bokslut

av

Årskontroll, bokslut och annat

Det har varit dags för årskontroll. Förra tisdagen hade jag tid i Salo hos en ”bröstpressare”, dvs tortyr­red­skapet som används för mammografi. Lyckligtvis är smärtan kortvarig.

Efter mammografin togs jag om hand av en radiolog (f ö samma som hittade dom senaste svulsterna). Han kompletterade med en ultraljudsundersökning som också omfattade lymfkörtlarna.

”Inga förändringar, allt ser bra ut”, konstaterade han. Skönt att höra. 😊 Efter dagens blodprov blir det kontroll på cancerkliniken i början på februari.

Så här års är det bokslutstider … I går granskades hembygdsföreningens bokslut. När jag äntligen – tack vare Husse – kom på vad jag missat, stämde balansräkningen äntligen, så verksamhetsgranskaren var nöjd.

På kommande årsmöte fattas beslut om föreningens upplösning. Nya ledamöter finns inte att uppbringa. Tyvärr ett ganska vanligt fenomen i föreningsvärlden.

Efter åtta år som ordförande anser jag att jag inte har nåt att tillföra längre. En välmående förening behöver nytt blod helst vart femte år, sen börjar engagemang och idéer tryta.

Med tanke på min allt mer sjunkande aktivitetsnivå räcker det gott med befintliga uppdrag i väglaget. Undrar om det är åldern som medverkar till passiviteten? 😉

I lördags hade vi Skrivlördag i vanlig ordning. Den hålls var sjätte vecka i Kojan, vårt lokala antikvariat.

Gruppen var ovanligt liten den här gången. Bara fyra deltagare, men som alltid hade vi det gemytligt medan vi verkställde skrivövningar och diskuterade litteratur.

Den här gången hade jag inte gjort ”hemläxan” på temat en början eller ett slut (fick inte gälla års­skiftet), men det gjorde inget sa vår coach bara jag närvarade.

I morgon ska herr och fru grannen äntligen få det utlovade ”julkaffet”. Eftersom Husse insjuknade när det var aktuellt blev det skjutet på framtiden. Fast nu får dom inga jultårtor. 😀

av

Bokslut och vältajmat

Så här års är det dags för årsbokslut, både i väglaget och hembygdsföreningen. Båda är klara och underskrivna men ska ännu granskas av våra verksamhetsgranskare. I morgon ska jag leverera materialet till vardera granskare.

Väglaget fick ett överskott i år, men hembygdsföreningens resultat slutade på minus. Väglagets resultat kan jag inte påverka, men föreningens underskott är jag förstås delskyldig till. Vi hade visserligen budge­terat ett minusresultat, men inte så stort som det blev.

Den största orsaken är vår 60-årshistorik som slukade flera tusenlappar. Förhoppningsvis kan vi sälja tillräckligt många exemplar av historiken för att täcka en stor del av kostnaden.

Härom dagen fick Husse leverans av toppkapellet han beställde till bilen. Det var vältajmat – i dag har det fallit stora vita flingor nästan hela dagen.

Det innebär att morgondagens utflykt underlättas betydligt. I stället för att sopa och borsta, kan jag bara dra av kapellet så är bilen snöfri. 😊

av

Bokslutstider

Inom många områden görs en sammanfattning av det gångna årets intressantaste händelser. Så nu sitter jag här och försöker komma i håg vad som hände i fjol och vad som var intressantast.

Eftersom jag har ”teflonminne” tog jag datorkalendern till hjälp och bläddrade igenom månad för månad. Bortsett från föreningsaktiviteter och diverse sociala begivenheter hittade jag inte ett smack som kan rubriceras som intressant.

Jag lever tydligen ett högst ointressant liv. Om det beror på att jag är pensionär eller på att jag saknar behov av intressanta händelser låter jag vara osagt, men jag tippar på det senare.

Det beror förstås på hur man definierar intressant. För min del är det unika händelser som glatt mig speciellt eller som lämnat ett bestående minne. Men några såna hittade jag alltså inte.

Av det kan man dra slutsatsen att jag är ”jämn­tjock” i humöret. Det ska till en hel del innan jag jublar, även om jag hade flera anledningar att vara glad och tacksam också i fjol.

