Månad: november 2012

av

16.11 – Passiv och välmatad

Våtmarken är inspekterad, jag har slitit på byvägen och njutit av lammkött. Mia har hjälp till.

Våtmarksinspektion
Idag på förmiddagen samlades expertis och intressenter i Söderby för att inspektera den ineffektiva våt­marken. Jag hade egentligen tänkt delta, men när det började dra i hop sig kom jag fram till att min medverkan varken gör till eller ifrån.

Eftersom jag inte tillhör kategorin som stormar bastiljoner, räcker det gott för mig att vara passiv medlem i Daphnia. Dessutom saknar jag kompetens inom miljöområdet och kan därför inte tillföra nåt. Alltså hade jag inget där att göra, utom möjligen som publik.

Så småningom kommer det antagligen en finsk text att översätta igen så då får jag ändå reda på vad som sades och beslöts. Ordföranden har redan skickat ut bildskörden och öns press­repre­sen­tant kommer säkerligen att skriva en artikel i ÅU så jag lär bli tillräckligt informerad utan att lägga näsan i blöt.

Vägslitage
Idag blev det dubbla bilturer igen. Dels skulle jag hämta mat hos min ”hovleverantör” vid lunchtid och dels var jag bortbjuden på eftermiddagen. Det gäller som sagt att få valuta för vägavgiften.

Lammkött
Om man blir erbjuden lammkött tackar man ju inte nej. Härom dagen erbjöd sig Hunden/Stenbocken att vara kock och tillreda en lammstek. Bara för mig. Det är ju rena kärleksförklaringen, åtminstone i mina ögon. 🙂

Idag klockan tre tyckte vi var en lämplig tidpunkt. På väg till steken upptäckte jag att Silverpilen också var hungrig så jag ringde och anmälde sen ankomst. Det gick bra sa kocken.

Maten var naturligtvis jättegod. Den välkryddade steken serverades med en mustig gräddsås och di­verse tillbehör. Det är sällan jag tar påbackning men idag kunde jag inte låta bli.

Efter maten blev det kaffe, lite bildredigering och sov­rums­inred­ning. Jag blev tillfrågad om val av tavla ovanför sängen. Lyckligtvis var vi helt överens om att den som hängde där inte var särskilt stämnings­full och lika överens om ett bättre val.

En synnerligen angenäm eftermiddag, tack än en gång!

 

Idag tyckte Mia att hon skulle hjälpa till med blogginlägget.

av

15.11 – Planerat och omprioriterat

Jag har konverterat, konverserat, omprioriterat, blivit imponerad och mejlat till Putin.

Konvertering
Igår trodde jag att arbetsveckan var slut, men så blev det inte. Trollkarlen ringde igår och behövde hjälp med att återfå sin kontaktlista och konvertera sitt Hotmail-konto till Outlook eftersom Hotmail (och Messenger) kommer att försvinna.

Det var ju ingen större arbetsbörda. När han var inloggad på sitt Hotmail-konto krävdes bara lite innan­tilläsning och några klick så var det klart. Men jag var ändå glad över att jag hade gjort proce­duren för egen del innan så jag visste vad jag gjorde.

Under tiden jag var där ringde en kund och behövde assistans per telefon. Jag lovade ringa upp när jag var tillbaka framför min egen dator.

Konversation
Innan jag åkte hem provianterade jag i Kompis. Det blev ett längre butiksbesök än planerat.

Inne i butiken träffade jag några bekanta, varav två Face­book‑vänner, som jag bytte några ord med. Utanför butiken stötte jag i hop med en kund så det blev en liten pratstund där också.

Omprioriteringar
För att inte låta ”telefonkunden” vänta längre än nödvändigt, omprioriterade jag hastigt och lustigt på ärendelistan och gav mig av hemåt. Mia mötte mig vid bilen med sågspån i pälsen så jag förstod att hon hade tagit sig en tupplur på vinden (dörren dit står alltid öppen då jag är borta).

Efter att ha gosat och gett henne mat ringde jag 88-åringen – det började närma sig kaffetid – och meddelade att den planerade upp­vaktningen måste få anstå på grund av ändringar i planeringen. Hon lät nästan lite besviken, så jag sa att jag kanske kommer på söndag i stället.

