Det finns oändligt mycket vackert i naturen, men mossor är mest fascinerande tycker jag.
24.4 – Omvårdnad
Silverpilen har fått vård och rotsaksborsten nytt användningsområde. Mia har assisterat.
Bilvård
Efter lunch idag var det dags att lämna över Silverpilen till servicekillarna på macken i Dalsbruk. Dels för att byta däck och dels för att åtgärda några punkter som jag meddelade när jag bokade tid.
En viktig punkt var byte av motorn till den bakre vindrutetorkaren. Tyvärr fanns det ingen begagnad att få tag på, så jag fick lov att investera i en sprillans ny. Det sved i plånboken, men efter att ha kört utan bakrutetorkare på slaskiga vägar i nån månad tyckte jag att vad som helst var bättre än ingen alls.
Gnisslet som hörs från vänster framdäck när jag svänger vänster beror på att bromsbelägget ligger på en aning. På jobblistan hade killarna noterat behov av konditionering, men jag föreslog i stället panikbromsning tills belägget slits ner. Det var menat som skoj, men tydligen kunde det eventuellt lösa problemet menade mackägaren. Där ser man.
Orsaken till att yttertermometern och ena bakdörrslåset inte fungerar var precis den jag hade kommit fram till, ett elfel. På grund av däckbytesbrådska skulle vi vänta ett tag med att fixa det. Helt OK för min del, att låsa upp bakdörren manuellt är jag van vid sen ett par år och termometern är viktigast att ha när det är risk för halka.
Nytt användningsområde
En rotsaksborste kan man göra mycket med. Hittills har den ju fått tjänstgöra när jag fått in skräp i vinter-crocsen men idag fick den en ny uppgift.
Trots att jag har varit bilinnehavare eller -ägare sen jag fick körkortet 1973, har jag aldrig nånsin rengjort fälgarna tidigare. Men nån gång ska ju vara den första, så idag när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle göra det innan jag ställde in vinterdäcken.
Det är där rotsaksborsten kommer in. Däcken var torra och därmed var smutsen också det. Alltså var det enklast att borsta bort den (i brist på högtrycksluft). Det tog en stund. 12 års avlagringar blir man inte av med i en handvändning.
Innan jag flyttade hem tillbaka hade Silverpilen ytterst sällan blivit utsatt för vägsalt. I Jämtland rådde nämligen saltförbud så den rost som nu syntes på fälgarna har alltså uppstått sen 2007. Ruggigt.
Jag försökte ringa händige släktingen för att höra om man kan använda samma slags rostlösningsmedel som till igenrostade mekaniska delar, men fick inget svar så jag tog det som ett ja. Generös som jag är, tog jag till i överkant som vanligt men det gör väl inget hoppas jag. Det mesta torkade jag av, men arbetshandskarna är numera garanterat rostskyddade dom också.
Villig assistent
Mia kom knallande ner för skogsstigen medan jag höll på med min fälgrengöring. Av mjölkskålen på bordet i verandan såg jag att hon hade försett sig medan jag var borta. Men nu var hon hungrig. Efter att hon fått mat, följde hon med mig ut igen.
Självklart ville hon hjälpa till. Tur att hon satte sig i ett oputsat däck, annars hade hon också varit rostskyddad nu. 😀
23.4 – Flit och fynd
Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.
Onödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Utrustad med stora grensaxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.
Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köksfönstret! Här krävdes såg.
Eftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt meningslöst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂
Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.
I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.
Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.
Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås avloppsröret till bastun. Tur att det var kort.
Resten av arbetsdagen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.
Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.
På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?
Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.
Det som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.
På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.
Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyckligtvis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.
Jag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.
Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det giftigaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.
Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt oväsentliga saker.
Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀
Vårbevis
21.4 – Vårlikt
Det är bedrövligt sparkföre, Uddens sommargäster är på plats, jag har gjort ett fynd, sett en humla och krattat gullvivsslänten.
Bedrövligt sparkföre
Sparkföret på isen har blivit bedrövligt. Snölagret försvann för ett bra tag sen och nu är det öppet i stränderna, så det är svårt att ta sig ut. Skämt å sido, det är nog ingen som ens vill försöka.