Fast jag jublade faktiskt då hembygdsföreningens balansräkning äntligen stämde efter att jag hade rättat till ett par missar. Sifferbaserade bokslut är enklare, trots att dom i det stora hela är totalt ointressanta.

Å andra sidan innehöll det gångna året heller inga ovanligt stora besvikelser eller bedrövelser så jag ska inte klaga. Det är bra som det är, så länge det är som det är. 🙂

av

29.1 – Kallt och varmt

Väglagets bokslut är granskat, Husse skottar dagligen, en Skrivlördag är genomförd, jag lagar mat uppåt väggarna och har haft eld i baken. Mia bojkottar snö.

Väglagets bokslut
I fredags granskade väglagets ordförande bokslutet och fann det vara i sin ordning. Min kamp med beloppet som inte ville stämma blev genast rätt när jag hade sovit på saken.

Så snart styrelsen har godkänt och undertecknat det kan jag överlämna det till verk­sam­hets­gran­ska­ren. Förhoppningsvis tycker han också att det är i sin ordning.

Husse skottar dagligen
De senaste dagarnas snöyra har effektivt korkat igen alla stigar som redan var uppskottade. Det innebär att Husse har haft full huggning dagligen. Oerhört lyxigt att gå ut och kunna ta sig fram utan att skotta först!

Snövallarna börjar påminna om dom jag hade 2013.

Skrivlördag genomförd
Årets första Skrivlördag gick av stapeln i lördags. Den blev extra festlig tack vare att både vår husvärd och en av deltagarna hade fö­delse­dag.

Vi gjorde förstås också nytta och fick tips på duktiga novellister, blandat med glada skratt, så dagen gick fort.

Mat uppåt väggarna
Eftersom vi har eld i köksspisen flera gånger per dag, lagar jag mat på spisen. Det märktes speciellt tydligt en dag då solen tittade fram. Kaklen ovanför spisen var prickiga av stänk från stekpannan. Men dom går ju enkelt att få bort.

Eld i baken
Igår lyckades jag få brandvarnaren i vardagsrummet att tjuta. Den brinnande tändbiten föll ut från kakelugnen och hann sprida svart rök innan jag kvävde elden.

Brandvarnaren fortsatte ändå att tjuta… När jag vände på huv’et upptäckte jag en flammande låga som steg upp från golvet under pallen jag satt på!

Hur det kunde komma sig fattar jag fortfarande inte, men troligen hade en bit av tändbiten lossnat och rullat i väg under pallen. Lyckligtvis upptäckte jag det hela innan elden spred sig och det blev varmt i baken!

Mia bojkottar snö
Sen i lördags har yttertemperaturen minskat till några minusgrader, men som mest låg den nere i nästan 23 minusgrader. Rysligt kallt både för människor och katter.

De senaste dagarnas vindstyrka och snöfall har inte gjort saken bättre. För Mias del räcker det gott och väl att sitta på trappan en kort stund åt gången, snöpromenader undviker hon helst.

 

av

22.1 – Bland gäster och sifferexcerciser

Jag har känt mig pinsam, vikarierat Husse, kämpat med ett bokslut, eldat och kallat till möte.

Pinsamt
På lördagen var det bastudag i Tallmo som vanligt, men också Husses morbrors namnsdag. Den ville vi givetvis gratta till så vi kombinerade aktiviterna.

Att ”gå till bys” direkt efter bastun innebär att klädsel och frisyr ser ut som hej kom och hjälp mej. Det gäller mig, inte Husse. Han ser ut som vanligt, bara renare.

Jag kunde förstås ha packat ner gå-bort-kläder, men räknade med att vi var de enda gästerna den tiden på dan. Helt rätt uträknat, men innan vi hade lättat ankar hade flera gäster hunnit anlända.

Alla var förstås uppklädda. Till skillnad från mig som satt där i pösiga mysbyxor, en gammal tröja och med håret klistrat på skalpen. Jag gjorde mitt bästa för att verka obesvärad, men kved i mitt innersta.

Fy, så pinsamt. Mitt slafsiga utseende kunde uppfattas både som brist på respekt för tillfället och för namns­dags­firaren. Det ska inte upprepas!

