Glad Påsk!
27.3 – Fem före påsk
Jag har inte städat, men väl provianterat och påskpyntat. Mia väntar på våren.
Ostädat
Jag har redan förvarnat mamma om att jag inte har storstädat. Inte småstädat heller förresten. Tur att hon inte är allergiker. Det kan eventuellt blir en snabbtur med dammsugaren i morgon innan jag hämtar henne vid bussen.
Proviantering
För att slippa rusningen beslöt jag handla inför påskhelgen idag på eftermiddagen. Det var ett klokt beslut. Ingen trängsel och inga kassaköer.
Jag tror nästan jag köpte blommor för lika mycket som jag köpte mat. Jag kunde inte låta bli att stoppa ner både vanliga och mininarcisser plus en bukett tulpaner i varukorgen.
Påskpyntat
Jag tror bestämt det är första året jag har tagit fram påskdukar. Vid den senaste inventeringen upptäckte jag att jag är ägare till två stycken. Idag strök jag dom och la på var sitt bord.
Båda är handbroderade och har en hel del år på nacken. Den till höger i bild sydde jag i småskolan vilket betyder att den är drygt 50 år gammal. Den andra har min fostermor sytt, när vet jag inte.
Påskriset har försetts med två ägg i papier maché som jag fick av fru grannen för nåt år sen men några påskfjädrar blir det inte. Den frestelsen skulle Mia knappast kunna motstå.
Ljusstakarna har förstås fått gula ljus och påskservetterna har kommit fram, men i övrigt ser köket ut som vanligt, bortsett från att dom röda sittdynorna är utbytta mot en blaskig beige variant. I morgon ska jag byta den fina, röda mattan till en grön i stället. Sen är det färdigpyntat.
I väntan på våren
Till skillnad från Snuttan (min förra katt) är Mia löjligt fjantig när det gäller snö. Inte förrän jag hade skottat en stig passade det damen att gå på den i vintras. Utom när hon hade fått tag i ett jaktbyte, då brydde hon sig inte om att hon sjönk ner till magen i snön. Men det är väl med djur som med oss människor, man gillar snö mer eller mindre.
Det är redan mycket roligare att vistas ute. Solen värmer och det finns en del snöfria fläckar att undersöka eller sitta på. Att småfåglarna och ekorrarna syns och hörs förhöjer förstås också nöjet. Snart nog kan hon ta sig fram på alla sina jaktmarker igen.
26.3 – Vackert och praktiskt
Jag har hittat gröna fläckar, fått den utlovade presenten och är förtjust över en nyhet.
Gröna fläckar
Igår hade jag sjön för mig själv. Åtminstone det området jag rörde mig inom. Jag började med att ta mig till ett ställe längst in i viken innanför vassen där jag visste att det finns videkissar. Påskriset behövde utökas med några såna kvistar också tyckte jag.
Strax innan jag var framme kom jag på att jag hade glömt sekatören. Typiskt. Jag var för lat för att skida tillbaka och hämta den så jag rev och slet jag av kvistarna i stället. Stackars buskar. 😦
När jag hade trixat mig tillbaka ut ur buskage och vassrugge skidade jag till hemstranden med min lilla bukett och parkerade den i snön under tiden jag tog en tur åt andra hållet. Sen tidigare år vet jag att mossan brukar ha tinat fram så här års på Flottholmsudden så jag styrde kosan dit.
Jodå, det lyste grönt lång väg i år också. Det finns ju massor av gröna nyanser i naturen men vissa mossarter är i en helt egen klass. Eller så är jag kanske speciellt mottaglig bara för att jag gillar grönt? Hur som helst är det omöjligt (för mig) att beskriva nyanserna, de måste ses med egna ögon.
Det blev ett dussintal mossbilder innan jag var klar. Om nån hade sett mig och inte noterat kameran skulle dom ha trott att jag var helprillig. Ibland stod jag dubbelböjd eller satt på huk, ibland knäböjde jag, allt för att kunna se mossan ur olika vinklar och belysning.
Kontrasten mellan mossa och omgivande snö blev för stor för automatläget på kameran, men det struntade jag i. Huvudsaken att den gröna mossan såg ut som mina ögon uppfattade den.
