Vännerna i Jämtland jublar över snö. Här är det varmt och grönt.
Annat var det i fjol – vi hade fått snö för länge sen, termometern visade ‑9,9 och isen hade lagt i viken.
Hemvändare
Ersätter kategorin Finländare igen
26.11 – Storartat
Jag har fått gratis skönhetsvård och motion, köket är mörklagt, diskbänken är tom och kvällsprogrammet är givet. Mia gillar nya gardinerna.
Gratis skönhetsvård och motion
På förmiddagen letade jag rätt på nya linnegardinerna till köket. När jag hade tagit upp dom ur förpackningen insåg jag att jag var tvungen att försöka få dom släta innan jag kunde hänga upp dom.
Enda sättet att få vecken att försvinna var att pressa dom. Dessutom hade jag full ånga på strykjärnet. Det var där skönhetsvården kom in. Ångbad ska ju vara nyttigt för hyn har jag hört/läst så jag antar att jag är len som en persika i ansiktet efter en timmes ångbehandling. 😉
Motion fick jag i samband med att jag hängde gardiner och tvätt och städade. Av nån konstig anledning fick jag för mig att jag skulle vara huslig idag.
Mörkt i köket
Att byta från ljusa sommarkappor till mörka sidogardiner gjorde markant skillnad. Trots att solen sken blev det mörkt i köket. Men jag ångrar mig inte. På så sätt syns inte heller mörkret lika mycket.
Tom diskbänk
Då klockan slog fyra var allt klart utom disken. Eftersom magen skrek efter påfyllning tog jag en matpaus först. Dagens rätt bestod av uppvärmd fisksoppa som intogs på stående fot direkt ur kastrullen.
Sen tog jag i tu med disken. Tydligen har jag lagat mer mat än vanligt på sistone – jag diskade två ugnsformar och fem kastruller inklusive den jag värmde soppan i.
Givet kvällsprogram
Så småningom ska jag göra Mia sällskap ”i södra salongen” och kommer antagligen att somna framför TVn som vanligt. Det har varit kutym hela veckan. Jag kanske behöver öka C- och D-vitaminintaget?
Mysiga gardiner
Den här gången fick jag ha strykbrädan för mig själv, men Mia parkerade sig på köksbordet så hon kunde hålla uppsikt över mina förehavanden. Under tiden jag pressade den nästsista gardinen bytte hon plats och la sig på den som återstod.
25.11 – Förgrymmad och belåten
Jag är förgrymmad på en annonsförsäljare, känner mig bakom flötet och är belåten.
Felaktig annons
Jag hade glömt att den första annonsen i serien skulle publiceras i dagens ÅU och höll på att få krupp då jag fick syn på den på mittuppslaget. Så där såg inte mitt underlag alls ut! Det enda jag kände igen var texten, men typsnittet var också fel. Grrr.
Jag slängde mig direkt över tangentbordet och mejlade annonsavdelningen och försäljaren med frågan vem som hade omarbetat annonsen utan mitt medgivande och bad om en förklaring. Nästan omgående fick jag svar från annonsförsäljaren. Troligen beroende på att jag skrev ”den där vill jag inte betala för”. Förklaringen löd att det var snyggare att göra alla småannonserna stående.
Annons i original till vänster, i publicerad form till höger. Inte så stora likheter eller hur?
Mitt underlag var liggande eftersom jag hade fått besked om att det inte spelade någon roll om den var 50 mm på höjden eller på bredden. Och i stället för att kontakta kunden, fattade någon ett självsvåldigt beslut.
Efter lite mejlande fram och tillbaka skickade jag slutligen ett nytt annonsoriginal eftersom annonsen ska återkomma och skrev som avslutning att jag hoppas det är den som kommer att publiceras i fortsättningen, ”i annat fall räknar jag med att bli kontaktad”. Efter det har jag inte hört nåt. Antagligen är jag nu en ”j–a satkärring”.
Bakom flötet
Mina bristande tekniska kunskaper har obönhörligen avslöjats… När jag i gårdagens inlägg skrev om USB-kabeln som fattades, tog jag för givet att den gamla skrivarens kabel inte gick att använda för att uttaget i skrivaren var annorlunda. Nu hade jag fel igen.
