Gårdagens aftonrodnad var spektakulär. ”Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slaskig hatt” sa alltid moster. Av innehållet i regnmätaren att döma stämmer inte ordspråket. Åtminstone inte den här gången.
14.8 – Innedag
Jag vet hur jag ska använda mina vasshögar, Udden har jämtländsk sommar, jag har skrivit på arbetsavtal och ägnat mig åt grafisk design. Mia gillar Croqs.
Vassbruk
Igår kväll hjälpte jag vår ordförande (i Daphnia) att ominstallera mejlprogrammet och blev bjuden på middag. Bland många andra intressanta samtalsämnen kom vi in på (blad)vass.
Hon talade om att all vass hon bärgar lägger hon på planteringarna i trädgårdslandet. Dels som gödning och dels som ”mat” till krypen under jord. På väldigt kort tid försvinner vassen. För att demonstrera pekade hon ut genom vardagsrumsfönstret och talade om att vassresterna jag nu såg hade varit stora högar för ett par månader sen.
Förnämligt! Då ska mina två vasshögar också få börja göra nytta. Jag har länge funderat på vad jag kunde göra med dom. 🙂
Jämtländsk sommar
Sen i söndags har det varit jämtländsk sommar på Udden, dvs kallt (ca 15°) och blött. Idag har det regnat hela dagen så det var långbent och långärmat som gällde vid klädvalet. Efter lunch åkte fleecetröjan också på och jag har nyss tänt en brasa i köksspisen.
Arbetsavtal
I dagens post låg ett kuvert från kommunen. Jag anade vad det innehöll. Mycket riktigt, det var dags att skriva under arbetsavtalet för höstterminen och boka in dag för lärarmöte. Definitivt ett tecken på att sommaren är slut. Suck.
Grafisk design
Större delen av eftermiddagen har gått till broschyrskapande och grafisk design. Vid mötet förra onsdagen visade jag styrelsen ett första utkast till broschyr/faktablad för Daphnia. Idé och layout tyckte dom var utmärkt, det var bara bildvalen som inte föll dom på läppen.
Eftersom det var mitt förslag att göra broschyren har jag ingen deadline, men så klart ska den vara klar för distribution inom rimlig tid. Idag har styrelsen fått senaste utkastet till påseende så förhoppningsvis återstår inte så mycket arbete.
Mia gillar Croqs
Förutom att Mia använder mina vinter-Croqs som klösbräda(!) fungera dom också som bytesförvarare. När hon inte längre har lust att jaga sitt byte runt köksgolvet, bär hon det till skohyllan och släpper ner det i ena dojan. Det gäller alltså att ta en titt in i skorna innan man stoppar ner fötterna. 😀
12.8 – Förändringar
Tranorna börjar röra på sig, jag har börjat med guidade roddturer och man behöver nästan mössa och vantar. Mia har nya rutiner.
Tranor
Igår på förmiddagen flög fyra tranor på låg höjd västerut över Udden. Så klart hade jag inte kameran till hands, annars hade jag fått en pangbild.
När tranorna börjar röra på sig är det ett av tecknen på att sommaren oåterkalleligen är till ända. Dom stora flockarna ger sig av framåt oktober och då blir jag gråtfärdig. Sen får vi inte se dom förrän i april nästa gång. Men hellre det förstås än att dom hungrar och fryser ihjäl!
Guidad roddtur
Den ena av gårdagens kaffegäster hade aldrig sett vit näckros på sin växtplats så jag föreslog omgående en roddtur. Efter en viss tvekan vann förslaget gehör och blev mycket väl mottaget när dom vita skönheterna väl låg inom synhåll.
Det föreslogs att jag kunde börja med guidade roddturer för dom som är intresserade av flora och fauna i vid sjön. Faktiskt kan jag tänka mig att den miljön skulle vara oerhört exotisk för nån som aldrig har vistats vid sötvatten i Skandinavien, men frågan är hur man når den turistgruppen? Annonser i Saharas Allehanda kanske? 😀
Mössa och vantar
I morse hade nattens avlägsna åskväder ordnat till det så att termometern hade fastnat på 14,2 grader klockan 8.40 och det regnade. Vinden var dessutom frisk så det kändes obehagligt kallt jämfört med tidigare dagars temperaturer. Det räckte inte längre med varmaste bikinin, full klädsel plus mössa och vantar behövdes snarare.
Så småningom fick solen övertaget och det blev något varmare, men den sköna värmen som vi är bortskämda med infann sig aldrig. Dess värre är det ju inte så mycket annat att hoppas på längre.
