Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

21.2 – Pensionärsliv

Vi har varit ”på länk” och bjudna på middag. Agendan har vidare utgjorts av bidragsansökan, kalen­der­test, kursdag, årsmötesdetaljer och avfrostning. Jo, och så var det där med pep(p)eroni.

”På länk”
”På länk”  har inget med webben att göra. ”På länk” heter det i Finland när man går eller springer en runda ute i det fria. Det gjorde vi i fredags. Fast vi sprang inte om nu nån trodde det. 😀

Redan i höstas föreslog jag(!) att vi skulle ta en promenad runt byn åtminstone en gång per vecka. Husse var genast med på noterna och efter lite diskussion om lämplig dag kom vi fram till fredagar efter lunch.

Fredagens länk var den tredje i ordningen… Antingen har vi haft viktigare saker för oss eller så har vädret varit motbjudande. Latmasken har också förhindrat oss ska medges. Men några länkar till ska vi nog hinna med i år.

Bjudna på middag
I lördags var jag befriad från matlagning, herr och fru grannen bjöd på middag. När två duktiga kockar står för middagen är det inte konstigt att rätterna blir många och väl­smakande.

Dessutom smakar ju maten alltid bättre när nån annan har lagat den, så vi smörjde kråsen efter bästa förmåga. Tack igen! 🙂

Söndagspyssel
Söndagen tillbringades med att skriva en bidragsansökan för hembygdsföreningens räkning, övnings­uppgifter till kursdeltagarna och ett kalendertest.

Ungdomsföreningen vill nämligen använda Googles kalender för sin lokaluthyrning och jag hade fått i uppdrag att skissa på ett förslag, vilket jag gjorde. Enligt Husses utsago funkar förslaget som tänkt, så tiden var väl använd.

Kursdag
För ovanlighetens skull hade vi kursdag på måndag eftersom en av kursdeltagarna skulle fira resten av veckan på annan ort. Det gick ju lika bra, vi är alla pensionärer och har således aldrig ledigt på sportlovet. 😉

Årsmötesdetaljer och avfrostning
Tisdagen kunde därför vikas för annan sysselsättning i form av årsmötesdetaljer och ‑förberedelser. Den aktiviteten gick utmärkt att kombinera med frysavfrostning.

Husse påstod att jag har pratat om att frosta av frysen redan i ett halvår, men det vägrar jag gå med på! Men i fjol var det nog. Möjligen samtidigt som jag nämnde att jag borde städa? 😀

Vädret var idealiskt för avfrostning. Ute var det lika kallt som i frysen, så det var bara att pytsa ut backarna på trappan medan frysen töade.

Pep(p)eroni
Både Husse och jag gillar peperoni, dom där gröna sakerna som får överläppen att fyllas av svett­pärlor. Pepperoni är däremot en välkryddad korv.

Men nu har det uppstått förvirring. På en glasburk i mitt kylskåp står det pepperoni klart och tydligt. Alltså borde burken innehålla korv. Fast det gör den inte, den innehåller grekisk peperoni.

Dom som etiketterar burkarna hos Rainbow (S-gruppens varumärke), vet alltså inte skillnad mellan korv och grönsaker. 😀

av

12.2 – Långa och korta ärenden

Vi har blivit furstligt trakterade, överlämnat material och kollat kablar. Husse har radat ved, strukit skåpkanter och fått nygammal titel.

Furstligt trakterade
Förra måndagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos en av våra ledamöter. Enligt möteskallelsen skulle mötet börja kl 13, men ”av sociala skäl” kom vi i gång först 14.15. Då hade vi äntligen pratat, ätit och druckit klart.

Mötet avslutades en dryg timme senare, men då tyckte värdinnan att vi absolut skulle äta en Janson innan vi gick. Och så blev det. Man får ju inte vara oartig.

Jisses, vilken traktering! Hoppas verkligen att styrelsen inte förväntar sig motsvarande när mötena hålls på Udden!

Överlämnat material
På onsdagen fick hembygdsföreningens ena verksamhetsgranskare materialet för 2017. Efter en kort förklaring för vad som var vad, var jag beredd att tacka och gå för att inte störa mer än nödvändigt, så jag reste mig från stolen.