Tack vare att teknikern på ZasData idag i en kommentar på Facebook påpekade att den gamla kabeln bör gå att använda, kollade jag hur uttaget såg ut. Det uttag jag såg i går var för en nätverkskabel, men bredvid den satt samma typ av uttag som på den gamla skrivaren såg jag idag. Gissa om jag kände mig korkad! Det är smällar man får ta när man tror att man är duktig.
Belåten
Så snart kabeln var inpluggad startade jag om installationen. Det enda som inte fungerade var installationen av handboken, förmodligen för att jag avbröt processen igår, i övrigt gick allt bra. Efter avinstallation av handboken och ominstallation fick jag tillgång till den också.
Jag började med att testa bildutskrift från Canons eget program, men var inte alls imponerad. Mellantonerna i bilden verkade försvinna. Utskriften från Picasa blev däremot lika fin som jag uppfattade bilden på skärmen.
Vanlig utskrift, scanning och kopiering fungerar däremot till full belåtenhet. Trots att ljudnivån inte är högre i antal dB (tror jag?), upplever jag att den här skrivaren väsnas mer innan den börjar skriva ut en sida. Men det är inte så noga, jag kan ju ta på hörselskydden om jag inte klarar oväsendet. 😉
Jag kan också skriva ut bilder i storlek 20×25 kom jag på igår. Bilderna har ett eget fack som klarar alla storlekar upp till och med A4. Inte alls illa.
Det är också bekvämt att kunna styra skrivaren helt och hållet från datorn. Det kunde jag delvis göra med den gamla skrivaren också, men här finns all kontroll på ett ställe och lätt åtkomlig i form av en snitsig liten animerad symbol på skrivbordet. ”Kan nå’n, kan Canon”.
24.11 – Värmande
Jag är avtackad, saknar en kabel, har blivit av med (ytterligare) en illusion och fått det lite varmare.
Avtackning
Igår var sista kurstillfället för onsdagsgruppen. Meningen var att gå igenom resten av det jag bedömde som nödvändigt i e-posthanteringen. Det lyckades med knapp nöd.
Förutom floran av Windows-versioner, två olika webbläsare och två olika webbaserade e-postprogram, tappade vi signalen från det trådlösa nätverket med jämna mellanrum. Med nio deltagare som turvis hade problem, kände jag mig verkligen förtjänt av mitt arvode.
Men slutet gott, allting gott. Mina rara kursdeltagare tackade för en trevlig kurs genom att överräcka en flaska ”värmande” och ville gärna delta i nästa års kurs också. Det tar jag som ett gott betyg. 🙂
Kort på kabel
Idag efter lunch hämtade jag den nya skrivaren. Jag hade dubbelkollat att färgpatroner (6 st!) och USB-kabel ingick i priset och medföljde leveransen.
Vid kaffetid bar jag in nyförvärvet och stärkte mig med en mugg kaffe innan jag satte i gång med uppackningen. Mia la sig på kartongen för att demonstrera att hon absolut inte tänkte missa tillfället. Förutom ett par kilo dokumentation, en vakuumpåse, bläckpatroner och en nätkabel fanns det inget mer… Var fanns USB-kabeln?
Den fanns förstås inte. Då jag ringde ZasData fick jag en förklaring och en ursäkt. Kabeln ska ÅF (återförsäljaren) tillhandahålla, den ligger inte i hop med skrivaren. Så nu hoppas jag posten är snabb, jag hade ingen lust att åka 50 km en gång till.
En illusion fattigare
I vanliga fall brukar jag faktiskt begripa skriftliga instruktioner och monteringsanvisningar. Instruktionen för montering av bläckpatronshållaren (som låg i vakuumpåsen) var tydlig nog tyckte jag, men jag fattade ändå inte vad det var jag skulle lossa på för att få den på plats? Först efter många om och men fick jag till det.
