I dag hade jag tid hos ”tantpetaren”, dvs gynekologen. Här på ön finns ingen kommunal gynekolog, så man får kontakta en privat aktör. Tack vare tipset från en av damerna i hembygdsföreningens styrelse fick jag namn och kontaktuppgifter.

Bara varannan vecka tjänstgör en gynekolog från den privata aktören på ön, men det var ändå inte så värst svårt att få en tid. Av bekräftelsen jag fick via SMS framgick att det var en kvinnlig gynekolog och att hon hade ett finskt namn, så jag antog att jag skulle bli tvungen att göra mig förstådd på majoritetsspråket.

Så var det nu inte alls. Hon pratade svenska lika bra som jag, så jag kunde andas ut. Jag klarar mig gott på finska, men behärskar inte namn och uttryck som rör en gynekologisk undersökning. En del kropps­delar är det också lite si och så med.

När jag senast besökte en gynekolog minns jag inte … Någon gång i mitten på 2000-talet gissar jag. Eftersom det här var mitt första besök fick jag svara på en del frågor innan jag blev ombedd att ta av ben­kläderna.

Kommunens barnmorska tar cellprov och gör vissa undersökningar, men hon är alltså inte utbildad gynekolog (tror jag). Henne träffade jag för ca 10 år sedan, så nu var det verkligen hög tid att träffa ett proffs. Det tyckte dom på cancerkliniken också när jag var på kontrollbesök i mars.

I undersökningen ingick kontroll av papillomvirus (HPV) och cellprov. Den behagliga damen kollade också brösten och så frågade hon om jag också ville att hon skulle göra en ultra­ljuds­under­sök­ning av livmoder och äggstockar.

”Varför skulle jag inte vilja det?”, undrade jag. Hon förklarade att den kostade extra, så jag frågade förstås hur mycket. ”105 €” (ca 1.049 kronor) svarade hon. Jag tackade ja. Ganska skönt att få veta hur det står till där inne.

Jag har ju ingen aning om vad övriga åtgärder kostade, så jag får antagligen en chock när jag får fakturan på totalbeloppet men det kan jag kosta på mig vart 20e år tycker jag. 😉

Att ultraljudsundersökningen gjordes vaginalt var en nyhet, men så klart effektivare än att göra den externt. När jag väl hade värmt upp staven med den kalla gelen kändes det inte obehagligt.

Det enda hon hittade var ett myom, alltså en godartad muskeltumör, men i min ”aktningsvärda ålder” växer dom väldigt långsamt förklarade hon. Allt såg bra ut i övrigt konstaterade hon. Om proven visar något oroväckande hör hon av sig om 2-3 veckor, annars inte.