Vikarierat Husse
Igår efter lunch åkte Husse till stan, så jag fick chansen att vikariera honom. Det innebar snöskottning och vedhämtning. Asklådan i köksspisen svämmade över, så den tömde jag också.

Kämpat med ett bokslut
Redan innan Husse åkte hade jag börjat med väglagets räkenskaper för 2018 och fortsatte med dom efter hushållsbestyren. När jag äntligen var klar, hade klockan hunnit bli 22.

Hur jag än bar mig åt stämde inte ett av beloppen i bokslutet. Och eftersom jag ser problem­ som utmaningar, ville jag inte ge mig. Till slut var jag ändå tvungen att ge upp. Just det beloppet behövde inte specificeras i bokslutet kom jag på.

Om jag hade varit så fiffig ett halvdussin timmar tidigare, kunde jag ha ägnat mig åt nåt roligare. Suck.

Eldat för brinnkära livet
I går började temperaturen sjunka och i morse visade termometern -22,8 kl 8.15. Det kändes onek­ligen rätt svalt i huset när jag klev upp, trots ett par elelement. Definitivt läge för en vinter­veds­brasa!

Dessutom täcktes Udden av tät dimma. Ovanligt i samband med sträng kyla, men troligen berodde den på att havet kring ön fortfarande ligger öppet.

För mig är vinterved = björkved. Hittills har vi bränt av sommarveden som Husse försåg oss med vårvintern 2017 då ”stora avverkningen” gick av stapeln. Fullt gångbar den också, men dagens tempe­ratur krävde björk tyckte jag. Lyxigt att kunna välja. 🙂

Kallat till möte
Om en knapp vecka håller hembygdsföreningen sitt första styrelsemöte för i år, så det var dags att skicka möteskallelserna med förslag till dagordning.

En av punkterna är förstås bokslutet för 2018. Tack vare Husses eleganta kalkylmodell blev det klart utan några som helst problem. Årsmötet närmar sig också, vilket kräver en hel del administrativa förberedelser som bekant. Många papper blir det.

Vi behöver också se över vilka ledamöter som är i tur att avgå och om dom ställer upp för omval, vilket jag hoppas. Vi har en bra styrelse och ett gott samarbete.

av

1.2 – Omväxling förnöjer(?)

Jag har åkt i onödan, våldgästat, träffat kassören, haft besök och tränat ”snöhävning”.

Åkt i onödan
I måndags åkte jag till Kimito och ZasData för att få en adapter till. Tanken var god: Från dator­pro­jektorns VGA till standard-HDMI och vidare till mikro-HDMI. Det var en onödig resa visade det sig dan därpå när jag provade anslutningen på kursen.

Precis som förra gången blev jag tvungen att låna Husses dator för att kunna använda projektorn. Det går ju för all del bra det också, men jag känner mig förstås mer hemma med min egen ”burk”.

Nästa tisdag ska jag väl ändå kunna använda min egen dator hoppas jag. Adaptern jag beställde från Asus parts kom med posten igår.

Våldgästat
Ärendena i Kimito krävde mindre tid än beräknat, så jag ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad hon hade för sig. ”Kommer du förbi?” undrade hon.

Jag svarade jakande och påtalade att det blir en snabbvisit. Men tydligen hade vi mycket att avhandla eftersom det hann gå en dryg timme innan jag reste mig och tackade för förplägnaden.

Träffat kassören
Helt fantastiskt, solen visade sig igår! Vår lilla utflykt söderut blev ljusare än väntat. Kassörens vänliga mottagande gjorde också sitt till. Därmed är hembygdsföreningens bokslut avklarat och verksamhets­granskarna får ta över.

Besök
Idag gästades Udden av Vik Husse. Vi diskuterade bland annat politik och miljö – förutom vädret förstås. Full snöstorm kräver en del kommentarer.

Tränat ”snöhävning”
När vår besökare åkte hade snöyran lyckligtvis upphört, annars hade vår ”vägmästare” fått rycka ut en tredje gång idag. Nu var det lämpligt att börja ett träningspass i ”snöhävning”.