Mia har nya rutiner
Igår frestade Mia på mattes nerver rätt hårt. Hon gick ut strax efter åtta och återkom först fem timmar senare, slängde i sig mat och försvann ut igen. Kvart i sju gick jag ut och lockade på henne. Det är helt OK att hon går sina egna vägar bara hon visar sig med jämna mellanrum och helst mindre intervall än fem timmar!
Hon kom nästan genast när jag ropade. Hon sprang som om hon hade ett blodtörstigt monster efter sig och tittade oroligt upp mot skogen när jag tog henne i famn. Det tog en god stund innan hon började spinna som hon brukar.
Troligen hade hon registrerat fara å färde och antingen hållit sig gömd eller fått hemvägen avskuren. Det hindrade henne inte från att gå ut en sväng på nytt efter att ha fått mat, men hon var tillbaka redan halv nio och la sig på soffan som vanligt när hon gör kväll. Skönt.
Den tidiga ingången betydde å andra sidan att hon var utvilad och rastlös tjugo över fem i morse. Jag fick respit i tjugo minuter men sen fick jag lov att släppa ut henne.
Eftersom det regnade ville hon snart in igen och gav så småningom upp försöken att få upp matte ur sängen. Matte hade nämligen en del sömn att ta igen efter nattens åskmuller och störtregn. En sån där lampan-tänd-natt med andra ord.
Tydligen har jag ändå gjort mig förtjänt av en ”present”. Nån gång under dagen har hon tagit in en näbbmus till mig. Just nu gömmer den sig i hörnet bakom brandsläckaren. Eller så har hon kanske sparat den som tidsfördriv till i kväll?
På böljan den blå
Tro det eller inte – Mia har åkt roddbåt idag! Hon följde som vanligt efter mig ner till stranden och efter en del övertalning hoppade hon ombord. Det blev för all del en kort sjöresa. Efter ett tiotal årtag blev svansen dubbelt så tjock då hon hade konstaterat att hon var omgiven av vatten på alla håll. Hon började låta som när hon åker bil så jag tog henne tillbaka till bryggan.
Men hon var heller inte nöjd över att jag lämnade henne och rodde i väg på veckans mätuppdrag… Hennes övergivna jamande hördes en lång stund. Hon tycker antagligen att det är farligt för mig också att ge sig ut på sjön.
Hon var desto gladare när jag kom tillbaka. Hon hade väntat i stranden och la sig på bryggan för att bli kelad med. Hon åmade sig så hon till slut ramlade ner, men hade turen att landa i strandvegetationen i stället för i vattnet. 🙂
9.8 – Bra och dåligt
Vi har sovit med tänd lampa, jag har fått ett hårresande pensionsbesked och prövat på att färdas med kanot. I natt slapp vi åskan och jag blir galen på kortfloran.
Tänd lampa
Natten till torsdag vräkte regnet ner, vilket som vanligt innebar att Mia skakade av rädsla. Jag hämtade henne vid dörren där hon satt och jamade förtvivlat och tog med mig henne i sängen. Med milt våld fick jag henne att stanna kvar och så småningom falla i sömn tack vare att jag kom på ett sätt att utesluta en skräckkomponent.
Två av tre komponenter krävs för att skräcken ska uppstå: Mörker, ljudet av regn på (plåt)taket och åska. I sovrummet hörs regnet inte alls lika väl (yttertakshöjden skiljer) och när jag hade lampan tänd var hon betydligt lugnare, så den fick vara tänd tills jag vaknade fram på morgonkvisten och släckte den.
Pensionsbesked
Härom dagen fick jag brev från Pensionsmyndigheten. Med tanke på att det är mindre än en månad kvar tills dom ska börja betala ut min pension, antog jag att det var besked om beloppet. Och det var det ju på sätt och vis, men inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Jag blev lite kall när jag såg beloppet: 417 kronor (ca 48 €) före skatt per månad. Det var ju i minsta laget för 32 års förvärvsarbete. Men när jag hade läst texten ”Din premiepension…” och ”…betalas ut tillsammans med övrig allmän pension” blev kroppen varm igen. Puh! Jag vet alltså fortfarande inte hur stort det totala pensionsbeloppet blir.
Kanotpremiär
Herr och fru grannen har investerat i en kanot. Igår möttes vi på sjön och när dom hade tagit i land föreslog fru grannen att jag skulle ta en provtur. Jag har transporterat mig i dom flesta typer av sjöfarkoster, allt från kajak till 250.000-tonnare, men aldrig satt min fot i en kanot. Feg som jag är, var jag lite tveksam, men nyfikenheten tog snabbt över handen.