Sen ringde jag kunden som behövde assistans. Ärendet gällde filexport i Writer så det var ju tur att jag väntade med att svara tills jag satt vid datorn, annars hade jag inte varit säker på vilka filformat Writer kan konvertera till.

Det visade sig vara ett enda. Oavsett om man väljer Exportera eller Exportera till PDF blir det en PDF-fil. Inte mycket att välja på alltså. Om man däremot väljer Spara som… kan man välja mellan ett fler­tal filformat, men det kräver förstås att man vet vilket program filmottagaren har.

Imponerande
Kors vilka snabba puckar! Igår beställde jag tangentbordet och idag fick jag leveransbesked med uppföljningsnummer hos Itella (posten).

Den här gången satsade jag på den billigaste leverantören bland prisjämförelserna: Direct123.fi. Deras webbsajt gjorde mig nästan vimmelkantig på grund av den spygröna färgen, men dom låg ju flera tior lägre än andra företag så jag höll för ögonen och klickade. 😀

Att dom har 30 dagars retur­rätt var också ett plus i kanten. Normalt brukar det handla om ett par veckor.

Dom skröt om sin snabba leveransförmåga, men det tog jag med en stor nypa salt. Jag bor ju långt ute på vischan så ett par, tre dagar extra kan man alltid förvänta sig. Men icke sa Nicke, dom höll minsann vad dom lovade.

Dom kanske alltid gör så till nya kunder? Nästa beställning kanske dröjer dubbelt så lång tid? Nä, nu ska jag vara lite optimistisk och tro att det finns lysande undantag.

Mejl till Putin
På Facebook läser jag också inlägg från Greenpeace, m fl intresseorganisationer. Idag flaggade dom för ursprungsbefolkningen i norra Ryssland som inte tillåts delta i Nordiska rådets möte i Sverige på grund av nån luddig teknikalitet i lag­stift­ningen.

För att försöka åstadkomma ett ombeslut kunde man skriva under (eller ändra) ett färdigformulerat mejl till president Putin med begäran om att folkets rättighet skall tillgodoses. Det gjorde jag förstås. Jag tvivlar visserligen starkt på att presidenten låter sig påverkas ens av en miljon mail, men han blir i alla fall medveten om att han har omvärldens blickar på sig.

Så om jag inte skriver några nya inlägg på ett tag har jag antagligen blivit utlämnad till vårt östra grann­land och förvisats till nåt fångläger i Sibirien. Jag vore i så fall mycket tacksam om nån om­gående kunde vara vänlig och kontakta den finska ambassaden eller konsuln i Novosibirsk! 😀

av

14.11 – Från urk till glada skratt

Gårdagens finväder var en parentes och tangentbordet är en katastrof. Dagens enda ljuspunkter (förutom Mia) var Lantmäteriet och mina kursdeltagare.

Från blått till grått
Gårdagens solsken kändes som en hallucination när det äntligen ljusnat så mycket att jag såg väder­tillståndet. Men riktigt ljust blev det inte på hela dan.

Vid lunchtid började det regna också. Usch, vilket förskräckligt deppigt väder. 😦 Inte ens dom gene­rösa värmegraderna (+7,9 kl 7.40) kunde kompensera.

Sorgligt tangentbord
Idag hämtade jag ut paketet med ersättningstangentbordet. Jag hyste visserligen inga förhoppningar om att jag skulle bli glatt överraskad, men jag hade heller inte väntat mig att det nya skulle vara sämre än det billiga som jag köpte i reserv.

Vilket fruktansvärt gräsligt tangentbord! Och det kostar dryga femtilappen om man ska köpa det!! Vem som nu kan tänkas göra det.

Jag är säkert extrem när det gäller tan­gent­bord, men jag kräver att skrivkänslan ska vara en njut­ningsfull upplevelse. Jag har därför en hel rad med krav som alla uppfylldes av Logitechs diNovo-tangentbord. Nu fick jag ett plastigt, slamrigt och sladdrigt K270 (se bilden) med hög profil på tangenterna. Tvi vale.

Eftersom leverantören hade varit dum nog att avsluta senaste mejlet med ”Tag gärna kontakt om det är något”, kastade jag mig förstås över dom motbjudande tangenterna och talade om att det nya tangentbordet inte ens är i närheten av det gamla.