I natt var det visserligen -2,5 när jag gick och la mig, men dom senaste dagarnas generösa plusgrader har fått den att mörkna fläckvis. Men än så länge kan svanarna inte ”beta” i viken.
Sommargästerna på plats
Den senaste veckan har dom visat sig en efter en, mina sommargäster. Silverfisk, gråsuggor och en del flygfän.
Badrumsspindeln har också vaknat. Vid minst två tillfällen har jag räddat den upp från duschkaret. Kanten är för all del inte så hög, men för hal för att få fotfäste.
Fynd
Idag gjorde jag ett nytt fynd bland resterna efter bastun. En spislucka i gediget gjutjärn som tillhörde bastu-ugnen om jag minns rätt. Riktigt fin är den om man bortser från rosten. 🙂
Jag kanske ska höra om vår invandrare är intresserad av den? Han gillar ju gamla prylar och var åtminstone tidigare på jakt efter gamla modeller av spis- och ugnsluckor. Om man putsar upp den är den ju fullt användbar.
Årets första humla
Redan innan jag fick syn på humlan tyckte jag mig höra surret av en som flög förbi, men trodde jag hörde fel. Det var nog rätt trots allt, senare upptäckte jag en, eller möjligen den samma, som ”vittjade” krokusblommorna.
Nykrattat
Man kunde tycka att jag skulle börja vårstädningen på ovansidan av tomten men så förutsägbar är jag inte. I år utgår jag från växtligheten och började därför med att kratta gullvivsslänten vid det gamla äppelträdet av den enkla anledningen att gullvivorna dyker upp bland dom första växterna.
Vårlöken fick också lite lättare att andas. Den växer i närheten och grönskar redan den också. Härnäst står liljorna i tur. Dom har också skjutit upp sina gulgröna skott så det gäller att ta det försiktig med verktygen.
20.4 – Orsak och verkan
Tack vare eller på grund av en mullvad är sovrummet grundligt städat och fönstren putsade.
Storstädning
Idag bestämde jag mig för att ta bort snöskydden och börja städa på tomten. Men Mia fick mig att ändra på planerna.
Medan jag pratade med mamma i telefon vid lunchtid, ville Mia komma in så jag öppnade köksdörren. För sent insåg jag att hon hade ett levande byte i munnen. Och givetvis släppte hon ner det på golvet för att fortsätta jaga inomhus.
Den här gången hade hon fått tag i en mullvad. Snabba ryck pep den i väg mot sovrummet till och Mia efter.
När jag hade avslutat samtalet med mamma gick jag in för att kolla läget. Det visade sig att mullvaden hade gömt sig under en av plastbackarna jag har under sängen. Eftersom dom står på hjul räckte mellanrummet till för att krypa in under en.
Jag drog ut alla plastbackarna för att Mia skulle få chansen att ta den lilla rackaren men hon var självfallet mer intresserad av att jaga den. Det slutade med att den kröp in under en buckla på korkmattan. Eftersom jag inte har några golvlister, har mattan bucklat till sig när jag har flyttat på sängen. Just så. 😦
Därmed tyckte Mia tydligen att matte kunde överta jakten. Hon gick till matskålen och sen ville hon gå ut. Jag frågade om hon hade glömt ”råttan” men hon bevärdigade mig inget svar.
Jag bestämde mig för att bucklan på mattan nu skulle rätas ut en gång för alla. Jag har funderat på det länge, men det är lättare sagt än gjort eftersom min säng är så tung. Två resårmadrasser plus sängram väger sina modiga kilo.
Enda sättet att lösa det var att lyfta ur den ena resårmadrassen så jag kunde skjuta den andra åt sidan. Innan jag hade fått till det önskade jag innerligt att jag hade haft en stark tvåbent sambo… Tyvärr är min fyrbenta inte mycket att räkna med i såna här sammanhang.
Efter att ha dammsugit golvet, klistrade jag möbeltassar under sängbenen. Sen rätade jag ut bucklan på korkmattan.
Jag hörde ett förtvivlat pip och såg mullvaden pipa i väg till motsatta sidan av rummet. Sen dess har jag inte sett den. Inte Mia heller. Men om den är kvar inne lär hon väl få nys på den.
