Jag har skottat snö, firat en födelsedag, skottat mera snö och företagit en räddningsaktion.

Snöskottning och födelsedagsfirande
Idag hade jag turen att vara inbjuden till skyddslingens födelsedagsfirande. Födelsedagen avverkades för flera dar sen, men ”hemmafirandet” gick av stapeln idag.

Innan jag tog på ”gå bort-klädseln” beslöt jag fylla på vatten. En blick ut genom ytterdörren räckte för att inse att stövelskaften inte skulle räcka till för att ta sig fram till pumpen. Av dom andra gångarna syntes heller inga spår längre, nattens sydostliga storm hade utplånat dom fullständigt. Snösläden nästa.

Eftersom snöfallet fortsatte struntade jag i att skotta resten tills vidare. Det kunde jag ”roa” mig med när jag kom hem.

Stormen hade visserligen bedarrat men vinden var fortsatt frisk så det gällde att klä sig praktiskt för promenaden upp till byn även om termometern stod på -0,8. Kappa, mössa och arbetsstövlar blev en utmärkt lösning.

Förutom mig bänkade sig ett halvdussin personer runt köksbordet. Ett lagom stort säll­skap i mitt tycke. Bland andra godsaker vankades fastlagsbullar (semlor) – mycket lämpligt med tanke på att det var Fastlagssöndag. Som tur fick man välja mellan sylt eller mandelmassa som fyllning. 🙂 Mandelmassa avstår jag gärna.

Efter ett par timmar kändes det lagom att pulsa hemåt igen för att ta i tu med resten av snö­skott­ningen.

Räddningsaktion
Den tunga snön fick mig att avstå från genvägen till uthuset. Huvudsaken är att jag tar mig upp till ”parkeringen”.

Sen slogs jag av tanken på att sparken stod kvar i stranden. Med det här snötillägget finns det då ingen risk för att det går att åka spark på isen så jag pulsade ner för att hämta den.

Sparken syntes tydligt där den stod lutad mot båten, men var fanns skidorna? Dom mindes jag be­stämt att jag hade ställt mot stammen på den stora alen efter min senaste och hittills enda skidtur den 5 februari. Stavarna stod kvar som bevis.

Stormen hade naturligtvis fått dom att kantra och nu låg dom under en halv meter nysnö. Frågan var var nånstans? Efter flera minuters grävande lokaliserade jag till slut båda två och lutade dom mot båten i stället. Sen drog jag sparken upp för backen och ställde den mot uthusväggen där den brukar stå vintertid.

Vilken himla tur att jag kom på att jag skulle hämta sparken! I annat fall hade jag väl inte hittat ski­dorna förrän nån gång i april. 😀