middag

av

2.3 – Vilt och spånbana

Igår var det vilt, idag blev det spånbana.

Änkor och barnlösa
Tack vare att Mia fann sig i att stanna inomhus, kunde jag ta mig en promenad till gårdagens mid­dags­värdinna. På vägen mötte jag en herre som gärna ville veta vart jag var på väg? Jag antar att Alkos presentpåse skvallrade om att jag inte bara var ute och motionerade.

Gunilla Dahlgren.pngStrax före ”Pustis” beslöt jag ta en genväg och kom fram till målet med fem minuters marginal. ”Genvägar är senvägar” brukade fostermor säga, men den här gången stämde det nu inte. Samtidigt med mig anlände två andra middagsgäster. Det slog mig att majoriteten av sällskapet utgjordes av änkor, resten av singlar med eller utan barn.

Middagen bestod av vilt, älgbiffar närmare bestämt, med diverse tillbehör och som dessert fick vi gotta oss åt kokos­panna­cotta med hemlagad blåbärssylt, därefter kaffe och åländsk körs­bärs­likör. En jättegod middag med andra ord.

Som vanligt gick tiden fort i trevligt sällskap. Min maxgräns överskreds med en hel timme, men det gick ju faktiskt ingen nöd på Mia även om hon högljutt insisterade på sin middag när jag kom hem.

Omvärderad konstruktion
Idag har Udden haft ”Göteborgsväder”, dvs blött och grått. Men efter lunch slutade duggregnet så jag kunde ta i tu med skräpet efter vedleveransen. Det doftade vår ute tyckte jag, men det kanske var en dofthägring?

SiktMin fina idé visade sig vara totalt värdelös. Jag hade tänkt sikta bort det finaste skräpet så jag kunde ta rätt på trä‑ och näverbitarna, men mitt sikt var ju på tok för finmaskigt så jag övergav tanken efter första försöket. Det fick bli grepen och fingrarna i stället.

Innan högen var avverkad tröt tålamodet och latmasken tog över. Jag kunde gott fylla på stigen till dasset med det som var kvar kom jag fram till. Med åren har den blivit mer eller mindre som ett dike och behövde jämnas till. Så nu har jag spånbana till dasset. 🙂

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2

av

4.8 – Trevligt och svettigt

Arvsskiftet är verkställt, jag har blivit bjuden på middag, planterat forsythian, varit mötesvärd, haft trevliga besök och svettats floder.

Arvsskiftet verkställt
I stället för det väntade telefonsamtalet fick jag ett mejl från Swedbank på fredag förmiddag:
”Hej, Dödsboet är skiftat och avslutat, pengarna sitter på ditt konto xxxx-xxx.
Trevlig helg!”

Helt fantastiskt! För säkerhets skull kollade jag att pengarna faktiskt fanns på kontot innan jag skrev svar.

KasperBjuden på middag
I fredags kväll bjöd sommargrannen psyko­lo­gen på middag. Mia var också välkommen och hon följde förstås gärna med.

Stackars Kasper (hunden), han såg helt bestört ut när han skulle gå fram till mig och hälsa. Bakom mig fick han syn på Mia. Mia blev lika förvånad hon och burrade upp svansen, men när chocken lagt sig låg dom i varsin ände av rummet och slumrade obekymrat under middagen.

Forsythian planterad
I lördags grävde jag en grop nästan mitt i gräsmattan, fyllde den delvis med kompostjord, gödslade lätt, vattnade och satte ner forsythian som jag köpte till rabatterat pris hos Multasormi tidigare i veckan. Jag ser den redan fullväxt i full blomprakt framför mig, men det lär ju ta några år.

Sommar­gran­nen psykologen har en jättestor, fin forsythia som jag hade fått lov att ta skott från, men det här kändes lättsammare. Nu gäller det bara att hålla den fuktig så den rotar sig ordentligt.

Mötesvärd
Lördagen avslutades med LMFs styrelsemöte i bersån. Det blev i mitt tycke ett lååångt möte, men vi hade en del strategifrågor att diskutera.

