julklappar

av

Snart dags igen

Julen närmar sig obönhörligen. Suck. I år har jag inte ens hämtat advents­ljus­stakarna från vinden, än mindre nåt julpynt.

Julstädning, julgardiner och julbak har aldrig varit min grej, även om det under årens lopp har blivit jultårtor och nån enstaka dadelkaka.

Fast på ytterdörren har ljungen i blomkorgen faktiskt bytts ut mot grankvistar och en skylt med God Jul. Det är det närmaste vi kommer julgran har jag talat om för Husse. ”Jaha”, svarade han lakoniskt.

Ja, och så har ljusslingan ovanför trappan kommit upp som vanligt, liksom julkransen på dörren. Allt som påminner om jul finns således utomhus. 😀

Juligare än så blir det inte på Udden i år – om jag inte drabbas av nåt hugskott som omkullkastar planeringen. Dock har jag skickat julkort i vanlig ordning och öppnar en lucka i julkalendern varje dag. Nästa vecka mejlas de digitala julkorten.

Julen är i sig OK om det inte vore för ”byteshandeln”. Trots mitt nekande får jag julklappar varje år och känner mig därmed tvungen att återgälda klapparna.

Det är förstås mitt eget val, så jag får skylla mig själv. Men hellre återgälda än att vara oartig och verka otacksam. Å andra sidan tycker jag det är tråkigt att mitt nekande inte respekteras. ”Vaffö gör di på detta viset?” för att citera Rump­nissarna.

Enligt planerna äter vi julmiddag i Tallmo som vanligt, resten av julkvällen tillbringas i Mias sällskap. Några andra planer har vi inte.

Enligt MI blir det töväder redan på lördag, så snölagret lär krympa, men förhoppningsvis får vi ändå en vit jul.

av

Nu börjas det

I dag Lucia och på söndag är det den 4e Advent i fall nån har missat det. Och sen är det bara några dar till julafton. Julkorten är postade och det fåtal julklappar som ska överlämnas är inköpta.

Nu är det bara julstämningen som saknas. Vädermässigt är den på plats – på Udden har vi ett rejält snötäcke – men i vanlig ordning känns jul‑ och nyårshelgerna onödiga för min del.

Jag kan inte minnas när jag senast såg fram mot jul. Troligen när jag var barn. Fast då jag bodde i Göteborg tyckte jag att det skulle bli mysigt att få åka hem, träffa moster, äta god mat och umgås med henne över jul. Nu är jag hemma för jämnan och moster finns inte längre.

Så länge mamma levde och firade jul på Udden ansträngde jag mig för hennes skull, men någon förväntansfull julstämning hade jag svårt att skaka fram. När helgen var slut var jag också det.

Nuförtiden firas julafton alltid i Tallmo tillsammans med Husses nära och kära. Det innebär att jag har förmånen att få sätta mig till dukat bord och huset är julpyntat utan att jag behövt engagera mig.

Det har fått till följd att jag struntar i att julpynta på Udden. Att släpa ner julsakerna från vinden och packa upp dom för några dar känns onödigt. Förr tyckte jag det var roligt. Då kan jag undra vart min lust har tagit vägen?

Julklappar är också onödiga för min del. Byteshandel brukar jag kalla det. En present när man minst väntar det är mycket mer uppskattad. Men eftersom jag ­– trots att jag undanbett mig – får en del julklappar känner jag mig tvungen att återgälda dem.

Det finns för all del undantag. Mina närmaste vänner vill jag gärna ge en julklapp. Det innebär färre än en handfull. Så då känner dom sig förstås tvungna att ge mig en också kom jag just på. Jag orsakar dem samma tvång som jag beklagar mig över! Usch, vad jobbigt.

Nä, det bästa vore att lägga ner julen. Tänk vad lugnt och skönt det skulle vara för alla, i synnerhet husmödrarna.

av

Julklappar och julstök

Om man så vill kan man ju anse att den nya spishällen var en julklapp. I dag fick Udden två till.

