28.2 – Urnnedläggning


Kapellet

Strax efter lunch idag åkte jag till kyrkan och gick till kapellet där mammas urna väntade. Kapellet var stäm­ningsfullt upplyst med två tända ljus på vardera sidan om bordet där den stod.

Jag blev förvånad över tyngden när jag lyfte urnan, men nån har berättat för mig att det beror på att skelettet mals ner och läggs tillsammans med askan. Det kändes konstigt att bära resterna av mammas kropp. På vägen till gravplatsen gick jag och funderade på om locket säkert satt fast i fall jag skulle snubbla och tappa urnan. Lyckligtvis slapp jag såna missöden.

Min före detta granne och Trollkarlen gjorde sällskap vid nedsättningen. Före detta grannen hade med sig tre vita rosor och ett ljus som hon tände. Min minibukett kändes lite futtig men passade bra att lägga ner tillsammans med urnan.

Vi varken sjöng eller sa nåt. Jag hade tackat nej till prästens närvaro eftersom mamma inte var mycket för kyrkliga ceremonier. Den lilla proceduren var överstökad på tio minuter, sen fick vakt­mästaren ta över och fylla igen gropen efter att vi avlägsnat oss.

En tanke på “28.2 – Urnnedläggning

Kommentarer inaktiverade.