VattenprovTrevliga besök
I går ringde öns expert på vattenorganismer och undrade om det passade med besök? Det har vi pratat om flera gånger men nu passade det henne tyckte hon. Jag blev glatt överraskad och önskade henne hjärtligt välkommen.

Hon ville gärna börja med kaffe i bersån så vi bänkade oss där med kaffe och glass. Innan vi hade hunnit förflytta oss ner till sjön kom ägaren till datorn jag städade med be­tal­ning för arbetet, så han fick göra oss sällskap med en mugg te.

Då datorägaren hade åkt tog vi en kort roddtur i viken, där min prominenta gäst mätte pH-nivån och konduktiviteten. pH-halten låg på 7,7 och konduktiviteten gav ett värde som hon blev positivt överraskad av. Om jag minns rätt sa hon 10?

Vid bryggan tog hon ett vattenprov för att jag skulle få veta vad dom gröna ”prickarna” är för nåt. I provkärlet vimlade det också av pyttesmå saker som rörde sig energiskt. Det var vattenloppor (Daphnier) förklarade hon.

Tillbaka i bersån packade hon upp sitt medhavda mikroskop och sen fick jag se den ena organismen läckrare än den andra. Dom gröna prickarna är helt normala och ofarliga grönalger fastslog hon, så nu vet jag det.

I skugganSvettigt
Idag utlovades nytt värmerekord. På Udden blev det lyckligtvis inget nytt rekord, men väl 30 grader igen. Till och med bikinin kändes för varm, så jag har gått omkring i ett florstunt ”skynke” sen jag var i väg och vattnade i Nemos mattes växthus. Vattnet svalkade så länge jag befann mig i det, men när jag hade gått upp från stranden var jag lika varm och svettig igen.

Lyckligtvis var den sydliga vinden väl tilltagen så jag parkerade mig i skuggan med vinden i ansiktet och underhöll mig med ”Einstein, kaos och svarta hål” under eftermiddagen. Nåt nyttigt har jag inte uträttat men jag har ju utökat mina kunskaper i fysik. 🙂

av

2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat

Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.

Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.

TanktömningTömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.

Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi syn­punk­ter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en prat­stund i solskenet.

Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂

Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.

Mia spanarVeterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare mot­sva­rar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?

Vi kom överens om att börja med en anti­biotika­kur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper be­hövs urinprov och undersökning med ultraljud.

Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.

Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.

Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.

15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.

I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.

Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂

av

25.12 – Julpyssel

Planeringen ändrades, jag har blivit trakterad och utan vinst, gillar Djävulssylt och har ätit jul­dags­middag. Mia har tagit död på en tomte och älskar sin julklapp.

KalenderÄndrad planering
Innan jag besökte mamma i förrgår hade jag två punkter på inköpslistan: Jultårtor och palvad (rökt) skinka. Men under besöket godtog mamma tveksamt mitt förslag att fira julafton på Udden, så listan utökades med sånt som jag vet att hon gillar. Eller gillade ska jag kanske säga. Om man saknar hungers­känslor, smak- och luktsinne är det inte mycket som frestar längre.

När jag kom hem beställde jag hämtning med ”inva-taxi” åt henne till kl 11.30. Tyvärr fanns det ingen som kunde hämta henne klockan fem-halv sex när hon ville åka tillbaka så jag för­beredde mig på att göra det så bekvämt som möjligt för henne i Silverpilen.

Vid halv elva igår förmiddag ringde hon och talade om att hon kände att hon inte orkade komma trots allt. Jag förstår henne innerligt väl. Om hon knappt orkar resa sig från sängen för att ta sig till toa­letten tedde sig en (ny) biltransport förstås oöverstiglig. Vi kom överens om att jag skulle besöka henne i stället så vi ändå fick utbyta julkramar.

Trakterad
I söndags (tor jag?) ringde fru grannen och frågade om jag ville äta julmat hos dom. Det tackade jag gärna ja till. Mamma skulle ju enligt planerna åka tillbaka till sjukhuset före den tänkta tiden. Och när den planeringen blev ändrad kändes det ganska mysigt att få äta gott och umgås i trevligt sällskap, även om jag inte har något emot att vara ensam.

