av

9.9 – Ideellt arbete

Vi har fått väderfacit, gurkorna är i blöt, ett möte och en reklamation är avklarade. Sommarens ansträngningar har varit förgäves och jag har haft en låg dag.

Väderfacit
Jodå, det blev sommarvärme som utlovat (se inlägg 6.9). Dom senaste två dagarna och idag har termometern legat runt 20 graders-strecket och solen har gassat från morgon till kväll. Härligt så länge det varar!

GurkorGurkorna i blöt
Undrar vad tant Agda hade sagt om storleken på gurkorna? I hennes recept står det ”24 små gurkor”? I lördags rengjorde jag och la 22 gurkor i saltlake.

En åt jag upp till middagen och de åter­stående sex bamsegurkorna väntar på nån slags åtgärd. Det får ingå i morgondagens program.

Möte
Igår eftermiddag hade vi styrelsemöte i Daphnia. Uppslutningen var minst sagt svag, bara ordförande, jag och en suppleant. Två ledamöter var tillgängliga per telefon för att vi skulle kunna fatta beslut. En del befann sig på resa in‑ eller utrikes, andra prioriterade annan sysselsättning. Dåligt tycker jag men är inte förvånad.

Ideellt arbete är inte trendigt längre. Jag upplevde samma sak i Sverige. Enda sättet att få folk att ställa upp på mötena var att betala arvode. Tydligen är vår tid så värdefull numera att vi inte har råd att skänka bort den, inte ens för en god sak som vi engagerat oss för tillräckligt för att acceptera en plats i styrelsen.

Reklamation
I morse fortsatte jag idka ideellt arbete. Jag hade erbjudit mig att skriva en reklamation till Sonera för min ryska bekants räkning.

Att bredbandshastigheten man betalar för är en teoretisk siffra vet väl dom flesta vid det här laget, men att bara få drygt en tredjedel av den utlovade kapaciteten är under all kritik. Jag kan bara hålla med henne om att hon inte får vad hon betalar för. Det lär hon inte vara ensam om.

Fruktlösa ansträngningar
Det blir ingen ny våtmark i Söderby. Inte ens en reparation av den befintliga trots allt. Det förslag som lämnades efter senaste mötet med berörda parter godkänns inte av NTM-centralens sak­kun­niga. Åtgärderna gör snarare mer skada än nytta fick vi besked om idag.

HammockenDet känns tungt att konstatera att sommarens alla ansträngningar har varit förgäves, men inget att göra åt. Vi har i alla fall gjort vad vi har kunnat för att få till det på rätt sätt. Tyvärr är alla såna här insatser helt beroende av att markägare och tomtgrannar visar för­stå­else och välvilja och har respekt för expertutlåtanden.

Låg dag
Eftermiddagen har varit ”låg”, jag har känt mig matt och håglös. Ingenting har känts roligt att ta i tu med. Känslan har kommit och gått dom senaste dagarna.

Om det beror på värmen, begyn­nande höstdeppighet eller nåt annat vet jag inte. För att komma över ”lågstadiet” intog jag ryggläge i hammocken ett par timmar. Det är mitt sätt att fly. I morgon kanske blir en bättre dag?

av

6.9 – Från ättiksgurka till sommarväder

Jag har ”mådas” leta fram ett recept, undrar över mejlkultur och haft efter fest. Det luktar skunk i vardags­rummet och sommarvärme utlovas i helgen.

ReceptRecept
Igår letade jag rätt på ett recept och köpte ingredienser till ”Tant Agdas ättiksgurka”. En av pre­senterna i tisdags bestod näm­ligen av en kasse frilandsgurkor. Tänk vad kom kan hitta på, ”ungdomarna”. Sylta, safta och lägga in är ju inte riktigt min melodi, men nu är jag alltså tvungen.

Om dom blir ätbara, har jag ättiksgurkor för flera år framåt misstänker jag. Fast det är en stor favorit som tillbehör till diverse kötträtter så dom kommer nog väl till pass. Jag kanske ska göra gurksallad av en del kom jag på? Det är också gott.

Mejlkultur
Jag blir lätt frustrerad när jag inte får svar på mejl jag skickat. Troligen beror frustrationen mest på att jag blir osäker på om mejlet alls har kommit fram.

Även om innehållet i sig inte kräver det, är jag van vid att få åtminstone nåt slags svar. ”Noterat” eller ”OK” om inte annat. Men det kanske inte tillhör mejlkulturen i det här landet?

BlomlådaEfter fest
Idag var det en efter fest-dag på Udden. Och nej, jag har INTE drabbats av särskrivningssjukan. Efter­fest är ju nåt helt annat, idag hade det redan gått tre dar sen festen så då måste det bli efter fest eller hur?

