Månad: maj 2012

av

18.5 – Bilder, blommor och mat

Gårdagens utflykt regnade bort, idag har jag gjort viktiga inköp, sått gurkor och ätit ”samaritmat”. Mia har ett nytt gömställe.

Inställd vårutflykt
Igår kl 9-12 hade Fotoklubben vårutflykt till Purunpää. Jag steg upp klockan sju för att ha god tid på mig och noterade bedrövat att det ösregnade. Om det fortfarande regnade halv nio beslöt jag att inte delta.

Det magiska klockslaget kom och gick och det regnade fortfarande så jag packade upp ryggsäcken igen. Jag är visserligen inte gjord av socker eller salt, men jag hade ingen som helst lust att knata omkring i skogen i ösregn när jag inte var tvungen.

I stället laddade jag upp utvalda bilder till aday.org som arrangerade den internationella fotodagen den 15 maj. Alla bilder hamnade i kategorin Home, men det var ju inte oväntat för den som känner mig. 😀

Viktiga inköp
För ett par år sen köpte jag skydd till vattentunnan i K-butiken i Kärra, men i år hade dom inga, så jag frågade på Varutjänst. Där fanns heller inga, men var beställda fick jag besked om.

Idag fick jag mejl om att dom hade anlänt. Utmärkt service! Det passade bra, jag skulle ändå åt det hållet för att göra mina årliga uppköp hos Tallbo trädgård.

Ägaren själv stod till tjänst, lika vänlig och hjälp­sam som vanligt. Med mig hem hade jag två amplar med petunior, fyra hängpelargoner och en flitig lisa. Min favoritblomma (se bilden) fanns också, men hade ännu inte börjat blomma, så ett par såna ska jag hämta senare.

Gurksådd
Trollkarlen föreslog att vi skulle odla gurkor ihop när vi sågs senast. Han ville gärna pröva på att lägga in egen saltgurka. Jag var inte pigg på idén, men nånstans fastnade den. Några få plantor vore kanske inte så dumt?

Idag fick jag syn på gurkfrön i butiken och slog till med en påse. På påsen stod det att man lämpligen kunde förodla dom och sen plantera ut dom i juni.

Bredvid mig står nu två krukor med tre frön i varje. Om alla gror och sommaren är gynnsam kanske det blir några gurkor att lägga in så småningom.

”Samaritmat”
För några dar sen kom grannfrun över med vinstekta abborrfiléer. Såna delikatesser tar man ju mer än gärna emot! Jag åt halva portionen dagen efter och idag slank resten ner. Min ryska bekant stod för efter­rätten, plättar som hon propsade på att jag skulle ha när jag var på besök i tisdags. Vilken tur jag har som är omgiven av matsamariter. 🙂

Mia har nytt gömställe.

av

Resurssnålt

Bildkälla: nyteknik.se

Elbilar
Alla större biltillverkare har numera minst en elbilsmodell i sortimentet. Siemens har tagit ett steg längre. Man tänker sig att också göra långtradarna eldrivna.

Sen kan man ju diskutera hur miljövänlig eldriften är, oavsett teknik? Vi borde väl snarare minska på el­konsum­tio­nen? Men det är en annan fråga.

Bredband i lampan
Bredbandsanslutning via eluttaget har funnits ett tag, men nu kommer bredband i led-lampor. Ingen dum idé, åtminstone vid första anblicken. Det finns säkert nackdelar med den tekniken också.

Papper av sten
Med tanke på hur mycket resurser vi förbrukar för att producera papper, är det här en lysande upp­finning – papper av sten. Mer info och fakta hittar du på http://www.getfiberstone.com/stone-paper-myths-truths/.

Bildkälla: http://ga.water.usgs.gov

Vattenbrist
Återstår att lösa tillgången till färskt sötvatten… Den här bilden är minst sagt skrämmande.

Vi ska vara oändligt lyckliga över att vi råkar bo på den delen av planeten som har gott om vatten! Fast det betyder ju inte att vi behöver slösa med det för den skull.

Mer info på http://ga.water.usgs.gov/edu/earthhowmuch.html (eller klicka på bilden).

av

16.5 – Inspirerande

Igår levererade jag blomplantor, idag har jag har dammat, muttrat och skruvat. Mia är en linslus.

Blomleverans
I höstas lovade jag min ryska bekant att hon skulle få praktlysing, astilbe och plymspirea av mig. I och med att nätterna har blivit varmare och växtsäsongen kommit i gång, tyckte jag det var lämpligt att hålla mitt löfte igår. Jag grävde också upp en akleja och ett par liljor som jag stoppade ner i en av kassarna.

Bordet stod dukat som vanligt då jag kom fram. Köttsås och potatis med grönsaker till. Som efterrätt serverades plättar och så en mugg kaffe på det. Puh.

Innan jag åkte hem fick jag en inblick i det ryska pen­sions­systemet och en titt på planteringar och växthusodlingar. Den kvinnan har verkligen gröna fingrar och ett brinnande intresse för odling av köksväxter!