Tangentbordet är nu tillbaka i förpackningen och står i ett mörkt hörn så jag slipper se det. Den billiga reserven får tjänstgöra tills jag får mitt nya diNovo (från en ny leverantör). Om man ska vara noga heter senaste modellen diNovo Edge.

Tack Lantmäteriet!
Jag har i flera år velat ha en karta där man tydligt ser bygränserna och jublade när jag hittade länken till Kart­platsen på Lantmäteriets sajt för ett bra tag sen. Men tyvärr fanns det ingen sån karta där så jag mejlade en beställning i måndags i stället.

Igår ringde en svensktalande(!) dam och ville ha lite närmare info om vad jag var ute efter. Efter beskedet skulle hon se vad hon kunde åstadkomma och lovade återkomma idag. Och tänk att det gjorde hon också!

Hon hade tagit fram två alternativ och beskrev dom. Redan innan hon hade pratat klart hade jag be­stämt mig – jag ville ha båda två. Det fick jag förstås gärna. Eller fick och fick, dom ska givetvis betalas för.

Hon ville veta om jag ville ha dom i digital form eller utskrivna? Efter­som min A3-skrivare fortfarande står kvar i butiken, bad jag om en utskrift. ”Får jag vika dom?” undrade hon sen. ”Nej, jag vill helst ha dom rullade” svarade jag. Det blir lite dyrare porto talade hon om, men jag försäkrade att jag var be­redd på det.

Tanken är att åtminstone den ena ska ramas in och då vill jag inte ha några fula veck på kartan. Det får bli årets julklapp till Udden. 🙂

Rara och skojfriska kursdeltagare
Det känns redan tråkigt att det är sista kursdagen i Västanfjärd nästa vecka. Men så är det alltid i kurs­­sammanhang, när man äntligen börjar lära känna varandra är det dags att ta avsked.

Vid det här laget är det ingen som hoppar till längre när jag får mina ”utbrott”, dom bara småler eller kommer med en rolig kommentar. Idag utbrast jag ”klantarsle” för att jag gjorde fel när jag skulle visa dom en grej. Den snabbtänkta damen slog genast till: ”Du eller vi?” Jag försäkrade henne att det ut­trycket alltid gäller mig. Kan vara bra för fler att veta. 😀

av

Sork eller bisam?

Med anledning av kommentarerna till gårdagens inlägg (13.11) förtydligas skillnaden mellan sork och bisam(råtta).

Vinkeln på bilden och att den är tagen på nära håll gav intrycket att sorken var större än den faktiskt var. Bilden nedan visar ett mer korrekt storleksförhållande.

Mer info om olika slags sorkar enligt Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sorkar. Jag är benägen att hålla med Kurt om att det rör sig om en vattensork. Skogs- och åkersorkar har väl synliga öron och större ögon.

Bisamråttan, som visserligen tillhör samma släkte, är mycket större (upp till 2 kg!), har platt, fjällig svans och simhud på baktassarna. Inget av dom kännetecknen utmärkte Mias byte.

Mer info om bisam på: http://www.metsavastaa.net/bisamratta.

av

13.11 – Kurser, kaffe och storkap

Jag har knåpat i hop kursförslag och prövat espresso till havs. Mia har gjort ett storkap.

Vårens kursprogam
I stort sett hela eftermiddagen igår gick åt till att pussla i hop kurser, kursorter och ‑datum. Jag mej­lade förslaget till chefen, men har redan ändrat i det så hon får en reviderad utgåva i morgon. Del­ta­gar­na i Hitis hade vissa önskemål som jag ville tillgodose.

Hitis-gruppen vill gärna ha en lokal ”Lär datorn lyda”-kurs nästa år. Idag kom vi överens om att den kan starta i februari och gå tisdagar som hittills. Det känns gott att ha fått förnyat förtroende. 🙂

Espresso till havs
Idag var det alltså dags för havsutflykt med Aura igen. Jag kom i håg att ta med mig lektyr och knal­lade raka spåret upp till passagerarsalongen så snart jag hade parkerat Silverpilen.

Till min stora överraskning kunde man få espresso i kaffe­auto­maten så den ville jag gärna pröva. Klart drickbar, om än inte lika god som nybryggd från en espressomaskin. Den stora muggen inne­höll tre små klunkar, men det är ju inte mängden som gör det.