Av gammal vana satte jag mig som i en roddbåt, dvs i aktern med ansiktet vänt mot ”roddaren”. Hm, så gör man ju inte i en kanot, det har jag ju till och med sett på film. Pinsamt. När jag hade förflyttat mina kilon 180 grader fick jag en snabbinstruktion av herr grannen om hur jag skulle hantera paddeln beroende på om jag ville styra eller ta mig fram. Lätt som en plätt.
Sen satte vi av mot hembryggan och förbi den innan vi vände och ”parkerade”. Nästan så jag hann utveckla habegär… Om jag mot förmodan får en tusenlapp över innan jag är för gammal och skröplig att ta mig i och ur en kanot så är jag onekligen ett hett ”prospect” till en enmanskanot.
Inget åskväder
Tack och lov slapp vi det våldsamma åskvädret dom varnade för i väderprognosen igår kväll! Men Mia hörde allt åskan ändå. Nån gång vid ett-tiden vaknade jag av hennes jamande och upprepade proceduren jag beskrev inledningsvis.
Kortdjungel
Idag tänkte jag pröva att ta ut kontanter i K-butiken. Det gick inte alls. Oavsett vad det stod på kortet var inget av mina kort ett ”Debit-kort” eller ”vanligt bankkort” som damen i kassan kallade det. Måste det verkligen vara så in i helsicke krångligt?
Jag har tidigare skaffat ett Visa Electron för att det påstods att jag inte kunde använda MasterCard på vissa ställen. Men att handla i nätbutik med Visa Electron är inte alls självklart så då måste man ha ett annat Visa‑ eller ett MasterCardkort. Helsjukt.
Av allt att döma har varje kort unika funktioner. Varför kan man inte klämma in allt på ett kort? Men då går förstås banken miste om ett antal kortavgifter och dom som säljer kortläsare skulle inte tjäna lika mycket pengar. 😦
Barnkammarbesök
Idag gjorde jag ett besök i fiskbarnkammaren. 🙂
7.8 – Från begravningshjälp till åskväder
Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.
Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får utbetalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.
Jag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.
”Du har nu plats 49 i kön, vi har för närvarande 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men väntetiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!
Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.
Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.
Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.
Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.
Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.
Dukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.
Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av ledamöterna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.
Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.
Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.
Åska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.
Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hopkrupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.
När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.
Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.
Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.
En kotte
Det går inte längre att påstå: ”Det var inte en kotte hemma på Udden” när dörren är låst. 😀
4.8 – Ovanligt och bakvänt
Idag var jag uppe ovanligt tidigt och har gjort det mesta bakvänt hela dan.
Tidig väckning och städning
Tio över fem hade Mia sovit klart och tyckte det var dags att börja den nya dagen. Det tyckte inte matte. Jag sa åt henne att det var på tok för tidigt, så hon lät mig sova i tio minuters intervall innan hon gjorde nya väckningsförsök.
Tjugo i sex gav jag upp och släppte ut henne. En halv timme senare var hon inne igen (jag har inre köksdörren på glänt) och tyckte det var på tiden att matte också klev upp, så då gjorde jag det.
Det innebar att jag hade (fusk)städat klart fem över nio. Minst sagt ovanligt. Det har aldrig hänt tidigare vad jag kan minnas…? Och förmodligen är det ingen som tror mig. Mina enda vittnen är Mia och korpen som flög över mig när jag städade trappan.
Vid nio-snåret var det redan 21° varmt så prognosen stämde, det skulle bli en varm dag. En av dom där dagarna när det till och med är för varmt att ha glasögon på sig. 😀 Skönt att jag var klar med städningen.
Bakvänt
Efter att ha (fusk)städat sovrummet kom jag på att jag skulle byta lakan och täcke. Det hade ju varit lämpligt att komma på innan jag dammsög… Och att byta till sommartäcke i augusti är det kanske inte så vanligt att man gör? Medan jag höll på med det kom Mia in med ett levande byte, en sork av minsta modellen den här gången.
Bara efter några minuter hade den hittat ett perfekt gömställe. Den kröp in under vedlådan. Mia beklagade sig lite men sen tidigare vet jag vilket helsicke det är att lyfta in den om man tar ut den, i synnerhet när den som nu var full med ved, så jag talade om för den lilla damen att hon fick skylla sig själv som släppte in den där. Det var ju inte första gången.
Sen kom jag på att jag behövde elda för att bli av med liken som trängdes i spisen. Och när det var gjort insåg jag att det var dags att tömma ur askan. Helt bakvänt det också. Lyckligtvis hade askan hunnit svalna tillräckligt (jag kollade) för att inte orsaka eldsvåda.
