31.7 – Att måla en brygga

Att måla en brygga är inte lätt. Det kräver lång och noggrann planering, inköp av tillbehör och sist, men inte minst, inspiration och lämpligt väder.

Planeringen började redan i våras. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt: ”I sommar ska jag måla bryggan”.

I juni tog jag fram arbetsverktygen och köpte 2,7 l målning. Den har stått på bänken i verandan sen dess och väntat på att jag skulle sätta i gång.

Därefter har vädret varit största hindret. Dels tillfälliga regnskurar som gjorde bryggan våt och dels på tok för höga temperaturer den senaste tiden.

Men igår – äntligen – var allt rätt! Både in­spi­ra­tion och väderlek sammanföll. Då gällde det att öppna locket på målburken. Lättare sagt än gjort. Oavsett hur jag bar mig åt satt det fast.

Jag började med att böja upp ”flärparna” med en liten mejsel som jag brukar. Inget resultat, så jag böjde dom lite mer. Inget resultat.

Man kunde kanske slå upp dom ytterligare med en hammare kom jag fram till. Fortfarande inget resultat.

Återstod att ta till en tång. Inget resultat nu heller, bortsett från ett par skärsår som färgade locket rödprickigt.

Då rann sinnet på Uddmor. Jag har under årens lopp öppnat likadana lock ett otal gånger och lyckats varje gång så varför var det här så förbaskat omöjligt?

Min blick föll på plastpluppen som burken var förseglad med efter nyanseringen. Den kanske jag kunde lirka upp? Nehe, det funkade inte heller.

Utan att tänka efter dess mer tryckte jag ner den i stället. Och voilà! Äntligen kunde jag komma åt innehållet. Eftersom jag tänkte måla med rulle skulle det säkert gå bra att fylla tråget med den målning som behövdes.

Det blev lite spill och kladd, men det mesta hamnade där det skulle. Så gott som hela pytsen gick åt innan bryggan var färdigmålad, så nu väntar burken på att bli förd till sopstationens avdelning för problem­avfall så småningom.

Eftersom en bänk och bryggräckena återstod att måla åkte jag idag och köpte en burk målning till. En liten burk utan ”flärpar”.

28.7 – Rekordvärmesöndag på Udden

Idag har vi uppmätt rekordvärme på Udden: 32°! Det är långt mer än vad min kropp och hjärna tål. Den 26.7 i fjol hade vi ett par grader svalare: 30°, vilket är för mycket för min del redan det.

Lyckligtvis bestod dagens enda program av lunch på Café Vivan. För hur det nu än är, behöver man mat.

Ett dopp före avfärd höll oss någorlunda svala tills vi kom fram. Som tur är Husses bil försedd med luftkonditionering så bil­färden kändes också behaglig.

Tillsammans med Husses dotter och barnbarn avnjöt vi en Skär­gårds­buffé och stekt gös med tartarsås som varmrätt. Vi lyckades också klämma i oss lite dessert. Man kunde välja mellan rabarber­kräm och bärkvarg. Eller både ock om man så förmådde.

Efter en halv mugg kaffe bröt svetten fram igen, så vi ansåg oss nöjda och lämnade stället. Tillbaka på Udden tog Husse och jag en middagslur på var sitt håll. Husse inomhus på soffan och jag i ham­mocken efter att ha riggat upp ett solskydd.

I skuggan under hammocken låg Mia, även om hon inte syns på bilden som Husse passade på att knäppa när vi minst anade det. 🙂

Kort efter ”poseringen” gick hela familjen ner till stranden för ett kvällsdopp. Ja, inte Mia förstås. Hon nöjde sig med att sitta i skuggan och se på.

Om ett par timmar har värmen förhoppningsvis avtagit så mycket att jag kan öppna fönstren för att få in lite svalare luft till natten så vi kan sova utan att storkna.

I morgon blir det klart humanare temperaturer lovar MI.

En sorglig historia

Natten efter ”ormväckningen” väckte Mia mig med ett nytt jaktbyte nedanför sängen. En liten fladder­mus den här gången, troligen en valp. Var hon hade fått tag i den talade hon förstås inte om.

