julbord

av

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

av

1.12 – Julbord i Labbnäs

(Reklamöverkänsliga och hungriga personer varnas för inlägget)

TomtenSå där ja, då var julmatsfrossandet (till största delen) överstökat för i år. Idag hade jag bokat bord i Labbnäs kl 13 för att kasta mig över kökets alla läckerheter.

Jag hade bara hunnit heja på tomten innan värdinnan kom och hälsade mig välkommen med ett leende. Det kändes hemtrevligt. Hon för­kla­rade att hon hade dukat två platser till mig – jag fick välja om jag ville se ut över sjön eller titta på övriga gäster. Jag valde så klart sjön.

 

Dukning

Medan jag hängde av mig ytterkläderna ställde hon frram en fylld mugg på ”glöggbordet” och bad mig ta för mig. Eftersom jag var lite tidig var all mat ännu inte framdukad så jag hann gå runt och ta några bilder på interiören. Varje rum har sin speciella prägel.

Interiör

I ett angränsande rum satt en samling människor som jag förstod kom från samma arbetsplats och vid andra änden av ”mitt” bord satt tre pensionärer. Fler än så var vi inte den här gången, vilket var ganska skönt tyckte jag.

Sen var det dags att förse sig av alla sillsorter och övriga fiskrätter. För min del var ström­mings­bullarna och sillkakan välsmakande nyheter som konkurrerade hårt med laxrulladerna, räk­salladen och den gravade siken.

Fiskrätter

Tallrik två fylldes med kallskuret och sallader. I en skål bakom skinkan hittade jag äppelmos trodde jag, men det visade sig vara en delikat senap. Stark och söt som den ska vara, utan den minsta bi­smak av ättika. I en annan skål hittade jag syltad(?) rödlök och till köttpastejen fanns ytterligare ett gott tillbehör.

Kallskuret

Efter en återhämtningspaus lastade jag varmrättstallriken. En köttbulle, en liten snutt av varje låda (tre stycken) och en sked stuvad grönkål fick plats på tallriken tillsammans med lite mera sallad. Den stuvade grönkålen smekte verkligen smaklökarna – nåt jag aldrig har ätit förr, men det lär inte bli sista gången!

Varmrätter

Trots att jag hade låtit bli bröd och nöjt mig med en liten potatis till sillen var jag nu proppmätt av för­ståeliga skäl. Det fick bli en ny paus innan jag tog i tu med desserterna. Fem läckra alternativ förutom ostbrickan och pepparkakorna, det ena smaskigare än det andra.

Desserter

Konstigt nog fick desserterna också plats. ”Det går i skarvarna” brukade fostermor säga. När jag hade druckit ur kaffet och tömt dessertfatet fanns det definitivt inga skarvar kvar!

Heder och tack till er alla som igen bidrog till en kulinarisk upplevelse! 🙂

av

16.12 – Möten, lådparad och ljusglädje

Jag har haft ett konstruktivt möte, tebesök, kan bevisa solljus, har smörjt kråset och försöker jaga bort mörkret.

Daphnia-logoKonstruktivt möte
Igår åkte Silverpilen i väg med mig till Daphnias ordförande strax efter lunch. Jag hade en del verifikat att lämna till bokföringen och så behövde vi spika en del detaljer inför stormötet i februari.

Det var ett effektivt och konstruktivt möte. Vi planerade tidsåtgång för föreläsarna, datum för annon­sering och inbjudan samt vad deltagarna ska bjudas på vid ankomst. Vi fördelade också fortsatta ar­bets­upp­­gifter mellan oss och befriade därmed än en gång övriga styrelseledamöter från arbete.

Tebesök
På kvällskvisten SMSade den unge gentlemannen och undrade om jag var mottaglig för besök? ”Javisst!” fick han som svar och dök upp en stund senare.

Över te och skorpa diskuterade vi film- och skådisfavoriter. Vi kom fram till att vi i många fall har samma smak. Visst är det lite fascinerande att en 18-åring och en 62-åring kan ha samma smak? Det beror naturligtvis på att han är ”gammalmodig” jämfört med sina jämnåriga, vilket följaktligen måste innebära att jag har ungdomlig smak för min ålder eller hur? 😉

BuddhaSolbevis
Om jag kan se skuggan av min kvinnliga Buddha innebär det bevisligen att solen skiner. Idag var en sån dag med ovanligt ljus både ute och inne. Ute tog vindbyarna visserligen andan ur en och ändrade frisyren men det kändes helt klart lättare att leva så länge solen orkade hålla sig uppe.

Smörjt kråset
Klockan 13.00 idag serverades julbord i Labbnäs. Jag hade bokat plats till min före detta granne och mig och hämtade henne i god tid innan.

Förrätterna smakade som vanlig bäst tyckte jag, men jag försmådde ingalunda varken kallskuret, varmrätt eller dessert. Det fanns hela fyra lådor att smaka på: Rödbets-, kålrots-, morots- och potatislåda. Jag är ingen ”jullådefantast”, men beslöt ändå ta ett skedblad av varje. Kålrotslådan vann överlägset, de andra tyckte jag var för söta. Speciellt rödbetslådan som jag nog aldrig har ätit tidigare.

Det fanns hur som helst ingenting som smakade illa. Sällskapet, atmosfären, den servicevänliga och glada personalen bidrog till att göra måltiden till en njutning. Och solen som lyste klart över Dragsfjärden satte pricken över i:et.

LjusslingaUpplysning
Sen en dryg timme tillbaka är trappan mer upplyst än vanligt. För att jaga bort mörkret kompletterade jag belysningen med ett antal lysande snöflingor som jag hittade bland Clas Ohlsons klubb­er­bju­dan­den. Jag tillhör nämligen Club Clas numera och får därmed klubbrabatt på vissa varor.

Trappan blev avsevärt ljusare och ”juligare” efter kompletteringen. Min upphängning blev en aning råddig och osymmetrisk men det struntade jag i när fingrarna började värka. Nästa år kanske det blir en snyggare variant.