På stigen framför huset hade en stor hög drivsnö lagt sig. Min förhoppning om kall, lätt snö grusades omgående när jag började skotta… Blöt och tung var den.

Men skam den som ger sig. Efter ett par timmar hade jag skottat fram stigarna och snyggat till par­keringen. Största jobbet hade vägmästaren redan gjort.

av

28.1 – Från underskrifter till handikapp

Bokslutet är undertecknat och vi har grattat i förskott. Jag har haft tidig väckning, röstat, vunnit i kortspel och vet orsaken till mitt handikapp.

Bokslutet undertecknat
I torsdags hölls väglagets styrelsemöte på Udden. Den viktigaste punkten var underskrifter på bokslutet, men dess värre saknades en ledamot så verksamhetsgranskarna får vänta ett tag.

Grattat i förskott
I och med att lördagen var intecknad för annat program, grattade vi en trevlig dam i förskott på fre­dagen. Vi väntades först på lördag, men lyckligtvis fann sig både värd och värdinna i att vi kom en dag för tidigt. Tack för det! 🙂

Tidig väckning
På lördagen hade jag ovanligt tidig väckning, redan klockan åtta. Det gav mig två timmar att göra mig i ordning för avfärd. Lite i snålaste laget, helst vill jag ha tre timmar på mig, men det gick vägen.

Anledningen till den tidiga morgonen var träffen med gänget i Skrivlördag! klockan 10.15. Den här gången träffades vi i Kojan, Dalsbruks nyöppnade antikvariat, eftersom Rosala Handelsbod har upphört med sin verksamhet.

Det huvudsakliga temat för dagen var tid. Hur uttrycker vi tiden i våra skriverier och hur viktigt tycker vi att det är att placera berättelser i tid. Diskussioner och exempel varvades som vanligt med skriv­övningar så tiden(!) gick fort.

Röstat
Idag har jag röstat i presidentvalet. I entrén till vallokalen fanns alla kandidaters röstnummer så jag avgjorde valet med hjälp av ramsan ”En bil körde på gatan, ett hjul föll bort”. Och tänk att resultatet råkade bli just den kandidat jag hade tänkt mig från början. 😀

Vunnit i kortspel
Efter röstningen åkte jag och hälsade på en nära vän. Efter kaffet spelade vi en ”marjas” (bondtolva). Den här gången hade jag verkligt flyt – jag vann för en gångs skull! Undrar om jag borde tippa/lotta också?

Orsaken till mitt handikapp
Med handikapp syftar jag inte på att jag börjar bli(?) hjärninvalid, utan på min onda handled och tumme. Besvären började i somras så jag antog de berodde på överansträngning i samband med kor­rektur­läsningen jag höll på med, men så är det inte alls har jag kommit på.

För många år sen drogs jag med ”musarm” och beslöt då att i stället använda kortkommandon så långt det var möjligt. De överlägset vanligaste är Ctrl-C, Ctrl-X och Ctrl-V (kopiera, klipp ut och klistra in), vilket belastar samma fingrar jämt.

Följden är att det gör gräsligt ont att röra på tummen och att belasta vänster handled. Jag får övergå till den nästbästa metoden – börja använda snabbknapparna på min RollerMouse i stället.

av

16.1 – Klart för ”drabbning” + lite annat

Väglagets bokslut är klart, möteskallelser skickade och kursinledningen klar. Jag eldar för brinnkära(!) livet och Mia höjer sömnrekordet.

Väglagets bokslut
Igår eftermiddag tog jag i tu med väglagets bokslut. När jag stämde av mot redovisningen hade jag en kostnadsdiff på 4 €. Mysko.

En koll av bankens kontoutdrag och verifikaten gav förklaringen. Banken började ta ut kontoavgift först i mars 2017, jag hade räknat med hela året. Tur att det var så enkelt den här gången.

Idag granskade väglagets ordförande bokslutet och hade ett par relevanta synpunkter. ”En bra sak kan man alltid göra bättre” sa en av mina första chefer. 🙂

Dock återstår att få veta – jag har frågat verksamhetsgranskaren – hur jag i bokslutet förklarar den obetalda fakturan 2016? Den ingick i 2016 års bokslut, men betalades först i december 2017 på grund av kassörens (mitt) slarv.