Som bekant kan fladdermöss inte lyfta när dom väl hamnat på marken, eller som i det här fallet, på en matta. Det gällde alltså att ta ut den och se till att den fick luft under vingarna.

När jag kastade upp den i luften visade det sig att den inte kunde flyga. Jag hörde hur den landade i en buske, men hoppades att den trots allt skulle lyckas flyga sin väg under återstoden av natten.

Så väl var det tyvärr inte. Mia letade rätt på den nästa dag och bar in den igen. Den här gången hängde jag upp den i rhododendronbusken vid trappan och såg till den då och då i hopp om att den skulle återhämta sig.

I början höll den fast sig med båda klorna, men efter ett tag räckte krafterna inte till. Till slut hängde den bara i en klo och verkade halvdöd.

Det avgjorde saken. Då återstod bara ett barmhärtighetsmord. Den lilla stackaren ropade förtvivlat när min behandskade hand lyfte över den på ett hårt underlag, men nödropen klingade för döva öron.

Hellre en snabb död än ett utdraget lidande. Med tummen tryckte jag till huvudet mot underlaget och så var det klart. Den lilla kroppen förpassades därefter till köks­spisen och har vid det här laget förvandlats till aska.

Fakta om fladdermöss för dig som är intresserad: fladdermus.net/fakta/.

 

14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt

Jag testar ett nytt program, årsmöte och protokoll är avklarat, liksom sommarkalaset. Mia har jagat inomhus.

Testar ett nytt program
Ibland lockas jag till att klicka på reklaminslag på FB. Videon var så intressant att jag beslöt titta närmare på programmet man gjorde reklam för: inPixio Photoclip 9.

Det slutade med att jag laddade ner och installerade det. Programmet är uppdelat i tre arbets­mo­ment: Photo Editor, Photo Eraser och Photo Cutter. De engelska namnen till trots är programmet på svenska, vilket var en glad överraskning.

Än så länge har jag bara som hastigast prövat bildredigeraren och retuscheraren. Bildredigeraren (Photo Editor) innehåller inga överraskningar, funktionerna är de samma som i andra redige­rings­program, men retuscheraren (Photo Eraser) blev jag dödsimpad av!

Med hjälp av en pensel markeras området som ska försvinna från bilden och vips är det borta. Det markerade området ersätts alltså av/simulerar omkringliggande pixlar vad jag förstår. Jättekäckt! Det går för all del att göra också i vissa andra bildbehandlingsprogram, men förfaringssättet är inte lika enkelt.

Årsmöte och protokoll avklarat
I onsdags kväll hölls väglagets årsmöte. Förutom styrelsen och två funktionärer deltog två (2!) väg­delägare. Inte ens kontrollmätningen av vägsträckorna lockade fler. Mötet klarades av på 50 minuter, sen fick vi kaffe och bulle. ”Det är ju därför vi är här” skojade ordföranden.

Jag renskrev protokollet direkt när jag kom hem och mejlade det till ordföranden för granskning. I fredags kom han med några smärre ändringar. Bland annat tyckte han att beslutsmässig lät främ­mande, på finlandssvenska använder man beslutsför. Båda är godkända i SAOL, så det uppstod ingen polemik.

Så snart båda protokolljusterarna har godkänt protokollet läggs det till påseende. Enligt § 62 i lagen om enskilda vägar ”ska protokollet jämte bilagor hållas framlagda för vägdelägarna senast fjorton dagar efter stämmans slut”.

Sommarkalaset avklarat
Igår hade vi anmält oss till sommarkalas i norra änden av ön. Värdinnan firade sin 70-årsdag i efterskott och kallade det därför sommarkalas.

Det blev en lång tillställning med mycket mat och många gäster. De flesta obekanta för min del, men jag satt ju bredvid Husse och hade ett välbekant par på andra sidan bordet så det gick ingen nöd på mig. 🙂

Mia har jagat inomhus
I natt vaknade jag av att Mia uppenbarligen var i jakttagen i köket. Ljudet upphörde snart och jag somnade om. Det hände en gång till men jag bedömde att hon klarade skivan utan min hjälp så jag somnade om på nytt.

Men sen vaknade jag av att hon kom in i sovrummet och jamade så där som hon brukar när hon har nåt i munnen. När jag tittade ner på golvet såg jag att hon satt vid sängkanten och hade nåt långt som hängde ur munnen.

