!  Jag visse att dom låg i en plastsäck på vinden men har inte lyckats hitta den.

Det var inte så underligt – på plastsäcken stod det nämligen ”Sängkläder gäst”. I den hade jag ju aldrig tittat om jag inte bestämt mig för att ta rätt på sängkläderna. Överst låg en kudde och ett täcke men under dom låg stolsdynorna. Dessutom en del annat som jag inte alls har saknat kan jag tillägga.

Intill plastsäcken stod två kartonger som jag antog kunde vara loppisböcker. I den ena låg studie­material och ‑litteratur från 1972-74 så det mesta gick i sophögen. Utom en uppsats. Den ska ni få läsa så småningom.

I den andra kartongen låg också skolböcker men av äldre modell. Bland andra ABC-boken och min första läsebok som jag gärna vill behålla.

Min skattkammareUnderst låg ett antal böcker som jag har saknat i många, många år… Alla tio delarna av Min skattkammare, fjärde upplagan, tryckt 1953 och lyckligtvis i utmärkt skick. Oj, vad lycklig jag blev!

Jag vet inte riktigt varför jag prompt ville återse dom men nu är dom inradade i bokhyllan och ska läsas på nytt så småningom. Några konstböcker fick gå till loppisen för att ge plats.

Möjligen hänger böckerna i hop med trevliga barndomsminnen? Jag fick en bok varje jul av mamma (tror jag?) och slukade den direkt när jag fick den. I varje bok finns flera sagor eller berättelser sam­lade och varje ny bok kräver större läskunnighet och ‑förståelse.

Böckerna har säkerligen bidragit till att jag fick en bra början och inledde mitt läsintresse. Ett intresse som för övrigt har hållit i sig hela livet, jag har alltid minst en bok på gång.