Avancemang

Udden har i dag fått ny teveantenn. Det visade sig att den gamla ändå hade tappat ett par ”tänder” i fallet nyligen (se inlägget Oväntat besök) och att ett par kanaler var instabila så snart det kom en vindpust.

Jag ringde därför i fredags till samma leverantör som var här för att fixa till den och skulle få hjälp ”nästa vecka”. Och den kom alltså redan i dag, helt fantastiskt!

Eftersom Husse är i stan på ärenden, blev det jag som ”förhandlade” med teknikern. Vi diskuterade en kort stund huruvida en ytterligare justering skulle komma till rätta med problemen innan jag sa att det kanske var lika bra att byta till en ny och frågade vad den skulle kosta. (Dock inte den du ser på bilden.)

Ungefär 70 € tippade killen på, så jag beslöt att tro att den är effektivare. Den förra påstods vara från 80-talet så det har väl hänt en del sen dess. Som av en händelse hade teknikern med sig en ny antenn, så det var fort gjort att byta. Återstår att se hur den klarar höst- och vinterstormarna.

Att överhuvudtaget ha en teveantenn på taket kommer sig av att a) vi här i byn inte har tillgång till bredbandsteve via fiber och b) jag inte gillar att titta på teve via datorn. Teve vill jag titta på i min sköna fåtölj i vardagsrummet, datorskärmen tittar jag ändå på fullt tillräckligt i andra sammanhang.

Bronsnivå III
Ett annat avancemang var däremot oväntat. När jag gick in på GuruShots i går blev jag gratulerad till bronsnivå III. GS har en ny typ av tävling där man utgående från sina bildtävlingspoäng deltar i ”Leagues” numera.

Jag blev inte värst glad för det, det kändes snarare som en degradering. Bronsnivå I hade väl snarare varit ett avancemang att gratulera till? Men när jag kollade reglerna visade det sig att nivå III var högst i den kategorin. Antar det är manlig logik. 😉 Nästa nivå är alltså silver.

Numera väljer och vrakar jag mina ”fajter”. Jag hade ju redan för ett tag sen beslutat att inte medverka längre, men det är trots allt både roligt och lärorikt att jämföra sig med andra.

Storkund
Till dagens sysselsättning hörde arkivering. Senaste halvårets fakturautskrifter skulle sorteras och läggas in i årets pärm. Jisses vad mycket papper det blir!

När jag hade sorterat fakturorna i datum- och leverantörsordning upptäckte jag att jag säkerligen har avancerat till företaget Musti & Mirris favoritkunder. Den fakturahögen var tjockast – efter bankhögen vill säga.

Anledningen till att jag är storkund här är förstås Mia. Många av deras produkter hittar jag inte i mat­butiken. Eftersom hon har haft problem med urinvägarna behövs ett specialfoder och dessutom är hon steriliserad, gammal och överviktig. Alla dom faktorerna är tillgodosedda i sorti­men­tet, så fakturahögen blir säkert lika tjock framöver.

Oväntat besök

Natten till fredagen blåste det rejält på Udden. I sovrummet hörde man ett olustigt klonkande när vindilen tog i som värst. Jag vaknade vid femtiden och låg och lyssnade ett tag. Sen bestämde jag att det var bäst att kontakta Egnahemsföreningens gårdskarl.

När jag steg upp meddelade Husse att teveantennen låg i rhododendronbusken. Just så, då kunde jag glömma gårdskarlen. Stången som antennen var fäst i hade gått av. Det klonkande ljudet kom sig av att skruven som höll stången på plats hade vidgat hålet allt mer då det blåste.

Jag gick genast ut på trappan för att se på eländet, men kunde bara konstatera att antennen mycket riktigt låg i busken. Bara en kort stump av stången plus signal­för­stär­ka­ren satt kvar på sin ursprungliga plats.

Husse skruvade åt antennen för ett tag sen, men konstaterade att det inte gick att skruva åt den ytterligare om man inte satte dit en packning. Nån sån hade vi inte, så saken fick bero tills vidare.

Att stången skulle gå av tyckte Husse var oväntat. Så ska metall inte bete sig tyckte han. Jag höll med om att det lät underligt, men nu hade den ju faktiskt gjort det.

Tack vare att själva antennen landade i busken skadades den inte trodde vi. Busken hade också klarat sig utan skador såg det ut som. Och till all lycka kom den ner med sån fart att den flög över elkabeln som går in till huset, annars hade vi blivit strömlösa dessutom!

Jag ringde genast till företaget som senast fixade min antenn, men sånt håller dom inte på med längre fick jag besked om. Jag blev hänvisad till Strandells el i stället.

Eftersom Husse hade deras telefonnummer, ringde han och fick prata med en kille som lovade försöka se till att montören kom före helgen. En stund senare ringde montören och sa att han var i Dalsbruk så han kunde komma ganska snart. Strålande!

Det gjorde han också. Med sig hade han en kollega och allt som behövdes för att få upp antennen igen. Han såg också till att justera riktningen och jag fick i uppdrag att kolla om det gick att se alla kanaler. Ett par av dem var pixelerade, så han finjusterade tills dom var felfria.

Visst kunde vi väl ha överlevt en helg utan teve, men Husse vill gärna se nyheterna och jag ser gärna långfilm eller en serie jag följer. Nu var helgen räddad, tack för det!