Oväntat besök

Natten till fredagen blåste det rejält på Udden. I sovrummet hörde man ett olustigt klonkande när vindilen tog i som värst. Jag vaknade vid femtiden och låg och lyssnade ett tag. Sen bestämde jag att det var bäst att kontakta Egnahemsföreningens gårdskarl.

När jag steg upp meddelade Husse att teveantennen låg i rhododendronbusken. Just så, då kunde jag glömma gårdskarlen. Stången som antennen var fäst i hade gått av. Det klonkande ljudet kom sig av att skruven som höll stången på plats hade vidgat hålet allt mer då det blåste.

Jag gick genast ut på trappan för att se på eländet, men kunde bara konstatera att antennen mycket riktigt låg i busken. Bara en kort stump av stången plus signal­för­stär­ka­ren satt kvar på sin ursprungliga plats.

Husse skruvade åt antennen för ett tag sen, men konstaterade att det inte gick att skruva åt den ytterligare om man inte satte dit en packning. Nån sån hade vi inte, så saken fick bero tills vidare.

Att stången skulle gå av tyckte Husse var oväntat. Så ska metall inte bete sig tyckte han. Jag höll med om att det lät underligt, men nu hade den ju faktiskt gjort det.

Tack vare att själva antennen landade i busken skadades den inte trodde vi. Busken hade också klarat sig utan skador såg det ut som. Och till all lycka kom den ner med sån fart att den flög över elkabeln som går in till huset, annars hade vi blivit strömlösa dessutom!

Jag ringde genast till företaget som senast fixade min antenn, men sånt håller dom inte på med längre fick jag besked om. Jag blev hänvisad till Strandells el i stället.

Eftersom Husse hade deras telefonnummer, ringde han och fick prata med en kille som lovade försöka se till att montören kom före helgen. En stund senare ringde montören och sa att han var i Dalsbruk så han kunde komma ganska snart. Strålande!

Det gjorde han också. Med sig hade han en kollega och allt som behövdes för att få upp antennen igen. Han såg också till att justera riktningen och jag fick i uppdrag att kolla om det gick att se alla kanaler. Ett par av dem var pixelerade, så han finjusterade tills dom var felfria.

Visst kunde vi väl ha överlevt en helg utan teve, men Husse vill gärna se nyheterna och jag ser gärna långfilm eller en serie jag följer. Nu var helgen räddad, tack för det!

Hos tantpetaren

I dag hade jag tid hos ”tantpetaren”, dvs gynekologen. Här på ön finns ingen kommunal gynekolog, så man får kontakta en privat aktör. Tack vare tipset från en av damerna i hembygdsföreningens styrelse fick jag namn och kontaktuppgifter.

Bara varannan vecka tjänstgör en gynekolog från den privata aktören på ön, men det var ändå inte så värst svårt att få en tid. Av bekräftelsen jag fick via SMS framgick att det var en kvinnlig gynekolog och att hon hade ett finskt namn, så jag antog att jag skulle bli tvungen att göra mig förstådd på majoritetsspråket.

Så var det nu inte alls. Hon pratade svenska lika bra som jag, så jag kunde andas ut. Jag klarar mig gott på finska, men behärskar inte namn och uttryck som rör en gynekologisk undersökning. En del kropps­delar är det också lite si och så med.

När jag senast besökte en gynekolog minns jag inte … Någon gång i mitten på 2000-talet gissar jag. Eftersom det här var mitt första besök fick jag svara på en del frågor innan jag blev ombedd att ta av ben­kläderna.

Kommunens barnmorska tar cellprov och gör vissa undersökningar, men hon är alltså inte utbildad gynekolog (tror jag). Henne träffade jag för ca 10 år sedan, så nu var det verkligen hög tid att träffa ett proffs. Det tyckte dom på cancerkliniken också när jag var på kontrollbesök i mars.

I undersökningen ingick kontroll av papillomvirus (HPV) och cellprov. Den behagliga damen kollade också brösten och så frågade hon om jag också ville att hon skulle göra en ultra­ljuds­under­sök­ning av livmoder och äggstockar.

”Varför skulle jag inte vilja det?”, undrade jag. Hon förklarade att den kostade extra, så jag frågade förstås hur mycket. ”105 €” (ca 1.049 kronor) svarade hon. Jag tackade ja. Ganska skönt att få veta hur det står till där inne.