Utlovad present
Idag låg det en liten, brun påse i postlådan. Det stod ingen avsändare på påsen men jag antog genast att det var presenten som damen på Rouskis hade lovat skicka. Jag konstaterade samtidigt att jag hade spekulerat fel i fråga om innehållet. I den lilla påsen fick ingen bomullskasse plats.
Jag blev glatt överraskad när jag öppnade påsen. I den låg en mycket praktiskt pryl – en minnespinne (USB-minne) på 8 GB. Givetvis med Rouskis’ logo och webbadress på. Den var dessutom utrustad med ett logo-försett clip så man kan bära den på sig. Det kan ju vara praktiskt om man har ställt in datorn så att den bara går att låsa upp med USB-nyckel.
Jag mejlade genast och tackade för den praktiska presenten. Undrar vad jag nu ska hitta på för att göra mig förtjänt av flera presenter? 😉
Utmärkt nyhet
Äntligen, jag säger bara äntligen, har nån kommit på det som jag har funderat på i flera år! Under hösten kommer våra bankautomater att bytas ut mot såna där man både kan sätta in och ta ut kontanter. Visst är det fiffigt?
Enda problemet för min del är varifrån jag ska få tag i kontanter att sätta in? Men jag kan förstås först ta ut och sen sätta in dom tillbaka. 😀
Vårtecken
24.3 – Muskelträning och språkövning
Jag har gjort en ny kanal, klätt av mig och samtalat på främmande språk.
Ny kanal
Det första jag såg när jag gick ut idag var att smältvattnet fortfarande lyckas ta sig ner till trappan. Grrr. Nya tag med isbillen och ny kanal.
Jag vet inte exakt vad isbillen väger, men vikten motsvarar gott och väl ett par hantlar. I stället för att stå på gym och lyfta vikter kan jag alltså träna armmusklerna och göra nytta samtidigt. Enda kostnaden är slitaget på isbillen. 😀
Avklädning
Det fantastiska vädret håller i sig än. På eftermiddagen hade temperaturen tagit sig över nollstrecket, det var så gott som vindstilla och solen värmde skönt.
Arbetet med den nya kanalen gjorde mig ändå varmare. Det kändes alldeles lagom att skippa jackan och hämta ved i tröja och jeans.
Jag ser verkligen fram mot att slippa det eviga på- och avklädandet! Än så länge krävs det oftast öronlappar, halsduk, jacka och stövlar bara för att gå ut och hämta (dricks)vatten.
Främmande språk
Idag hade vi kommit överens om att vår invandrare i byn skulle komma till Udden för en pratstund på eftermiddagen. När han kom stod jag på samma ställe som förra gången, fast idag hade inte vedlidersdörren hoppat av gångjärnet tack och lov.
Anledningen var att jag stod och pratade med Oxen/Tvillingen som var ut och ”fingå”. Då passerar man alltid Udden nämligen. Och har man tur kan man få byta några ord med Uddmor. 😉
Av besökarens kroppshållning framgick alldeles tydligt att han hade ännu mer ont i ryggen än förra gången. Orsaken fick vi veta, var att han hade halkat och ramlat baklänges stackars människa.
Över kaffe och tilltugg ventilerade vi smått och gott som hänt sen sist. Trots att jag ofta läser engelska böcker får jag leta efter en del ord och uttryck ibland men det är ändå roligt att få praktisera språket med en ”inföding”.
Som bekant är det en del skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. Jag minns fortfarande att magister Fellman sa till oss på gymnasiet att det var helt OK med amerikansk engelska, huvudsaken var att vi inte blandade brittisk och amerikansk. Jag beslöt då att välja brittisk engelska och har troget följt hennes råd sen dess.
Ett av dom intyg jag är alldeles speciellt stolt över, är ett från 1975 där det står: ”… and at times would allow her to pass for a native-born speaker.” Frågan är om Mr G Elliott, M.A., skulle ha samma uppfattning om han hörde mitt ringrostiga uttal nuförtiden?
23.3 – Bland snö och is
Det finns en isdrake på Udden och påskriset har slagit ut. Jag har skidat i månsken och begagnat isbillen.