Sommarmöblering
Halv nio i morse var temperaturen redan uppe i 14,3 grader trots att det var mulet, som varmast under dagen noterade jag 17,9 grader. Det inspirerade mig att påbörja sommarmöblering av trappan.

Första steget var att städa bort skräp och löv som hade gömt sig i en vrå och damma mattan. Sen packade jag upp det nya bordet och studerade monteringsanvisningen.

Efter mycket muttrande och skruvande fick jag till slut bordet monterat. Det mesta muttrandet kom sig av det värdelösa verktyget som följde med skruvarna. Och när allt var klart insåg jag att jag inte hade lagt dit brickorna och hattarna som skulle sitta på skruvhuvudena. Suck. Jag ska nog hålla mig till vedhuggning och gräsklippning.

Sommarmöbleringen framkallade dess värre regn så in­spira­tio­nen har mattats av betydligt, men till veckoslutet återkommer den nog om väderprognosen slår in.

 

Linslus
I förrgår ville jag ta en bild på nejlikpionerna som just nu ser ut som minipalmer. Vips hade jag en baktass i sökaren och strax efteråt en kisse som behövde tvätta sig just där och just då.

av

14.5 – Stordåd

Jag har möblerat om avfallshögarna, hittat lårben, fått öronen granskade och en ny ända.

Ommöblering
Inomhus möblerar jag aldrig om, så idag blev det ommöblering av avfallshögarna i stället. Upp­rinnelsen var att jag skulle tömma komposten och beslöt att det stora, fula plastkärlet avsett för trädgårdsavfall kunde få tjänstgöra som kärl för efterkompostering i stället.

Beslutet fick givetvis konsekvenser. I och med att jag ville flytta kärlet närmare dasskomposten var en del döda syrener i vägen och platsen där kärlet hade stått behövde snyggas till. Högen där jag lägger trädgårdsavfallet behövde makas i hop och slutligen såg jag mig nödgad att såga av en syren som stod olämpligt till.

Lårbensfynd
När jag äntligen var klar kunde jag öppna luckan till dasskomposten och börja det huvudsakliga ar­be­tet. Jag insåg omgående att jag behövde nåt att raka ner jorden i för att slippa gräva upp den från gropen där vätskebehållaren ska ligga. Ett gammal tvättfat blev idealiskt.

Fyndet av lårbenet från en kyckling överraskade mig. Hade jag verkligen slängt resterna av stekt eller grillad kyckling i komposten? Då lårben nummer två dök upp var jag tvungen att acceptera faktum. Köttrester ska inte slängas i komposten står det nämligen i anvisningarna. Hädanefter får det bli skärpning.

Strax innan jag hade tömt ur den sista jorden hörde jag Trollkarlen köra upp för backen. Idag skulle han fixa trallen till bryggan.

Örongranskning
Eftersom jag inte var till nån nytta i snickeriarbetet, avslutade jag komposttömningen innan jag erbjöd mig vara hantlangare. Medan Trollkarlen mätte och skruvade nämnde jag att jag hade bränt öronen senaste gång han var här.

När jag beskrev hur dom hade känts, ville han titta på dom. ”Du har förfrusit dom” sa han bestämt och fortsatte: ”Jag har råkat ut för precis samma sak”. Jag stod med häpnadens finger i förvåningens mun. Förfrusit dom?

Hur och när kan jag ha gjort det undrade jag? Han förklarade att det inte känns just då, utan först efteråt och att jag måste vara extra försiktig i fortsättningen, annars frys dom på nytt och jag får dras med besvären lång tid framåt.

Jag som tycker att jag jämt har öronlappar eller mössa på när det är kallt? Men det kanske har räckt med att jag gått barhuvad till och från postlådan? Det ska det bli ändring på. Såna här men vill jag inte få flera gånger.

Ny ända
Jag kunde gott tänka mig att byta ut min ända till en smalare modell, men nu gällde det brygg­ändan, eller landgången rättare sagt.

På nolltid skruvade Trollkarlen i hop ramen efter att ha mätt ut rätt vinkel till marken och efter lite kon­troll­mät­ning kom bräder och gångjärn på plats. Jag kan bara önska att jag var lika händig!

Sen bar vi ner den färdiga ändan till stranden och konstaterade att den blev helt perfekt. Det sista momentet var knepigast – att fästa gångjärnen i bryggan. Jag försökte påpeka att dom inte var så nödvändiga, men det var ju Trollkarlens idé så dit skulle dom absolut förstod jag på hans kommentar.

Det blev helt suveränt! Nu kan mamma och alla andra ta sig upp och ner från bryggan utan att vara oroliga för att bryta benen av sig och jag kan fälla upp landgången om och när jag vill. Tusen tack än en gång!

av

13.5 – Alla mammors dag

Jag har grattat mamma och tvättat, är rekordtidig och har gett mig på ett knäppt projekt.

Mors och tvättdag
Idag ringde jag mamma och gratulerade henne till hennes välartade dotter. Nä, jag skojar, det sa jag inte. Mors dags-presenten fick hon redan i påsk när hon var på besök.