Jag har ju ingen aning om vad övriga åtgärder kostade, så jag får antagligen en chock när jag får fakturan på totalbeloppet men det kan jag kosta på mig vart 20e år tycker jag. 😉

Att ultraljudsundersökningen gjordes vaginalt var en nyhet, men så klart effektivare än att göra den externt. När jag väl hade värmt upp staven med den kalla gelen kändes det inte obehagligt.

Det enda hon hittade var ett myom, alltså en godartad muskeltumör, men i min ”aktningsvärda ålder” växer dom väldigt långsamt förklarade hon. Allt såg bra ut i övrigt konstaterade hon. Om proven visar något oroväckande hör hon av sig om 2-3 veckor, annars inte.

Inte min dag

Förmiddagen förlöpte utan incidenter, men efter vår kaffetid (12.30-13.00) började eländet. Dagens uppgift var att skriva ut inbetalningskort för vägavgiften till våra vägdelägare.

Trots att jag hade verkställt kopplingen mellan databasen och huvud­doku­men­tet ville Word på inga villkor skriva ut avierna. Visserligen var marginalerna för smala, men det brukar gå bra om man tvingar utskriften att fortsätta. Men inte i dag.

Efter några sidor hängde sig Word och försöket att skriva ut bara en del av sidorna fungerade inte heller. Till slut var jag tvungen att skriva ut sida för sida. Med tanke på att antalet sidor var 74, tog det en stund.

Etikettutskriften fungerade däremot smärtfritt. Det var bara det att etiketterna inte alls behövdes. När jag tog fram kuverten visade det sig att dom hade fönster. Det hade jag glömt. Onödigt arbete således.

Nästa steg var att skära utskrifterna till A5-format, kuvertera och frankera. Det gick också bra. Fast när jag kontrollerade kuverten med listan på fastighetsägare hade jag en dubblett. Tur att jag kollade.

Till min egen avi behövdes ju varken kuvert eller porto. Då upptäckte jag att det stod 31.10.2020 på förfallodatum! Suck. Att göra om hela jobbet vägrade jag. Hoppas folk begriper att det ska stå 2021.

Så förflöt tre timmar av min dyrbara tid. 😉 Om allt hade fungerat hade jag varit klar på mindre än halva tiden.

En timme senare var det dags att börja med middagen. Nya malörer. Hälften av potatisen kokade sönder och de stekta fiskbitarna var helt smakbefriade trots att jag hade strött över fiskkrydda (som jag trodde innehöll salt).

Resten av svampsåsen som jag värmde i mikron spillde jag delvis ut på diskbänken. Inte ens att äta lyckades helt. Jag tappade ett fiskben i grönsakerna och en potatisbit på golvet – förutom den som landade i famnen.

Tur att dagen snart är slut. Fast än hinner det förstås hända mycket. :-/

En mysig herre

I dag träffade vi en nyfiken och social yngling med fyra tassar och lång svans. Vi har träffat honom tidigare, men inte vetat vad han heter. Nu vet vi. Vi frågade hans matte som talade om att han heter Findus och är tre år gammal. 😊

Fynd i skogen

I dag föreslog Husse en tur i skogen för att leta ”trattisar” (trattkantareller). Han utrustade sig med en hink och jag hängde på med kameran om halsen och utrustades med en svampkorg. Värst mycket svamp hittade jag inte, men desto fler bildobjekt. 😊

Det första var blommande lummer, en stund senare bad han mig titta på en stor svamp, som jag antog var en fårticka. Några minuter senare fick jag syn på en stor gräsulvslarv. Jag hade inte förväntat mig en sån mitt i skogen, men dom finns förstås lite här och där.

Nästa fynd var en svamp, men eftersom jag inte är nån svampkännare, nöjde jag mig med att beundra och fotografera dess vackra färg. Därefter mera lummer och så en vit sten som stack fram under kam­mossan.

Den kunde jag inte låta bli att gräva fram och placera på en stubbe intill. I närheten fanns faktiskt en hel del trattisar, men dom var än så länge för små för att plockas tyckte jag. Om ingen rubbar stenen, hittar jag dom vid ett senare tillfälle.

När vi vände tillbaka hemåt hade jag nästan fyllt botten på korgen med trattisar och passerade ett glest snår med getpors (skvattram). Innan vi nådde bebyggelsen fick jag syn på ett av mina absoluta favoritmotiv: en bit murket trä som pryddes av olika sorters lav. Oj, så fint! Naturen är den överlägset skickligaste konstnären!

Dagens sista fynd blev en nästan fyrkantig chokladfärgad sten som jag stoppade i fickan. Husse såg långt på mig när jag visade honom den. Han tycker antagligen att jag är helknäpp. 😀