Antingen var det ingen som hörde eller så hade Husse just kommit på en fråga att dryfta med verk­sam­hetsgranskarens man som också var närvarande, för samtalet fortsatte obehindrat. Jag satte mig alltså igen och väntade snällt tills jag fick chansen att säga att vi kanske skulle åka vidare.

Jag har ingen koll på hur länge vi satt där, men minns att klockan närmade sig tre, så förmod­ligen minst en dryg halvtimme. Inte att undra på att pensionärerna har bråttom. 😉

Kollat kablar
Nästa anhalt var kurslokalen. Det visade sig nämligen förra tisdagen att adaptern (se inlägg 1.2) inte gjorde nån skillnad, jag var tvungen att använda Husses dator igen.

Men nu skulle saken undersökas noga. Kunde det vara fel på VGA-kabeln i projektorn?

Ganska omgående kunde vi konstatera att problemen berodde på SBS (Skit Bakom Spakarna). Projektorkabelns kontakt skulle sitta i Computer 1-ingången, inte där jag hade pluggat in den och voilà, då fungerade allt som det skulle.

Om det mot förmodan inte fungerar i morgon har det gått troll i tekniken!

Radat ved
I torsdags beslöt Husse sig för att rada ved medan jag pysslade med annat. I tisdags fick vi nämligen vedleverans.

På dryga två timmar var han klar. Tre löskubik är ju inte särskilt mycket när man radar. Jag hade så klart tänkt hjälpa till, men hann alltså inte ens ut innan det var färdigt.

Strukit skåpkanter
En avsågad spånskiva är ju inte så tilltalande när man ser den jämt (tyckte Husse, mig störde dom inte). Uddens ”nya” skåpdörrar (köksluckor) måste ju kapas för att passa in och en spånkant syns när dörren är öppen.

Husse visste att det finns en melaminremsa som klistras på medelst strykjärn, så det propsade han på att vi skulle ha. Remsan köptes in och i fredags strök han kanterna. När överskottsmatieralet var bort­skuret såg dom ut som om dom alltid varit vita.

Jag var ju tvungen att medge att resultatet var klart bättre än spånkanten, jättesnyggt blev det!

Nygammal titel
Igår kväll fick Husse helt oväntat en nygammal titel. Han valdes till ordförande för Dragsfjärds ung­doms­före­ning. Titeln som sådan är inte ny, han har varit sty­relse­ord­förande tidigare, dock inte i DUF.

Jag misstänker starkt att han kommer att försöka värva mig som medlem ganska snart. 😀

av

4.2 – Sysselsättning & fiffiga prylar

Jag har ordnat sysselsättning och Udden har begåvats med fiffiga manicker och en dito mojäng.

Sysselsättning
I fredags såg jag till att frissan hade sysselsättning och igår sysselsatte jag väglagets verk­sam­hets­gran­skare. Idag har jag sysselsatt mig själv.

Till råga på allt blev jag försenad till frissan. Vi satt i godan ro vid kaffe­bordet när jag plötsligt kom på att jag skulle vara på plats klockan ett. Då var klockan ett par minuter före, så jag ringde genast och aviserade min sena ankomst. Det gick bra ändå sa min rara frissa.

Oftast har jag haft tid 13.30, så varför jag nu hade ändrat den vet jag inte? Nästa klippbesök är bokat till 14.00 för säkerhets skull.

Igår lyckades jag däremot passa tiden. Klockan 13.00 skulle jag vara hos verksamhetsgranskaren. Två minuter innan parkerade jag några centimeter från uthusknuten.

Tanken var att överlämna materialet och åka vidare till Tallmo där lördagsbastun väntade, men det gick inte att undvika en pratstund med kaffe och nybakt bulle. Så givetvis blev jag tvungen att ringa Husse och tala om att jag skulle bli försenad.

