Månad: augusti 2013

av

19.8 – Tiden lider

Jag har än en gång gjort uppskov, räknar med likör till jul och njuter av dom sista sommardropparna.

Nytt uppskov
I år har jag inte skurat en endaste matta. Tid och gynnsamt väder har det funnits  gott om, men jag har inte lyckats uppbringa lusten och har därför skjutit upp det hela ett antal gånger.

Ett alternativ är att lämna in dom till Dalsbruks Tvätt. Idag höll jag en liten överläggning med mig själv om det. Tanken är god, men det är ju ingen idé att göra det nu när det snart blir blött och träckigt (slabbigt) ute. I så fall efter att vi har fått snö. Vi ska nog få det i år också har jag på känn.

Så där ja, då har jag skjutit upp ärendet ytterligare ett par, tre månader. 😀

Svarta vinbärLikör till jul
När jag hade skickat i väg sista(?) korrekturet till Daphnia-broschyren blev jag inspirerad att plocka svarta vinbär. Tanken på vinbärslikör till jul hägrade. Att plocka bär är nämligen ungefär lika roligt som att diska. Enda undantaget är hallon eftersom det är mina favoritbär.

Det är ju lite sent på säsongen, dom flesta har säkert syltat och saftat för länge sen, men eftersom folk fortfarande är ute i skogarna och plockar blåbär så måste det ju gå att plocka andra sommarbär också tyckte jag. Det var fort gjort. En stor del hade säkert torkat bort eller ramlat av för att dom var övermogna så det var glest mellan bären. Det krävdes tre buskar för att få till ett halvt kilo.

I sanningens namn ska erkännas att mina bärbuskar aldrig får någon omvårdnad och den äldsta busken är säkerligen lika gammal som jag så skördarna blir aldrig särskilt stora. Bristen på skötsel hänger i hop med mitt ointresse för bären. Jag blir sur i magen av vinbärssaft och är inte alls förtjust i vinbärsefterrätter. Men vinbärslikör går ner utan problem!

Sista sommardropparna
Nattens regn fortsatte fram till nio-snåret men sen fick vi se solen igen, temperaturen närmade sig 20 och den nordvästliga vinden höll svetten borta. Idealiska arbetsförhållanden men inget bikiniväder.

I hammockenEfter maten beslöt jag att det nog skulle gå bra att vila middag i hammocken idag också. Jag ut­rus­tade mig med kudde och min tjocka filt den här gången. Den tunna pläden skulle inte räcka till trots att solen numera står så lågt att den skiner in under taket på hammocken.

Min uträkning höll streck, det här var helt perfekt. Efter att ha studerat Rautias senaste utskick och fått flera strålande idéer la jag mig till rätta och stängde korpgluggarna. Efter ett tag vaknade jag av att jag var kall om ansiktet så jag drog filten över huvudet och fortsatte snusa tills jag blev väckt av ett tele­fon­sam­tal ett par timmar senare.

Sååå skönt. Att sova ute alltså, inte att bli väckt av telefonen!

av

18.8 – Ändrade planer

Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.

Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefon­samtal.

Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var full­teck­nad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.

Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.

HembaktVid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade upp­fattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.

Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.

Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂

Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.

Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.

Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.

Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.

PippiMia utan byte
En inte alltför lång stund efter att prat­säll­skapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid sko­hyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.

Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.

Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.

Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.

av

16.8 – Delikatesser, framsteg och förändringar

Jag har fått en delikat middag, svar på vattenproverna, planterat lavendel, badat och är nyfrissad.

Delikat middag
Igår eftermiddag var jag bjuden på middag. Värden/kocken är visserligen välbekant men jag har aldrig tidigare ätit hans mat. Halv tre skulle jag infinna mig.

14.27 parkerade jag utanför huset, blev välkomnad på trappan och kunde känna härliga matdofter från köket. Bordet stod dukat så det var bara att sätta sig. Vilken lyxig tillvaro jag lever i ibland fast vi inte har det så fett på Udden. 😉

Middagen bestod av rökt sik direkt från rökugnen, potatis, grönsaker och en alldeles himmelsk sås. Ett glas österrikiskt vitt vin passade utmärkt till. Gissa om det var gott! Tror bestämt jag stoppade i mig en halv sik.

När det var dags för hemfärd några timmar senare blev jag försedd med en ”doggy bag”. Att först bli bjuden på mat och sen få med sig ett par måltider hem är ju inte så vanligt, men jag tackade förstås ja och tog gärna emot dom.

