Tibet

av

11.11 – Från amalgam till böneflaggor

Igår var besök i ”stora” centrum av nöden, idag har jag frivilligt nöjt mig med det mindre och hängt upp mina böneflaggor.

Besök i stora centrum
Igår hade jag fått tid hos ”käftis” klockan 12 och infann mig i god tid. Jag hann bläddra igenom en hel National Geographic från 2010 och studera en gammal sjökarta på väggen innan det blev min tur.

Orsaken till besöket var att mina tänder håller på att förvittra. Det var kanske något överdrivet förres­ten, det rörde sig om två. Enligt tandläkaren rör amalgamet på sig när det eroderar, vilket i mitt fall innebar att det hade lossnat bitar från tandväggarna runt lagningen. Men det fixade den vänliga tand­doktorn lätt som en plätt.

MålarbokNästa besökspunkt var banken, det var dags att avsluta mammas konto. Därefter en kort promenad till FPA för att få en stämpel på ett levnadsintyg och så till Pappers­boden. Där blev jag längre än planerat. Dels för att jag ville ta en titt på konstutställningen och dels för att jag hittade en jätterolig bok: Målarbok för vuxna. Klart roligare än korsord.

På inköpslistan stod bland annat oljekritor, men efter att ha konsulterat delägarinnan blev det vatten­fasta färg­pennor i stället. En bra rekommendation har jag redan konstaterat. Det övriga på listan fanns också, så jag gick glad och nöjd därifrån.

Sista anhalten var S-Market. Bland det första jag fick syn på var en konstig frukt. Pitahaya stod det på en etikett. En sån har jag aldrig sett tidigare tror jag, än mindre smakat på. För att få reda på mer om den, bläddrade jag i informationspärmen som står lägligt intill fruktdisken. Den bara måste jag smaka på bestämde jag.

DrakfruktAtt den också kallas drakfrukt har jag läst mig till idag. Det förklarar naturligtvis varför jag drogs till den – så klart en Drake äter drakfrukt! 😀 Fast än så länge har jag inte smakat på den, bara avbildat den.

Besök i lilla centrum
Idag klockan 14 hade jag bokat tid hos Dalsbruks biltvätt. Det är ett år sen Silverpilen senast fick ett bad så det behövdes verkligen. På sina ställen hade algerna redan invaderat den.

Medan jag väntade tog jag en promenad till Ekocenter. Det öppnade redan i våras, men det här var mitt första besök. Det fiffiga konceptet påminner om Z-Rondellen i Östersund som fick ta hand om en stor del av det jag inte tog med mig i flytten.  Gammalt blir nästan som nytt när dom händiga hän­der­na har fått göra sitt.

Efter avslutad biltvätt gjorde jag några uppköp innan jag slutligen landade hos Trollkarlen för att få kaffe och en pratstund innan jag åkte hemåt i den skinande rena Silverpilen.

Böneflaggor
Med gårdagens post fick jag böneflaggorna jag hade beställt och efter hemkomsten hängde jag upp dom vid trappan. Mia var som vanligt behjälplig. 🙂

Inte så mycket av religiösa skäl – även om jag anser att buddhismen står mig närmast – utan mest för att visa min solidaritet med ett ockuperat land som vi ytterst sällan hör talas om, nämligen Tibet.

BöneflaggorDet finns förstås flera länder och områden som lider under Kinas förtryck, men av nån an­led­ning klappar mitt hjärta speciellt varmt för Tibet. Kanske för att jag har läst så mycket om landet och dess folk och följer med vad som händer via ett par sidor på FB.

Inte för att flaggorna gör nån som helst skillnad, men det känns ändå bra på nåt sätt. Om jag bara kunde, skulle jag ovillkorligen beordra kineserna att ge sig av ögonaböj och låta ett fredligt folk ha sin kultur i fred.

av

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan

av

20.2 – Globalt och lokalt

Jag har vistats i främmande länder, premiärbesökt ett lokalt företag, sandat ekologiskt och packat upp varor från Bangladesh.

