Månad: december 2011

av

19.12 – Grönt och färdigpyntat

Den gröna vintern fortsätter, mössen är utestängda, julklapparna är inslagna och Udden är julpyntad. Mia har fått återfall.

Grönt och blött
Inte en endaste hel dag har solen orkat visa sig den här månaden… Var man än rör sig klafsar det under fötterna och regnuppehållen är lätt räknade. Snart har det regnat så mycket att magman svalnar. 😉

Blockerade ingångar
I lördags gjorde händige släktingen en akututryckning igen. Mitt PU-skum hade nämligen torkat och eftersom han höll på att isolera, bad jag att få resten av hans flaska om det blev nåt över.

Han kom susande med flaskan på kvällskvisten och fyllde snabbt alla håligheter som jag miss­tänkte kunde vara ingångar för mössen. Sen dess har det varit lugnt, men jag förstår att Mia hör dom under golvet. Där kan dom gott hålla sig.

Julklapparna klara
I stället för att gå på födelsedagskalas igår valde jag att slå in julklappar. Jag kände inte för att umgås så jag meddelade att kaffet får bli en annan gång.

Jag tyckte att jag inte hade så många klappar att slå in, men när jag var klar hade det blivit 20 paket. I morgon och på onsdag sker distributionen för att jag ska vara klar tills mamma kommer.

Färdigpyntat
Idag har jag julpyntat. Riktigt roligt var det efter fjolårets uppehåll. Nästan alla juldukar och julbonader är i användning, tomtar och änglar är ut­pla­cerade och (plast)granen är på plats på ett extra svåråtkomligt ställe för att Mia inte ska riva ner den.

Mamma har hedersuppdraget att klä den men jag satte dit belysningen efter att ha testat att den funkar. Jag mindes nämligen att den var ur funktion efter Snuttans attacker medan hon levde, men där hade jag lyckligtvis fel.

Återfall
Att testa klättringsförmågan trodde jag var ett passerat stadium för Mia, men ack nej, idag fick hon ett allvarligt återfall. Jag stod vid skafferiet med dörren öppen så hon räknade raskt ut hur hon skulle bära sig åt.

Först upp på köks­skän­ken, sen upp på min axel och vidare in på översta hyllan i skafferiet. Efter en kort inspektion fortsatte färden upp på skafferidörren och över till väggskåpet. Där tassade hon om­kring och undersökte prydnadsföre­målen ett efter ett. Om jag inte hade stängt dörren till var­dags­rummet hade hon troligen tagit sig upp på den också.

Vägen tillbaka var lika komplicerad. Från väggskåpet upp på skafferidörren och därifrån ner på köksbordet. Jag inbillade mig säkert, men jag tyckte bestämt att hon såg belåten ut när hon hade lyckats med sin föresats. Det är henne väl unt, hon gjorde ju inget illa. 🙂

 

av

Städhjälp

Den enda lådan under diskbänken förutom vedlådan är bakbordet. Det får därför tjäna som för­va­rings­ut­rymme. Härom dagen upptäckte jag att vi hade haft fyrtassat besök där också, så jag rengjorde det. Mia hjälpte så gärna till. 🙂

 

av

16.12 – Ljusare tillvaro

Igår hade jag sjusovardag, fick en ljusare tillvaro och julklapp från SKV, idag har jag fått oför­glöm­liga mackor och UPSen en ny säkring.

Sjusovare
Mia väckte mig i vanlig ordning vid sex-snåret i går morse för att hon ville gå ut. Det fick hon förstås och jag fick lägga mig igen och somna om. Efter en halv timme rasslade det i babyvakten, hon hade redan fått nog av utevistelsen.

Jag talade om för henne att jag inte hade en tanke på att stiga upp så dags och att hon fick nöja sig med torrfodret om hon var hungrig. Klockan 13.13(!) vaknade jag med Mia bredvid mig, steg upp omgående och drog upp rullgardinen.