Idag har jag sysselsatt mig själv. Tiden har i huvudsak gått åt till tvätt och förenings­ad­mini­stration. Medan Husse gjorde en sväng till Tallmo, förberedde jag morgondagens möte, plockade i hop materialet som verk­sam­hets­­gran­skarna ska få direkt efter mötet, uppdaterade medlemsregistret och skrev ut dagordningen.

Fiffiga manicker
Husse har länge klagat över hur besvärligt det är att gå runt och tända, respektive släcka lamporna i vardagsrummet. Eftersom jag är ”allergisk” mot takbelysning använder jag punkt‑ och mysbelysning i stället. I vardagsrummet finns totalt 13(!) smålampor, varav ett drygt halvdussin används ”till vardags”.

När han kom från stan för ett tag sen hade han med sig en manick som möjliggör fjärrkontroll av belysningen. En trådlös mottagare i eluttaget manövreras via telefon eller surfplatta. Den kon­figu­rerades och testades med önskat resultat, så senast han kom hade han med sig en till. Igår anslöts alla lampor utom tre till ”fjärruttagen”.

I fortsättningen får Husse alltså tända och släcka eftersom appen finns i hans telefon och surfplatta. Om han inte är på plats får jag sitta i mörker. Nä, skämt å sido, lösningen är då att sätta i och ta ur kontakten som sitter i den fiffiga manicken.

Helt otroligt att jag i elva års tid har kunnat leva utan såna. 😉

Dito mojäng
Av bekanta fick vi tips om en fiffig mojäng som sprider spisvärmen. Som medlem i Club Clas fick man den nyligen till halva priset, så vi beslöt att testa den.

Den s k kaminfläkten ställs på spisen och ”knuffar” tack vare två fläktblad värmen ut i rummet. För den behövs alltså ingen app eller konfigurering. Den alstrar själv energin som behövs för att driva fläkten, så den är också fjärrstyrd kan man säga.

Det finns större modeller om man behöver högre effekt (sök kaminfläkt på Clas Ohlsons sajt) men den här modellen med två blad funkar riktigt bra för våra behov bedömer vi. Klart godkänd mojäng!

Nu önskar jag bara att min nya stekpanna också vore fjärrstyrd. 😀

av

1.2 – Omväxling förnöjer(?)

Jag har åkt i onödan, våldgästat, träffat kassören, haft besök och tränat ”snöhävning”.

Åkt i onödan
I måndags åkte jag till Kimito och ZasData för att få en adapter till. Tanken var god: Från dator­pro­jektorns VGA till standard-HDMI och vidare till mikro-HDMI. Det var en onödig resa visade det sig dan därpå när jag provade anslutningen på kursen.

Precis som förra gången blev jag tvungen att låna Husses dator för att kunna använda projektorn. Det går ju för all del bra det också, men jag känner mig förstås mer hemma med min egen ”burk”.

Nästa tisdag ska jag väl ändå kunna använda min egen dator hoppas jag. Adaptern jag beställde från Asus parts kom med posten igår.

Våldgästat
Ärendena i Kimito krävde mindre tid än beräknat, så jag ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad hon hade för sig. ”Kommer du förbi?” undrade hon.

Jag svarade jakande och påtalade att det blir en snabbvisit. Men tydligen hade vi mycket att avhandla eftersom det hann gå en dryg timme innan jag reste mig och tackade för förplägnaden.

Träffat kassören
Helt fantastiskt, solen visade sig igår! Vår lilla utflykt söderut blev ljusare än väntat. Kassörens vänliga mottagande gjorde också sitt till. Därmed är hembygdsföreningens bokslut avklarat och verksamhets­granskarna får ta över.

Besök
Idag gästades Udden av Vik Husse. Vi diskuterade bland annat politik och miljö – förutom vädret förstås. Full snöstorm kräver en del kommentarer.

Tränat ”snöhävning”
När vår besökare åkte hade snöyran lyckligtvis upphört, annars hade vår ”vägmästare” fått rycka ut en tredje gång idag. Nu var det lämpligt att börja ett träningspass i ”snöhävning”.

På stigen framför huset hade en stor hög drivsnö lagt sig. Min förhoppning om kall, lätt snö grusades omgående när jag började skotta… Blöt och tung var den.

