Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

14.11 – Kropps- och bildnära

Min kropp har fått en chock, jag har lånat en bok och blivit snusad på.

Chock för kroppen
Strax efter halv två greppade jag gåstavarna, låste ytterdörren och ropade hej då till Mia. Jag hade bestämt att jag skulle stavgå bort till händige släktingen för att hämta boken jag ville låna.

Senast jag använde stavarna var visst i fjol vintras så jag förstår att kroppen fick en chock av det ovana rörelsemönstret. Dom första hundra metrarna fick jag inte till rytmen, men så småningom lyckades jag röra stavar och ben parallellt.

Undrar om det verkligen är så nyttigt som det påstås? Det går väl lika bra att röra armarna på samma sätt utan stavar? Sen några år tillbaka finns det dessutom en modell med fjädring som ska vara ändå bättre.

Runt stavarna har man (förstås!) byggt upp en diger arsenal med kläder och tillbehör. Jag var ju fullständigt felklädd förstår jag nu. Inte ens ”vand­rings­strum­por” hade jag men det gick faktiskt alldeles utmärkt med vanliga ankelsockor.

The Black Book
Efter kommentarerna om en bild som mina kolleger i fotoklubben utvärderat, vände jag mig till min ”fotoguru”, det vill säga händige släktingen, för att få en förklaring till en av kommentarerna. Det blev en lång och komplicerad redogörelse. Jag ramlade av vagnen redan halvvägs på grund av bristande kunskaper.

För att ändå ge mig påbyggnad erbjöd han sig att låna ut The Black Book som förklarar begreppen. Förhoppningsvis kan jag tillgodogöra mig in­for­ma­tio­nen.

Just precis nu kom jag på att jag har en egen bok! Inköpt den 8.10.1993 ser jag, alltså långt innan jag ägde min första digitala kamera. ”Världens mest lästa fotoförfattare lär dig ta bättre bilder” står det på framsidan och fotoförfattaren är John Hedgecoe.

Den borde jag ha läst för länge sen men den doftar fortfarande trycksvärta. Bättre sent än aldrig. Båda böckerna är skrivna för analoga kameror, men en del praktiska kunskaper lär dom ju innehålla.

Snusoffer
På vägen hem ”fastnade” jag framför ett par bildmotiv. Plötsligt hörde jag ett flåsande ljud bakom mig, men vände mig inte om eftersom jag just hade ställt mig halvhukande i lämplig vinkel för att få en vissen rölleka på bild.

När jag väl såg mig om upptäckte jag ”Spede”, en labradorkille som bor i närheten. Han stod och tittade på mig med undrande blick. Jag hejade på honom, satte mig på huk och fortsatte med foto­gra­fe­randet.

Jag vet inte om han kände igen min röst? Hur som helst snusade han mig i håret ett ögonblick senare. Det avgjorde saken tyd­li­gen. När jag tittade upp hade han förflyttat sig ett par meter bort. Antingen luktade jag skunk eller så hade han identifierat mig, alterna­tivt betraktade han mig som ofarlig.

Nästa gång jag tittade upp såg jag bakdelen på honom och ryggen på hans matte och husse. Dom måtte ha undrat vad det var för kuf som satt på huk vid vägkanten. Dom kanske trodde att jag satt och kissade och ville därför inte heja?

Nästa gång jag ser dom får jag förklara vad jag hade för mig. 😀

 

av

13.11 – Reflektioner

Jag har varit felunderrättad, inser krassa fakta och har krattat färdigt i trivsamt sällskap.

Felunderrättad
Att vara felunderrättad innebär att man skjuter över ansvaret på nån annan för att man inte har brytt sig om att ta reda på hur det ligger till. När jag den 7.11 skrev att Mia har haft feber var jag ute och cyklade som vanligt.

Katter kan ha både varm och kall nos har jag nu lärt mig. Hundar ska däremot alltid ha kall och fuktig nos om dom mår bra. Torr nos kan både hund och katt ha tillfälligt, till exempel om dom har sovit eller vistats i solen.

Insikter
Det slog mig härom dagen att fördelen med att gå och hälsa på nån är att man kan gå hem när man är less. Det är värre när man får besök. Så väluppfostrade är vi väl alla att vi inte ber gästerna gå när vi får tråkigt, men ibland skulle det faktiskt vara skönt att få säga till gästen/gästerna att det är dags att avsluta besöket!

Jag har blivit snålare med min tid med åren. Numera har jag ingen lust att umgås nån längre tid med personer som jag inte har utbyte av. I motsatt fall kan jag sitta kvar nästan hur länge som helst.

