Tant Sissi (Schöldström), förnamnet har jag tyvärr glömt – för mig var hon bara tant Sissi. För sommargrannen psykologen var hon kanske faster Sissi, men de facto var det hennes fars faster. Fast det visste jag inte när jag var liten.

Tyvärr har jag ingen bild på tant Sissi men jag minns henne som en spröd liten kvinna med stålgrått hår och knut i nacken. Som illustration har jag i stället valt huset där hon bodde.

Huset (Nybondas) byggdes av morbror och moster och där hade morbror butik i slutet av 1920-talet. På bilden tagen 1927 ses därför moster med sonen Eiler i famn, morbror (fosterfar), mormor med morbror Bjarne i famn och morfar längst ner.

Sen vi fick telefon var det viktigt att vänta till andra signalen. Om det blev bara en, var samtalet till Schöldströms eftersom vi hade gemensam telefontråd.

En gång skrämde jag nästan slag på tant Sissi som då var rätt gammal. Möjligen 80 eller mer? Jag vet att jag inte hade börjat skolan, jag var kanske 5-6 år gammal. Moster hade upptäckt att det lyste på övervåningen hos tant Sissi trots att det var mitt på dan så hon bad mig springa upp och tala om det.

Redan då hade jag förmågan att tolka ord bokstavligen. Alltså sprang jag allt vad mina knubbiga ben bar mig och var följaktligen väldigt andfådd när jag kom fram. Då jag hade knackat på och öppnat dörren till köket tror jag inte ens att jag hälsade, utan flåsade fram med­delandet direkt: ”Det brinner på vinden”. På vår lokala dialekt brinner lamporna nämligen.

”Men vad är det du säger? Brinner det på vinden?” sa tant Sissi med panik i blicken. Eftersom hon hade bott i Sverige hade hon kvar en lätt rikssvensk brytning. Hon sprang omgående i väg uppför trapporna så fort hon orkade. Varför jag stod kvar och väntade har jag inte riktigt klart för mig. Möjligen för­vän­tade jag mig nån slags belöning för mitt ärende?

När hon kom ner tillbaka såg hon märkbart lättad ut och tackade för beskedet. Hon hade förstås för­stått att det handlade om ett språkligt missförstånd.

Om det var den gången eller en annan gång kan jag inte avgöra, men jag minns att jag vid nåt tillfälle fick med mig en bukett narcisser som tack till moster. Utanför köksingången blommade det alltid så fint i hennes rabatt och den härliga doften av tant Sissis narcisser kommer jag i håg än.