Isdrake
Igår fick jag syn på en liten isdrake nedanför verandan. Dom är rätt sällsynta så jag blev glatt överraskad. 😉 Tyvärr hade solen redan lämnat den i skugga så bilderna blev inte så tydliga, men idag fick jag en ny chans.
Påskris
I fjol var jag sen med påskriset. Påsken var redan förbi när löven sprack ut så i år bestämde jag mig för att vara ute i bättre tid.
För ganska exakt en vecka sen plockade jag in björkkvistarna och i år blir dom alldeles perfekt till påsk ser jag. Den milda, gröna färgen på nyutslagna löv finns det inte mycket som slår eller hur?
Skidtur i månsken
Igår hade jag den sagolika turen att bli bjuden på middag igen. Grannfrun på udden mittemot ringde tidigare i veckan och frågade om jag hade nåt speciellt för mig på fredag? Det hade jag så klart inte. ”Då kan du väl ta en skidtur och komma över och äta middag” sa hon, ”jag återkommer om klockslag”.
Halv sex var jag välkommen, så jag aviserade ankomsten till ca 17.28. 17.25 spände jag av mig skidorna i stranden, knallade upp till huset och ringde på. Bra tajmat eller hur?
Det är garanterat första gången jag har åkt skidor i örhängen och läppstift. Att kombinera gå bort-klädsel och skidkläder var en utmaning ska jag säga, men jag fick till det efter lite provande och funderande.
Huvudgästen som var anledning till middagen eftersom han fyllde år, anslöt vid sju-snåret och sen högg vi in på alla go’saker. Lakrom med tillbehör som förrätt, baconspäckad köttfärs med kantarellsås, kokta morötter, grönsallad och potatis som varmrätt. Desserten bestod av havtornskräm med vispad grädde.
Jag åt som om jag aldrig sett mat. Sagolikt gott allting. Och här fanns minsann inga smakförstärkare, färgämnen eller andra tillsatser!
Jag avstod från kaffe och tårta, både av hänsyn till min överfulla mage och Mia. Hon hade redan varit instängd i fem timmar så jag tackade för mig och drog på mig skidkläderna igen. Månen lyste från stjärnklar himmel då jag kom ut så jag hade inget behov av ficklampan för att hitta mitt tidigare skidspår.
Jag hörde vargarna yla och korparna kraxa, svarta skuggor ilade förbi och tomtar och troll höll mig sällskap. Nä, jag skojar förstås. Men att vistas på sjön nattetid är en speciell känsla, oavsett årstid.
Mia gäspade och sträckte på sig när jag kom in. Hon hade givetvis inte saknat mig ett dugg men var ändå glad över att se mig. Tills jag hade ställt fram mat åt henne vill säga, sen behövde hon inte fjäska längre.
Isrännor
Att ta sig in till Udden börjar vara förenat med livsfara. Smältvattnet ”blöder igenom” snön och lägger sig ovanpå befintlig is. Att sanda hjälper föga, den täcks av smältvattnet som fryser till nattetid och gömmer den.
Rådet jag fick av en bloggläsare har jag också använt. Ett lager snö på dom blöta ställena som fryser fast nattetid skapar bättre fäste.
För att om möjligt minska flödet ner mot trappan tog jag till isbillen idag och hackade ett par rännor i isen för att avleda vattnet. Få se om det gör nån skillnad?
21.3 – Ros utan ris
Jag har slutfört ett uppdrag, fått en ny tulpanbukett, slipper tvätta mig i tandglaset och har en gåva att vänta.
Slutfört uppdrag
Gårdagens kundbesök innebar att uppdraget är slutfört för min del. Kunden har nu tillräcklig kunskap att klara fortsättningen själv. Om det behövs fortsatt handräckning står jag till tjänst på distans kostnadsfritt i tre månader. Ett kort, men roligt uppdrag.
Ny tulpanbukett
I början på januari åtog jag mig ju att drilla en ung dam i svenska (se inlägg 10.1.2013). Uppgiften hon fick då vi träffades har hon inte haft möjlighet att ägna sig åt förrän nu. Som småbarnsmamma och egen företagare är det naturligtvis mycket som konkurrerar om hennes tid.
