av

8.5 – Shorts- och blomväder

Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.

BlygFörsynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.

Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.

I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprep­ning till varje pris.

”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.

Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade ter­mo­­metern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhets­tips) och undrade om jag visste vad det var för växt.

GazaniaMer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!

I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.

Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.

Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blom­kassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.

Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.

VitsipporVitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.

Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 😀

Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.

Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.

Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen åter­stod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.

av

Skönhetstips

Tibast

Idag blev jag tipsad om en skönhet som växer i närheten. Tipsaren visste inte vad växten hette och jag kunde inte lista ut vad det var. I eftermiddags tog jag mig en titt men blev inte ett dugg klokare förrän jag anlitade Googles bildsök. Självklart är det ett exemplar av tibast (Daphne mezereum). Vacker och väldoftande, men o så farlig!

av

7.5 – Blommor och presenter

Jag ser en luden svans i spisen, har plockat blommor i onödan och glömde vårlöken.

Luden svans
Strax efter att jag var klar med frukosten i morse ringde Mia på sin dörrklocka. När jag öppnade kom hon in, men sneglade bakom sig så jag förstod att hon hade en ”present” till mig. Jag öppnade dörren lite mer och berömde henne genast då jag såg bytet. En maffig vattensork som omväxling.

Nu ligger den i ”krematoriet” och väntar på att bli ”påtänd”. Varje gång jag öppnar luckan ser jag den ludna svansen, det börjar nämligen bli dags att tutta på innan det blir för trångt.

Blommor i onödan
Vid 12-snåret skulle min ”elev” dyka upp och klockan var redan 11.17 när jag klädde på mig, så jag skyndade mig att torka av köksbordet, ställa fram datorn och anteckningsmaterial. Blombuketten såg lika vissen ut som jag har känt mig dom senaste dagarna (magsjuka) så den skulle bytas ut mot färska blommor bestämde jag.

KakburkJag höll på att sätta dom i vas när Mia signa­le­rade att nån var i antågande. Jag tog för givet att det var nån som var ute på promenad, men några sekunder senare dök en rödbrusig ung dam upp på cykel. Min ”elev” hade cyklat från Dalsbruk minsann, 10 km enkel väg.

I vanlig ordning började hon med att över­räcka en burk ätbart, småkakor den här gången, och bad att få gå ner till stranden för att ta sig en titt medan hon svalkade sig.

Hon föreslog att vi skulle sitta ute, så under tiden fixade jag kaffebrickan. Blommorna fick dock bli kvar inne.

Tröja, respektive jacka åkte av och på beroende på om solen gömde sig bakom moln eller inte men mestadels var det varmt och skönt. Premiär för kaffe i bersån således. 🙂

Dom tre timmarna gick snabbt. Den här gången var kapitelreferatet extra kort eftersom det handlade om nätverkande, så vi ägnade oss i stället åt att samtala om det som intresserar oss.

Tack vare Mia vet den unga damen nu skillnaden mellan groda och padda. Att vi har svanar i viken och inte svalor framgick också under ”lektionen”.

Jag inser mycket väl att svenska inte är det lättaste. Att veta skillnad på sed och säd kräver ju ett sammanhang. Och talar man otydligt kan det vara fråga om sked i stället.

VårlökDom dialektala orden och uttryckten gör inte saken lättare. Hennes son hade härom dagen rättat henne och talat om att det heter ”tri” och inte tre, för så sa dom i förskolan.

Vårlök
Jag glömde vårlöken igår! Den blommar ju mellan blåsippa och vitsippa, åtminstone här på Udden. Dom första blommorna har nu slagit ut upptäckte jag idag.

Men sen är det dags för vitsipporna. Hos grannen har dom redan börjat slå ut, men på min sida är dom än så länge i knopp.

av

6.5 – Yoghurt och gravstenar

Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöb­lerna.

YoghurtKompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.

Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.

Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.

Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklama­tion.

”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.

Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växt­pro­cessen. 🙂

GravstenNy kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående grav­ste­nen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.

Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.

Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?

För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har musei­verket större bestäm­manderätt.

Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.

Mia spanar 2

av

4.5 – Fågelliv, stenar och myror

SvanarFågellivet har återvänt och ytterligare en städ- och ommöble­rings­dag är avverkad.

Fågelliv
Det är ett nöje att titta ut över viken, sjöfåglarna har återvänt. Fiskgjusen, svanparet, änderna och kniporna gör regelbundet sina matrundor.

Idag signalerade hackspetten ut sitt revir. Plåten på trans­for­ma­torn och ovanpå elstolpen närmast mig fungerade som trumma. Och så hörde jag göken i väster.

Småfåglarna håller givetvis ljudlig konsert från morgon till kväll och sädesärlan retar gallfeber på Mia. Efter vinterns tystnad är det livat på alla håll och kanter. 🙂

Tack vare en bloggkollega har jag lärt mig en massa nya fågelnamn. Den är suverän som uppslagsverk och har fantastiskt fina bilder!

Städ- och ommöbleringsdag
Idag beskar jag klängrosorna, dom tre som är kvar. Det var i senaste laget upptäckte jag, dom hade redan fått skottknoppar. Jag som trodde dom var lika sena som allt annat.

För att underlätta den kommande gräsklippningen fick den största av dom ett buskstöd. Omkretsen var perfekt, men metallpinnarna var på tok för långa så jag gjorde en egen variant av dom befintliga blomstöden för att få rätt höjd. Metallpinnarna lär komma till annan användning har jag en känsla av.