För mer än fem år sen fick jag en idé. För att sprida spisvärmen i köket skulle en takfläkt vara perfekt. Jag letade på nätet efter en lämplig, men hittade ingen, alternativt tog tålamodet slut.

För ett tag sen tog jag upp idén med Husse, som tyckte den kunde vara fiffig. Han lyckades hitta en fläkt som var perfekt tyckte vi, så vi slog till och fick leverans härom dagen.

I dag på förmiddagen satte han i gång med att sätta ihop delarna och efter vår kaffetid monterade han upp den i taket ovanför matbordet. Och voilà, den roterade så fint och lampan lyste som den skulle.

Vid middagen hade Husse svårt att hitta potatisen påstod han. Dels sitter lampan nu högre upp än tidi­gare, dels är den dämpad av en kupa så skenet är svagare än tidigare. Men eftersom jag ogillar stark belysning är jag nöjd och belåten. 😊

Nu har jag tänt upp i spisen för att se om fläkten gör avsedd verkan. Den har förresten ett vinter‑ och ett sommarläge så den kan göra nytta också om och när vi behöver svalka.

Den andra julklappen monterades också i dag. Redan i fjol var Uddens gamla ek belyst, men Husse tyckte att en starkare lampa behövdes. En sån köpte han senare, men den har jag tydligen förlagt, så han köpte en till nyligen och satte upp den i eftermiddags.

Så nu ”strålar” den ståtliga eken som det var tänkt.

Bortsett från eken är det är dåligt med jul­be­lys­ning på Udden i år. Än så länge syns inga andra advents­ljusstakar i våra fönster än den vi har i köket. Faktiskt överväger jag på fullaste allvar att strunta i dom i år. Julpysslet minskar för varje år.

Ett par jullöpare har jag för all del tagit fram och tallriksunderläggen på matbordet har julmotiv, men mycket mer än så misstänker jag att det inte blir. Julen är ju förbi på några dar.

Men en kålrotslåda ska det allt bli i år också. Och så är det ju tänkt att sno till en dadelkaka och några jultårtor. Det får bli nästa veckas program. Städa borde jag också förstås. Jag har ju fyra dagar på mig.

av

18.1 – ”Gott och blandat”

Jag har fått flera julklappar, startat Kodklubben, gått på isen, fått ny bänkskiva, nästan kört ut julen, försökt skriva en novell och ätit nyfångad sik. Husdjuren tar sig friheter.

Flera julklappar
Det var dags att avskeda min gamla Nokia 7373, så i julklapp fick jag en ”pensionärstelefon” av Husse. Fast inte den modellen jag hade bestämt mig för att köpa.

”Inga problem” tyckte Husse, ”vi byter ut den”. Den 4.1 hade Kimito Telefon fått hem vår beställning på en röd Nokia 3310.

Den är jag jättenöjd med! Det smartaste med den är att den inte är ett dugg smart! 😀

Ett par dar senare kom sommargrannen psyko­lo­gen med en annan julklapp. Inte alls dumt med julklappar i efterskott.

Startat Kodklubben
Den 9.1 hade vi årets första träff i Kodklubben, men bara tre av sju deltagare dök upp. Två visste jag skulle befinna sig utomlands, men övriga hade inte lämnat nåt frånvarobesked.

Den här veckan var vi nästan fulltaliga igen, så dom hade inte blivit avskräckta, bara glömt att tala om för sina föräldrar när det var dags. Den missen får jag ta på mig, jag borde förstås ha meddelat föräld­rarna och inte litat på att barnen skulle ha koll.

Gått på isen
Förra fredagen tog vi en ispromenad i viken. Min första i år. Isen är 10-15 cm tjock vid det här laget och om kylan fortsätter växer den väl till sig trots snölagret.

Idag blev det en kort tur ut till gäddsaxarna. Tyvärr visade dom sig vara tomma, men det beror nog på att betet inte är tillräckligt frestande tror Husse.

