Mitt fjärde – och sista? – nattduksbord levererades hem till dörren i förrgår. Det är det fjärde i ordningen och hittills det jag är nöjdast med. 🙂

För den facila summan av 40 € köpte jag det på Kimitoöns bytesbörs av en bekant. Nattduksbordet var nytt och oanvänt så jag tyckte det var ett bra pris.

Med i flytten från Sverige 2007 följde ett mycket enkelt nattduksbord i furu som jag köpte på Ikea medan jag bodde i Göteborg, vilket betyder att det var inköpt ca 1980. Det fungerade alldeles utmärkt ända tills jag fick för mig att det vore bra med en låda. Av bilden framgår att trotjänaren fick tjänst­göra som blom­bord på trappan sommartid i stället.

Nästa modell var därför mer sofistikerad. Den hade en hylla och en rätt så rymlig låda. Också det inköpt begagnat för 20 € på bytesbörsen 2012.

Några år senare blev jag förtjust i en originell modell i akacia(!). Det hade ingen låda men en perfekt hylla för kvällslektyren och en rymlig yta för Mia att sitta på. Tidvis sitter hon och tittar ut genom sov­rumsfönstret så det var perfekt tyckte jag.

Det köpte jag på postorder och har för länge sen glömt vad det kostade. Men så kom Husse in i vårt liv 2016. För att han skulle kunna ta sig i och ur sängen behövde den flyttas en bit från väggen, vilket gjorde att natt­duksbordet var i vägen när jag skulle öppna en av garderobsdörrarna.

Det har jag alltså irriterat mig på i tre år. Visserligen rymmer den gar­de­ro­ben kläder som jag inte an­vänder så ofta, men det kändes ändå synnerligen obekvämt att bara kunna sträcka in ena handen. Nattduksbordet var dessutom rätt så tungt så jag flyttade ogärna på det.

Sen igår är det omstöpt till sidobord (med lektyrfacket inåt) bredvid en fåtölj i vardagsrummet. Klart snyggare än brickbordet jag övertog efter mamma och i lämpligare höjd. Det betyder förstås att jag har ett brickbord till övers, men snart nog hittar jag väl användning för det nånstans.

Eftersom det nya nattduksbordet är runt, går garderobsdörren att öppna mer än tidigare. Att det också inrymmer en liten låda är ingen nackdel även om jag inte har saknat den. Sittplatsen för Mia är visserligen mer begränsad, men hon får i alla fall plats med rumpan vid behov, förutsatt att jag flyttar på lampan.

Så vad kan man då dra för slutsatser av mina modellbyten och val av träslag? Att smaken har utvecklats till det bättre? Eller att jag har gått från ”enkelt och avskalat” till ”stilfullt och romantiskt” för att citera mode­reportagen? 😀