Det behöver inte ens vara fråga om energi­tjuvar, det räcker med att jag tycker att samtalsämnena är ointressanta och enkelspåriga eller att personen jag umgås med håller monolog. Att en gång i timmen artigt fråga (men ointresserat lyssna på) hur läget är med mig räcker liksom inte. Då blir jag som en mussla och svarar ”jo tack, bara bra”.

Mamma har kanske rätt i att jag är ”svår”? Men tyvärr kan jag inte vara nån annan än mig själv. Jag kan självfallet kommentera väder och vind, men för att hålla mitt intresse vid liv bör samtalsämnena ”trigga mig” på nåt sätt. Antingen så att jag blir tvungen att tänka till eller så att jag får nya in­falls­vinklar.

Efter den här utläggningen är det väl ingen som törs hälsa på längre! 😀

Färdigkrattat
Ha, nu har jag krattat färdigt! Precis som om det var ett intressant ämne… Högst ointressant och enkelspårigt så det förslår. Då går det bra att sluta läsa här. 😉

Moster skulle aldrig ha godkänt mina krattmetoder. När jag var liten skulle man krypa in i alla buskar och ta bort löven där också. Jag har gjort tvärtom. Lämpliga högar har knuffats in i syrenbuskarna i stället. I fjol fuskade jag också, men när vinden blåste från ”fel håll” kom en massa löv flygande tillbaka så jag insåg att jag måste byta metod i år.

Dessutom är det bara ”framsidan” som är krattad. Överallt där jag tror att ingen ser ligger löven kvar och får försvinna av sig själva. ”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” är ett av mina valspråk.

Mia höll mig sällskap, för det mesta inom synhåll. Hon jagade löv som vinden tog tag i eller roade sig med att gömma sig i löv­hö­garna, precis som Snuttan gjorde. Det är den största fördelen med husdjur brukar jag påstå – man har sällskap men behöver inte umgås. 🙂

 

av

12.11 – Udda kompott

Igår hade jag hemundervisning, idag har jag tagit fram julskinka, stämt av elfakturan, krattat, fått guidning i Kalifornien och hittat en praktfull språkgroda.

Hemundervisning
Om jag undervisar hemma hos mig måste det väl kallas hemundervisning? 😉 Igår kväll fick jag chan­sen att göra Trollkarlen en gentjänst. Han behövde hjälp med en del funktioner i sin nyinförskaffade dator som han hade med sig. Förhoppningsvis har han nytta av genomgången.

Julskinka
Idag hittade jag resten av fjolårets julskinka i frysen. Den vill mamma INTE bli bjuden på i jul för­var­nade hon om då vi pratades vid. Inte jag heller.

Frågan är vad jag gör med/av den? Det är en modig bit på drygt ett kilo. Den halvfrusna skivan jag skar upp smakade ganska ok om man inte har alltför stora fordringar.

Den är på tok för salt att ge till Mia så jag måste hitta på nåt annat sätt att bli av med den utan att slänga den. Intresserad, någon?

Elfaktura
I förrgår fick jag elfaktura för tiden 31.8-30.10. Under två­må­na­ders­perioden har jag förbrukat 179 kWh mindre el än under samma period i fjol. Så bra. Det är förstås den varma höstens förtjänst.

Enligt min prognos kommer elen för 2011 att kosta totalt 1.825 € inklusive elöverföring beräknat på en förbrukning av 11.500 kWh. Det förutsätter att Fortum inte höjer elöverföringspriset. Det har dom gjort vid varje debitering hittills dom skurkarna.

Krattning inledd
Jag har redan krattat framför trappan tre gånger, men inväntat syrenbladen innan jag gav mig på ”storkrattning”. Nu är dom flesta syrener kala, så idag tog jag i tu med gräsmattan från tomt­gränsen ner till trappan. Himla grönt och fint blev det. 🙂

Förhållandena var idealiska. Alldeles vindstilla och lämpligt blöta löv efter frostnatten tidigare i veckan. Jag gillar doften av höst och att kratta löv. Det är en meditativ sysselsättning. Arbetet blev också njut­bart tack vare små­fåglarnas kvitter.

Guidad tur
I eftermiddags blev jag guidad i Kalifornien. Med hjälp av en hög broschyrer och diverse kartor vet jag nu var sevärdheterna finns. Byns invandrare var på besök och berättade om sin resa till hemlandet i somras.

Kartor är en suverän uppfinning. Efter timmarna vid köksbordet har jag (nästan) full koll på hur jag ska ta mig till Disneyland, Hollywood och Los Angeles. Jag har för all del ingen som helst tanke på att åka dit, men det kan ju vara bra att ha koll på geografin.

