Silvertejp är som bekant användbart till mycket. Mina filttofflor håller på att säga upp bekantskapen ställvis, men håller förhoppningsvis ett litet tag till efter ”reparationen”. Den statiska elektriciteten som uppstår innebär att ”sulorna” också fungerar som en primitiv dammsugare. 😀
Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.
18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pensionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀
Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.
Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.
Cykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje telefonanvisningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan lövverket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.
Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.
Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.
Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.
Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.
Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdiglagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.
Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.
Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.
Då och då har vi skarvbesök. Bildkvalitén är inte den bästa men för att få en bättre bild hade jag behövt ubåt.
Gårdagen började abrupt, Silverpilen fick motion och jag är en mycket nöjd kund men förundras över priser. Mia har ätit ”yvsvansad” lunch.
Abrupt början på dagen
I förrgår kom jag överens med en styrelsemedlem om att han skulle hämta provabborrarna (se inlägg 20.8) igår morse mellan 9 och 10 för transport till Åbo. Det gick inte riktigt så lätt som han kanske hade föreställt sig.
Jag vaknade visserligen strax efter halv åtta, men hade helt glömt av att jag hade en tid att passa, så jag kliade Mia bakom örat en liten stund och sen somnade vi om båda två. När vi vaknade nästa gång var det av en knackning på sovrumsfönstret. Där stod ”budet” och väntade. Telefonen hade jag som vanligt avstängd över natten så det gick heller inte att väcka mig via den.
Något yrvaken öppnade jag dörren och skyndade mig sen att stoppa ner dom frusna fiskarna i en plastkasse tillsammans med ett par frysklampar. Kylväska hade han i bilen. Så började den dagen.
Motion för Silverpilen
Lite över ett sa jag hej då till Mia och startade Silverpilen. Idag skulle vi ut på långfärd, ända bort till Gammelbyviken, så Silverpilen skulle få sträcka ut ordentligt.
Det gällde att starta i god tid för förra gången jag skulle på visit till samma ställe missade jag tiden och ställde in besöket för att jag prioriterade algerna i vattenproven jag lämnade. Kanske inte så kul att bli förbisedd av vattenorganismer. 
Men jag blev lyckligtvis förlåten och vi kom överens om ett nytt försök. Den här gången höll jag tiden men nu hade jag helt plötsligt glömt var värdparet bodde! Jag passerade tre avtag från huvudvägen innan jag insåg att jag inte visste vilket det var. Suck. Ett kort samtal redde ut saken.
Mycket nöjd kund
Förutom VIP-servicen jag fick hos värdparet fick jag det också hos Multasormi. På hemvägen svängde jag in där för att köpa orkidémylla, men hade inte koll på klockan så jag kunde bara konstatera att dom redan hade stängt. Klockan var tio över fem.
Bakom gallret till trädgårdsavdelningen skymtade jag min favoritförsäljare och ropade att jag visste att dom hade stängt men att jag bara undrade om dom har orkidémylla? ”Jo, det tror jag vi ska ha” svarade hon.
Framme vid gallerporten bevekte jag henne med min allra lenaste röst att få köpa en påse trots att det var stängt. Om jag hade jämna pengar i kontanter gick det bra svarade hon, kassan var redan avstämd för dagen. Priset var 6,10 men hon kunde pruta 10 cent om det underlättade?
Medan hon gick och hämtade påsen kollade jag att jag hade tillräckligt med kontanter. När hon kom tillbaka med den bad hon om ursäkt för att det hade dröjt och räckte mig påsen.
Va?! Jag tvingade henne att jobba över och hon bad om ursäkt!! Tänk om alla försäljare var lika kundvänliga? Jag hade inte exakt belopp så jag gav henne 7,00 i stället som tack för den vänliga övertidsbetjäningen. Nu förstår du varför hon är min favoritförsäljare. 🙂
Stor prisskillnad
Kan nån förklara för mig varför 600 g Oivariini kostar allt mellan 3,29 och 5,99?? Hur kan priset skilja så mycket mellan olika butiker?
Hos S-Market i Kimito betalar jag 3,29 men hos kollegerna (Sale) i Dalsbruk är det dyrare, liksom hos Siwa. Och allra dyrast i min närmaste K-butik. Betalar butikerna olika inköpspriser beroende på omsättning eller vad är skälet? Frågan borde förstås ställas till partihandeln/grossisten.