Det kändes lite ”utomlands” att sitta där i efter­mid­dags­solen och se kobbar och skär glida förbi medan jag smuttade på espresson och bläddrade i min tidning. Den knappa halvtimmen gick rekordfort.

Storkap
Mia började gårdagen med att fånga en jättemaffig sork. Som vanligt skulle den visas upp och beund­ras av matte.

Först trodde jag nästan det var en bisamråtta när jag såg det imponerande garni­tyret, men nos och svans stämde inte. Det är nog den största sork jag sett hittills.

av

10.11 – Illa och jubel

Dagen inleddes illavarslande, jag har gömt ett dåligt samvete, varit på besök med Mia och skrivit fel. Jag vet hur Mia låter när hon jublar.

Illavarslande
Om dagen börjar med att man tappar smörgåsen med smöret neråt och det simmar en döende fluga i vatten­kannan kan man ana hur resten kommer att bli. Lyckligtvis förlöpte resten utan incidenter.

Dåligt samvete
Sen flera månader tillbaka har det stått ”Måla bad­rums­fönstret” på att göra-listan. Jag har både mål­ning och penslar men lusten saknas. Själva målandet går ju fort, det är förarbetet som är tids­krä­van­de och dö’tråkigt.

För att slippa se eländet investerade jag i en gardinkappa i plast under senaste shoppingrundan i Kimito. Fön­stret sitter nämligen intill duschhörnan så gardinen måste tåla vatten. Igår hängde jag upp den. Över­delen på fönstret är inte så vacker den heller, men bättre än nertill så det får duga så här tills jag får inspiration att måla.

På besök med Mia
Det blev aldrig av att lämna present och kort till Oxen/Tvillingen igår så jag gjorde det idag i stället. Mia följde givetvis gärna med. Dessutom kom El-Tigern och hans fru gående förbi Udden så vi slog följe.

Mia beslöt sig för att följa med in när vi kom fram. Jag såg att hon kände sig ytterst osäker men ny­fikenheten segrade. Nytt ställe, ny dofter. Medan jag pratade med Oxens fru undersökte hon var­dags­rummet. Oxen själv var inte hemma, men kom precis när vi var på väg att gå så det blev till att gå in igen.

På promenad 27.10.2012

Innan vi gick på nytt visade Mia hur hon brukar göra hemma. Hon hoppade upp och satte sig på en piedestal i vardagsrummet och hann också ta en tur tvärs över köksbordet medan vi pratades vid. Mitt ryande åt henne skrämde husägarna mer än det skrämde henne.

Det fanns förstås en del att undersöka utomhus också, men när jag sa att vi skulle gå hem och ropade hej då, kom hon genast springande. Det var nåt hon försökte tala om på hemvägen men jag fattade inte vad hon menade? Möjligen att vi borde stanna och undersöka lite i stället för att bara gå?

Felskrivning
När vi hade nått hembacken ringde Oxen. Han undrade om jag på skoj hade skrivit 75 i stället för 70 på gratu­la­tions­kortet? ”Nej, det är inte sant!” gastade jag. Men det var det förstås.

Att jag gjorde 88-åringen tre år yngre kompenserade jag tydligen med att göra 70-åringen fem år äldre. 😦 Nåväl, felet var ju enkelt att åtgärda och vi kom överens om att jag fixar en ny utskrift.

Jubelläte
Igår hörde jag ett helt nytt läte från Mia. Det var enkelt att tolka. ”Yippeeee! Färsk fisk!” betydde det. Hon nästan slet matskålen ur handen på mig, så populärt var det att bli serverad färsk strömming.

av

9.11 – Hårdvara, mjukvara och matvara

Dagen började tidigt och tangentbordet har anlänt. Jag har blivit intervjuad, borde ha ­för­säkring och har kokat ”fiskpotatis”.

Tidig väckning
I morse vaknade jag strax före sju. Mia syntes inte till, men dök upp omedelbart när hon hörde att jag rörde på mig under täcket. Hon är nog den enda som kan göra mig glad den tiden på dygnet. 🙂

När jag hade öppnat hennes lucka och släppt ut henne fick jag syn på gry­nings­ljuset. Vackert som en tavla.