På julbordet fanns kantarellsås bland mycket annat gott. Den innehöll delvis nyplockade kantareller minsann! Herr grannen hade nämligen plockat en näve kantareller i skogen för nån dag sen. Verkligen inte så vanligt den här årstiden. Såsen satt finfint till julskinkan kan jag intyga.

Ingen vinstUtan vinst
I fjol köpte jag en sån där skrapkalender som man kan vinna pengar på. Det är väl onödigt att tala om att det inte blev nån vinst?

Men skam den som ger sig, i år köpte jag en igen. Fast med samma nedslående resultat. Det var riktigt nära på en del belopp, men nära skjuter som bekant ingen hare. Tror bestämt jag satsar den tian på nåt annat nästa år.

Djävulssylt
Björknäs trädgård hade öppet under helgen före julafton så jag stack mig in för att låta mig frestas. Förutom ett par julblommor, lantpaté och äppelmust till mamma kom jag hem med en burk ”Djävulssylt”. Jag läste om den i ÅU då matmarknaden hölls här i trakten och tyckte den lät spännande så det var given sak att köpa en burk.

Den gör skäl för sitt namn kan jag påstå. Men jag gillar ju kryddor och chilismak så det var ett bra köp. Dock ska man låta bli att äta den med sked direkt ur burken om man inte är härdad. 😀

Juldagsmiddag
Efter dagens besök hos mamma lagade jag maten jag hade tänkt bjuda henne på: Köttfärs(limpa) med potatis och kokta morötter till i och med att jag inte har köpt nån skinka i år. Den smakade alldeles utmärkt trots att jag ändrade receptet.

I vanliga fall blandar jag i gräddfil och en påse löksoppa efter tips från reservmamman för många år sen, men till min stora förvåning hade jag ingen löksoppa hemma så jag uppfann ett eget recept. Det är ju rätt svårt att misslyckas med den rätten så jag improviserade friskt.

Död tomteDöd tomte och populär julklapp
Idag lyckades Mia fånga och döda tomten som hängde i kökslampan. Tur att lampan hänger kvar.

Igår kom Vik Husse helt oväntat med julklapp till både Mia och matte. Mia är omåttligt förtjust i sin: Torkade mujkor.

Hon har petat i sig en tidigare present av samma slag och både visar var dom finns och talar högljutt om när det är dags att servera en av delikatesserna. 😀

av

12.5 – Sommar på trappan

Igår var jag för tidig, grävde ner regnbrunnar och blev bjuden på middag. Idag har jag haft dator­support, återanvänder snö och har ätit middag på ”sommartrappan”.

För tidig
Igår på förmiddagen ringde jag och gratulerade mamma på Mors dag. ”Tack, men det är först i morgon” svarade hon. Ridå. Att vara för tidig är nästan lika pinsamt som att vara för sen. Idag fick hon nöja sig med ett mejlgrattis och en bild på blommande vitsippor.

RegnbrunnRegnbrunnar
I fredags investerade jag i tre regnbrunnar. Trots att häng­rännan på uthuset bara består av två korta stumpar blir det alltid en pöl vid husknuten när det regnar. När pölen är full, rinner vattnet ner och lägger sig framför dörren till vedlidret. Men nu är det slut med det, igår grävde jag ner en regnbrunn.

Den andra placerade jag under stupröret vid trappan. Egentligen stör väl inte regnvattnet direkt, men jorden är alltid fuktig där så jag tyckte det var ett lämpligt ställe. Det blev också mycket snyggare och tack vare ett gammalt taktegel fick skräptunnan en bättre placering.

Den tredje har jag inte grävt ner än så länge. Den ska ligga under stupröret vid husgaveln ner mot sjön, men först måste jag antingen förlänga det eller fixa så att vattnet rinner rakt ner. Nu slutar stupröret vid sockeln, drygt en meter från marken.

En kätting eller ett rep skulle göra susen, men hur sjutton fäster man änden? Jag får ta en titt hos herr grannen och höra hur han bar sig åt.