Yvsvansad lunch
Mias första byte för dagen var en sork, men till lunch kom hon stolt bärande på en ekorre. Stackars Kurre, även om ekorrar inte är några gosedjur precis.
”Ingenting utanför dig kan rädda dig;
ingenting utanför dig kan skänka dig frid.
Men det innebär också att ingenting utanför
dig kan skada dig, störa din frid eller
göra dig upprörd på något sätt.”
En kurs i mirakler, W.70.2.1
Jag har inte sett min badrumsspindel på länge… Jag börjar misstänka att jordlöparen som flyttade in för ett tag sen möjligen har ätit upp den?
Igår kväll blev det bråttom och brådskan höll i sig ännu ett tag idag. Daphnias e-post fungerar äntligen, jag har sett en välbekant logo, Briggs & Stratton har fått mig i sjön och kalvdansen är slut.
Bråttom
Igår kväll halv nio ringde Lingongrannen. Han hade fått en ovanligt stor fiskfångst. Han hade nu alla provabborrar trodde han och bad mig komma och kolla.
Snabbaste färdmedlet var Silverpilen, så efter att ha utrustat mig med tumstock och en rulle plastpåsar rullade jag i väg. Lingongrannen åtog sig vänligt nog att fiska tio provabborrar (15-20 cm) som ska skickas till Lounais-Suomen Vesi- ja ympäristötutkimus Oy i Åbo för undersökning av kvicksilverhalten.
På vems uppdrag dom jobbar vet jag inte och inte heller hur dom fick nys om Daphnia som fick förfrågan? Men strunt i det, vi ställer förstås upp på allt som rör sjöns hälsotillstånd. Kvicksilverabborrar verkar klart frånstötande så jag hoppas verkligen att dom inte hittar några höga halter! 😦
Förutom dom tio provabborrarna insisterade han på att jag skulle ta med mig matabborrar också. Två av dom han hade fångat var drygt 30 cm långa. Så stora abborrar tror jag aldrig har sett i den här sjön tidigare?! En av dom stora och ett par mindre skulle jag absolut ha tyckte han. Sen var det bråttom hem för att frysa in provabborrarna enligt anvisningarna vi hade fått.
Fortsatt brådska
Klockan hann bli 01:50 innan jag släckte lampan i natt, så Mia och jag hade sovmorgon idag. Dessutom blev vi väckta i natt av trampet och skrapet från ett fyrfotadjur, troligen ett med lång, hårlös svans, som rumsterade i sovrumsväggar och tak.
Tidvis hördes gnagande på trä, så det var tydligen nån som prompt ville besöka oss. Mia var genast beredd att hugga klorna i inkräktaren. Det kändes tryggt.
Sovmorgon innebar att jag klev upp först klockan nio. Mia hade vaknat en stund innan, men lät mig somna om innan hon jagade upp mig. Det i sin tur betydde att jag höll på med påtåren av frukostkaffet och var klädd i morgonrock (vad annars?) när en reporter från Annonsbladet ringde klockan tio och undrade om han fick komma på besök?
Jag frågade lite oroligt ”när då?” men vi kom överens om att han skulle dyka upp inom en timme. Klockan hade ännu inte slagit elva när han knackade på så jag hann precis dra på mig sista plagget.
Han ska skriva en artikel om hur vi på bästa sätt städar och röjer våra stränder, men ville också ha med rapporten från vattenanalysen. Daphnias ordförande hänvisade honom till mig eftersom jag har samlat på mig en del fakta i ämnet.
Intervjun slutade med fotografering i stranden. Mia fick också vara med på bild, sen vet jag inte om den publiceras, men den trevlige unge mannen tyckte att det blev en fin bild på henne med vassen i bakgrunden. Snart kanske Mia är lokalkändis? 🙂
E-posten fungerar äntligen
För att fler än jag ska kunna använda Daphnias mejlkonto (daphnia@kitnet.fi) skapade jag en ny användare på kitnet.fi men det har varit tji att få adressen att fungera så jag kontaktade Kimito Telefon eftersom felet berodde på servern enligt felmeddelandet .