Genom fönstret såg jag Trollkarlen stänga bildörren så jag skyndade mig att ta på glasögon och morgonrock. Egentligen skulle han ha kommit redan på förmiddagen, men hade blivit fördröjd så tajmingen var helt perfekt.

Ljusare tillvaro
Innan han öppnade verktygsväskorna gjorde han mig sällskap till ”morgonkaffet”. Vi hade kvällen innan kommit överens om att byta tjänster – han skulle fixa mina lampor mot att jag hjälpte honom med datorn.

Klockan 20 hade vi bytt färdigt. Jag fick ett nytt lysrör i ”diskskrubben”, det befintliga flyttades ovanför elspisen och fönsterbelysningen i vardagsrummet fick en strömbrytare. Oj, vad ljust och fint det blev!

Han fick i gengäld några nya program installerade och utbildning i hantering och redigering av bilder. Vi konstaterade att vi båda var fullt belåtna med tjänsteutbytet.

Julklapp
Igår damp det ner ett brev från skattemyndigheten i Sverige. Fjolårets inbetalda skatt återbetalas i sin helhet. Som boende utomlands betalar jag s k särskild inkomstskatt på 25 % på mina tjänste­pen­sio­ner, men tydligen tycker skatteverket att jag behöver få igen pengarna vid årets slut. Det tycker jag också, så jag niger och tackar.

Oförglömliga mackor
Under besöket i storsta’n tvingade jag händige släktingen att köpa säkringar till UPSen. Idag var jag inbjuden för att hämta dom och hade i förväg fått agenda för besöket.

Agendan följdes till punkt och pricka. Efter välkomstdrinken följde redogörelse för inköp av säkringar i storstadsregionen, hur man renoverar glassäkringar, vilka verktyg som krävs och som sista punkt ”Fri diskussion”.

I samband med den sista punkten serverades kaffe, gratinerade smörgåsar och wienerbröd. Dom smör­gåsarna glömmer jag inte i första taget!

Redan vid ankomsten kände jag doften av vitlök och förstod att den gröna massan på smörgåsarna innehöll min favoritkrydda. Men jag hade förstås ingen aning om mängden… Det var snudd på att håret reste sig och svettpärlorna trängde fram på över­läppen, men gott var det utan tvekan – förutsatt att man älskar vitlök.

Smaken av persilja, som gav den gröna färgen, kändes inte alls. Det passade mig utmärkt, persilja är ingen favorit.

Ny säkring
Med mig hem hade jag en liten påse med ett halvdussin säkringar till UPSen. När Mia hade fått sin middag pluggade jag in en av dom och har kopplat in UPSen igen. Skönt att veta att jag har några minuter på mig innan jag måste stänga datorn om/när strömmen går.

 

av

14.12 – Diverse pyssel

Jag har hälsat på min gamla skrivare, betat av en lång lista, löst bilmysteriet och är snart klar med julklapparna. Mia är ”famnpisko” och gillar Billy’s pan pizza.

Kundbesök
Igår eftermiddag var jag på kundbesök hos ägaren till min gamla skrivare. Den fungerar perfekt och alla funktioner är nu tillgängliga efter att jag installerade drivrutinen.

Tydligen hade felet med pappers­av­känningen kunnat lösas med hjälp av en dammsugare eller lite tryckluft. Nåväl, den nya ägaren är förstås glad och nöjd och ser fram mot att kunna börja skanna alla sina diabilder.

Lång lista
Dagens att göra-lista var längre än vanligt och krävde besök på sex ställen förutom matbutiken. Det enda jag inte lyckades få tag på var ny säkring till UPSen. Den la av vid senaste strömavbrottet av nån anledning. Och bara för det gick strömmen helt oväntat idag. Avbrottet varade högst en minut, men det var så klart tillräckligt för att dator och modem skulle krokna. Lyckligtvis uppstod inga skador.

”Det första man ska göra när strömmen går, är att stänga av datorn” har jag lärt ut till alla dator­an­vändare som jag utbildat under åren. Risken är annars stor att säkringen går i datorn när strömmen kommer tillbaka. Det har jag i min tur fått lära mig av mina teknikerkolleger.