Ny bänkskiva
I samband med köksrenoveringen i Tallmo, blev jag förtjust i en bänkskiva som var överlopps. Den sågades till enligt önskade mått och har nu kommit på plats under mikron.

Den blev jättefin när kanterna försågs med ”klisterremsa” i samma mönster. Tack igen Husse!

Nästan kört ut julen
Vad jag kan se, finns det inga änglar eller tomtar kvar i rummen, men ljusslingorna utomhus får vara kvar ett tag till. Än så länge mörknar kvällarna tidigt så dom fyller sin funktion.

Försökt skriva en novell
Den 26.1 har vi första Skrivlördagen. I hemläxa fick vi i uppgift att skriva en novell på max två sidor till dess. Jag har skickat två alster till vår coach, men inget av dom uppfyller kraven på en novell om man ska tro dom som undervisar i skrivande. Får se vad coachen tycker och säger?

Nyfångad sik
Igår hade vi bjudit in gäster på eftermiddagskaffe. Med sig hade dom nyfångad sik så idag har vi fått festa på var sin stekt filé. Jättemumsigt!

Husdjuren tar sig friheter
För några dar sen blev jag överraskad. När jag tog fram stekpannan hittade jag en pytteliten spindel i den! Den lilla krabaten förpassades omgående till en ny plats även om Husse tyckte att den bara var ett protein­till­skott. 😀

av

13.12 – Det lackar mot jul

Det har blivit ljusare på Udden, första tomtarna är utplacerade, julklapparna är inslagna, min egen är på väg och Silverpilen är omskodd.

Ljusare på Udden
På tisdag kväll blev det betydligt ljusare på Udden tack vare Husse. För att förse den nyinköpta ljus­slingan med el, behövdes en extra skarvsladd och ett grenuttag. Det hade han med sig när han kom från stan och vips blev det s k staketet ljust och fint. 🙂

I morse var också marken ljusare än vanligt. Ett tunt lager rimfrost/snö hade lagt sig under nattens minusgrader. Fast lite mer snö kunde vi gott få till jul tycker jag.

Första tomtarna
På tisdagen bar jag ner lådan med julpynt från vinden. Mest för att kolla om det fanns några julljusstakar och ljus i den. Det gjorde det nu inte, så jag lät mig nöja med några tomtar i stället som jag placerade ut på olika ställen i huset.

Det torde vara rekord. Så här tidigt ute brukar jag aldrig vara. Resterande julpynt blir uppackat och utplacerat närmaste dagarna har jag tänkt mig.

Julklapparna inslagna
Jag brukar heller inte vara klar med jul­klapps­in­slag­ningen så här tidigt. Det är ju faktiskt bara Lucia! I vanliga fall brukar jag inte ens ha skrivit klar julklappslistan.

Antagligen har jag glömt nån som förväntar sig att få en. Men det ger sig så småningom. Jag har garderat mig med ”nödjulklappar” i fall behov uppstår.

Egen julklapp på väg
Som vanligt har jag unnat mig en egen julklapp i år också. Valet föll på en ID-kortsläsare som visade sig vara billigare än jag trodde.

I Finland kan vi nämligen med hjälp av kortläsare och PIN-koder tillhörande ID-kortet både iden­ti­fie­ra oss och signera handlingar digitalt. ”Medborgarcertifikat” kallas det här, i Sverige heter det visst e-id om jag inte tar miste.

Bankdosan/-kodkortet fungerar för all del också för identifiering, men att signera avtal och andra handlingar digitalt går ju inte, så jag ville testa möjligheten.

Enligt meddelande från posten finns ”julklappen” nu att hämta, så snart kan jag aktivera och inviga den. Kortläsarprogrammet har jag redan laddat ner.

Silverpilen omskodd
Idag fick Silverpilen vinterdäcken påsatta sent om sider. Enligt lag skulle dom ha varit på redan den 1.12, men det struntade jag högaktningsfullt i. Det kändes verkligen inte påkallat i regnväder och plusgrader. Men nu är det gjort.

av

30.12 – Julklappar i efterskott

Idag har jag fått två julklappar i efterskott. Eller tre om man räknar med det roliga frimärket.