Grisen/Tvillingen hade inte möjlighet att komma när det begav sig, så hon kom idag i stället. Hon var minst lika välkommen nu.

Vädret medgav bersåvistelse idag också, så vi satt där och pokulerade medan vi tuggade i oss skorpa och sörplade på vårt te, respektive kaffe. En lugn liten tillställning som motvikt till ”män­nisko­mas­sor­na” i tisdags.

Liklukt
Sen ett par dar tycker jag mig känna en svag liklukt i vardagsrummet uppblandad med den ljuvliga doften av rosor. Jag har noga undersökt rummet men kan för mitt liv inte härleda lukten?

Möjligen kan den komma underifrån men det skulle inte förvåna mig om det ligger ett muslik nån­stans med tanke på min tidvis rätt nonchalanta sambo. Det är ju bara två år sen jag hittade ett skelett ovanpå kakelugnen, så allt är möjligt.

VäderSommarvärme att vänta
Det har minsann inte funnits nåt skäl att klaga på vädret hittills den här månaden, men i helgen utlovas ändå bättre! Enligt gårdagens väderkille på TV får vi sol och 24° varmt både i morgon och på söndag. Dagens webbprognoser är mer moderata, vi får nöja oss med svalare än Östersunds-vädret.

I morgon får vi facit. 🙂

av

4.9 – Tillbaka till vardagen

Igår njöt jag i fulla drag, idag har jag tvingat min adept att äta tårta. Mia är åter i tjänst.

Full njutning
I förrgår hade jag en jäktig dag inför vad som komma skulle och var ovanligt effektiv. Upp 7:30, klar med tvätt och de flesta förberedelserna sju timmar senare. Bland annat strök jag 17(!) borddukar i varierande storlek. Man vet aldrig när ilet kommer på nästa gång så det var bäst att passa på.

Ett par minuter i tre igår anlände dom första gästerna. Jag höll Öppet hus 15-20 för grannar och goda vänner. Jag såg en bekant bil stå parkerad bredvid Silver­pilen men fortsatte med kaffekokandet eftersom jag antog att besökarna skulle komma in.

Det gjorde dom inte, så till slut gick jag ut för att se vart dom tog vägen. Dom hade bänkat sig i bersån och väntade på att jag skulle dyka upp. Så försynta gäster är jag inte van vid.

Efter hand fylldes gästantalet på och vi fortsatte trängas vid bersån. Ingen av oss kom på den ljusa idén att flytta det lilla bordet som stod vid pumphuset utan vi använde en pall som reservbord. En tillbyggnad till bersån hade behövts för att rymma alla.

Blomprakt

Vid sextiden dök det upp en bil till och inom kort kom en ung dam gående med en blombukett. Jag kände väl igen henne, men kunde inte för mitt liv begripa varför hon kom? Henne hade jag absolut inte bjudit?? Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck skvallrade om fullständig förvirring.

Det visade sig att hon ”bara” var blombud, men hon gratulerade ändå och överräckte en härlig bukett gula rosor – min favoritfärg på rosor. Av den anledningen var jag övertygad om att jag visste vem avsändaren var, mitt ex köpte alltid gula rosor till mig, men jag hade helt fel. På det lilla kortet i buketten stod ett helt annat namn. Härligt med såna överraskningar. 🙂

Det blev säkert närmare 30 kramar under dagen och kvällen. Både vid ankomst och avfärd i många fall. För att inte tala om presenter och blomsterhav! Man kunde tro att jag fyllde 90 minst, men nu var ju tyngdpunkten lagd på pensionärsfirande. Som jag redan konstaterat på FB, hade jag pensionerat mig för länge sen om jag hade vetat att det var så här trevligt!:D

Framåt halv sju började det kännas nog så kallt att sitta ute så vi flyttade in i ”södra salongen” och strax efter åtta gick dom sista gästerna. En fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. Tack för att ni förgyllde min tillvaro!

Tårta till adepten
Idag återgick livet på Udden till vardagen igen. Min ”adept” mejlade igår och undrade om jag kunde drilla henne i svenska inför en anställningsintervju som skulle ske på torsdag eftermiddag. Enda möjligheten var förstås idag.

Jag föreslog klockan fyra och höll på att göra i ordning kaffe då hon dök upp. Självfallet bjöd jag henne på gårdagens tårta, hon hade ingen större chans att protestera. Eftersom flera av dom inbjudna hade förhinder blev det en hel del kvar av den.

Dessutom tvingade jag henne mer eller mindre att ta med sig en bit till familjen då hon åkte. Hon har två små barn och en man som förhoppningsvis gillar gräddtårta. Resten får Mias jaktbyten slåss om så små­ningom.