Idag fick jag besked om att adressen hade blivit ”hängande”, delvis på grund av mig, fast det skrev killen inte i mejlet. Mycket finkänsligt, det tackar vi för. Innan jag skapade den nya användaren testade jag nämligen att skapa mejladressen på mitt konto och när jag därefter skapade samma adress under en ny användare fick servern hicka. Sedan klockan 12:24 idag funkar adressen äntligen som den ska.
Välbekant logo
Idag såg jag en välbekant logo från Jämtland av alla ställen. Utanför butiken i Kärra hade Härjedalskök parkerat sin demovagn. Lite roligt att dom har hittat ända ut till våra trakter.
Jag tänkte för mig själv när jag som hastigast tittade in i vagnen att företaget antagligen skulle få dåndimpen om dom såg köksutrustningen på Udden. Eller snarare skulle dom nog gnugga händerna av förtjusning och se stora affärsmöjligheter. 😀
Briggs & Strattons förtjänst
På eftermiddagen konstaterade jag att det var läge att klippa gräset. Det måste vara en månad eller mer sen sist? I år har det då inte gått åt särskilt mycket bränsle till gräsklipparen. Men nu var det alltså dags.
När jag var klar kändes ett dopp synnerligen motiverat. Briggs & Stratton har oftast den effekten på mig. Drygt 20 grader visade vattentermometern. Ett tag försökte jag simma i fosterställning för att behålla kroppsvärmen men det gick inte så bra. Det blev en kort simtur så inte allt blod skulle hinna stelna.
Slut på kalvdansen
Förra veckan hade Kerstin kålsoppa med kalvdans som dessert på menyn. Kålsoppa är ju gott, men kalvdansen avgjorde saken. Det måste vara 50 år sen jag åt kalvdans senast?
Kerstin hade kryddat sin med kardemumma och färska blåbär. Jag tror jag hade föredragit den utan kardemumma och har inget minne av att jag har ätit den med den kryddningen tidigare, men det smakade helt OK. Idag åt jag det sista av den så nu är det tveksamt om jag hinner äta kalvdans fler gånger i det här livet?
Jag har än en gång gjort uppskov, räknar med likör till jul och njuter av dom sista sommardropparna.
Nytt uppskov
I år har jag inte skurat en endaste matta. Tid och gynnsamt väder har det funnits gott om, men jag har inte lyckats uppbringa lusten och har därför skjutit upp det hela ett antal gånger.
Ett alternativ är att lämna in dom till Dalsbruks Tvätt. Idag höll jag en liten överläggning med mig själv om det. Tanken är god, men det är ju ingen idé att göra det nu när det snart blir blött och träckigt (slabbigt) ute. I så fall efter att vi har fått snö. Vi ska nog få det i år också har jag på känn.
Så där ja, då har jag skjutit upp ärendet ytterligare ett par, tre månader. 😀
Likör till jul
När jag hade skickat i väg sista(?) korrekturet till Daphnia-broschyren blev jag inspirerad att plocka svarta vinbär. Tanken på vinbärslikör till jul hägrade. Att plocka bär är nämligen ungefär lika roligt som att diska. Enda undantaget är hallon eftersom det är mina favoritbär.
Det är ju lite sent på säsongen, dom flesta har säkert syltat och saftat för länge sen, men eftersom folk fortfarande är ute i skogarna och plockar blåbär så måste det ju gå att plocka andra sommarbär också tyckte jag. Det var fort gjort. En stor del hade säkert torkat bort eller ramlat av för att dom var övermogna så det var glest mellan bären. Det krävdes tre buskar för att få till ett halvt kilo.
I sanningens namn ska erkännas att mina bärbuskar aldrig får någon omvårdnad och den äldsta busken är säkerligen lika gammal som jag så skördarna blir aldrig särskilt stora. Bristen på skötsel hänger i hop med mitt ointresse för bären. Jag blir sur i magen av vinbärssaft och är inte alls förtjust i vinbärsefterrätter. Men vinbärslikör går ner utan problem!
Sista sommardropparna
Nattens regn fortsatte fram till nio-snåret men sen fick vi se solen igen, temperaturen närmade sig 20 och den nordvästliga vinden höll svetten borta. Idealiska arbetsförhållanden men inget bikiniväder.