Bjuden på middag
Runt halv två igår knackade sommargrannen psykologen på och talade om att hon tänkte sjösätta båten. Jag höll precis på att värma lunchmat, men ställde ifrån mig tallriken och erbjöd mig att hjälpa till. Nej då, det behövdes inte, hon hade två starka kvinnor i sällskap sa hon.

Innan dom gick ner till stranden frågade hon om maten jag tänkte äta var lunch eller middag? Om det var lunch var jag välkommen på middag till Hemliden senare på dagen. Det lät som ett trevligt och alldeles ut­märkt förslag, så jag tackade gärna ja. Jag kunde ju ändå inget göra för att Mia skulle må bättre (se gårdagens inlägg).

Fyra timmar senare vankades både fisk, lammfärs och grönsaker förutom två sorters potatis i trevligt och glatt sällskap. Den ena damen har jag träffat tidigare, den andra var en ny bekantskap. Som dessert ser­ve­rades en delikat fruktsmoothie.

GräslökDatorsupport
Igår ringde före detta grannen och hade problem med att överföra sina foton till datorn så vi kom överens om att hon skulle komma till Udden idag och ta både dator och kamera med sig. Vid tolvsnåret dök hon upp och frågade försiktigt om jag hade stigit upp än då hon inte såg mig genast.

Jag försäkrade att jag hade varit uppe i flera timmar och bad henne visa vad som var problemet. Det visade sig lyckligtvis att det inte var nåt problem. Anledningen till att hon inte såg dom nytagna fotona berodde på att redan överförda foton hindrade henne från att se dom nya som låg längre ner på skärmen så det var snabbt avklarat.

Sen drack vi kaffe och åt var sin skorpa innan vi tog en ”blomsterpromenad”. Förutom lite vårblommor ville hon gärna ha en tuva gräslök så jag grävde upp en åt henne. Jag har ju gräslök så det räcker till hela byn – det enda jag är riktigt duktig på att odla. 😀

Det kändes bra att hon fick lite kompensation för violen hon hade varit vänlig nog att plantera på mina fosterföräldrars grav.

Återanvänd snö
Det är säkerligen inte så många som har snö kvar sen i vintras? Det har jag, om än i smält form. Så snart det började tina och droppa från taken ställde jag regntunnan vid trappan för att slippa ha mer slask än nödvändigt medan snön och isen smälte på marken.

Den snön har kommit väl till pass, både som tvättvatten och för bevattning när jag sådde och plan­te­rade sommarblommorna. Vid det här laget är smältvattnet förstås uppblandat med regn men regn­vatt­net hade förmodligen inte räckt till så som jag klottar.

Middag på sommartrappan
När före detta grannen hade åkt, beslöt jag ”fälla ner” bryggan, dvs delen längst in mot land som hänger på gångjärn. Det gick mycket smidigare än jag hade trott, det enda som krävdes var lång­skaftade stövlar och lite armstyrka.

Alla stenar som (för säkerhets skull) har legat som stöd under gångjärnen hade isen förstås flyttat på, så jag fick rada upp dom på nytt, men det var ju fort gjort. Vilken himla tur att Trollkarlen kom på den här idén till bryggförlängning!

Sen satte jag i gång med städning och sommarmöblering på trappan. Den varma solen och spirande grönskan inspirerade, även om det än så länge är nog så kyligt i skuggan. När jag så småningom var klar kunde jag äta middag i kvällssolen på en sommarmöblerad trappa. Det kändes sååå härligt. 🙂

Sommarmöblering

av

11.3 – Dagen efter

Igår hade jag sällskap vid middagsbordet, idag har jag blivit överväldigad och undanröjt spåren.

Middagssällskap
Igår ansträngde jag mig lite extra. Jag hade bjudit in händige släktingen på middag som kom­pen­sa­tion för elsladden han fixade. Förutom köttfärs med tillbehör fick jag för mig att laga smulpaj med aprikoser och vaniljvisp som dessert. I vanliga fall får man nöja sig med glass eller ingen dessert alls.