Mia på strykbrädanMia åter i tjänst
I förrgår tyckte Mia att matte var ganska tråkig så hon påkallade uppmärksamhet på flera sätt. Dels la hon sig i tvättkorgen innan jag hade hunnit hänga upp all tvätt och dels hoppade hon upp på stryk­brädan när jag strök.

Igår hade hon fullt sjå att hålla koll på alla som kom och gick, nyfiken som hon är. Mestadels tror jag hon höll till på eller i närheten av tomten. Ett tag la hon sig uppe på taket till pumphuset. Där hade hon full koll på allt och alla.

Idag var hon tillbaka i tjänst igen. Vid lunchtid kom hon gående uppifrån skogen med en snok hängande i munnen och efter det har det också gått åt en fågel och en näbbmus. Nu är det snart dags att gå ut och hämta henne.

av

1.9 – Höstmånad och städdag

Höstinledningen är skonsam och jag har ägnat mig åt växtvård och städning. Mia har ny kvällsrutin.

VildvinSkonsam höstinledning
Höstmånaden har inletts väldigt skonsamt – mestadels sol (trots regnprognosen) och som varmast 20° under dagen. I vattnet är det också 20° varmt fortfarande. Men det märks att grönskan börjar glesna, blommorna är få och vildvinet har bytt till höstfärger.

Växtvård och städning
Igår blev det växtvård hela dan, idag övergick jag till tomt‑ och hemvård. Mest städade jag utomhus, det är alltid roligare, men huset fick också en välbehövlig putsning.

Idag blev jag inspirerad att städa bort vissna blommor och klippa gräset framför huset och nere i stran­den. Jättefint blev det.

Framåt fyra-snåret var jag klar att ta i tu med städningen inomhus. Ett par timmar senare var det klart mindre damm och spindelväv inne.

Allting är vädrets fel eller förtjänst, hur man nu vill se det. Jag hade räknat med att det skulle regna hela dan och planerade att ägna mig åt skrivbordsarbete, men det återstår alltså. Det kanske blir regn i morgon i stället?

Mia i fåtöljenNy kvällsrutin
Mia har anpassat sig till hösttid. Hon går visserligen ut en sista sväng runt halv nio, men håller sig nära huset. Sen en tid tillbaka har vi ny kvällsrutin. Jag hämtar henne när jag tycker det är dags för henne att komma in.

Kvart över nio eller senast halv tio går jag ut och hämtar henne. Jag hittar henne antingen vid sommar­grannens garage eller vid uthuset. Förmodligen vaktar hon på fladdermössen.

Hon låter sig villigt lyftas upp i famn, går snällt till köks­dörren när jag släpper ner henne i verandan och är fullt nöjd med att stanna inne för natten. Tack och lov för det. Hittills har hon aldrig tillbringat en natt utomhus och det hoppas jag verkligen hon fortsätter med!

av

30.8 – Ett himla rännande

Det har varit en bråd vecka, jag har lånat stövlar, hälsat på en ungdom och fått min andel. Mia tycker jag visar bristande uppskattning.

Bråd vecka
Silverpilen har bara fått vila en dag den här veckan, det har varit ett himla rännande.  I måndags datorsupport, i onsdags möte, igår sopleverans och veckohandling och idag loppisavslut. Tisdagen var enda dagen Silverpilen fick stå orörd och jag fick vara hemma en hel dag. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

StövlarI lånta stövlar
Igår efter sopleveransen fick jag en guidad tur längs en del av Söderbybäckens sträckning. Som guide fungerade en av­lägsen släkting som jag inte har träffat på år och dag. Att vi råkar ha samma sko­stor­lek var en fördel, jag var inte utrustad för terränggång så jag fick låna hennes stövlar.

Hennes man följde också med på vandringen. Jag vet inte om min släkting skojade när hon sa att det här var roligare än att plocka potatis? Jag lyckades nämligen komma mitt i potatisupp­tagningen. Hur som helst fick jag en konkret bild av hur bäckområdet ser ut och var bäckarna rinner ihop.

Efter promenaden tittade vi in i deras pågående hus­bygge och innan jag åkte hade jag fått träffa hennes mamma, 92 år, dricka en mugg kaffe med hembakt bulle till och en titt på jordvärmesystemet. Det som skulle bli ett besök på några minuter drog ut till ett par timmar. Men det var väl använd tid, både givande och intressant.

Påhälsning
Idag stängde sommarloppisen. Då jag ringde igår lovade jag hämta återstående prylar mellan tolv och ett idag. 12:54 visade klockan i Silverpilen när jag äntligen kom i väg.