FrimärkeJulklapp 1
Idag låg ett buckligt kuvert med inhemskt frimärke på i postlådan till­sam­mans med övrig post. Vad fri­märket föreställer upp­täckte jag först alldeles nyss. Dam med katt – det märks att avsändaren verk­li­gen har valt det med omsorg. Kul, tack för det! 🙂

LyckodockaJulklapp 2
Den roligaste eller mest spännande posten sparar jag alltid till sist. När jag väl sprättade upp kuvertet och drog ut innehållet log jag med hela ansiktet – en jättesöt liten kinesisk trädocka och den obli­ga­to­riska knuten som symboliserar lycka. Vilken fin julklapp fast jag inte skulle ha några. Tack igen!

Julklapp 3
Den allra finaste och värdefullaste julklappen var ändå att få träffa min nära vän som hastigt in­sjuk­nade strax före jul. Det fick jag veta först efter jul då han ringde och berättade vad som hänt.

Idag åkte jag förbi och tänkte lämna ett kuvert i hans postlåda eftersom jag antog att han kanske var kvar på sjukhuset, men ändrade mig. Han kanske var hemma? Jodå, det var han, nyckeln satt i dörren som vanligt, så jag ringde på innan jag gick in.

ApotekssymbolJag frågade om jag störde hans vila men det försäkrade han att jag inte gjorde och bad mig komma in en stund. Det blev en ganska lång stund. Den fördrev vi naturligt nog med att prata om både kropps­lig och själslig hälsa, liv och död.

Bortsett från att han var lite blekare än vanligt upplevde jag att han var helt återställd, men riktigt så var det inte talade han om. Vissa efterverkningar hade han fortfarande. Men jag önskar och tror att dom försvinner efter ett tag eftersom han redan har återhämtat sig så pass väl på den här korta tiden.

Hjärta
God bättring och tack igen för att du finns. 🙂

av

19.12 – Missar, julklappar och tillkortakommanden

Jag har missat ett kalas, tagit i bruk julklappar, haft besök och kommit till korta.

Missat ett kalas
Igår drabbades jag av en miss i planeringen och gick miste om ett födelsedagsfirande. Skydds­lingens mor fyllde halvsekel och bjöd på kalas. Men jag hann i alla fall leverera presenten och blev upplyst om att jag har kalaskaffet till godo.

LjuslyktaJulklappar i bruk
Jag har ju sagt att jag varken ger eller tar emot julklappar i år. Igår blev jag tvungen att göra ett undan­tag. El-Tigerns fru propsade på att få ersätta mig för datorhjälpen hon fått.

Julklapparna har redan tagits i bruk. Den röda ljuslyktan lyser fint i vardagsrummet och flera skivor av den hembakta jullimpan är uppätna.

”Den som spar han har, men inte särskilt roligt” står det på en av mina skyltar. Ett klokt motto som jag sätter en ära i att efterleva. 🙂

Besök
Vid lunchtid idag knackade Vik Husse på, försedd med diverse tilltugg till både mig och Mia i vanlig ordning. Den här gången hade han också med sig datorn som krävde en del ingrepp.

Det allvarligaste problemet var att datorn inte gick att använda. De få ikoner som syntes i Aktivi­tets­fältet var stendöda. Lyckligtvis gick det att komma åt Aktivitetshanteraren och där såg allt OK ut – nödvändiga program och tjänster kördes som vanligt. Mysko.

I och med att felet hade uppstått i samband med uppspelning av en videofil misstänkte jag att att nåt hade hänt med grafikkortet. Efter en titt på och lite rattande med inställningarna såg Aktivitetsfältet vips ut som det skulle och alla ikoner levde igen. Fast jag har inte den minsta susning om vad jag gjorde?

Webbläsarproblemet rättade till sig själv efter nerladdning av en uppgradering så då återstod bara bildöverföring från kameran till rätt program.