I främmande länder
Dom senaste månaderna har jag vistats i Nordkorea och Tibet och befinner mig för närvarande i Indien. För det har det inte ens behövts en dator – i böckernas värld är sånt också möjligt.

BöckerI den första boken fick jag veta hur det är att födas och växa upp i ett nordkoreanskt arbetsläger. Till slut lyckas Shin Dong-huyk mot alla odds fly och gående ta sig till Kina, en sträcka på ca 600 km. ”Flykten från läger 14” heter boken som jag skrev om redan i inlägget den 31.12.2012.

Nästa bok tog mig till Tibet och munken Palden Gyatsos berättelse om sitt liv och de 33 år han till­bringade i olika fängelser efter att ha deltagit i resningen för Tibets frihet. Boken gav mig en god inblick i kinesernas inställning till och behandling av det folk de har förtryckt sen 1950. Boken heter ”Elden under snön”.

Båda böckerna beskriver ofattbart lidande, såväl fysiskt som psykiskt. Att dom bygger på verkliga hän­delser gör det ändå ruggigare och ännu mer avskyvärt. Hur kan vi behandla våra medmänniskor så fruktansvärt illa?

Just nu är jag som sagt i Indien. Den här gången handlar det inte om politiskt eller personligt förtryck, men väl om en man som har rymt från ett långt fängelsestraff i Australien och tar sig till Bombay. Han förälskar sig i Indien och har halvvägs i boken efter svår misshandel i fängelse fått arbete och beskydd av en indisk maffialedare. Boken som också den är faktabaserad, heter ”Shantaram”.

Cozy VillaPremiärbesök
Idag, äntligen, gjorde jag ett besök hos Cozy Villa, vår lokala in­red­nings­affär. Bakom disken hejade dottern till grannen på udden mittemot och hälsade mig välkommen när jag talade om att det var premiärbesök. Butiken firar snart ettårsjubileum så det var på tiden.

Jag erkände direkt att den här typen av butik inte riktigt var för mig, vilket fick den glada försäljaren att fråga vilken det är i så fall? Hon skrattade gott när jag svarade: ”Varu-Tjänst eller Agri-Market”. Men hur det nu var fick jag ändå en liten kasse med mig hem. Jag har ju inte särskilt svårt för att skapa inköpsbehov. 😀

Ekologiskt halkbekämpningsmedel
Till dagens ärenden hörde också att hämta säcken med ekologisk ”sand” som jag beställde efter att ha studerat Rautias senaste utskick. Ordet be­kämp­nings­me­del får mig att associera till allehanda gifter så det tycker jag dom kunde ha bytt ut mot nåt annat. Fast vad vet jag inte riktigt? Halkskydd kanske?

När jag läste texten på säcken och jämförde med utseende och konsistens på det grus jag hade hällt ut, kom jag fram till att texten (som vanligt) var missvisande och överoptimistisk. Åtminstone i nu rådande väderleksförhållande med några minusgrader och hårdfrusen is. Vanlig sand eller kattsand skulle fungera minst lika bra.

Eko-sandJag hade fått för mig att medlet också skulle smälta is men så var det ju inte. Exakt vad dom grå kornen består av har jag ännu inte utforskat, men dom är förvillande lika katt­sand. Troligen är jag lurad att köpa nåt alldeles i onödan bara för att jag vill skona miljön.

Gods från Bangladesh
I ett av annat av paketen jag hade med mig hem idag låg bland annat två nattlinnen för att ersätta dom jag har slitit ut. ”Dessiné en France” stod det på etiketten i plaggen. Wow, franska nattlinnen lät ju flott! Ända tills jag såg texten ”Made in Bangladesh”.

Jag har alltså köpt bangladeshiska nattlinnen i Finland av ett svenskt postorderföretag. Snacka om att vi lever i en global värld och att produkterna har rest långt och via många mellanhänder innan dom landar hos konsumenten.