Då uppstod nästa problem. Hur sjutton skulle bläckpatronerna sitta? Hur jag än bar mig åt satt dom inte rätt. Efter en stunds försök och misstag kom jag på att patronerna var försedda med lock och ett litet handtag. Att få ner patronen med locket på gick naturligtvis inte. Suck.
Jag kan visserligen inte installera programvaran utan kabel, men bläckmunstyckena är rengjorda och skrivhuvudet är korrekt inställt. Det gjorde skrivaren alldeles själv när jag slog på strömmen och följde anvisningarna på displayen.
Nu står det svartglansiga underverket i alla fall på plats, så inom kort kan jag ta emot beställningar på proffsiga bildutskrifter i storlek 10×15, 13×18 eller A4. Välkommen med din beställning! 🙂
Minskat golvdrag
Gårdagskvällens friska vindar påminde mig om att jag inte har åtgärdat golvdraget bakom TV-stolen. Till min stora glädje var det nån annan som också kom i håg det. För några timmar sen kom händige släktingen utrustad med diverse verktyg och isolering.
Som akutåtgärd tätade han springan mellan golvet och golvlisten, men för att kunna isolera noggrannare krävs att golvlisten lossas en bit från väggen. Som så mycket annat i huset är listerna fastsatta med rejäla spikar så det får vänta till en annan gång.
Efter tätningen kunde vi i alla fall konstatera att temperaturen hade stigit med ett par grader så åtgärden var klart framgångsrik. En både stjärte- och hjärtevärmande insats. Tack igen för den!
21.11 – Dyr dag
Alla dagar är dyrbara, den här var bara dyr.
Idag hade jag svårt att motivera mig att gå upp överhuvudtaget, men när jag äntligen kom till skott och började jobba slutade skrivaren fungera. Pappersmatningen la av helt plötsligt.
Optimist som jag är, öppnade jag locket på baksidan och rengjorde gummirullarna som ska ta tag i pappret, men dess värre var felet inte så enkelt. Som för att strö salt i såren läckte det ut svart bläck när jag flyttade på skrivaren.
Jag har älskat min HP Photosmart 3210 All-in-One högt och innerligt sen jag köpte den 2006 och den har fungerat prickfritt i alla dessa år, men nu är det dags att skiljas. För priset av en timmes felsökning har jag en halv ny skrivare och om det alls finns reservdelar att få tag på längre kostar dom en halv skrivare till. Precis som vanligt med andra ord. Det blir billigare att köpa nytt.
Först var jag inne på en nyare modell av samma fabrikat, men kunde ändå inte använda befintliga färgpatroner så jag valde att byta tillverkare. Efter att ha kollat runt i testresultaten blev valet en Canon Pixma i stället.
Också det en multifunktionsskrivare som har fått extra bra betyg för fotoutskrifter. På torsdag hämtar jag den och hoppas jag blir lika nöjd med den som med HPn.
20.11 – Utomhusnöje och innejobb
Det är kyligt på Udden, min fläkt har lagt av och programmen som väntade är äntligen installerade. Mia är godisknarkare.
Minusgrader
Dom senaste tolv timmarna har vi haft minusgrader på Udden. Klockan 17.10 stod termometern på ‑3,4.
Det är första gången i höst som temperaturen har legat under noll en hel dag. Morgonrocken kompletterades därför med kappa och silkesvantar när jag skulle ut och plåta idag.
Rimfrost är nåt av det vackraste jag vet. Allting ser ut som om man doppat det i socker (eller salt) och vissa detaljer framträder på ett helt nytt sätt tack vare frostkanterna. Solen som tittade fram tidvis fick hela tomten att gnistra och glittra. Naturens underverk.
Slutfläktat
För att jaga ner värmen från taket tänkte jag starta fläkten i eftermiddags. Det lyckades inte alls. För att kolla om felet satt i dimmern anslöt jag fläkten direkt till eluttaget och slog på den. I nån sekund gick den runt, sen sa det pang medan gnistorna flög och en liten ljusblå rökslinga steg upp som lämnade efter sig en lukt av upphettad plast.
Så bra var den. Garantin har givetvis gått ut. Om jag minns rätt köpte jag den på Clas Ohlson i fjol eller kanske redan året innan? Kvittot har jag dessutom slängt eller slarvat bort så jag kan ändå inte byta den.