Men skam den som ger sig. Efter ett par timmar hade jag skottat fram stigarna och snyggat till par­keringen. Största jobbet hade vägmästaren redan gjort.

av

28.1 – Från underskrifter till handikapp

Bokslutet är undertecknat och vi har grattat i förskott. Jag har haft tidig väckning, röstat, vunnit i kortspel och vet orsaken till mitt handikapp.

Bokslutet undertecknat
I torsdags hölls väglagets styrelsemöte på Udden. Den viktigaste punkten var underskrifter på bokslutet, men dess värre saknades en ledamot så verksamhetsgranskarna får vänta ett tag.

Grattat i förskott
I och med att lördagen var intecknad för annat program, grattade vi en trevlig dam i förskott på fre­dagen. Vi väntades först på lördag, men lyckligtvis fann sig både värd och värdinna i att vi kom en dag för tidigt. Tack för det! 🙂

Tidig väckning
På lördagen hade jag ovanligt tidig väckning, redan klockan åtta. Det gav mig två timmar att göra mig i ordning för avfärd. Lite i snålaste laget, helst vill jag ha tre timmar på mig, men det gick vägen.

Anledningen till den tidiga morgonen var träffen med gänget i Skrivlördag! klockan 10.15. Den här gången träffades vi i Kojan, Dalsbruks nyöppnade antikvariat, eftersom Rosala Handelsbod har upphört med sin verksamhet.

Det huvudsakliga temat för dagen var tid. Hur uttrycker vi tiden i våra skriverier och hur viktigt tycker vi att det är att placera berättelser i tid. Diskussioner och exempel varvades som vanligt med skriv­övningar så tiden(!) gick fort.

Röstat
Idag har jag röstat i presidentvalet. I entrén till vallokalen fanns alla kandidaters röstnummer så jag avgjorde valet med hjälp av ramsan ”En bil körde på gatan, ett hjul föll bort”. Och tänk att resultatet råkade bli just den kandidat jag hade tänkt mig från början. 😀

Vunnit i kortspel
Efter röstningen åkte jag och hälsade på en nära vän. Efter kaffet spelade vi en ”marjas” (bondtolva). Den här gången hade jag verkligt flyt – jag vann för en gångs skull! Undrar om jag borde tippa/lotta också?

Orsaken till mitt handikapp
Med handikapp syftar jag inte på att jag börjar bli(?) hjärninvalid, utan på min onda handled och tumme. Besvären började i somras så jag antog de berodde på överansträngning i samband med kor­rektur­läsningen jag höll på med, men så är det inte alls har jag kommit på.

För många år sen drogs jag med ”musarm” och beslöt då att i stället använda kortkommandon så långt det var möjligt. De överlägset vanligaste är Ctrl-C, Ctrl-X och Ctrl-V (kopiera, klipp ut och klistra in), vilket belastar samma fingrar jämt.

Följden är att det gör gräsligt ont att röra på tummen och att belasta vänster handled. Jag får övergå till den nästbästa metoden – börja använda snabbknapparna på min RollerMouse i stället.

av

24.1 – Från ljusning till överraskning

Det har ljusnat ovanför diskbänken och på radiofronten, vi har gått i sol och ”kursat”. Jag har lockat på Mia i onödan.

Ljusnat ovanför diskbänken
Förra onsdagen satte Husse upp mina ”ärvda” dörrar till köksskåpen ovanför diskbänken. Oj, vad ljust och fint det blev!

Nackdelen är att de undre skåpen som är målade i mörkbrunt ser ännu dystrare ut. Men det går ju att ändra om och när inspirationen faller på.

Ljusnat på radiofronten
På fredagen hämtade vi radion som var inlämnad hos teknikern på ZasData. Han kunde bara hitta ett jordfel, i övrigt var radion frisk hade han kommit fram till.

Tyvärr fick Husse ändå inte lyssna på Tongåvan i den, radion var knäpptyst när jag hade anslutit alla enheter och ”provkörde”. På måndagen ringde jag teknikern. Han rådde mig att byta till hög­talar­knapp A och si, nu blev det ljud!