Förra veckan kom vi överens om att hon skulle komma till Udden idag och lämna det muntliga referatet hon hade fått som uppgift. Strax före ett dök hon upp och överräckte en ”påskfärgad” tulpanbukett och ett paket kaffe som bevis på sin uppskattning.
Vi beslöt dricka kaffe samtidigt som vi jobbade. För att underlätta både för henne och mig, tog jag datorn till hjälp. Jag spelade in hennes referat, sen lyssnade vi på inspelningen och stoppade uppspelningen vid behov. En alldeles utmärkt lösning jämfört med att avbryta henne stup i kvarten eller göra anteckningar. Bra med teknik. 🙂
Återgång till normala rutiner
En kort stund efter att min ”elev” hade kommit, knackade det på dörren igen. In kom en man som inte behövde tala om sitt ärende, jag förstod direkt att han skulle tömma avloppstanken i och med att jag hade fått mejl från damen på Rouskis om att han skulle komma på eftermiddagen.
Han ville att jag skulle flytta på Silverpilen så han kunde backa ner tankbilen en bit. Jag lämnade genast kaffebestyren och gjorde honom till viljes. I hastigheten glömde jag be eleven om ursäkt för avbrottet men hon fick en förklaring när jag kom in tillbaka.
Den tömningen var i grevens tid. Möjligen hade mitt undertäckta hot i gårdagens mejl till Rouskis ett visst inflytande? Hade han inte kommit senast i morgon hade jag fått finna mig i att gå på (det iskalla) utedasset och tvätta mig tandglaset om jag tillåter mig raljera.
Det ska bli intressant att se fakturan och uppgift om volymen, förutsatt att den är specificerad. Förra tömningen förhindrades ju delvis av nedisning i slangen så det förklarar varför jag har kortare tömningsintervall än vanligt.
Fast jag kan undra hur mycket gegga det ligger på botten av tanken? Jag roade mig med att överföra ”avloppsdagboken” (som kommunen kräver att man för) till digitalt format och konstaterade att första och andra tömningen behövdes först efter sju månader! Sen jag började snåla på allvar klarar jag max fem? Det kanske är dags att spola tanken efter dryga fyra år?
Gåva att vänta
Efter all min omfattande (och säkert tröttsamma) korrespondens med Rouskis-damen har hon helt bytt taktik. Eller så har hon fått vårkänslor?
Så här skriver hon i dagens svarsmejl:
”Hej! Jag försöker svara på några av dina frågor. Kunden kan inte själv via nätet ändra på sina uppgifter så att de syns där direkt. Alla ändringsuppgifter kommer till oss som ändringsförslag, som vi sedan bör godkänna och fylla in i systemet. Uppgifterna uppdateras på nätet under ungefär två dagar.
Vi hade strömavbrott förra vecka, tjänsterna fungerade inte på flera dagar, därför såg ni inte er beställning. Bra att du lade märke till detta.
Nätbeställningen är en ny tjänst och den har lite problem. Vi försöker fixa problemen efter hand som de dyker upp. De finska och svenska sidorna borde vara identiska, men för tillfället finns det mycket korrigeringar som inte gjorts. Slaminsamlingen är också ny för oss, så organiseringen av beställningar och regelbundna tömningar är ännu lite på hälft.
Du lade märke till många beaktansvärda punkter, så vi kan med hjälp av dessa förbättra tjänsten. Hoppas det i fortsättningen fungerar bättre.
Er slamtömning är bekräftad till torsdagen 21.3.2013. I fortsättningen bestäms slaminsamlingarna per vecka, dagar kan inte lovas. En tömning bör beställas i god tid, ungefär två veckor i förväg.
Jag sänder med posten en liten gåva till dig för allt besvär. (min fetstil)
En trevlig fortsättning på dagen.”
Blandningen mellan du- och ni-form är nästan rörande. Hon har antagligen svårt att avgöra om jag är en odräglig, gammal gnällkärring eller en respektingivande, medelålders dam med pondus. Båda stämmer ju tidvis. 😀
Det ska bli oerhört intressant att se vad gåvan består av…? En burk renat avloppsvatten kanske? Eller en värdekupong till sopstationen? Men högst troligt en miljövänlig kasse i ekologisk bomull med Rouskis-logga om min intuition är att lita på.