Det ena ledde som vanligt till det andra. Städningen fortsatte med fönstertvätt innan jag la tillbaka madrassen. I stället för att stå och balansera på sängen kunde jag nu stå inne i sängramen när jag putsade fönstret ner mot sjön. Jag lyfte ner gardinstången och satte i gång.
Efter fönstertvätten dammsög jag resårmadrasserna och sängramen, dammtorkade möblerna och dammade av alla sängkläder utomhus innan jag baxade tillbaka madrasserna. Efter det var det dags för tvätt av det andra fönstret innan jag ställde tillbaka nattduksbordet.
Slutligen dammsög jag resten av golvet, badrummet och verandan för att avsluta med köket. Fem timmars arbete. Puh! Tänk vad en liten mullvad kan ställa till med. 😀
18.4 – Dött och livat
Jag har besiktat ett offer och haft en ”dejt”. På Udden fladdrar tapeterna (nästan).
Offerbesiktning
Idag kom (favorit)postbudet och knackade på. Hon hade med sig posten men inget jag skulle kvittera, vilket var min första tanke. Hon hade ett helt annat ärende.
Strax nedanför ”min” backe låg ett dött djur talade hon om och undrade om jag hade sett det? Hon visste inte vilket slags djur det var fråga om. Jag gissade på en hare, men det var det inte sa hon. ”Kom får du se” tilla hon.
Jag grabbade kameran, steg i stövlarna och följde med henne ut (i morgonrocken förstås). Vid det laget var jag ganska säker på att jag visste vilket djurslag det var frågan om.
När jag såg kroppen fick jag bekräftelse. En mårdhund hade mött sitt öde. Från ena bakbenet stack en benpipa ut och den halvöppna munnen var färgad av torkat blod.
Käftavtrycket i pälsen över ryggen avslöjade förövaren. Här hade lon (högst antagligen) varit framme. Kroppen var inte stel, så attacken hade troligen skett i morse. Lustigt att jag inte hörde några ljud? Men mårdhunden kanske blev överraskad och hann aldrig skrika till.
Då var det en mårdhund mindre. Men snart föds årets kull på minst ett dussintal nya valpar så det är ingen risk att dom tar slut. Lon får gärna fortsätta städa för min del. Huvudsaken att den låter bli Mia!
På ”dejt”
Eftersom jag hade en del ärenden att uträtta i Kimito idag, beslöt en tidig sommarfågel (min f d klasskompis från huvudstaden) och jag att träffas över en kopp kaffe på kaféet i Villa Lande där biblioteket nyligen har flyttat in.
Kaféet har fått en bättre placering tycker jag, resten såg jag inte så mycket av. En timme rann snabbt i väg medan vi ventilerade allt från tidningsprenumerationer och turism till rengöring av hängrännor och generationsskiften.
Fladdrande tapeter
Efter lunch började det regna och blåsten har tilltagit under dan. På hemvägen från Kimito kände jag vindilen i ratten och på Udden nådde dom stormstyrka kändes det som.
Stormbyarna får det att knäppa i huset och i vardagsrummet fladdrar tapeterna nästan. Tur att det är flera plusgrader trots regnet. Den sista snön går en säker död till mötes.
17.4 – Säkra vårtecken och ny titel
Snödropparna tar sig, tjälen har släppt under golvet, ytterdörren går snart att stänga och memman är slut. Jag har fått ny titel och är osäker på temperaturen. Mia har bråda dagar.
PÅ TRE DAR HAR ISEN TINAT RUNT SNÖDROPPARNA
Slut på tjälen
I både kök och vardagsrum bågnar korkmattan på ett ställe. Det måste väl betyda att tjälen har släppt under golvet? En fullt logisk slutsats med tanke på hur buckliga vägytorna är för närvarande. 😀
Normal stängning
Under senare delen av vintern är jag tvungen att stänga ytterdörren med våld. Dörren tar i tröskeln. För ett par år sen försökte jag åtgärda problemet men det resulterade bara i rökutveckling. Jag använde förstås fel verktyg för fel ändamål.