Koll på grannen
Idag hade jag fenomenal tur. Jag såg när grannen körde ut bilen ur garaget. Så bra, då behöver jag inte fundera mer på vart den har tagit vägen (se inlägg 12.12).

Julklappsleverans
Idag postade jag julkorten och hämtade ut två paket med julklappar. Det ena var till mig. 😀 Nu återstår bara en leverans till, sen kan jag börja slå in dom. Efter det här blir det inga fler om­mö­ble­ringar i julklappslistan.

Famnpisko och Billy’s
Undrar var ordet ”famnpisko” kommer ifrån? Är det lokal dialekt eller förekommer det också på andra håll i landet? Hur som helst är det en bra beteckning på Mia. Hon ligger gärna i famn både hos mig och våra besökare.

För ett tag sen fick hon smaka på Billy’s pan pizza och gillade den. Idag satt hon bredvid min tallrik och tiggde när hon såg att jag åt en sån. Tre bitar fick hon.

Det mesta hon ser att jag äter vill hon också ha, korv och ost till exempel. Men om jag serverar henne bitar i en skål på matplatsen duger det inte. Det fyller antagligen en social funktion att vi delar på maten.

 

av

12.12 – Avveckling och fortbildning

Jag har gjort slut på julklapp och födelsedagspresent, avvecklar 2011, är nyfiken på grannarna och har tant Agdas gurkrecept på SkyDrive.

Slutförbrukning
Igår hällde jag upp det sista av fjolårets julklapp, svartvinbärslikören. Den smakade inte längre lika fruktigt som den ska, så jag har ”lagrat” den alldeles i onödan. ”Den som spar, han har inte särskilt roligt.” Eller så har mina smaklökar blivit sämre?

Jag har också slevat i mig det sista av en födel­se­dags­pre­sent, fru grannens hemgjorda aioli. Den hade däremot inte tappat smak eller arom. Snarare tvärtom, så nu stinker jag vitlök lång väg. Det gör Mia också efter smakprovet hon fick.

Snart slut på 2011
Dagen har gått åt till administration, förberedelser inför kundbesök och avveckling av 2011. Kurs­pärmen för året är tömd, innehållet är (delvis) arki­ve­rat och kalendern för 2012 är insatt i ”jobbalmanackan”.

Nyfiken
Sen några dar tillbaka har mina tillfälliga grannars bil försvunnit från sin vanliga plats framför trappan. Först antog jag att dom hade rest bort, men blev fundersam när jag såg belysning kvällstid. Min första tanke var att dom har en timer, men i så fall har dom en i varje rum inställd på olika tider. Varje gång jag tittar ut, lyser det i ett annat rum.

Efter att ha brottats med det mystiska problemet timme ut och timme in (en grov överdrift) har jag kommit fram till att dom har gömt bilen. Förmodligen har dom flyttat undan prylarna från garaget och ställt den där. Det vore ju logiskt.

Än så länge har jag avhållit mig från att glutta in genom garagefönstret, men förr eller senare faller jag säkert för frestelsen att stilla min nyfikenhet. Sån blir man när man bor på landet och inte har viktigare saker för sig.

Fortbildning
I övrigt har jag fortbildat mig under dagen. Dels har jag laddat ner ett program som gör att man kan starta datorn (boota) från ett USB-minne och dels har jag anslutit OneNote till SkyDrive. Receptet på tant Agdas inlagda gurkor och andra viktiga filer synkroniseras därmed automatiskt i fortsättningen. 😀

Tidningen PC för Alla hade redan våren 2010 en tredelad artikel på sin sajt som hette ”101 hemligheter i Windows 7”. Den har jag delvis läst tidigare men tyckte det var skäl att läsa den på nytt och testa funktionerna som jag inte har prövat tidigare. Alltid lär man sig nånting nytt.