Som vanligt tröstar jag mig med att den enda som inte kan göra fel är den som inget gör.

Möteskallelser
Nästa måndag är det dags för hembygdsföreningens första möte i år. Idag fick både styrelse och ersättare kallelse med förslag till dagordning.

Styrelsen för väglaget fick också en möteskallelse. Förhoppningsvis är bokslutet klart för underskrift den 25.1.

Kursinledning klar
Den 23.1 börjar kursen Vardags-IT i Björkboda skola, en av mina tidigare arbetsplatser här på ön. F n är det 10 anmälda så då vet jag att kursen blir av. Det bekräftade för övrigt min chef igår per telefon.

Tre av deltagarna är bekanta sen tidigare kurser och en fjärde är jag särdeles välbekant med: Husse har också anmält sig. 🙂

Eftersom kursen delvis ska basera sig på deltagarnas frågor och önskemål har jag gjort en inven­te­rings­lista som fylls i vid första träffen. Dels för att få reda på befintliga kunskaper och dels för att få veta vilka frågor deltagarna har.

Eldar för brinnkära livet
Sen igår är det bra drag på Udden. Dock inte under galoscherna den här gången.

4 minusgrader och 17-20 m/s kräver stor energiåtgång. Eftersom huset är byggt i slutet av 1800-talet är isolering och vindskydd därefter. Den energi jag genererar räcker inte till på långt när!

Den hårda, sydvästliga vinden innebär att var­dags­rum­met är mest utsatt. Kakelugnen fick därför en extra brasa igår kväll och två elelement får hjälpa till att hålla värmen. Trots det visar termometern inte mer än +17. På golvet är det antagligen under 15 kan jag tänka mig.

Köksspisen är förstås i flitig användning. Den kombi­ne­ras med värme från ett element närmast skrivbordet, annars skulle fingrarna stelna ändå mer.

För att värma brandmuren ytterligare, tände jag också upp i kaminen i sovrummet i eftermiddags. Det är första gången i år, men förmodligen inte den sista.

Hur det är möjligt att det är drag i den oavsett om spjället är öppet eller stängt är för mig en gåta? Den enda som kan svara på det är väl den som murade rökkanalerna och han har inte funnits på mer än ett halvsekel, så den frågan lär jag aldrig svar på.

Mia höjer sömnrekordet
Sen före jul tillbringar Mia mesta tiden med att sova. I det här elaka vädret vägrar hon helt vistas ute längre än ett par minuter – om jag inte gör henne sällskap vill säga. Medan jag hämtade ved idag tog hon en snabb­titt i boden, men skyndade sig snabbt in i värmen igen.

 

av

22.2 – Från snö och storm till jubileum

Snön har återvänt, jag har gjort bokslut, ser trädstammarna glesna och firar ett jubileum.

sparSnön har återvänt
När Husse lämnade oss i måndags på förmiddagen täcktes tomten av ett nytillkommet snötäcke. Idag har det fyllts på tack vare/på grund av snöstormen.

Att vistas utomhus är inget nöje kom jag under­fund med under dagens shoppingtur. Under tiden jag baxade in ett ovanligt stort kolli fylldes golvet i bakluckan med ett snölager. Dessutom alldeles i onödan, för paketet fick ändå inte plats och jag hade ingen lust att fälla ner ryggstöden.

Följaktligen snöade det också in i kupén medan jag ställde in kartongen i baksätet. Men, det är smällar man får ta när man bor i det här klimatet.

Bokslut
Efter att ha fullföljt ett kunduppdrag inom ”närområdet” igår, tog jag i tu med väglagets bokslut vid hemkomsten. Det tog sin modiga tid. Mest på grund av att jag inte fick beloppen att stämma på alla ställen. Men nu stämmer dom och bokslutet är klart för granskning.

tradfallningTrädstammarna glesnar
Trädstammarna har glesnat betydligt såg jag när jag kom hem från dagens utflykt. Den här gången på den nordvästra sidan av tomten. En fröjd att se! 🙂

Firar ett jubileum
Idag ska vi fira 4-månaders jubileum så nart Husse dyker upp. Enligt planerna skulle han åter­vända först i morgon, men som omväxling gick uppdragen som på räls så han ringde nyss och anmälde sin ankomst.