Datorunderhåll
Eftermiddagen har gått i datorunderhållets tecken. Först F-Secures Health Check på den stationära datorn. Efter två Flash-uppdateringar blev den friskförklarad.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag köpa en säkerhetskopia på CD av min Microsoft Office 2007-licens och fick skivan redan för ett par veckor sen. Sen ett par timmar är den installerad på min gamla bärbara dator igen och därefter installerade jag SP3 (Service Pack 3).
Photoshop Elements 10 har också legat och väntat ett tag, men nu är den klar att använda på den stationära datorn. I en del fall räcker Picasa inte till så jag ser fram mot att få rätta till mina fotogrodor i PSE i stället.
Godisknarkare
Det som började som belöning för att Mia var duktig har nu spårat ur fullständigt. Jag börjar tro att det finns nåt beroendeframkallande ämne i hennes kattgodis… Ibland går hon ut och in flera gånger i följd bara för att bli ”belönad”. Om jag säger nej, tittar hon förebrående på mig, alternativt fjäskar för att jag ska ändra mig.
Det gäller också att vara försiktig med beröm. Så snart hon hör ordet duktig hoppar hon upp på bänken under skåpet där hon vet att godiset finns och stryker sig mot skåpdörren. Hon har dessutom kommit på att jag öppnar skåpet när jag kokar kaffe eller brygger te och chansar ofta på att jag ska vara medgörlig också dom gångerna.
I vissa fall är husdjur väldigt lättlärda. 😀
19.11 – Sevärt och osett
Silverpilen ser ut som ny, videoinspelningen är avslutad och jag saknar TV-serier.
Premiärbesök
Igår hade jag tid hos Dalsbruks biltvätt kl 13.00. Det är minst ett par år sen jag lät tvätta Silverpilen senast och konstaterade i vintras att det vore en fördel att ha ren bil under snö och is.
Efter att förgäves ha försökt hitta en inkörsport i det stora grå huset vid vägen (posthuset), förstod jag att jag var på fel ställe och körde vidare tills jag hittade ett hus med rätt skylt.
Jag hann inte ens kliva ur förrän porten öppnades och jag blev välkomnad av damen som skulle ta hand om min ögonsten. Biltvätten skulle ta mellan tre kvart och en timme i anspråk fick jag besked om och blev erbjuden kaffe under väntetiden.
Jag valde att slå en signal till Trollkarlen och bjuda in mig där i stället. Jag var välkommen och fick genast frågan ”ska jag hämta dig?” men föredrog att ta en rask promenad i snålblåsten.
Jag ångrade att jag inte hade klätt mig i stövlar (utan bylsig tröja! :D). Då kunde jag ha genat genom skogsbrynet. Fast då hade jag väl tappat bort mig tänkte jag för mig själv medan jag gick längs stora vägen.
Däremot tackade jag ja till skjuts tillbaka. Silverpilen sken lång väg där den stod i tvätthallen. Dumt nog hade jag glömt att lämna i från mig nycklarna så den gick inte att köra ut. Det första jag gjorde var att kolla om trösklarna också var rena. Det blir dom aldrig i en automattvätt, men den här gången var dom det så jag drog förnöjt upp plånboken. 25 € var nöjet värt tycker jag. Silverpilen instämmer.
Ofilmad
Vår mystiska matgäst är fortfarande ofilmad. Jag riggade visserligen upp webbkameran i förrgår kväll men ingen hade rört sig på trappan och matskålen var orörd vid midnatt så jag la ner projektet.
För att inte göra Mia frustrerad låter jag bli att ställa fram mat i fortsättningen. I förrgår morse väste hon när hon gick ut och kände lukten av inkräktaren. Det här är ju hennes revir och det ska hon inte behöva dela med nån har jag beslutat.
Sluttittat
Jag har fått flera TV-lediga kvällar per vecka. Dom tre serier jag har följt har ersatts av andra som jag dissar*. NCIS följer jag fortfarande även om det är avsnitt från en tidigare säsong.