När jag var klar gav jag mig på spåren efter vinterns snöröjning. En massa grus hade följt med i snö­röjningen och under det låg en massa löv. Nu är dom borta och värsta gruset är hoprafsat.

Hittills har en hög med stora stenar tronat mitt på berget vid ”parkeringen”. Alla som har stuckit upp ur jorden och grävts upp har jag samlat i en hög. För ett tag sen kom jag på att stenröset bara är i vägen för snövallen som bildas av snöbladet så idag beslöt jag flytta på mitt ”vattenmärke”.

Dom understa stenarna krävde spett för att få loss. Under årens lopp har jord och växter effektivt bäddat in dom, men nu har dom fått ett nytt hem. Totalt meningslös syssel­sätt­ning nr 125 i ord­ningen.

TrädgårdslöpareJag förstår inte varför jag prompt ska samla dom på hög överhuvudtaget? Nånstans i bakhuvudet ligger kanske tanken på att bygga en stenmur vid tomtgränsen, men då krävs det allt en hel del fler.

Efter stenflytten fick jag syn på löven och det torra gräset runt snöbärsbusken. Under alla löven höll en magnifik trädgårdslöpare till. Framkroppens sköldkanter lyste klart lila i solskenet, men tyvärr fick jag inte in kameran i rätt vinkel för att fånga dom läckra reflexerna.

Innan dagen var slut irriterade jag ”pissismyrorna”. I en änden på mitt lilla ”vårland” (som jag anlade i höstas efter att ha grävt upp bergeniorna som växte där) visste jag att dom höll till. Faktiskt var dom sambor med svartmyrorna visade det sig.

Den kompakta tuvan förvandlades i rask takt till välluckrad mull medan dom små liven panikartat irrade omkring. Perfekt, nu har jag en liten ”hörna” ledig för nya/andra växter. Jag som svor på att jag inte skulle ha några blomland när jag flyttade in… Det här är det sjätte i ordningen, det blir alltså en ny liten plätt varje år. 😀

av

2.5 – Matorgie och grodspionage

Jag har smörjt kråset, ställt fram utemöblerna, satt potatis och spionerat på grodor.

ChampagneValborgsfirande
Jämfört med mina frugala måltider var valborgsaftonens middag en veritabel matorgie inledd av ”bubbel” och chokladtoppade jord­gubbar. Herr och fru grannens bord dignade av väl­smakande rätter. Kvällen till ära var maten uppdukad i lusthuset och jag fick nöjet att inta den i den smakfullt renoverade före detta Udden-soffan.

Solen behagade förgylla kvällen, men det var skönt med brasa i den lilla kaminen. I synnerhet då hagel­skuren drog förbi. Det sista av aprilvädret kan man hoppas.

Sommarmöblering
Igår firade jag 1 maj och det finländska arbetets dag med att ställa fram utemöblerna i syrenbersån. I det klara solskenet framgick tydligt att det är dags att måla om dom. Inget gott som inte har nåt ont med sig eller hur det nu var.

SättpotatisPotatissådd
”Spikarna” i sättpotatisen har i ett par veckor skvallrat om att det är dags att få komma ner i jorden. Efter möbleringen svängde jag jorden i mitt lilla potatisland, drog upp sex fåror och satte sex potatis i varje fåra.

Det kändes inte bra att slänga resten av sättpotatisen men fem kilo är dess värre minsta för­pack­ningen som finns att köpa om man inte köper direkt av en odlare förstås. Nu hoppas jag på varma nätter, lagom med regn och soliga dagar i ett par månader framåt.

Grodspionage
Under dagen hann jag se totalt fem grodor. Mia såg lyckligtvis ingen. Alla korsade tomten på lite olika ställen, troligen på väg ner i ”flyet” för att para sig eller lägga ägg. Först trodde jag att jag såg samma groda flera gånger, men teckning och färgnyans skilde sig åt.

På eftermiddagen krattade vid den östra tomtgränsen nere vid stranden. Där fick jag syn på den fjärde i ord­ningen. Eller rättare sagt hörde jag den. Ett lågt kurrande ljud, inget högljutt kväkande. Den satt tålmodigt och väntade på att jag skulle flytta på mig, vilket jag också gjorde.

När den hoppade i väg upptäckte jag att den hade sällskap. Några meter bakom kom groda nummer två. Möjligen ett par?

GrodaJag beslöt följa efter för att se vart dom tänkte ta vägen. Det tog sin rundliga tid att snedda tomten. Med jämna mellanrum stannade dom och vilade eller kanske rekognoserade? Ibland var dom långt i från varandra och ibland hoppade dom på varandra så jag uppfattade det som ett kärlekskrankt par.

Färden slutade inte helt oväntat i vattnet på västra sidan av huset. Uppenbarligen var dom också på väg till sjöinloppet vid vägen där jag brukar se grodyngel.

På kvällen hörde jag tydligt en grodkonsert från grannstranden. Varje gång jag hör eller ser grodor blir jag lika glad. Enligt vad jag har läst, är grodorna dom första djuren som försvinner om vattnet är förorenat så det är ett gott vattenbetyg för vår vik. 🙂

av

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.

av

Isläget

Isläget

”Fläcktyfusen” är ett passerat stadium. Fläckarna har nu övergått i öppet vatten. Isen uppe i viken är mörkt grafitgrå och det tjockare lagret ser ut som kanten på ett glas med Marguerita. I fjol var viken isfri den 17.4.

Midsommarafton är därför framflyttad till den 5.7 i år. 😀