Kommit till korta
Foxit Reader startades helt omotiverat så snart man startade bildöverföringen från kameran. Tydligen tolkades bilderna som PDF-filer av nån anledning? Enda sättet att komma till rätta med det (med mina amatör­kunskaper) var att avinstallera programmet.

KameraSen tog min tur slut. Att få bilderna inlästa direkt i Acdsee Photo Editor som används för bildredigeringen lyckades jag omöjligt få till. Möjligen kan det vara så att Windows 10 inte stöder Acdsee? Och när jag hade labbat klart lästes dom inte längre in i nåt program överhuvudtaget, inte ens Foton trots att jag ställde in den appen som fotovisare. Suck.

Att överföra och komma åt bilderna går naturligtvis på annat sätt, men det är onödigt knöligt och kräver att an­vän­daren lär sig en ny hantering. Vanans makt är stor. Så som det har fungerat tidigare vill man att det ska fortsätta göra.

Resultatet blev tills vidare att Vik Husse åker till Udden med kamera och dator när det är dags att överföra nya bilder till datorn. Och Uddmor har i uppgift att om möjligt ta reda på hur pro­blemet ska lösas på bästa sätt.

av

28.12 – Kamplysten och överraskad

I förrgår regnade det inte, jag har fått födelsedagspresent och julklappar, kämpar med en svensk bank och har blivit glatt överraskad.

Sol!Inget regn!?
Annandag jul var regnfri, hör och häpna, men igår återgick vädret till det ”normala” igen. Suck. Men i morgon lovar en vädersajt faktiskt sol mellan 14 och 17. Fast det tror jag först när jag ser den.

Födelsedagspresent och julklappar
I förrgår fick jag en försenad födelsedagspresent och julklapp, igår ytterligare en julklapp. Julgubben måtte ha fått dåligt samvete och tyckt att jag har varit lite snäll trots allt. 😀

Bankkamp
Sen den 11 december har jag försökt få Swedbank i Sverige att godkänna en bankfullmakt som mamma har skrivit under. Senaste beskedet fick jag igår:
” Hej! Nu har jag varit i kontakt med våra jurister och fått följande besked:

Fullmakter ska lämnas in personligen av fullmaktsgivaren alternativt vara bevittnade och kontrollerade om de lämnas in av fullmaktstagaren. Skrivs fullmakten utomlands finns rutiner för det. Gäller då att bevittning sker på ambassad, konsulat eller notarius publicus. Det är alltid upp till bankkontoret lokalt att fatta beslut om ni vill acceptera en fullmakt eller inte och hur den säkerställs.

En telefonkontakt med din mammas lokala bankkontor kan ju vara en lämplig väg att gå eftersom det är det lokala bankkontoret som skall fatta beslut om fullmakten godkänns.” (Mina understrykningar)

Det finns alltså en regel, men den kan åsidosättas av det lokala bankkontoret. Just så. Kampen fortsätter. Jag har gett mig den på att det ska gå att ordna på nåt sätt.

Glad överraskning I
Igår fick jag brev från Trafi. Jag var fullkomligt övertygad om att det innehöll en bot för fortkörning ända tills jag kände nåt hårt i kuvertet. Ha! Det var förstås mitt nya körkort och inget annat.

Tyvärr ville Trafi ha tillbaka mitt gamla, snitsiga papperskörkort, annars hade jag tänkt fortsätta spara det av nostalgiskäl. Jag får nöja mig med bilden jag har av det.

ProvsvarGlad överraskning II
När jag besökte mamma igår frågade jag i receptionen om hon fortfarande var isolerad. Sköterskan svarade att prov­sva­ren hade varit negativa så nu slapp hon isoleringen.

Jag frågade i vilket rum hon låg nu, men fick svaret att hon låg kvar i samma rum som tidigare. Det var ju en glad över­rask­ning, då har hon fortsatt eget rum. Mamma tyckte också det var skönt att slippa flytta och dela rum så det kändes bra.