Sen dess har jag gett upp. Just nu kräver den mindre våld och fram i maj går det att stänga den helt normalt igen så jag bryr mig inte. Troligen rör sig marken under cementtrappan efter hand som temperaturen ändrar så det är inte så mycket att göra åt om jag inte gör om hela konstruktionen och det har jag ingen som helst tanke på.
Slut på memman
Till påsk köpte jag förstås en riva memma, men åt andra desserter eftersom mamma inte gillar memma. Det är visserligen gott med memma, men inget jag vill ha varje dag så den har blivit långlivad. Men nu är det bara en portion kvar, sen är den äntligen slut.
Ny titel
Igår blev jag erbjuden nybakta kex med chokladchips. Trots att kaffebrödskvoten var fylld efter måndagen, hade jag inte hjärta att tacka nej så jag hälsade bagaren välkommen. För att fördriva tiden när det är dåligt väder brukar han baka och kocka talade han om.
Innan han gick sa han adjö på sitt modersmål och försåg mig med en ny titel: ”Lady By The Lake”. Det låter väl fint? Första gången nån har kallat mig lady. Man kanske förtjänar den titeln när man levt tillräckligt många år?
Varierande temperatur
Strax före 12-slaget idag kollade jag yttertemperaturen på alla termometrar. Det ska jag inte göra fler gånger. Jag blev fullständigt förvirrad.
Kök: +4, sovrum: +5,2, ute på trappan: +8,5. Observera att ingen termometer låg i solen. MI rapporterade ca +4 och enligt vackertvader.se hade vi +3. Det enda jag är helt säker på är att det inte var badväder för isen ligger kvar. 
Sorkdecimering
Mia har bråda tider, sorkarna går åt på löpande band. Nästan så jag börjar tycka synd om dom små ulltottarna. Dom gör ju faktiskt ingen annan skada än att gräva gångar i jorden och äta växtrötter. Och blomlökar förstås. Men det går visst att förhindra om man planterar ”riktig” lök vid sidan om har jag läst.
Snart så…
Det tjocka islagret framför trappan försvinner fortare än jag kunde föreställa mig. Idag åkte alla snöverktyg utom snöskyffeln in i boden. Och snart tinar kabeln till motorvärmaren fram. 🙂
15.4 – Nytta och nöje
Udden har fått regn, uddmor har översatt och smörjt kråset.
Vårregn
Idag nådde ett rejält vårregn Udden. Det förra var bara en föraning. Idag krävdes paraply och vattentäta skodon. Snart är hela tomten snöfri.
Grannen på udden mittemot har inom familjen slagit vad om när isen har gått ”så långt ögat når” och ville att jag skulle våga mig på en gissning. Jag slog till med den 2.5 klockan 14.43. Fast jag glömde fråga om jag var med i vadslagningen? 😀
Översättning
Via FB frågade Dahpnias ordförande idag om jag hade fått en text som skulle översättas och läggas ut på Daphnias FB-sida? Jag svarade att jag inte sett till nån text och bad att få den på nytt.
Den kom nästan omgående, komplett med fyra bilder. Dalsbruks finska skola hade den 15.3 haft en lyckad pimpelfiskedag på isen. Fångsten blev klen, bara två abborrar, men fiskedagen hade fått en del av barnen att göra nya försök helgen efter. Det ska bö(r)jas i tid.
Kakfrossa
Det finns som bekant många sorters frossa. Räkfrossa, feberfrossa, fyllefrossa, etc. I förrgår frossade jag i färsk, nykokt grön sparris med hollandaisesås och palvad skinka, idag har jag frossat i bakverk.
Bland många andra deltog jag i eftermiddags i uppvaktningen av byns ”nybakade” 85-åring. Han såg lika oförskämt pigg och nyter ut som vanligt. Faktiskt lite extra nyter över att ha huset fullt av gäster. Det var ju det enda han önskade sig i födelsedagspresent.
Kakfaten dignade förstås av hembakta godsaker som hans händiga döttrar hade fixat, så jag hade inte alls svårt att tacka ja till tårtbitarna. Dom satt fint efter smörgåsinledningen och följdes slutligen av en liten smaskig kokoskaka innan jag avslutade frosseriet. Därmed är kvoten av tårtor och kakor fylld för ett bra tag framåt. 😀