Jag har också grottat lite mer i skrivarinställningarna och hittade till min förtjusning en inställning som heter ”Tyst läge”. I fortsättningen slipper jag höra det öronbedövande slamret (nu överdriver jag igen) varje gång utskriften startar.

Vanans makt är stor. Den förra skrivaren skrev alltid ut sista sidan först så att sidorna låg rätt sor­te­rade då utskriften var klar, men den nya skrivaren gjorde inte så. Förrän idag – den inställningen hittade jag också, plus en funktion för att förhandsgranska utskriften.

I regel finns förhandsgranskningen i programmet där man hanterar filen, men den saknas i en del så det går åt onödigt med papper när utskriften blir fel. Att min nya skrivare klarar dubbelsidig utskrift är en egenskap jag uppskattar storligen just av det skälet. Fin maskin det där. 🙂

 

av

11.12 – Hård- och lättsmält

Jag har höjt katastrofberedskapen, blivit bjuden på ostkaka, reviderat julklappslistan och hittat ett gammalt diplom.

Höjd katastrofberedskap
Förmiddagen gick åt till datorunderhåll. Dels OS-uppdateringar och programinstallationer, men framför allt har jag höjt kata­strof­be­red­ska­pen. Nu har jag både livrem och hängslen.

Förutom att skapa systemreparationsskiva också till Zenbooken har jag kopierat dom viktigaste data­filerna till DVD som tillägg till säkerhetskopiorna hos Carbonite och Dropbox. Då borde jag ha en fil­upp­sättning nästan oavsett vad som händer… Fast en katastrof kan man aldrig vara beredd på, då är det ingen katastrof påstås det. Återstår att se.

Jag testade också ett gratisprogram från CDn som följde med senaste PC för Alla, Macrium Reflect. Disk­speg­lings­funk­tio­nen ska vara den samma som i Norton Ghost, men det återstår också att se. Jag är alltid skeptisk när det gäller program som är gratis.

Ostkaka
Att middagsgästerna har med sig maten är jag ju ganska bortskämd med vid det här laget. Det har nu utsträckts till att gälla också kaffebröd. Snart behöver jag bara stå för husrum, besökarna har med sig egna drycker och eget porslin. 😉

Det var förstås Grisen/Tvillingen som inte (heller) klarar av att hälsa på tomhänt. Jag ringde henne efter lunch och föreslog ett besök men nämnde absolut inget om att jag hade behov av tilltugg till teet, respektive kaffet. Å andra sidan kan den medhavda ostkakan bero på att hon har tröttnat på mina sockerfria skorpor? Hur som helst satt det fint med ostkakan, jättegod var den! Tack igen!

Reviderad julklappslista
Varje år lider jag av idétorka när det gäller julklappar, men lyckas ändå komma på nåt, oftast prak­tiska och ganska tråkiga prylar. När jag är klar med inköpen strömmar idéerna plötsligt till, vilket medför att jag blir tvungen att stryka och lägga till hejvilt i julklappslistan.

Vid det här laget har jag redan ändrat ett halvdussin gånger och antar det hinner bli ett par ändringar till innan deadline. Suck. Enda trösten är att revideringarna oftast innebär en förbättring åt nåt håll.

Diplom
På våren år 2000 avslutades projektet Gränslös Utbildning som jag och mina kolleger hade jobbat med under tre år. Våra projektanställningar övergick i tillsvidareanställning, men vi firade förstås det lyckade projektavslutet.

En av våra GU-deltagare blev mer eller mindre ”hustomte” hos oss. En intelligent, kreativ och grafiskt begåvad ung man som tog på sig att skriva diplom till alla som jobbat i projektet. Jag lät rama in det tokroliga diplomet och hittade tavlan härom dagen.

Första gången jag läste texten tokflabbade jag och den får mig fortfarande att le brett efter alla dessa år. Klicka på bilden om du vill se den i läsbar storlek. (Mitt namn är ersatt med signaturen för att bibehålla en viss anonymitet.)