Konsten att njuta
Katter kan verkligen konsten att njuta. 🙂
19.3 – Fullbordat och inte
Jag har fullgjort min plikt och väntar nervöst.
Fullgjord plikt
För en stund sen lämnade jag in företagsdeklarationen via suomi.fi. Har man ingen Katso-kod omdirigeras man dit när man ska deklarera elektroniskt. Det hade jag glömt men såg att jag gjorde likadant 2012. Bland mina e-tjänster hos suomi.fi ligger nu två års deklarationer, men bara i 24 månader blir man upplyst om.
Jag kan alltså med gott samvete ägna mig åt annat som är roligare. I morgon ut på kundbesök, på torsdag får jag kundbesök och sen är det dags att förbereda påskfirande och mammas ankomst.
Nervös väntan
Enligt Rouskis’ beställningsinfo på slamtömningssidan var tömningen av avloppstanken planerad till idag, den 19.3. På eftermiddagen beslöt jag göra en ny koll eftersom ingen slamtömmare synts till, men just precis den sidan låg nere.
I ett mejl med frågor till damen på Rouskis påtalade jag felet. Hon svarade föredömligt snabbt den här gången också: ”Det är ett fel i servern, vi tar kontakt till de som upprätthåller den.” Det var kl 14.45, men sidan går fortfarande inte att nå.
För att kolla om jag eventuellt kunde öka nivån i tanken med en tvätt tog jag mig en titt tidigare idag. Det kunde jag absolut inte, inom kort når vätskenivån rörmynningen. Jag får vara glad om jag klarar övriga ”utsläpp” utan att det blir översvämning. Det är många dar innan V12 är slut.
18.3 – Mindre muntert
Jag har deklarerat, fått brev från FPA och studerat pensionsbesked.
Deklarationsdags
Den 2.4 ska både företags- och privatdeklarationen vara inlämnad för min del. Jag började med att titta på företagsdeklarationen men blev så trött i själen att jag övergick till den privata. Där var det bara ett par uppgifter som behövde ändras.
När jag var klar loggade jag in på skatt.fi och ändrade samma uppgifter där. Lätt som en plätt. Nätversionen är riktigt bra tycker jag bortsett från att jag saknar avsnittsnumreringen från pappersversionen, vilket jag också har lämnat som feedback.
Då är det bara resten kvar. Med lite tur fixar jag företagsdeklarationen i morgon. Den brukar ta mest en dag i anspråk.
Brev från FPA
Förra veckan meddelade FPA att dom har fått min ansökan om allmän pension och lämnat den vidare till sina kolleger i Sverige. Handläggningstiden där ligger på 4-8 månader så jag var inte alls onödigt tidigt ute (15.2).
I brevet påpekas också att eventuella tjänstepensioner ska ansökas direkt hos utbetalaren, vilket jag ju redan visste. Det gäller alltså att ha koll på vilka alla dom är. I värsta fall har man lika många utbetalare som arbetsgivare.
Pensionsbesked
Förra månaden fick jag mitt ”orange kuvert” med uppgifter om den allmänna pensionen. Den har ökat i värde med drygt 1.000 €/månad under 2012. Helt OK med tanke på att ingen längre betalar in på den.
I slutsumman redovisas inte pension från stat eller kommun står det. Så bra, då blir det lite mer. Östersunds kommun var min arbetsgivare 1997-2005, faktiskt längsta tiden jag har varit anställd hos samma arbetsgivare.
Värdeökningen på premiepensionen (3 % av pensionskapitalet som man placerar själv) var bara ett par tusen kronor. En genomsnittlig pensionssparare har lyckats med en ökning på 12 % står det som jämförelse. Jag låg på 1 %. Suck. Men jag får skylla mig själv, jag gjorde inga fondbyten i fjol.
Värdeökningen på tjänstepensionerna har inte heller uppmuntrat till några glädjeskutt precis. Men det är ju tyvärr inget jag kan påverka så det är bara att tacka och ta emot. Förhoppningsvis brister jag inte i gråt när jag får besked om min slutliga heltidspension.
Uddmors betraktelser 