Glad överraskning III
Häromdagen fick jag mejl av sommargrannen psykologens syster som undrade om jag var hemma på Udden efter Annandag jul? Hon och hennes man skulle gärna hälsa på. Också en glad överraskning!

Idag på eftermiddagen dök dom upp. Systern mindes inte när hon senast var här och hennes man var på besök senast nån gång på 60-talet kom vi fram till, så man kan inte anklaga dom för att slita på mattorna precis. Fan­tas­tiskt roligt att få prata bort ett par timmar med så sällsynta gäster. 🙂

av

13.12 – Värme och ljus

Det är vinter i garderoben, jag har redan fått en julklapp, saknar kronljus och har lånat en bok.

Vinter i garderoben
Igår – äntligen! – bytte jag till vinterkläder i stora garderoben. Ända sen dom första minusgraderna i oktober har det stått på agendan, men jag har jämt hittat på bra och dåliga ursäkter för att låta bli.

Den senaste ursäkten var att det är så mörkt. Precis som om det skulle göra nån skillnad, alla vinter­kläder ska ju ner (från vinden) och alla sommarkläder ska upp. Eftersom jag inte har nåt lyse på vinden utrustade jag mig med pannlampan och såg precis det jag behövde.

Första julklapparna
Redan igår fick jag första julkortet och idag fick jag första julklappen. Grisen/Tvillingen stod för båda två. Idag när vi träffades talade jag om att hon kunde få sitt julkort på di­rek­ten för jag hade inte postat det än, men innan hon hann säga nåt ändrade jag mig och sa att jag ändå skulle posta det för att det är roligare att få det i postlådan.

Jag har så klart redan öppnat julklappen och smålog belåtet då jag såg innehållet. Hon har minsann läst bloggen noggrant, påsen innehöll min favoritglögg. 🙂 Tack snälla igen!

Udden har förresten också fått julklappar i förskott. En ny gung­stols­matta pryder korgstolen och disk­hoarna har fått var sin ny sil. Dom befintliga har onödigt stora hål tyckte jag och slog genast till då jag hittade lösningen hos Clas Ohlson.

Kronljuskris
Undrar hur många slags kronljus av lågenergityp jag har provat? Och inget är jag nöjd med. Dels har jag inte hittat en lampa som motsvarar 15 W (= 136 lumen för LED-lampa) och dels är storleken alltid fel.

Jag är tydligen den enda på den här ön som använder 15 W lampor? Innan dom miljövänliga dök upp var det nästan omöjligt att hitta några och nu är det ännu svårare. För att inte tala om kronljus, dom finns i en massa varianter men antingen är dom för långa eller för tjocka för att passa in i dom lamp­skärmar och -kupor jag har.

Det är naturligtvis helt OK med lampor som håller i 25 år (vid 2,7 timmars daglig användning), men man ska väl inte behöva köpa nya lampfötter och -skärmar bara för det? Usch, vad irriterad jag blir!

Boklån
Det är extremt sällan jag lånar böcker men idag har jag gjort ett undantag. Vid nåt tillfälle blev det tal om Kimito-öns historia och då nämnde händige släktingen att han har en bok med den titeln.

Jag blev eld och lågor och frågade lite försiktigt om jag kunde tänkas få låna den. Jag utgår nämligen från att dom flesta har samma inställning till böcker som jag, dvs dom är nästan en del av ens person och ska därför hanteras med stor kärlek, ömhet och respekt.

Jag blir jättelessen (läs skitsur) om jag lånar ut en bok och den ser misshandlad ut när jag får tillbaka den, så det är bara ett fåtal personer som är be­trod­da. Nu var det min tur att vara betrodd. Den här boken är dessutom alldeles unik eftersom ägaren har fått den som gåva och till skillnad från originalet är den inbunden så jag ska verkligen hantera den varsamt.

Boken finns numera bara(?) att köpa begagnad på antikvariat eller så kunde jag ha lånat den på Stockholms stadsbibliotek noterar jag när jag googlar på titeln. Men våra lokala bibliotek har den säkert också.