VattenorganismerSvar på vattenproverna
Idag fick jag rapport på vattenproverna från Firma Zwerver, en av mina kunder, som gjorde analysen. Det var glädjande läsning. I provet från viken fanns det minst med alger trots mina farhågor, i dom övriga tre proven fanns det mera, men alla förekomster utom en tydde på vatten med få närings­ämnen.

Förekomsten av blågröna alger var liten och bara ett litet fåtal arter som var giftiga. Den typ av blågröna alger som hittades mest av, tillhör arter som är harmlösa och som inte orsakar algblomning. Grönalger var den andra stora gruppen, men bara en art som trivs i näringsrikt vatten, Tetrastrum komarekii.

Burken med gröna ”geléklumpar” som jag också hittade längst in i viken visade sig innehålla Ophrydium versatile tillhörande släktet(?) Ciliata, ett helt ofarligt litet djur (0,2-0,6 mm) som lever i symbios med grönalger. Så nu har jag blivit en hel del klokare igen.

Lavendelplantering
Mina små lavendelplantor har väntat på växtplats ett bra tag. Jag sådde fröna redan i maj och ställde in dom i kylskåpet i sex veckor enligt anvisningarna. Det var inte många frön som hade vaknat till liv efter den tiden, men under sommaren har dom vuxit till sig och har nu väldoftande blad. Om ex­pe­ri­mentet lyckas ska dom blomma nästa år.

Bad
Att klä sig i svarta shorts och stå med rumpan vänd mot solen innebar att jag var svettig när jag hade planterat klart och kände för ett dopp. Men oj vad fort jag blev kall! Vattentermometern visade 20,5 grader så det var nära min smärtgräns. Jag är full av beundran för alla som fortsätter bada tills isen lägger, brrr.

Mitt nya jag?

Mitt nya jag?

Nyfrissad
En klar förbättring på huvudfronten företogs efter badet. Jag åkte till frissan strax före tre för att bli av med en massa onödig kalufs.

Sista gången jag har chansen att klippa mig hos samma frissa är den 20.9 så jag bokade tid för ”trimning” då. Från och med den 1.10 (tror jag det var?) är det en yngre upplaga som tar över salongen.

Det ska bli spännande att se hur hon får till det. Jag kanske får ett helt nytt utseende? 😀

av

14.8 – Innedag

Jag vet hur jag ska använda mina vasshögar, Udden har jämtländsk sommar, jag har skrivit på arbetsavtal och ägnat mig åt grafisk design. Mia gillar Croqs.

VassVassbruk
Igår kväll hjälpte jag vår ordförande (i Daphnia) att ominstallera mejlprogrammet och blev bjuden på middag. Bland många andra intressanta samtalsämnen kom vi in på (blad)vass.

Hon talade om att all vass hon bärgar lägger hon på planteringarna i trädgårdslandet. Dels som gödning och dels som ”mat” till krypen under jord. På väldigt kort tid försvinner vassen. För att demonstrera pekade hon ut genom vardagsrumsfönstret och talade om att vassresterna jag nu såg hade varit stora högar för ett par månader sen.

Förnämligt! Då ska mina två vasshögar också få börja göra nytta. Jag har länge funderat på vad jag kunde göra med dom. 🙂

Jämtländsk sommar
Sen i söndags har det varit jämtländsk sommar på Udden, dvs kallt (ca 15°) och blött. Idag har det regnat hela dagen så det var långbent och långärmat som gällde vid klädvalet. Efter lunch åkte fleece­tröjan också på och jag har nyss tänt en brasa i köksspisen.

Arbetsavtal
I dagens post låg ett kuvert från kommunen. Jag anade vad det innehöll. Mycket riktigt, det var dags att skriva under arbetsavtalet för höstterminen och boka in dag för lärarmöte. Definitivt ett tecken på att sommaren är slut. Suck.

Grafisk design
Större delen av eftermiddagen har gått till broschyrskapande och grafisk design. Vid mötet förra onsdagen visade jag styrelsen ett första utkast till broschyr/faktablad för Daphnia. Idé och layout tyckte dom var utmärkt, det var bara bildvalen som inte föll dom på läppen.

MusgömmaEftersom det var mitt förslag att göra broschyren har jag ingen deadline, men så klart ska den vara klar för distribution inom rimlig tid. Idag har styrelsen fått senaste utkastet till påseende så för­hopp­ningsvis återstår inte så mycket arbete.