 

av

10.12 – Frid och fröjd igen

Det har stormat på Udden och är nyttigt med elavbrott. Jag har vurpat, haft kärt besök och vill åka till Madagaskar.

Full storm
Livet på Udden var stormigt igår. Förutom vindilen som riste i huset föll snöblandat regn som gjorde att jag var oändligt tacksam för värme och tak över huvudet.

Nyttigt med elavbrott
Vid lunchtid kom första varningen. Strömmen gick, men kom tillbaka några minuter senare. 12.45 var det dags på allvar. På grund av illvädret var det skumt inomhus redan den tiden, men det gick att läsa tidningen om jag satt vid fönstret.

Jag kände på mig att elavbrottet kunde bli långvarigt så jag stängde dörren till vardagsrummet (som har enbart elvärme) och tände upp i köksspisen. Tack och lov för den! Eftersom det inte gick att tina bröd i mikron, la jag brödbitarna i ugnen och fick ändå min efterlängtade smörgås.

Jag vet ju hur elberoende jag är men det var ändå nyttigt att uppleva ett elavbrott. Vad jag än tänkte göra kom jag på att det inte gick. Min Zenbook gick ju att använda, men modemet kräver ström så ut på nätet kom jag inte.

Om avbrottet hade blivit långvarigt, insåg jag att jag skulle bli tvungen att bära upp vatten från sjön både till dricks- och tvättvatten eftersom båda vattenpumparna går på el. Värma vatten och laga mat kunde jag göra på spisen.

Att hålla värmen i huset skulle också gå bra. Förutom köksspisen har jag en kamin i sovrummet så jag skulle nog överleva. Det har ju alla tidigare generationer gjort!

Tre timmar senare var strömmen tillbaka. Värmen hade under den tiden sjunkit till 14 grader i vardagsrummet. Vilken lyx att ha automatisk värme igen, kunna tända lampor, ha varmvatten i kranen och höra vattenpumpen gå. För att inte tala om kyl och frys.

Snitsig vurpa
Om jag bodde i USA skulle jag antagligen stämma Croqs… Efter påfyllning i spisen konstaterade jag att det var skäl att fylla på i vedlådan. På med ”musjackan” och vinter-Croqsen och ut i stormen. Redan på vägen upp till vedlidret höll jag på att halka, men klarade mig med en förvriden piruett.

På tillbakavägen hade jag en vedbärare i var hand för att belasta kroppen jämnt och hann bara tänka ”jag vill inte ramla” så kanade jag i väg och landade på ena skinkan i snögloppet. Den ena vedbäraren la sig också på sida. Men jag landade mjukt och stötte mig inte. Tur att man inte har så långt till marken. 😉 Veden hölls lyckligtvis kvar i bäraren så jag behövde bara vända den på rätt köl.

Att Croqs marknadsförs som halkfria kan man alltså ta med en nypa salt, dom är uppenbarligen inte testade i den här väderleken eller på underlag med blötsnö. Innan jag skulle hämta nästa lass bytte jag om till Nokia-stövlar och klarade mig utan vidare missöden.

Kärt besök
Idag har ”skyddslingen” hedrat mig med ett längre besök. ”Jag har massor att berätta” aviserade han i förväg. Det kunde jag instämma i när jag hört om allt som hänt sen sist och vad som är ”på G”.

En del av samtalet handlade om kommunikation – ett så gott som outtömligt och ytterst intressant ämne. Att förmedla ett budskap så att motparten uppfattar det så som jag avser det är verkligen inte det lättaste, varken muntligen eller skriftligen.

Madagaskar nästa
Hela mitt liv har jag velat besöka Tibet. Nu vill jag också åka till Madagaskar! Tack vare ett natur­program som är inspelat därifrån och som visas på finska TV1 har jag blivit förälskad i ön.

En fascinerande natur med nästan enbart endemiska växter och djur. Wow, dit ska jag styra kosan när jag får lust att åka längre bort än till Kimito. 😀