Yrvaken som jag var trodde jag först att det var en mussvans, men längd och tjocklek stämde inte. När hon släppte taget om sitt byte såg jag att det var en orm!

Jag skyndade mig att tända lampan och väckte därmed Husse. Vad för slags orm var det frågan om? Lyckligtvis visade det sig vara en snok så jag kunde lugnt stiga ner ur sängen.

Jag letade rätt på vattenskopan, puttade ner ormen i den och bar ut ”ekipaget” till rhodo­den­dron­bus­ken bredvid trappan. Mia fick stanna inne, annars hade hon förstås fortsatt jakten.

Hur det kom sig att ormen befann sig inne i huset vet bara Mia. Husses teori är att hon bar in den medan vi var borta, men tappade intresset då den spelade död. Men den kunde lika gärna ha tagit sig in på egen hand via Mias ingång tyckte jag.

Huvudsaken är ju att slutet blev lyckligt. Snoken återfick sin frihet, Mia belönades med godis och Husse och matte kunde fortsätta sova. 🙂

8.7 – Varierande program

Målningstalko, stekta fjärilar, hagel, blomplantering, åska och huggorm har utmärkt de senaste dagarna.

Målningstalko
I torsdags hade vi målningstalko i Dragegården. Ytter­fönstren behövde ett nytt lager målning.

Alla våra medlemmar med e-post fick erbjudande om att medverka. Gissa hur många som kom? Jo, en! Tre sty­rel­se­medlemmar deltog också, så sex fönster klarades av på drygt tre timmar.

Vädergudarna var på vår sida. Lagom vind och lagom varmt/svalt. Sen dess har vädret inte varit lämpat för målning utomhus, så bryggan får vänta ett tag till.

Stekta fjärilar
Nej då, vi har inte övergått till insektsföda på Udden. Det handlar förstås om laxfjärilar, eller forelldito närmare bestämt. Såna stekte Husse till oss på torsdag kväll. Fisk i alla former är alltid gott. 🙂

Hagel
Fredagen började mulen och sval men slutade i ett riktigt busväder. På eftermiddagen kom det första regnet när vi var på väg in i matbutiken i Kimito.

Då vi var tillbaka på Udden framåt halv fyra öste regnet ner. Kort därefter tillkom en rejäl hagelskur som lämnade en liten vit hög efter sig där haglet kommit ner med vattnet från taket.

Blomplantering
Efter lördagsbastun, som för övrigt var ovanligt behaglig för min del tack vare den moderata värmen, vidtog blomplantering. Tre pyttesmå plantor skulle få komma i jorden.

På torsdagen fick jag nämligen syn på en ö av röda blommor hos grannen till Tallmo. En närmare titt avslöjade att det var taklök, en av mina blomfavoriter som trivs på Udden. Fast den hade röda blommor! Nån sån har jag aldrig sett tidigare.

När jag hade googlat mig till att det var fråga om spindelvävstaklök (Sempervivum arachnoideum) kontaktade jag ägaren för att fråga om jag fick lov att ta ett par plantor. Det fick jag svarade hon, så på fredagen tog jag försiktigt loss en vuxen planta och två ”kottar” som jag nu planterade.

Hoppas verkligen få se dom blomma på Udden också!

Åska
Igår eftermiddag drog hotfulla moln ihop sig i nordost och snart nog mullrade åskan, följd av regn. Lyckligtvis blev det inget hårt åskväder den här gången trots att den förflyttade sig till flera väder­streck.

Huggorm
För några timmar sen hörde jag Husse ropa: ”Kom får du se, det ligger en huggorm under gungan (hammocken)”. När jag kom ut på trappan frågade han om han skulle ta i hjäl den? Det nekade jag bestämt till. Ormar är ju nyttodjur och mycket fredliga förutsatt att man inte bråkar med dom.

Då han skulle visa mig var den låg hade den redan försvunnit. Troligen hörde den vår ordväxling och tyckte det var säkrast att fly.

Lyckligtvis upptäckte inte Mia den, annars hade hon givetvis fångat den och riskerat att få ytterligare ett ormbett.