Mia gillar Croqs
Förutom att Mia använder mina vinter-Croqs som klösbräda(!) fungera dom också som bytesförvarare. När hon inte längre har lust att jaga sitt byte runt köksgolvet, bär hon det till skohyllan och släpper ner det i ena dojan. Det gäller alltså att ta en titt in i skorna innan man stoppar ner fötterna. 😀

av

12.8 – Förändringar

Tranorna börjar röra på sig, jag har börjat med guidade roddturer och man behöver nästan mössa och vantar. Mia har nya rutiner.

Tranor
Igår på förmiddagen flög fyra tranor på låg höjd västerut över Udden. Så klart hade jag inte kameran till hands, annars hade jag fått en pangbild.

När tranorna börjar röra på sig är det ett av tecknen på att sommaren oåterkalleligen är till ända. Dom stora flockarna ger sig av framåt oktober och då blir jag gråtfärdig. Sen får vi inte se dom förrän i april nästa gång. Men hellre det förstås än att dom hungrar och fryser ihjäl!

Vit näckros 2Guidad roddtur
Den ena av gårdagens kaffegäster hade aldrig sett vit näckros på sin växtplats så jag föreslog om­gående en roddtur. Efter en viss tvekan vann förslaget  gehör och blev mycket väl mottaget när dom vita skönheterna väl låg inom synhåll.

Det föreslogs att jag kunde börja med guidade roddturer för dom som är intresserade av flora och fauna i vid sjön. Faktiskt kan jag tänka mig att den miljön skulle vara oerhört exotisk för nån som aldrig har vistats vid sötvatten i Skandinavien, men frågan är hur man når den turistgruppen? Annonser i Saharas Allehanda kanske? 😀

Mössa och vantar
I morse hade nattens avlägsna åskväder ordnat till det så att termometern hade fastnat på 14,2 grader klockan 8.40 och det regnade. Vinden var dessutom frisk så det kändes obehagligt kallt jämfört med tidigare dagars temperaturer. Det räckte inte längre med varmaste bikinin, full klädsel plus mössa och vantar behövdes snarare.

Så småningom fick solen övertaget och det blev något varmare, men den sköna värmen som vi är bort­­skämda med infann sig aldrig. Dess värre är det ju inte så mycket annat att hoppas på längre.

Mia har nya rutiner
Igår frestade Mia på mattes nerver rätt hårt. Hon gick ut strax efter åtta och återkom först fem timmar senare, slängde i sig mat och försvann ut igen. Kvart i sju gick jag ut och lockade på henne. Det är helt OK att hon går sina egna vägar bara hon visar sig med jämna mellanrum och helst mindre intervall än fem timmar!

Mia i soffanHon kom nästan genast när jag ropade. Hon sprang som om hon hade ett blodtörstigt monster efter sig och tittade oroligt upp mot skogen när jag tog henne i famn. Det tog en god stund innan hon började spinna som hon brukar.

Troligen hade hon registrerat fara å färde och antingen hållit sig gömd eller fått hemvägen avskuren. Det hindrade henne inte från att gå ut en sväng på nytt efter att ha fått mat, men hon var tillbaka redan halv nio och la sig på soffan som vanligt när hon gör kväll. Skönt.

Den tidiga ingången betydde å andra sidan att hon var utvilad och rastlös tjugo över fem i morse. Jag fick respit i tjugo minuter men sen fick jag lov att släppa ut henne.

Eftersom det regnade ville hon snart in igen och gav så småningom upp försöken att få upp matte ur sängen. Matte hade nämligen en del sömn att ta igen efter nattens åskmuller och störtregn. En sån där lampan-tänd-natt med andra ord.

Tydligen har jag ändå gjort mig förtjänt av en ”present”. Nån gång under dagen har hon tagit in en näbbmus till mig. Just nu gömmer den sig i hörnet bakom brandsläckaren. Eller så har hon kanske sparat den som tidsfördriv till i kväll?

av

På böljan den blå


Mia på sjön!

Tro det eller inte – Mia har åkt roddbåt idag! Hon följde som vanligt efter mig ner till stranden och efter en del övertalning hoppade hon ombord. Det blev för all del en kort sjöresa. Efter ett tiotal år­tag blev svansen dubbelt så tjock då hon hade konstaterat att hon var omgiven av vatten på alla håll. Hon började låta som när hon åker bil så jag tog henne tillbaka till bryggan.