Gått i sol
I söndags hade vi ett alldeles strålande vinterväder! Sol från klarblå himmel och drygt -16°. Dessutom låg det rimfrost överallt som gnistrade i solen.

Vi bestämde oss därför att promenera till och från dagens födelsedagsfirare längst bort på G:vägen. Först tänkte jag inte ta med kameran, men ändrade mig. Och det var ju bra, det vimlade av vackra motiv längs vägen.

”Kursat”
Igår började kursen Vardags-IT i Björkboda skola. Som redan framgått (se inlägg 16.1) fanns Husse bland de tio anmälda, så vi gjorde förstås sällskap.

Två av deltagarna dök tyvärr inte upp. Dom hade antingen ångrat sig eller hittat nåt roligare att fördriva tiden med.

Lockat på Mia i onödan
I fredags kväll släppte jag ut Mia efter 22-nyheterna för ovanlighetens skull. Eftersom det var så kallt räknade jag med att hon skulle komma in igen efter bara några minuter. Men det gjorde hon inte alls det konstaterade jag en dryg timme senare.

I och med att brasan i kakelugnen inte hade brunnit ner tillräckligt för att kunna stänga spjället gjorde det inte så mycket, även om jag undrade hur det kunde komma sig att hon trivdes ute så länge just den här gången? Husse låg redan i sängen och läste.

När spjället var stängt hade hon ännu inte dykt upp, så jag beslöt gå ut och leta efter henne. Men hur jag än lockade och letade syntes hon inte till. Jag fick gå in tillbaka med oförrättat ärende – som så många gånger tidigare.

Det var bara att sätta i gång med kvällstoaletten. På väg in till badrummet kastade jag en blick i sov­rummet och såg att Husse fortfarande läste. OCH I SÄNGEN BREDVID LÅG MIA UTSTRÄCKT!

Mitt misslyckade lockande och letande fick därmed sin förklaring. Det visade sig att hon visserligen hade gått ut, men när Husse öppnade dörren till farstun kom hon genast in igen. Det hade jag ju ingen aaaning om!

Husse hade inte hört att jag gick ut, annars hade han förstås frågat vad jag skulle ut och göra och då hade jag fått klart för mig att Mia redan var inne. Men lite frisk luft före sänggåendet skadar ju inte. 😀

av

16.1 – Klart för ”drabbning” + lite annat

Väglagets bokslut är klart, möteskallelser skickade och kursinledningen klar. Jag eldar för brinnkära(!) livet och Mia höjer sömnrekordet.

Väglagets bokslut
Igår eftermiddag tog jag i tu med väglagets bokslut. När jag stämde av mot redovisningen hade jag en kostnadsdiff på 4 €. Mysko.

En koll av bankens kontoutdrag och verifikaten gav förklaringen. Banken började ta ut kontoavgift först i mars 2017, jag hade räknat med hela året. Tur att det var så enkelt den här gången.

Idag granskade väglagets ordförande bokslutet och hade ett par relevanta synpunkter. ”En bra sak kan man alltid göra bättre” sa en av mina första chefer. 🙂

Dock återstår att få veta – jag har frågat verksamhetsgranskaren – hur jag i bokslutet förklarar den obetalda fakturan 2016? Den ingick i 2016 års bokslut, men betalades först i december 2017 på grund av kassörens (mitt) slarv.

Som vanligt tröstar jag mig med att den enda som inte kan göra fel är den som inget gör.

Möteskallelser
Nästa måndag är det dags för hembygdsföreningens första möte i år. Idag fick både styrelse och ersättare kallelse med förslag till dagordning.

Styrelsen för väglaget fick också en möteskallelse. Förhoppningsvis är bokslutet klart för underskrift den 25.1.

Kursinledning klar
Den 23.1 börjar kursen Vardags-IT i Björkboda skola, en av mina tidigare arbetsplatser här på ön. F n är det 10 anmälda så då vet jag att kursen blir av. Det bekräftade för övrigt min chef igår per telefon.