När jag kom till ”Pustis” upptäckte jag att den nya ägaren var på plats så jag tvärnitade och klev ur för att hälsa paret välkomna till byn. Jag har gjort flera försök tidigare, men ingen har varit hemma. Frun i huset skulle komma först på kvällen förklarade den trevlige unge mannen. Jag kunde väl komma på nytt när hon var hemma så kunde jag få kaffe tyckte han.

Jag lovade återkomma en annan gång efter att vi hade pratat några minuter och kastade mig sen i bilen igen. Härligt med flera fast boende och dessutom av det yngre slaget. Medelåldern är ju rätt hög i vår lilla by.

Min andel
Ganska mycket försenad parkerade jag utanför bakdörren till loppisen. Fast jag tror inte att min sena ankomst noterades, ”loppisvärdinnan” hade fullt upp med att städa och plocka undan. Mina åter­stå­ende prylar låg prydligt hopsamlade mitt på golvet så det var fort gjort att lasta dom i bilen.

Sen kom det roliga. Den totala försäljningen hade inbringat 358 € och efter provisionsavräkningen återstod 269 €. Inte alls illa! Det känns också jätteroligt att nån annan får glädje av sånt som jag inte längre vill ha kvar i stället för att slänga det i soporna.

VattensorkBristande uppskattning
Då jag kom hem igår hade Mia lämnat en maffig present innanför köksdörren – en vattensorkshanne av den större modellen. Hon kom springande kort efter att jag hade kommit hem och fick förstås mycket beröm och kattgodis som belöning.

Hon försvann ut igen efter en stund så jag passade på att transportera presenten till en lämplig plats utanför tomten. Men det stod inte länge på förrän hon hade letat rätt på den och kom bärande med den tillbaka. Bakom praktlysingen skulle den ligga tyckte hon och la sig bredvid för att vakta(?) den.

Olyckligt nog råkade fru grannen få syn på den när hon skulle hämta vinbärsblad. Det orsakade ett häftigt utbrott av ”usch” och ”fy så äckligt” eftersom hon avskyr alla slags ”råttor”. Jag har dragit slutsatsen att det innebär djur med lång, hårlös svans. Fast ska man vara noga så har sorkar faktiskt hår­beklädd svans, men det kanske är svans­formen i sig som är obehaglig?

av

28.8 – Mat, sopor och överläggningar

Jag har blivit av med en kåldolm, idkat byteshandel, svettats och deltagit i överläggningar.

En kåldolm mindre
Igår hade jag turen att bli av med en kåldolm utöver dom två jag stoppade i mig. Filosofen gjorde mig sällskap vid middagsbordet. Efter maten förflyttade vi oss ut i bersån och intog ”Uddens standard­des­sert” – glass – till te och kaffe medan vi avhandlade diverse viktigt och oviktigt. En trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

ElkabelByteshandel
Den gode Filosofen är alltid lika omtänksam. Han mindes att jag hade pratat om träpallar vid nåt tillfälle (som jag redan glömt) och lastade vid ankomsten ur tre träpallar som han tyckte kunde vara lämpliga. Det tyckte jag också och tog sååå gärna hand om dom. Tack igen!

Träpallarna hade han fått gratis så han ville inte ha betalt för dom, men innan han åkte erbjöd jag honom en extra lång elkabel för utomhusbruk som annars skulle ha följt med i grovsoporna. Han trodde han kunde ha nytta av den och stoppade in den där bak på Fården. Bytt, bytt kommer aldrig igen.

FullastatSvettigt
Idag hade vi strålande väder som vanligt. Enligt termometern var det bikiniväder, men det blev overall och arbetshandskar i stället. Minst sagt svettigt. Orsaken till klädseln var sopsortering och röjning i ut­huset. Egentligen hade jag behövt munskydd också, dammet yrde.

Efter tre timmar var Silverpilen fullproppad med grovsopor som jag ska frakta till sopstationen i morgon. Det blev gott om plats i boden igen och ordning på hyllorna i vedlidret. Jätteskönt att ha det gjort!

KappeBland diverse antika (och rostiga) verktyg hittade jag också ett kappe-mått stämplat med årtalet 1894. Tyvärr är det trasigt, men det är ändå lite fascinerande att det finns kvar.

Överläggningar
När klockan var fem hade jag tagit ett dopp, bytt om till gå-bort-kläder, gett mat till Mia och ätit en kåldolm. Våra magar tycks vara synkroniserade, när jag är hungrig vill Mia också i regel ha mat.

Halv sex åkte jag i väg och hämtade Daphnias ordförande för ett möte med en fastighetsägare och en entreprenör. Efter en del diskussioner inklusive kaffe med dopp kom vi fram till beslut och kunde skiljas i god anda. Överläggningar där man når ett resultat som alla parter är nöjda med är ju en fördel.