Grannfrun glömde sin scarf igår, så jag knallade över med den efter lunch. Hon hade också blivit ihåg­kommen på Mors dag och hade tvättdag, precis som jag. Vi var överens om att Mors dag är en kommersiell helgdag så vi betraktade den som vanlig arbetsdag, söndagen till trots.

Premiärklippning
Då mamma frågade vad jag skulle ha för mig under dagen hade jag inget riktigt bra svar, förutom att så bladspenat.

Som vanligt ändrade jag mig – jag klippte gräset i stället. Ovanligt tidigt noterade jag då jag jämförde med tidigare år. 2008 har jag ingen uppgift om, men både 2009 och 2010 klippte jag gräset första gången den 17.5, i fjol den 25.5. Nytt rekord med andra ord.

Tomten har därmed återtagit den moss­gröna färg som den har största delen av året. Det var en sanning med modifikation, faktiskt har gräset hunnit frodas och efter nästa regn blir det gräsgrönt igen.

När svetten lackade som mest, funderade jag ett kort ögonblick på att ta mig ett dopp, men insåg att jag ändå inte skulle våga mig i. Jag bytte till linne och svalare skodon i stället. Gräsklipparskorna är redan för varma så här års.

Knäppt projekt
Dagens sista uppgift var att titta till lärkträdet, men jag fastnade på vägen då jag såg alla björk-, tall- och sälg­plantor. För att inte tala om alla maskrosor som har slagit ut eller står i knopp!

Man kan säga vad man vill om det långa gräset på västra sidan av huset, men det förhindrar synnerligen effektivt andra växter från att gro. Där grävskopan gick fram 2008 då avloppstanken grävdes ner, är kolo­ni­sa­tio­nen i full gång.

Jag vill ju inte att slänten ska växa igen, så jag rotryckte allt som inte får växa upp. Ordet allt var ju fel förstås, jag gav upp efter den femhundrade plantan eller nåt.

Det kan tyckas som ett knäppt projekt, naturligtvis skulle inte alla skott bli stora träd, men det är bättre att decimera dom så länge dom är små.

Så småningom var jag nere vid lärkträdet. Det ser mer ut som en buske. Grenarna är långa och fina, men höjden har inte tagit sig. Kanske för att misshandeln förrförra vintern var så svår? Men nya, skira, ljusgröna skott har det i alla fall.

Då blir mamma också nöjd, det var hon som planterade det. 🙂

av

12.5 – Absolutely splendid

Jag har konstruerat en liljelund, städat och bjudit på grönsaksdipp.

Liljelund
Igår var vädret idealiskt för att städa – gråmulet och kyligt efter nattens regn. Eftersom jag hade bjudit in gäster till idag, var tidpunkten väl vald.

Så vad gjorde jag? Jo, jag röjde ett nytt blomland för att få plats med mina förkultiverade liljor som utökades med några befintliga. Det var drygare än det låter. Platsen jag hade valt låg mitt emellan bergenior och spireor, vilket innebar att jag först var tvungen att massakrera en uppsjö med rötter som gick kors och tvärs.

När liljorna var planterade närmade klockan sig fyra och jag tyckte det var för sent att börja städa. I stället tog jag en ”bildtur” utanför tomten och sen var jag frusen och hungrig så det blev middag. Efter den hade jag definitivt ingen lust att städa, så jag vilade middag med Mia i stället.

Fantastiskt vad lätt det går att skjuta på saker man (= jag) inte har lust med. 😀

Städning
Idag kunde jag inte längre skjuta upp städningen. Gästerna skulle dyka upp vid 17-snåret så jag satte i gång direkt efter en ovanligt tidig frukost.

Halv två var jag klar. Och kände mig helt slut… Jag var bara tvungen att lägga mig en stund trots att jag ännu inte hade duschat och klätt på mig (jag städade alltså i nattlinnet). Till klockan tre kunde jag vila och ändå hinna göra i ordning det som återstod räknade jag ut.

En timme senare ringde Mia på dörrklockan och ville in. Och tur var väl det, annars hade tiden blivit knapp upptäckte jag fem i fem. Men då var allt klart. Jag hade till och med hunnit plocka in färska blommor och kunde lugnt invänta gästerna.

Grönsaksdipp
För att återgälda valborgsmässfirandet hos mina tillfälliga grannar bjöd jag in dom till idag. Efter sju månader kanske man inte kan betrakta dom som tillfälliga förresten? Förhoppningsvis blir dom permanenta vad det lider?

Jag utlovade ingen mat, bara varm eller kall dryck. Det kändes lite tunt, så jag kom på att jag skulle bjuda på en grönsaksdipp förutom annat tuggbart. Idén var uppskattad. På så sätt fick jag också i mig lite grönsaker för ovanlighetens skull. 😉

Samtalsämnen rådde det ingen brist på och det var roligt att få praktisera dom lätt rostiga kun­ska­perna i engelska igen. Den manliga grannen är nämligen engelsman.

En riktigt angenäm kväll i trevligt sällskap – vad är bättre än det?