Tre av deltagarna är bekanta sen tidigare kurser och en fjärde är jag särdeles välbekant med: Husse har också anmält sig. 🙂

Eftersom kursen delvis ska basera sig på deltagarnas frågor och önskemål har jag gjort en inven­te­rings­lista som fylls i vid första träffen. Dels för att få reda på befintliga kunskaper och dels för att få veta vilka frågor deltagarna har.

Eldar för brinnkära livet
Sen igår är det bra drag på Udden. Dock inte under galoscherna den här gången.

4 minusgrader och 17-20 m/s kräver stor energiåtgång. Eftersom huset är byggt i slutet av 1800-talet är isolering och vindskydd därefter. Den energi jag genererar räcker inte till på långt när!

Den hårda, sydvästliga vinden innebär att var­dags­rum­met är mest utsatt. Kakelugnen fick därför en extra brasa igår kväll och två elelement får hjälpa till att hålla värmen. Trots det visar termometern inte mer än +17. På golvet är det antagligen under 15 kan jag tänka mig.

Köksspisen är förstås i flitig användning. Den kombi­ne­ras med värme från ett element närmast skrivbordet, annars skulle fingrarna stelna ändå mer.

För att värma brandmuren ytterligare, tände jag också upp i kaminen i sovrummet i eftermiddags. Det är första gången i år, men förmodligen inte den sista.

Hur det är möjligt att det är drag i den oavsett om spjället är öppet eller stängt är för mig en gåta? Den enda som kan svara på det är väl den som murade rökkanalerna och han har inte funnits på mer än ett halvsekel, så den frågan lär jag aldrig svar på.

Mia höjer sömnrekordet
Sen före jul tillbringar Mia mesta tiden med att sova. I det här elaka vädret vägrar hon helt vistas ute längre än ett par minuter – om jag inte gör henne sällskap vill säga. Medan jag hämtade ved idag tog hon en snabb­titt i boden, men skyndade sig snabbt in i värmen igen.

 

av

14.1 – Besiktningar och arbetsmoment

Mia och matte har besiktat, kryddskåpet är på plats, bröllopslokalen godkänd och julen bortstädad.

Mia och matte har besiktat
Under tiden som Husse jobbade i Tallmo och torktumlaren gick på Udden, tog Mia och jag en kombi­ne­rad sop‑ och besiktningspromenad i torsdags. Jag ville kolla ”vägmästarens” vedförråd.

Det börjar nämligen sina i vedlidret, så redan före jul preliminärbokade jag en beställning, men ville försäkra mig om att veden var lagom lång för köksspisen. Max 34 cm långa klabbar ska de’ va’.

Mia följde förstås gärna med, det var länge sen vi var på promenad tillsammans. Ibland fick jag vänta på henne medan hon undersökte nåt och ibland fick hon vänta på mig medan jag fotograferade.

Efter att ha provmätt klabblängden och godkänt den, tog vi vägen förbi Strandbo och Blåkulla efter­som ingen kunde bli störd av att vi genade över tomten. När vi kom ut på R-backavägen igen skymtade en mossbevuxen stenmur vid ”gamla tant Wiiks” hus. Den måste undersökas!

Gamla stenmurar fascinerar mig. Dels för att jag är full av beundran över allt arbete man lagt ner och dels över att kon­struk­tio­nen är så välplanerad. I vår lilla by finns flera, så jag har tur.

Till skillnad från andra stenmurar, bestod den här mestadels av runda stenar. Definitivt en utmaning när man ska placera stenarna!

När jag var klar med fotograferingen och gick ner till vägen igen fick jag inte Mia med mig. I närheten av muren tyckte hon sig höra ett jaktbyte och hade satt sig på pass. Då räckte inte mattes tålamod… Till slut sa jag ”Hej då, nu går jag hem!”.

Jag hade redan hunnit halvvägs till soptunnan innan hon kom springande, högljutt jamande. An­tag­ligen fick jag bannor för att jag inte hade väntat på henne.

