Månad: juli 2015

av

3.7 – Nöjen och katastrofer

Jag har träffat en gammal bekant, fångat fåglar, fått diagnos, reparerat hattifnattarna och haft tebesök.

HavsutsiktTräffat en gammal bekant
En av anledningarna till att jag invigde dom blommiga shortsen igår (se inlägg 2.7) var att jag var bjuden på eftermiddagskaffe med havsutsikt i den norra delen av ön. ”Halvvägs till Helsingfors” vet jag att jag har beskrivit platsen tidigare, men de facto behövde jag inte lämna ön. Fast det var bra nära – huset ligger bara en liten bit före Strömma bro.

Utöver värdparet, min f d klasskompis och hans sambo, deltog en dam som jag inte har träffat sen slutet av 60-talet, 1967 eller 1969 trodde vi. Minst 46 år sen med andra ord. Men hon var fortfarande precis lika söt och rar som då. En jättetrevlig eftermiddag!

Fångat fåglar
Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle lägga vattentermometern i sjön igår kväll! Och att Mia inte följde med till stranden. I katsan som jag hade lämnat på bryggan befann sig två säde­särlor! Mitt dumma nöt – jag hade lämnat ingångsluckan öppen. Fruktansvärt tanklöst.

Efter lite trixande kunde jag befria dom. Båda två var pigga, men den ena hade skadat sig ovanför näbben, högst antagligen i försöken att ta sig ut. Dom flög genast in under bryggan så jag kan bara hoppas att eventuella väntande ungar inte hade hunnit svälta ihjäl. 😦

Fått diagnos
I förmiddags fick jag en diagnos. Jag lider av en bokstavskombination som är helt unik i Finland. 😀 Skämt å sido, den här gången gällde det Silverpilen.

Silverpilen 3Igår när jag var på väg nerför backen till kaffekalaset tvärdog motorn. När jag startade på nytt lyste en ”spännande” indikatorlampa på instrumentpanelen. Enligt handboken signalerade den fel på motor­elektroniken, men jag tog mig hem utan större incidenter tack vare att reservsystemet aktiverats automatiskt. ”Limp(ing) mode” (haltande läge) fick jag idag veta att det heter på bilspråk.

Den första ”diagnosen” utfördes av en av sommar­gran­nens hundar. Samma Iitu som jag har jagat från tomten tidigare. Hon kom ångande uppför backen tillsammans med två damer och två andra jyckar då jag var på väg att åka till Dalsbruk för att få min ”dom”.

I och med att två av bildörrarna stod öppna, tyckte hon tydligen att hon borde undersöka innan­dömet. Först baksätet medan matte mesigt nekade för döva öron, därefter fortsatte hon med fram­sätena, fortfarande utan att bry sig om vad matte sa.

Matte bad om ursäkt två gånger, men jag sa inget för säkerhets skull. I annat fall hade det blivit nåt väldigt oförskämt misstänker jag. Folk som inte har pli på sina hundar ger jag inte mycket för.

Felkod P0335 meddelade dagnostikdatorn på St1-macken, dvs fel på givaren till vevaxeln. Chefen beskrev felet för mig mycket bildligt. Silverpilen vet f n inte var motorn finns. Jag såg genast framför mig en bilmotor som svängde runt i tomma luften. 😀

Men tack och lov är det ingen dyr eller lång procedur att byta givaren, så fram till torsdag ska jag låta bli att belasta reservsystemet.

HattifnattarReparerat hattifnattar
För många år sen fick jag en jätterolig värme­ljus­hållare av mamma, men tyvärr har solen och kylan orsakat att limmet har släppt (den står i verandafönstret) så flera av dom små ”hattifnattarna” inte längre hölls upprätt. Idag reparerade jag dom. Fast det blev tre över, så dom fick en ny plats att stå på.

Tebesök
I eftermiddags fick jag tebesök och Mia fick en stor ask torkad fisk. Båda var mycket uppskattade. Skönt att sitta i skuggan på trappan och prata bort ett par timmar i trevligt sällskap. 🙂

av

1.7 – Från hamnhyra till bidrag

Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

SkruvarHamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

TorkställningTagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Labbnäs-loppisMatkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.