Som pricken över i dukade jag fint med mormors servis, letade rätt på vårlika servetter och ser­ve­rade vinet i finglasen och ur karaff i stället för direkt ur flaskan. Konjakskuporna i kristall som jag har fått ”förskottsärva” av mamma kom också till användning. ”Fint ska de’ va’ fast trasorna hänger” för att citera mammas kompis. 😀

Under middagen var det stor bredd på samtalsämnen och diskussioner, men jag fick också frågan om vad som hade hänt med dörren till vedlidret? Släktingen hade läst blogginlägget och visste därför om att gångjärnet hade gett sig.

ReparationJag förklarade och beskrev efter bästa förmåga, men vet inte om jag lyckades speciellt väl…? Då jag var klar sa han att han skulle ta en titt innan han åkte, vilket han också gjorde.

Överväldigande
Vid lunchtid idag knackade han helt oväntat på och med­de­la­de att han hade fixat gångjärnet men att dörren inte längre gick att öppna. Eftersom jag är välbekant med hans sinne för skämt, fann jag mig snabbt och sa att det inte var något problem. Dörren till boden gick ju att öppna så det var bara att såga hål i väggen in till vedlidret.

Jag tackade för den oväntade hjälpen men blev tillsagd att låta bli att känna mig skyldig i fort­sätt­ningen. Några skulder och skyldigheter ville han absolut inte medverka till.

Gårdagens middag kanske inte var så lyckad som jag trodde? Skämt å sido, det känns oerhört värdefullt att få hjälp. I det här fallet utan att ens behöva be om den.

Eftersom jag vet hur noga han är gick jag inte ens ut och tittade förrän ett par timmar senare. Det var inte bara det omtalade gångjärnet som var åtgärdat, det övre gångjärnet var också fixerat med en ny skruv. Rostfri och syrafast om jag känner släktingen rätt.

På insidan av dörren satt dessutom en förstärkning i form av en metallplatta och en bult för att hålla den delen av gångjärnet som sitter på dörren på plats. Ingen aning om vad den kan heta? Hur som helst betyder åtgärderna att gångjärnen sitter kvar i min livstid och säkert ett par hundra år till om inte huset rasar innan.

Dagen efterSpåreliminering
Ett kort ögonblick övervägde jag att diska före middagen igår men kom fram till att det var menings­löst. Det skulle ju bli ny disk inom kort.

Idag hade jag inget val längre. Den minimiyta på disk­bänken som jag har som krav att hålla tom var definitivt förbrukad. Frukostsmörgåsarna fick bres på Mias sittplats framför mikron.

Att diska är i stort sett det enda nyttiga jag har gjort på hela dagen. Ändå har klockan hunnit slå sex. Ofattbart vart tiden tar vägen fast man inget gör?

 

PS. Har ni märkt att det fortfarande är ljust ute kl 18.30? Visst är det härligt? DS.

av

4.3 – Aptitligt

Jag har kokat persilja, intagit middag på annan ort och nyss avslutat kvällsskiftet.

PersiljaPersilja
I förrgår beslöt jag testa ett hälsotips jag hittade på FB. Avkok på persilja påstods ha renande inverkan på njurarna.

Jag har nu druckit ett glas ”persiljevatten” per dag i tre dagar men kan inte påstå att jag har lagt märke till nån speciell inverkan. Men det kan ju hända att urinen innehåller en massa skadliga ämnen fast jag inte ser det?

Middag på annan ort
Igår var jag bjuden på middag på annan ort. En dryg timme före avfärd såg det ut som om jag skulle bli tvungen att ställa in den på grund av snön. Silverpilen hade inte en suck att ta sig fram i dom snö­massor som har vräkt ner dom senaste dagarna.

Men, under över alla under, just när jag nästan hade övergivit hoppet om att få njuta av god mat och trevligt sällskap hörde jag ljuv musik… ”Vägmästarens” traktor var på G. Och vips var byvägarna far­bara igen.

Det vankades en 3-rätters middag minsann. Tre olika varmrätter närmare bestämt och det händer ju inte så ofta. Kocken hade verkligen ansträngt sig.