Språkgroda
Computer Sweden brukar för det mesta vara noga med språkbruket, men den här gången miss­lyckades skribenten kapitalt. Möjligen för att artikeln ursprungligen var skriven på engelska? Så här löd texten: ”…(företaget) Juniper utfärdade inom kort en uppdatering som tillrättavisar problemet.”

Dels ställer jag mig frågande till att utfärda en uppdatering? Men slutet på meningen är definitivt felkonstruerad. Att tillrättavisa ett problem skulle jag också gärna vilja göra om jag på så sätt kunde få det att försvinna! Problem kan dess värre bara åtgärdas eller lösas – om man inte lyckas undvika dom förstås. 😀

Så, nu har jag blivit av med den gallan.

 

av

10.11 – Mental och kroppslig föda

Jag vet hur man känner igen en stadsbo, har fått en ny kund, har handlat i blindo och ätit indianmat.

Kännetecken för stadsbor
Av klädseln att döma verkar många stadsbor tro att det alltid är kallt och högvatten ute på landet. Långskaftade gummistövlar och bylsig ylletröja är standardklädsel. Eller klär dom sig möjligen likadant i stan?

Det är så klart praktisk klädsel om man jobbar utomhus, men om man åker ”på byn” behöver man väl inte den utstyrseln annat än om det stormar och hällregnar?

Jag är nog lite småaktig. Folk måste ju få klä sig som dom vill. Men mönstret finns där och åter­kommer har jag märkt.

Ny kund
I eftermidddags styrde jag kosan mot Västanfjärd och Villa Felix. Den ena delägaren och jag hade via mejl kommit överens om att jag skulle dyka upp klockan tre för att hon skulle få välja vykortsmotiv.

Ingen syntes till i receptionen när jag kom in så jag övervägde att ringa på betjäningsklockan, men passade i stället på att klä av mig kappan så länge. Strax efteråt öppnades dörren till ett av rummen och tre damer uppenbarade sig. Damen som gick främst log och nickade så jag tog för givet att hon trodde att jag tillhörde personalen. Jag log lite avmätt tillbaka.

Bland de tre damerna fanns en av mina kursdeltagare som hejade ögonblicket senare. Det är helt och hållet hennes för­tjänst att Villa Felix ville bli ny kund. Hon är nämligen anställd där och hade visat vykorten som hon har köpt av mig, vilket alltså ledde till att jag nu stod där jag stod.

En lång, ung dam med mörklockigt hår sträckte därefter fram handen och presenterade sig som den person jag har kom­municerat med. Äntligen visste jag vem det var jag skulle träffa.

I blindo
På hemvägen svängde jag in till butiken. Just nu är det extrapris kattmat. Nåt annat behövde jag inte. Trodde jag.

Det slog mig medan jag botaniserade i hyllorna att tiderna sannerligen har förändrats. Pesto, mari­nerad vitlök och couscous fanns minsann inte i bybutiken på mosters tid. Dillköttet hade däremot försvunnit ur konservsortimentet.

Min stora shoppingkasse var mer än halvfull när jag var klar. Att handla ”i blindo” utan inköpslista är förkastligt. Dessutom var jag hungrig, vilket är förödande – då åker allt möjligt ätbart ner i varu­korgen. Och halvvägs hemma kom jag på att jag hade glömt att köpa kattmaten! 😦

Indianmat
Bland inköpen låg en förpackning qinoa, en av indianernas favoriter. Det var länge sen jag åt det senast och tyckte det kunde vara gott som omväxling. Eller gott förresten, det smakar inte speciellt mycket, men är klart nyttigare än potatis, pasta eller ris om man får tro dom som säljer det.

Som sällskap till qinoan återupplivade jag rester av en kycklinggryta och lät mig väl smaka. Hunger är onekligen den bästa kryddan.

 

av

9.11 – Fördelen med äldre kvinnor

Senast jag städade i datorn hittade jag det här småroliga dokumentet:

18 fördelar med äldre kvinnor:

1.      En äldre kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar dej minst tolv öl, medan en äldre kvinna vill ligga med dej efter en kopp örtté och en mazarin.

2.      Äldre kvinnor har bra jobb och pensionsförsäkringar.

3.      En äldre kvinna kommer aldrig att anklaga dej för att du ”utnyttjar henne”. Hon utnyttjar dej!

4.      En äldre kvinna väcker dej inte klockan två på natten och frågar efter din åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad du tycker.

5.      En äldre kvinna har alltid en kondom i handväskan. Yngre kvinnor hoppas att du har en i plånboken för det är ju så pinsamt att köpa dem.