Den logiken fattar jag inte för övrigt? Varför visar man en serie fram till ett visst (spännande) avsnitt och börjar därefter visa gamla avsnitt på nytt? Finns det ingen fortsättning eller har TV-kanalen inte köpt in resten?
Här kan man se NCIS IRL (In Real Life):
http://www.ncis.navy.mil/Pages/publicdefault.aspx
*http://www.folkmun.se/definition/dissa
18.11 – Giftfritt?
”Allt som jag verkligen tycker om är antingen olagligt, omoraliskt eller fettbildande” har Alexander Woollcott sagt. Numera kan man parafrasera citatet till: ”Allt som jag gillar att äta är antingen bestrålat, förgiftat eller oetiskt producerat.”
Jag börjar ångra min prenumeration på Testfaktas nyhetsbrev. Det väller in rapporter om allt som är farligt – allt från barnleksaker till födoämnen. Här är några axplock ur ”gifthögen”:
Farliga gifter i vanlig matfisk
Förpackningar som läcker perfluorerade ämnen
Testresultaten avser för all del Sverige, men jag hyser inga som helst illusioner om att vi är befriade i det här landet. Att jag äter mycket onyttigt är en sak, men att jag får i mig skadligare ämnen då jag försöker äta nyttigt är helt horribelt.
Produktionen av kycklingkött får mig att må illa, fisk, frukt och grönsaker är bemängda med gifter, köttproduktionen är miljöbelastande och köttet innehåller medicinrester. Så vad ska jag då äta?
Ekologiskt odlat och producerat är det närmaste jag kan komma ”rena” livsmedel. Men ekologiska grödor växer väl utomhus? Alla miljögifter som sprids med vinden eller faller ner på marken med regnet får jag ju i så fall ändå i mig. Det samma gäller svamp och bär jag plockar i skogen.
Den hemska sanningen är att vi har lyckats förgifta hela vår miljö – och fortsätter med det i rasande fart. Vatten, luft och jord är redan mättade med alla farliga ämnen vi släppt ut eller grävt ner, men det hindrar oss tydligen inte.
Jag kan bara tacka min smala lycka för att jag inte har några barn och för att min kropp förhoppningsvis kommer att ha lämna jordelivet innan livsmiljön blir omöjlig för oss att leva i. Men det förhindrar inte att jag känner djup sorg och bestörtning över vårt kortsiktiga och inskränkta agerande fram till dess.
Stackars Gaia!
Gammalt och nytt
Klädnypor
För en tid sen började jag fundera på vem som uppfann klädnypan och när? Jag skickade frågan till Illustrerad Vetenskap, men har än så länge inte sett nåt svar. Svaret hittade jag i stället i Ny Teknik som för en vecka sen hade en artikel om okända uppfinnare av vardagsprylar.
På första sidan hittade jag klädnypans uppfinnare, David M Smith och årtalet 1853. Klädnypan är således ganska exakt 100 år äldre än jag. 🙂
Att klädnypor också kan användas som beklädnad är en nyhet i sig. Den svenska designern Sandra Backlund har en hel kollektion med udda kläder i miljövänliga material. På inhabitat.com finns fler bilder från kollektionen In No Time.
Mögel
I Ny Teknik hittade jag också en artikel om en ny typ av fiberduk som förhindrar att mögelångor sprider sig. Duken kan limmas över angripna ställen tills man företar en renovering och lokalerna kan alltså användas som vanligt fram till dess. Garanterat en populär produkt när den väl kommer ut på marknaden.
Vägglöss
Jag är oändligt glad över att det saknas vägglöss i ”husfaunan”. Fast numera finns det ett sätt att locka dom också i en fälla. Samma tidning rapporterar om en kvinnlig forskare på nystartade Nattaro Labs som har hittat ett effektivt knep – lössen lockas med en doft dom inte kan motstå.
Olivin
Olivin associerar jag med smyckesstenar, men den har tydligen också andra positiva egenskaper enligt samma källa. Att klä taket med olivin för att slippa koldioxidnedfall verkar vara en förträfflig idé.