Avslutat kvällsskift
Jag begriper inte vem det är som önskar mera snö hela tiden? Sluta genast med det! I eftermiddags fick vi påfyllning igen. Just när allt var undanröjt. 😦

GymJag började dagen med att skotta vid post­lådan. Vägmästaren hade nog extra bråttom igår så han lämnade en ”fläck” åt mig.

Lyckligtvis kom det ingen morgontidning idag så det gällde bara att få undan snön tills postbudet kom. Jag hann inte bli riktigt klar men eftersom jag befann mig på plats fick jag posten överräckt genom bilfönstret.

Ett par timmar senare började det snöa ymnigt igen men slutade tack och lov vid 18-snåret så jag beslöt att göra ett kvällskift också. Det är inte utan att snömusklerna kvider efter intensivträningarna.

Alla som betalar för att träna på gym är välkomna på snöpass till Udden! Här är träningen alldeles gratis.

av

31.1 – Bedrifter

Jag har uträttat en storbedrift, gjort ett fynd, räddat liv och blivit bjuden på middag.

Storbedrift
Gårdagens väder lockade nog ingen till utomhusvistelse – blötsnö och snudd på stormvindar. Däremot var vädret perfekt för att tvätta och diska. I synnerhet det senare, teskedarna var slut.

DiskInnan jag kavlade upp ärmarna hade klockan hunnit bli över halv sex. Det fanns mycket roligare saker att pyssla med. En dryg timme senare var det äntligen tomt på diskbänken. Två veckors disk tar sin tid.

Jag kom fram till att jag kanske borde diska en gång per vecka i stället så jag klarar det på en halv timme. Återstår att se vad det blir av den ambitionen?

Fynd
I jakt på nåt helt annat hittade jag klementiner i skafferiet. Så bra! Dom hade jag totalt glömt bort.

Det visade sig att dom var inköpta före jul… Inte så värst saftiga längre, men dom går faktiskt att äta om man inte är alltför kräsen. Och det är man ju inte. Fast det oroar mig att dom fortfarande är ätbara, undrar vilka gifter dom har blivit behandlade med?

Operation livräddning
Senaste dygnet har vi haft besök av en ny skogsmus. En lurig rackare som har lyckats hitta alla göm­ställen där Mia inte kommer åt.

Strax innan jag släckte läslampan i natt hörde jag att den hade vågat sig fram. Av pipet framgick att Mia hade fått tag på den så jag steg upp, fast besluten att förkorta pinan för den.

När jag kom in i köket hade den tagit sin tillflykt till den ena av mina nyare vinter-Croqs som jag förvarar på hyllan längst ner i telefonbänken. Det hade Mia inte riktigt koll på så jag lyfte upp dojan utan att hon reagerade. Hon fortsatte leta bland dom andra skorna.

LivräddningDen lilla tussen undrade nog vad som hände när gömstället rörde på sig men låg snällt kvar medan jag tog fram kameran och för­evi­gade den från olika vinklar. Efter den lilla fotosessionen hade mitt hjärta smält fullständigt.

I stället för att avliva musen drog jag upp rullgardinen i sovrummet och öppnade fönstret. Doften av frisk luft fick den att nyfiket titta ut över kanten på skon så jag skyndade mig att sträcka ut armen och tippa ut det lilla livet så lågt ner som möjligt. Jag ville ju inte att den skulle slå ihjäl sig nu när jag hade beslutat rädda den. Lyckligtvis ligger sov­­rum­met på marknivå så fallet blev inte speciellt högt.

Ett lätt liten duns hördes när den landade på snön. I morse kollade jag för säkerhets skull att den inte låg kvar men såg inget så jag hoppas den klarade sig. Och att den inser att det är bäst att hålla sig borta från det här huset i fortsättningen.

Middag
Förra veckan blev jag inbjuden på middag. SMSet löd: ”… Hur ser din kalender ut för 2014, första kvar­talet, eller nästa vecka 2013?” Som bekant är vi pensionärer strängt upptagna. Fast skillnaden mellan oss och heltidsarbetande är att en programpunkt per dag innebär att hela dagen är upptagen (förstörd).