6.      Ju äldre en kvinna blir, desto större sexdrift får hon. Ju äldre en man blir, desto mindre sexdrift… Då är det ju naturligt att äldre kvinnor går ut med yngre män och yngre kvinnor går ut med gamla gubbar!

7.      Du behöver inte betala taxin åt en äldre kvinna. Äldre kvinnor kan springa snabbare och promenera längre eftersom de har så bekväma skor eller så betalar de taxin själva.

8.      Man kan ha ”one-night-stands” med en äldre kvinna. En äldre kvinna är redan involverad med någon, så du behöver inte gå runt och ha ångest för att du måste inleda ett djupare förhållande. Det sista hon vill ha i livet är ännu en klängig, gnällig och beroende man.

9.      Äldre kvinnor är mer ärliga. En äldre kvinna kommer att säga till dej att du är ett svin om du beter dej som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut med henne för att hon sagt fel saker.

10.    Äldre kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.

11.    En äldre kvinna kommer när hon vill. Du behöver inte fundera över huruvida du tillfredställer henne eller inte eftersom hon garanterat klarar av den saken med eller utan din hjälp.

12.    Äldre kvinnor gör slag i saken. En äldre kvinna lyfter luren och frågar om du vill gå ut, yngre kvinnor sitter vid telefonen och väntar på att du skall ringa.

13.    Äldre kvinnor kan laga fantastiska maträtter av riktiga råvaror. Yngre kvinnor kan ringa Pizzerian och du får gå och hämta.

14.    Äldre kvinnor är ”synska”. Du hinner aldrig bekänna att du har prasslat, de vet redan om det på något underligt sätt.

15.    Äldre kvinnor har ofta en intressant kollektion underkläder som dom har fått av olika beundrare genom tiderna. Yngre kvinnor har ofta inga underkläder alls och ser till att du praktiskt taget aldrig får den där stripteasen du vill ha.

16.    Äldre kvinnor vet vad knipövningar är och har dessutom lärt sig använda dem vid rätt tillfälle.

17.    Äldre kvinnor är erfarna. Dom vet att efter tolv bärs kan det finnas vissa svårigheter att få upp den. Yngre kvinnor behöver lite tid att greppa detta faktum och du får ägna resten av natten åt att massera hennes ego med kärleksförklaringar.

18.    Äldre kvinnor kommer aldrig att anklaga dej för att stjäla de bästa åren av hennes liv. De har någon annan redan snott.


av

7.11 – Stryktåligt

Jag är beredd på kyla och julfirande. Mia mår bra igen och har bekantat sig med strykjärnet.

Beredd på kyla
Jag skyllde på duggregnet för att slippa gå ut och kratta. Däremot kände jag för att stå inne och stryka. Det var uppenbarligen ett tag sen sist att döma av dammlagret på benen till strykbrädan.

Efter att ha strukit två par långbyxor tog jag i tu med flanellskjortorna. Finns det nåt härligare material än flanell när det är kallt? Bortsett från ylle förstås. En fleeceskjorta fick sig också en omgång. Det låter kanske kon­stigt att stryka fleece, men ytan blir som ny om man har lagom värme.

Klar för julfint
När jag hade avverkat en bomullsblus och en skjorta (jag föredrar herrskjortor) kom jag på att jag kanske borde stryka smådukar. Högen minskade inte speciellt mycket, men fyra är i alla fall klara att använda. Sen fick jag syn på juldukarna.

I fjol tror jag att det räckte med en enda julduk eftersom Mia och jag firade jul ”på tumis” och jag inte kände för nåt julpyntande. I år blir det annorlunda. Mamma firar julen hos oss så jag har anledning att göra lite julfint. Det kan man förstås också göra om man firar jul ensam, men motivationsfaktorn är klart lägre.

Det visade sig att tio juldukar var ostrukna. Den största lämnade jag till sist. Mest för att jag var osäker på om det alls var värt att stryka den. Den är alldeles svartflammig.

Personalen som sköter tvätten på Udden tvättade och torkade den julröda duken tillsammans med svarta plagg, vilket alltså fick sorgflammiga konsekvenser. Men den går nog att använda trots allt be­dömde jag när den var stru­ken.

Återställd
Dom senaste dagarna har Mia haft feber. Nos och tassar har känts varma och hon har druckit ovanligt mycket. Hon har också föredragit att stanna inne och vila mer än vanligt. Igår kväll var hon dessutom lös i magen konstaterade jag när hon kom in och hade bajs kvar i pälsen.

Senare på kvällen morrade hon svagt när jag strök henne över magen och en stund senare flyttade hon ner på golvet där hon kurade i hop sig på alla fyra. Så låg hon resten av kvällen och spann inte som hon brukar då jag kelade med henne. Däremot var nosen kall igen.