Att aftonrodnad betyder vacker natt kan väl stämma, men att morgonrodnad betyder slaskig hatt stäm­mer då inte. Åtminstone inte idag – solen har välsignat oss hela dan.

Tangentbordsankomst
Igår mejlade GSM-Store att tangentbordet var på väg och idag SMSade Itella att jag kunde hämta paketet. När ärendet väl hanterades gick det fort. Jag ska för all del inte skylla på GSM-Store, det är inte alls sagt att det enbart är deras fel. Men då kunde dom väl ha talat om det tycker jag?

Enligt mejlet är tangentbordet inte likadant som det förra, men nog trådlöst. Det var ingen över­rask­ning, det visste jag redan eftersom den modellen inte finns kvar i Logitechs sortiment har jag sett.

Återstår att se vad dom har ersatt det med? Jag hade ingen lust att förbruka bränsle bara för den sakens skull, det får ligga kvar till nästa vecka.

Telefonintervju
Tänk att en del företag fortfarande använder sig av tele­fon­inter­vjuer? Igår ringde en finskspråkig dam och und­rade om jag ville svara på några frågor men jag avböjde med motiveringen att jag var på väg ut genom dörren. Vi kom överens om att hon skulle ringa idag i stället.

När hon ringde idag på förmiddagen hade jag redan glömt att jag hade lovat vara tillgänglig, men jag hade ju inget bråd­skan­de för mig så jag ställde upp. Dels var jag nyfiken på vad frågorna gällde och dels ville jag veta vem som var hennes uppdragsgivare.

Frågorna gällde företagets bank‑ och försäkringstjänster och frågeställare var Itella fick jag reda på. Tanken slog mig att Itella kanske planerar starta bank med företag som målgrupp, men enligt webbsajten har dom redan såna tjänster så där var jag fel ute. Syf­tet var förmodligen en kon­kurrent­ana­lys.

Jag kunde inte låta bli att fråga intervjudamen varför frågeformuläret inte kunde besvaras på nätet i stället? Det kunde hon inte svara på förstås, hon hade ju bara betalt för att ringa företagen och ställa frågorna. Att frågorna bara fanns på finska tycker jag förresten är bedrövligt, Itella har ju faktiskt både svenska och engelska på sin sajt.

I behov av försäkring
Idag klantade jag till det igen. En av dagens arbets­upp­gif­ter var att beskära schersminbusken och för att nå dom längsta kvistarna krävdes stege.

I fjol investerade jag i en som också kan användas som A-stege just för ändamålet men an­vän­de den aldrig då. Men nu var det läge. Frågan var hur jag skulle haka fast den?

Jag fick till nåt slags A-form men tyckte det såg be­syn­ner­ligt ut… I den vinkeln gjorde vinkeln på steg­fötterna inte mycket nytta tyckte jag, men klev upp på första steg­pin­nen för att testa.

Om jag hade haft (ännu) sämre reflexer hade jag an­tag­li­gen behövt sys och skaffa nya glasögon – stegen planade ut och la sig platt på marken. Alltså hade jag låskrokarna i fel läge.

Usch, vad klantigt. Jag kanske borde teckna en olycks­falls­för­säk­ring trots allt?

Fiskpotatis
Nån som har prövat kokt potatis med fisksmak? Det har jag. Fast inte frivilligt.

Jag kunde inte begripa varför det luktade rökt fisk i kylskåpet fast fisken var slut för länge sen? Idag upptäckte jag varför.

Fisken förvarades inslagen i papper i en av grönsakslådorna tillsammans med två morötter och lite potatis i var sin plast­påse, men var så fet att fiskfettet hade sölat ner både potatis och lådbotten. Morotspåsen likaså, men morötterna hade klarat sig.

Att tvätta potatis som är indränkt i fiskfett var en ny upplevelse. Inget jag behöver göra om kan jag lugnt säga! Både potatisbunken och rotsaksborsten krävde rengöring med diskmedel efter det.

Potatisvattnet i kastrullen såg också mysko ut, men fisksmaken hade inte trängt in genom skalet. Det hade för all del inte gjort nåt. Idag stekte jag strömmingsflundror till middag så smakupplevelsen hade kanske inte skadat? 😀