Men hon var heller inte nöjd över att jag lämnade henne och rodde i väg på veckans mätuppdrag… Hennes övergivna jamande hördes en lång stund. Hon tycker antagligen att det är farligt för mig också att ge sig ut på sjön.

Mia på bryggan

Hon var desto gladare när jag kom tillbaka. Hon hade väntat i stranden och la sig på bryggan för att bli kelad med. Hon åmade sig så hon till slut ramlade ner, men hade turen att landa i strand­vege­tationen i stället för i vattnet. 🙂

av

9.8 – Bra och dåligt

Vi har sovit med tänd lampa, jag har fått ett hårresande pensionsbesked och prövat på att färdas med kanot. I natt slapp vi åskan och jag blir galen på kortfloran.

Tänd lampa
Natten till torsdag vräkte regnet ner, vilket som vanligt innebar att Mia skakade av rädsla. Jag hämtade henne vid dörren där hon satt och jamade förtvivlat och tog med mig henne i sängen. Med milt våld fick jag henne att stanna kvar och så småningom falla i sömn tack vare att jag kom på ett sätt att utesluta en skräckkomponent.

Två av tre komponenter krävs för att skräcken ska uppstå: Mörker, ljudet av regn på (plåt)taket och åska. I sov­rummet hörs regnet inte alls lika väl (yttertakshöjden skiljer) och när jag hade lampan tänd var hon betydligt lugnare, så den fick vara tänd tills jag vaknade fram på morgon­kvisten och släckte den.

PPMPensionsbesked
Härom dagen fick jag brev från Pensionsmyndigheten. Med tanke på att det är mindre än en månad kvar tills dom ska börja betala ut min pension, antog jag att det var besked om beloppet. Och det var det ju på sätt och vis, men inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Jag blev lite kall när jag såg beloppet: 417 kronor (ca 48 €) före skatt per månad. Det var ju i minsta laget för 32 års förvärvsarbete. Men när jag hade läst texten ”Din premiepension…” och ”…betalas ut till­sam­mans med övrig allmän pension” blev kroppen varm igen. Puh! Jag vet alltså fortfarande inte hur stort det totala pensionsbeloppet blir.

Kanotpremiär
Herr och fru grannen har investerat i en kanot. Igår möttes vi på sjön och när dom hade tagit i land föreslog fru grannen att jag skulle ta en provtur. Jag har transporterat mig i dom flesta typer av sjö­farkoster, allt från kajak till 250.000-tonnare, men aldrig satt min fot i en kanot. Feg som jag är, var jag lite tveksam, men nyfiken­heten tog snabbt över handen.

Av gammal vana satte jag mig som i en roddbåt, dvs i aktern med ansiktet vänt mot ”roddaren”. Hm, så gör man ju inte i en kanot, det har jag ju till och med sett på film. Pinsamt. När jag hade förflyttat mina kilon 180 grader fick jag en snabbinstruktion av herr grannen om hur jag skulle hantera paddeln beroende på om jag ville styra eller ta mig fram. Lätt som en plätt.

Sen satte vi av mot hembryggan och förbi den innan vi vände och ”parkerade”. Nästan så jag hann utveckla habegär… Om jag mot förmodan får en tusenlapp över innan jag är för gammal och skröplig att ta mig i och ur en kanot så är jag onekligen ett hett ”prospect” till en enmanskanot.

ÅskväderInget åskväder
Tack och lov slapp vi det våldsamma åsk­väd­ret dom varnade för i väderprognosen igår kväll! Men Mia hörde allt åskan ändå. Nån gång vid ett-tiden vaknade jag av hennes jamande och upprepade proce­duren jag beskrev inledningsvis.

Kortdjungel
Idag tänkte jag pröva att ta ut kontanter i K-butiken. Det gick inte alls. Oavsett vad det stod på kortet var inget av mina kort ett ”Debit-kort” eller ”vanligt bankkort” som damen i kassan kallade det. Måste det verkligen vara så in i helsicke krångligt?

Jag har tidigare skaffat ett Visa Electron för att det påstods att jag inte kunde använda MasterCard på vissa ställen. Men att handla i nätbutik med Visa Electron är inte alls självklart så då måste man ha ett annat Visa‑ eller ett MasterCardkort. Helsjukt.

Av allt att döma har varje kort unika funktioner. Varför kan man inte klämma in allt på ett kort? Men då går förstås banken miste om ett antal kortavgifter och dom som säljer kortläsare skulle inte tjäna lika mycket pengar. 😦

av

7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.