I två timmar bevakade Mia vedlådan minutiöst, sen beslöt den lilla krabaten sig för att det nog var ofarligt att visa sig. Jag hann duscha och torka håret innan jakten var avslutad och förväntade mig att det fanns en del spår och rester att ta hand om. Men nej då, av sorken återstod inte ett dugg. Mia var hygglig nog att städa noggrant efter sig nu när matte hade städat. 🙂
Då var det dags att ta fram min vackraste kaffeduk. Jag hade bjudit in min före detta chef (anno 1972) på eftermiddagskaffe. Den planen gick tyvärr om intet, duken var ostruken. I stället fick det bli en finduk som svärmor har sytt, jag hade varken tid eller lust att börja stryka.
Jag hämtade min kaffegäst en minut försenad, men hon är ingen minutmänniska sa hon. Tur det. När vi nådde ”Hängnan” landade dom första regndropparna på vindrutan. Attans också, jag som hade tänkt duka i bersån och redan lagt ut stolsdynorna.
Droppandet fortsatte ända tills vi hade bestämt oss för att sätta oss på trappan och jag hade dukat där. Men kaffeduken la jag på mitt bord, inte på gästens! Fast det kom jag inte på förrän jag hade skjutsat tillbaka henne. Hon måtte tro att jag har tomtar på loftet. Verkligen inte min dag.
I morgon ska jag absolut inte stiga upp lika tidigt! Allt blir tydligen bakvänt då. 😦
3.8 – För smak- syn‑ och luktsinne
Jag har provsmakat öl, gläds över en tillökning, har förhindrat en förökning och njuter av väldoft.
Provsmakad öl
Igår kväll kom sommargrannen psykologen ner och ville ta ett dopp efter gräsklippningen. Jag frågade förvånat var hon har nåt gräs att klippa, det mesta har ju torkat bort, men hon hade minsann långt, grönt gräs på kökssidan av huset.
När hon hade badat klart satte vi oss på trappan i kvällssolen och avnjöt en Rousal Pils. Jag köpte ett par flaskor för ett tag sen men har glömt att smaka tidigare. Jag är ju ingen öldrickare men tyckte den var oväntat mustig i smaken och hade lite besk eftersmak. Men hellre det än ingen eftersmak alls.
Välkommen tillökning
På väg hem efter veckans siktdjupsmätning tog jag en tur upp i viken för att kolla hur dom vita näckrosorna mår. På den ursprungliga fyndplatsen finns en ensam planta, men det har dykt upp en ny en bit längre bort och på den andra fyndplatsen har dom spritt sig riktigt fint och blommar så vackert.
Att viken är övergödd råder det inga som helst tvivel om, men den vimlar av liv, både på och under vattenytan. Jag skrämde i väg små stim med löjor, två större fiskar och en häger som uppenbarligen hade tagit en flygpaus. Och ingen kamera hade jag med mig den här gången förstås. 😦
Förhindrad förökning
För ett bra tag sen såg jag gröna strån sticka upp i en av ”flottorna” av gäddnate och förstod att det måste vara vasstrån, men kunde inte fatta hur dom kunde växa så långt ut från stranden? Var sjön plötsligt extra grund på det stället? Dom tog jag också en närmare titt på.
Det visade sig att ett färskt vasstrå av nån konstig anledning hade landat ovanpå gäddnaten och nu hade det vuxit ut rötter och nya skott vid alla leder på strået. Snacka om livskraft! Jag plockade genast upp den lilla planteringen för att förhindra förökningen. Vi lär minsann ha tillräckligt med vass ändå.
Det gäller alltså verkligen att se till att man tar reda på all vass man slår, annars bidrar man bara till förökningen. Torr vass i sin tur förbrukar ju syre under förruttnelseprocessen och avger förmodligen diverse ämnen som har varit bundna i växten, så den ska också tas upp på land eller brännas. Förmodligen en självklarhet för alla som bor vid vatten, men jag påpekar det ändå.
Väldoft
Mina luktärter blommar äntligen. Varför heter dom luktärter förresten? Mina doftar i alla fall alldeles underbart!
Att det på fröpåsen stod att dom var lågväxande får jag ta med en nypa salt, åtminstone var ett av fröna av den långväxande sorten. Den utslagna blomman befinner sig nu snart i höjd med trapptaket… Men jag förlåter den så gärna – den har en ljuvlig röd färg och doftar förstås lika gott den också. 🙂
Uddmors betraktelser 