Som förrätt serverades en härlig svampsoppa, självfallet gjord på egenhändigt plockad svamp. Varm­rätten bestod av en färdigköpt pizza som utökats med en mängd tillbehör. Den som hade tillverkat pizzan skulle förmodligen aldrig ha känt igen den. Mycket god den också. Som avrundning fick jag kaffe och en croissant fylld med hemlagad äppelsylt. Jättemumsigt.

Hela mid­dagen tog tre och en halv timme i anspråk. Det är en viss skillnad mot mina solomiddagar som är avklarade på ungefär samma antal minuter. Å andra sidan pratar jag aldrig när jag äter middag ensam så det kanske förklarar tidsvinsten? 😀

av

10.8 – Lyckat

Jag har gjort lyckade inköp, nya vattenröret är lyckat, blommorna är lyckade och middagen blev lyckad.

Lyckade inköp
Idag behövde jag åka ända bort till ”stora centrum”, dvs Kimito. Dels behövde jag färgpatroner till skrivaren och dels en ny del till rörkopplingen för vattenröret till brunnen.

På disken hos ZasData stod en käck liten högtalare som använder underlaget som resonans och som hade bra ljud. Jag blev ögonblickligen kär. Sen en tid tillbaka surrar mina externa högtalare högljutt, ett gräsligt enerverande ljud när det är tyst i övrigt.

Hos Agri-Market hjälpte mig en ung man att hitta passande del till rörkopplingen och tjejerna på Multasormi var lika tjänstvilliga som vanligt. Det enda jag köpte av det jag hade markerat i broschyren var en rosa ölandstok. Och eftersom jag därmed sparade in en hel del, kostade jag på mig två utom­hus­cyklamen och en planteringskorg i stället.

Vidare till S-Market. Där skulle jag inte ha speciellt mycket förutom flytande tallsåpa, men det blev naturligtvis lite annat också. Till min glada överraskning hade dom Pågens fullkornsskorpor på hyllan så äntligen kan jag känna mig lugn över att inte bli utan. Tallsåpan glömde jag – givetvis. :-/

Lyckat vattenrör
När ”pumphuset” var färdigbyggt i fjol insåg jag att det är krångligt att fylla på vattendunkarna. Det borde jag naturligtvis ha tänkt på under byggnadsskedet, men missade det.

För att lösa problemet satte jag dit en bit trädgårdsslang som har fungerat hyfsat, men nu ville jag göra om av två skäl. Dels var slangen på tok för trång, vattentrycket gjorde att det verkligen gällde att se sig för när man skulle fylla på dunkarna, dels var den lite för kort och dels störde den knallgula färgen mig.

Jag hade alla grejer jag behövde trodde jag, men det visade sig vara fel. Den del som sitter mellan snabb­kopp­lingen och den nya slangen hade jag inte. Jag började med att försöka byta snabbkoppling, men den satt så hårt att jag inte kunde få loss den. Alltså behövde jag en ny kopplingsdel för en slangdiameter på 16 mm.

Den fick jag alltså tag på idag och har nu satt den nya, längre slangen på plats. Illgrönt är inte så värst diskret det heller, men den här slangen är bättre på alla sätt i övrigt så jag får tåla färgen.

Lyckad plantering
Den rosa ölandstoken fick en bra placering. Den gillar mycket sol och tål det mesta så den ska säkert trivas. Enligt anvisningarna blir den ca 1 m i diameter så den fick inte komma för nära gångstigen i fall nåt större fordon, typ tankbilen ska kunna ta sig förbi.

Dom blodröda cyklamen blev fina i sin vita korg tycker jag. Dom tål lite frost, men när det blir kallare får dom flytta in i verandan, alternativt in i köket om dom mot förmodan håller så länge.

Lyckad middag
För en gångs skull var jag nöjd med min matlagning. Fisken var lagom stekt och broccolin hade per­fekt konsistens. Min egenodlade potatis och ett glas vitt till satte pricken över i. 🙂