Jag har haft premiärer, eldat i alla rum, avslutat ett experiment och är klar med ett bokslut.

Premiärer
Igår var det provianteringsdag. Silverpilen har stått parkerad sen den 30.12 så det var premiär för årets första åktur. Termometern visade ‑25,3°(!) vilket också påkallade premiär för motor- och kupévärmare i god tid före avfärd.

Bilen startade med en inledande ”suck”, men gick snällt i gång tack och lov. Efter några kilometer hade växeloljan också tinat upp och när jag kom hem tillbaka var det bara frost­blom­morna längs kanterna på insidan av framrutan som skvallrade om kylan.

Eldat i alla rum
När jag var hemma igen hade temperaturen visserligen gått upp till -21,9°, men en brasa i alla tre rum kändes nödvändigt eftersom luftvärmepumpen börjar krokna vid den temperaturen.

För att inte få för varmt, tände jag upp i sovrummet vid solnedgången och kunde gotta mig åt skön värme vid läggdags. Jag eldade förstås också i kökspisen och kakelugnen i vardagsrummet som vanligt så här års.

Trots den stränga kylan har vi alltså haft det skönt på Udden (med ett undantag, se nedan). Åt­min­stone statistiskt sett: +12 på golvet och +26 i taket.

Fast våra mi­nus­gra­der verkar ju löjliga jämfört med köldrekordet i norr: -41,8°! Stackars människor. Och djur.

Skönt att köldknäppen inte blev så lång­varig. Idag bara mellan -10 och -12 och tidvis lätt snöfall.

Avslutat ett experiment
När den kalla perioden började bestämde jag mig för att se hur länge jag kan klara mig utan att öka på elvärmen, bara nöja mig med tilläggsvärme i vedform. I vardagsrummet är normalt inga element i gång eftersom luftvärmepumpen håller till där. Dessutom ett (av två) i köket, ett i badrummet, respektive ett i sovrummet.

Igår kväll konstaterade jag att ca -25° är gränsen. På kvällen kröp kvicksilvret ner till -24,8° igen och luftvärmepumpen dog följaktligen. Tevefåtöljen (som står vid en yttervägg) kändes som ett isskåp trots dubbel yllepläd på sitsen och ovanpå den ett överdrag i ull. Att jag var utrustad med varm sjal över kläderna och ullfrottésockor i mina varmaste tofflor hjälpte inte.

Jag slog alltså på elementet bakom fåtöljen, kakelugnsvärmen räckte inte till. Fast det har den ju varit tvungen att göra förr i världen förstås. Vi är nog ganska bortklemade med värme nuförtiden.

Klar med ett bokslut
Igår kväll tog jag i tu med väglagets bokslut. På senaste styrelsemötet lovade jag att det skulle vara klart till den 14.1.

Våra få intäkter stämde bra med min enkla bokföring, men kostnaderna diffade med 2,59 €. Alla veri­fi­ka­tioner stämde med bankens kontoutdrag, liksom den utgående balansen så var låg felet?

Ett tag var jag på väg att ge upp till nästa dag, men det kändes inte bra. Jag måste ju för sjuttom kunna hitta felet. Det gjorde jag också. Självfallet berodde det på ”den mänskliga faktorn”. Posterna i Övriga kostnader var felsummerade.

Skönt att få till det utan att behöva ropa på hjälp. Jag hade redan garderat mig och förvarnat ord­fö­randen, men det bär emot att erkänna att jag har misslyckats innan jag ens har gjort ett allvarligt försök.

Det har jag lärt mig av fostermor. Först försöker man själv och om det inte lyckas begär man hjälp. 🙂