Kryddskåpet på plats
Fredagens höjdpunkt bestod i att få kryddskåpet på plats (se inlägg 8.1). Efter middagen satte Husse i gång med att mäta, borra hål och slutligen hänga upp skåpet. Det blev precis så fint som jag hade förväntat mig. 🙂

Det var ett nöje att få ställa in kryddburkarna som tidigare var utspridda på ett par ställen och att få pensionera den tidigare kryddhyllan. Vad jag ska göra med den nu vet jag inte, men jag kommer säkert på nåt.

Bröllopslokalen godkänd
Vid lunchtid igår kom det blivande brudparet för att inspektera den tänkta bröllopslokalen (se inlägg 8.1). Den vann deras gillande trots avsaknad av bekvämligheter, sommartid går det ju bra att bära in vatten och gå på dass.

Idag bekräftade jag bokningen till Mamsellernas sekreterare och meddelade den blivande bruden att allt var klart.

Julen bortstädad
Igår var det ju Knut och då ska julen ut, men så blev det inte, vi hade annat program. Det fick bli idag i stället medan Husse stretade vidare med rivningsarbete i Tallmo.

I år skulle jag då se till att allt julpynt plockades bort! Förr om åren har jag alltid missat nån liten tomte eller nåt annat. Gissa hur det gick?

Jo, som vanligt blev det en liten tomte kvar i änden på köksbordet upptäckte jag nyss. Julduken ligger förresten också kvar där. Så mycket för dom ambitionerna. 😀

av

9.1 – Allmänt förfall

Tydligen är jag inne i en fas av allmänt förfall. Och glömde stänga locket.

Silverpilen
Fuktproblemet i Silverpilen fortsätter. Teorin är nu att det läcker vid öppningen till bilens elkablage och det kunde/ville killarna på macken inte ge sig på att kolla. Dom föreslog att jag skulle vända mig till en märkes­verkstad.

Med ojämna mellanrum fortsätter jag alltså byta ”blöja” och överväger att uppfinna ett bilparaply. En presenning funkar förstås också. I så fall gäller det att klippa hål för fönstren och se till att den inte blåser av i farten. 😀

Dörrhandtag
Det första som hände idag var att dörrhandtaget till den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar) lossnade. Det kändes bekant på nåt sätt.

Efter en titt i bildarkivet kunde jag konstatera att jag bytte på den inre dörren hösten 2013. Nu är det alltså dags för nästa om inte Husse mot förmodan har nån listig lösning? Som tillfällig åtgärd lånade jag innerdörrens handtag.

Tand
Nästa förfall var en tand. Den bet jag av på en mjuk rågbrödssmörgås nån timme senare.

Lyckligtvis fick jag tid hos tandläkaren redan nästa vecka i Dalsbruk. Det råkar vara samma unga dam som granskade min käft i Kimito den 22.12.

När jag bokade tid tipsade receptionisten om att man kan köpa en tillfällig plomb på apoteket. Himla fiffigt, det hade jag ingen aning om! Det kunde ju vara intressant att testa.

Maskätet hinder
Dagens sista(?) förfall var inte fullt så alarmerande. Den gamla skrivbordsskivan som jag använder för att veden inte ska trilla ut från pirran blir allt mer maskäten.

Vän av ordning påpekar förstås att jag borde vända på vedbäraren, men det har jag redan testat. Då ramlar veden ur ändå eftersom stigen till vedlidret lutar rätt så brant.

För det här lilla problemet finns dock en enkel lösning. När träskivan är uppäten fixar jag till en ny av nåt illasmakande material.

Glömde stänga locket
Under dagens tebesök ställde jag fram en burk med pepparkakor och lämnade kvar den på bordet medan jag hämtade vatten och ved. Det var ju korkat.

När jag kom in hittade jag Mia på köksbordet med huvet i peppar­kaks­bur­ken, ivrigt slickande på en pepparkaka. Eventuellt hade hon också bitit i en.

Av mitt ryande förstod hon genast att det här inte var tillåtet, så hon satte sig en bit ifrån och över­gick till att slicka en framtass i stället. Precis som om jag hade sett fel. 😀

Då hoppas jag att det var allt för idag.