Det känns ju lite tonårsaktigt att fira månadsjubiléer, men jag tycker det är storartat att han stått ut med mig så här länge så visst har vi anledning att fira! Exakt hur har jag inte klart för mig men jag antar att han har tänkt ut nåt rafflande? 🙂

av

8.1 – Skönt – till slut

Jag har haft premiärer, eldat i alla rum, avslutat ett experiment och är klar med ett bokslut.

SilverpilenPremiärer
Igår var det provianteringsdag. Silverpilen har stått parkerad sen den 30.12 så det var premiär för årets första åktur. Termometern visade ‑25,3°(!) vilket också påkallade premiär för motor- och kupévärmare i god tid före avfärd.

Bilen startade med en inledande ”suck”, men gick snällt i gång tack och lov. Efter några kilometer hade växeloljan också tinat upp och när jag kom hem tillbaka var det bara frost­blom­morna längs kanterna på insidan av framrutan som skvallrade om kylan.

Eldat i alla rum
När jag var hemma igen hade temperaturen visserligen gått upp till -21,9°, men en brasa i alla tre rum kändes nödvändigt eftersom luftvärmepumpen börjar krokna vid den temperaturen.

För att inte få för varmt, tände jag upp i sovrummet vid solnedgången och kunde gotta mig åt skön värme vid läggdags. Jag eldade förstås också i kökspisen och kakelugnen i vardagsrummet som vanligt så här års.

Köksspisen

Trots den stränga kylan har vi alltså haft det skönt på Udden (med ett undantag, se nedan). Åt­min­stone statistiskt sett: +12 på golvet och +26 i taket.

Fast våra mi­nus­gra­der verkar ju löjliga jämfört med köldrekordet i norr: -41,8°! Stackars människor. Och djur.

Skönt att köldknäppen inte blev så lång­varig. Idag bara mellan -10 och -12 och tidvis lätt snöfall.

Avslutat ett experiment
När den kalla perioden började bestämde jag mig för att se hur länge jag kan klara mig utan att öka på elvärmen, bara nöja mig med tilläggsvärme i vedform. I vardagsrummet är normalt inga element i gång eftersom luftvärmepumpen håller till där. Dessutom ett (av två) i köket, ett i badrummet, respektive ett i sovrummet.

Igår kväll konstaterade jag att ca -25° är gränsen. På kvällen kröp kvicksilvret ner till -24,8° igen och luftvärmepumpen dog följaktligen. Tevefåtöljen (som står vid en yttervägg) kändes som ett isskåp trots dubbel yllepläd på sitsen och ovanpå den ett överdrag i ull. Att jag var utrustad med varm sjal över kläderna och ullfrottésockor i mina varmaste tofflor hjälpte inte.

Jag slog alltså på elementet bakom fåtöljen, kakelugnsvärmen räckte inte till. Fast det har den ju varit tvungen att göra förr i världen förstås. Vi är nog ganska bortklemade med värme nuförtiden.

BokslutKlar med ett bokslut
Igår kväll tog jag i tu med väglagets bokslut. På senaste styrelsemötet lovade jag att det skulle vara klart till den 14.1.

Våra få intäkter stämde bra med min enkla bokföring, men kostnaderna diffade med 2,59 €. Alla veri­fi­ka­tioner stämde med bankens kontoutdrag, liksom den utgående balansen så var låg felet?

Ett tag var jag på väg att ge upp till nästa dag, men det kändes inte bra. Jag måste ju för sjuttom kunna hitta felet. Det gjorde jag också. Självfallet berodde det på ”den mänskliga faktorn”. Posterna i Övriga kostnader var felsummerade.

Skönt att få till det utan att behöva ropa på hjälp. Jag hade redan garderat mig och förvarnat ord­fö­randen, men det bär emot att erkänna att jag har misslyckats innan jag ens har gjort ett allvarligt försök.

Det har jag lärt mig av fostermor. Först försöker man själv och om det inte lyckas begär man hjälp. 🙂