Mitt användningsområde kommer dock inte att förändras. 😀
16.11 – Späckat
Jag har haft en späckad dag och behöver ny spiral. Mia har en oinbjuden matgäst och jagar inkräktare.
Späckad dag
Vid lunchtid lastade jag in vinterdäcken i Silverpilen. Idag skulle dom på. I samma veva tog jag in posten, kollade den och bytte sen om till ”födelsedagsfirarklädsel”. Byns äldsta invånare bjöd in mig på kaffe igår då jag ringde och gratulerade henne på födelsedagen.
Halv två var jag på plats och hann precis svepa påtåren innan det var dags att passa tiden för däckbytet på macken i Dalsbruk. Men först var jag tvungen att stanna vid kommunhuset och lasta av alla kollin inför kursen – fyra datorer, en kasse med skarvsladdar och min portfölj.
Från macken genade jag över kolugnsbacken tillbaka till kommunhuset och tyckte tiden medgav ett besök på ”glasbanken” för att köpa torr sherry. Den ingår i receptet till Drömskinka som Apan i Flen har tipsat om och som jag tänkte pröva, förutsatt att skinkan fortfarande går att använda.
Klockan 14.57 hade jag ställt upp lånedatorerna, datorprojektorn och skarvdosorna, startat min egen dator och hejat på kursdeltagarna. Att få kontakt med det trådlösa nätverket tog ett par minuter till, men 15.01 var vi i gång.
I behov av ny spiral
Tio i sex var jag nere på macken igen för att hämta den nyskodda Silverpilen. ”Du behöver ny spiral” konstaterade mackägaren när jag skulle betala. I min ålder finns det inga tolkningsalternativ för ett sånt uttalande så jag förstod genast att han inte menade mig personligen.
Hjulspiralen på vänster framdäck har gått av. Inget akut, men heller inget som besiktningen godkänner, så jag fick tid för byte samma tid nästa vecka. Det förklarar det gnisslande ljudet jag har hört ett tag men trott bero på nåt som har lagt sig mellan bromsbelägget och bromsskivan.
Matgäst
I förrgår kväll hörde jag ljud från verandan. Samma ljud som när Mia äter torrfoder ur plastskålen som hänger på dörren till hennes bur. Eftersom hon var inne förstod jag att vi hade en oinbjuden matgäst. Jag gick fram till dörren och försökte spana på inkräktaren ett par gånger men han/hon hade hört mig och redan avlägsnat sig båda gångerna.
I går kväll efter att Mia hade kommit in för kvällen ställde jag ut en skål med torrfoder på trappan för att vår hungriga gäst skulle få äta ostört. I morse var den tom så klart.
Frågan är om det är en katt eller en mårdhund? Jag gissar på katt, för hur självsvåldiga mårdhundarna än är, tror jag dom inte vågar sig så nära människolukt. Men säker är jag förstås inte.
Inkräktare
När jag kom hem i kväll såg jag Mia i lyktskenet då jag parkerade bilen, men innan jag hade stigit ur hade hon sprungit in bakom sommargrannens garage. Jag trodde först att hon blev skrämd så jag lockade på henne då jag steg ur men hon dök inte upp.
En kort stund senare hörde jag ett ljud som tydde på att antingen Mia eller ett annat djur hade konfronterats med en fiende. Ljudet lät mest som en katt. Mårdhundarna har ett mycket högre skri vet jag sen ett par höstar tillbaka. Jag kan tänka mig att det var matgästen som var på väg till sin middag men blev förhindrad av Mia.
Ibland fungerar jag utan att tänka. Jag plockade snabbt fram ficklampan och gick i samma riktning som jag sett Mia försvinna medan jag hojtade ”vem är det som är här” med mitt mest skräckinjagande tonfall. Jag räknade med att Mia känner igen rösten och att fienden tycker den närmar sig hotfullt.
Det gjorde susen. En kort stund senare såg jag reflexerna från Mias ögon då hon kom travande på skogsstigen. Hon tackade för hjälpen(?) genom att stryka sig mot mina ben och så gick vi in.
I morgon ska jag rigga upp webbkameran så jag om möjligt får se vem det är som våldgästar oss.
Uddmors betraktelser 