Efter maten beslöt jag att det nog skulle gå bra att vila middag i hammocken idag också. Jag utrustade mig med kudde och min tjocka filt den här gången. Den tunna pläden skulle inte räcka till trots att solen numera står så lågt att den skiner in under taket på hammocken.
Min uträkning höll streck, det här var helt perfekt. Efter att ha studerat Rautias senaste utskick och fått flera strålande idéer la jag mig till rätta och stängde korpgluggarna. Efter ett tag vaknade jag av att jag var kall om ansiktet så jag drog filten över huvudet och fortsatte snusa tills jag blev väckt av ett telefonsamtal ett par timmar senare.
Sååå skönt. Att sova ute alltså, inte att bli väckt av telefonen!
Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.
Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefonsamtal.
Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var fulltecknad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.
Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.
Vid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade uppfattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.
Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.
Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂
Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.
Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.
Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.
Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.
Mia utan byte
En inte alltför lång stund efter att pratsällskapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid skohyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.
Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.
Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.
Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.
Jag har fått en delikat middag, svar på vattenproverna, planterat lavendel, badat och är nyfrissad.
Delikat middag
Igår eftermiddag var jag bjuden på middag. Värden/kocken är visserligen välbekant men jag har aldrig tidigare ätit hans mat. Halv tre skulle jag infinna mig.
14.27 parkerade jag utanför huset, blev välkomnad på trappan och kunde känna härliga matdofter från köket. Bordet stod dukat så det var bara att sätta sig. Vilken lyxig tillvaro jag lever i ibland fast vi inte har det så fett på Udden. 😉
Middagen bestod av rökt sik direkt från rökugnen, potatis, grönsaker och en alldeles himmelsk sås. Ett glas österrikiskt vitt vin passade utmärkt till. Gissa om det var gott! Tror bestämt jag stoppade i mig en halv sik.
När det var dags för hemfärd några timmar senare blev jag försedd med en ”doggy bag”. Att först bli bjuden på mat och sen få med sig ett par måltider hem är ju inte så vanligt, men jag tackade förstås ja och tog gärna emot dom.
Svar på vattenproverna
Idag fick jag rapport på vattenproverna från Firma Zwerver, en av mina kunder, som gjorde analysen. Det var glädjande läsning. I provet från viken fanns det minst med alger trots mina farhågor, i dom övriga tre proven fanns det mera, men alla förekomster utom en tydde på vatten med få näringsämnen.
Förekomsten av blågröna alger var liten och bara ett litet fåtal arter som var giftiga. Den typ av blågröna alger som hittades mest av, tillhör arter som är harmlösa och som inte orsakar algblomning. Grönalger var den andra stora gruppen, men bara en art som trivs i näringsrikt vatten, Tetrastrum komarekii.
Burken med gröna ”geléklumpar” som jag också hittade längst in i viken visade sig innehålla Ophrydium versatile tillhörande släktet(?) Ciliata, ett helt ofarligt litet djur (0,2-0,6 mm) som lever i symbios med grönalger. Så nu har jag blivit en hel del klokare igen.
Lavendelplantering
Mina små lavendelplantor har väntat på växtplats ett bra tag. Jag sådde fröna redan i maj och ställde in dom i kylskåpet i sex veckor enligt anvisningarna. Det var inte många frön som hade vaknat till liv efter den tiden, men under sommaren har dom vuxit till sig och har nu väldoftande blad. Om experimentet lyckas ska dom blomma nästa år.
Bad
Att klä sig i svarta shorts och stå med rumpan vänd mot solen innebar att jag var svettig när jag hade planterat klart och kände för ett dopp. Men oj vad fort jag blev kall! Vattentermometern visade 20,5 grader så det var nära min smärtgräns. Jag är full av beundran för alla som fortsätter bada tills isen lägger, brrr.
Mitt nya jag?
Nyfrissad
En klar förbättring på huvudfronten företogs efter badet. Jag åkte till frissan strax före tre för att bli av med en massa onödig kalufs.
Sista gången jag har chansen att klippa mig hos samma frissa är den 20.9 så jag bokade tid för ”trimning” då. Från och med den 1.10 (tror jag det var?) är det en yngre upplaga som tar över salongen.
Det ska bli spännande att se hur hon får till det. Jag kanske får ett helt nytt utseende? 😀
Bländaren öppen dygnet runt.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 