Vid läggdags, framåt halv tolv, piggnade hon till och när jag fyllde på torrfoder kände hon för att äta. Idag har hon visserligen varit mest inomhus, men det berodde säkerligen på det gråa och fuktiga vädret.

En huvudlös skogsmus och en död näbbmus i verandan vittnar om att hon är lika pigg som van­ligt på att jaga. Hon dricker och äter också som hon brukar så jag bedömer att hon har tillfrisknat från vad-det-nu-var hon led av. Skönt det då, det är tråkigt att se att hon inte mår bra.

Ny bekantskap
Mia har förvisso sett mig stryka tidigare, men idag bestämde hon sig för att ta en närmare titt på den konstiga tingesten som fräser och sprutar vattenånga.

Jag såg att hon satt på pallen vid spisen och spanade, men hade inte förväntat mig att plötsligt se två tassar med utspärrade klor hugga tag i strykbrädan. Eller i fleece­skjortan närmare bestämt.

Väl uppe undersökte hon både strykbräda och strykjärn. Hettan från strykjärnet avskräckte henne från att vara alltför närgången men nu ville hon se hur det gick till att stryka. Hon la sig i ena änden och såg intresserat på när jag strök.

Då jag ställde ifrån mig strykjärnet pyste det ut ånga men det bekom henne inte fastän hon bara vara tio centimeter ifrån. En stryktålig kisse med andra ord. 😀

 

av

6.11 – I stället för att fira*

Jag har fel TV-program, har ”garnerat” entrén, fixat handtaget, hittat en sommartröja, en klädd galge och har haft tvättdag. Mia har som vanligt varit hjälpsam.

Fel programtablå
I två dagar har jag undrat varför TV-programmet inte stämmer överens med TV-tidningens tablå. Igår kom jag på orsaken. Jag har köpt TV-bilagan för förra veckan.

Ändå kollade jag i butiken att datumet stämde innan jag köpte den. Hur är man funtad då? 😦 Vilken himla tur att telvis.fi finns att tillgå!

Jullikt
Dom första julkatalogerna kom redan i slutet av oktober så idag tyckte jag att jag gott kunde sätta upp ljus­slingan ovanför trappan. I regel kommer den upp först till Första advent, men då brukar det vara så kallt att fingrarna bli stelfrusna när jag ska pilla med den. I fjol hade vi -16 grader den sön­da­gen.

Enkel reparation
Idag, äntligen, fixade jag handtaget till diskbänksskåpet. Jag har en känsla av att jag redan för ett par veckor sen skrev att det skulle bli helgens sysselsättning. Jag menade givetvis just den här helgen. 😉

Felet var enkelt att avhjälpa när jag väl hade lagt mig på golvet och kilat fast handtaget till fick­lampan i bakbordet så jag såg vad jag gjorde. Fast det gjorde jag bara en kort stund åt gången. Mia låg på diskbänken och tyckte det var roligt att putta på ficklampan så den svängde hit och dit.

Sommartröja på villovägar
Hela sommaren och hösten har jag undrat vart min svarta sommartröja har tagit vägen. Idag hittade jag den.

Efter en snabblunch bestående av uppvärmt kaffe och en ostmacka tog jag i tu med garderobsbyte. Alla sommarkläder skulle upp på vinden som vanligt och vinterkläderna ner. Fem tur-returresor senare var klädbytet genomfört. I sista högen med mina varmaste vintertröjor hittade jag sommar­tröjan. Undrar vem som har varit fiffig nog att hänga den under en vintertröja?

Klädd galge
På tal om att hänga hittade jag en urgammal kläd(d)galge som moster säkerligen har dekorerat med silke­garn i olika färger. I vardera änden sitter virkade ”mössor” i avvikande färg. Tänk vilket tids­ödan­de jobb bara för att pryda en galge! Ingen skulle väl komma på att göra nåt sånt nu förtiden?

Jag kommer i håg att jag också har sett en variant med tygöverdrag som var prydligt rynkat i överkanten. Om jag var händig skulle jag mycket väl kunna tänka mig att dekorera galgar och sälja som presentartiklar. Det förutsätter givetvis att det går att få tag på gammaldags trägalgar, vilket inte är så självklart.

Tvättdag
Så snart Mia hörde att tvättmaskinen var i gång kom hon inspringande i badrummet Det är alltid lika roligt att höra, se och ta på vattenskvätten som kommer ut ur maskinen innan den börjar fylla på med nytt.

Efter det bestämde hon sig för att studera min morgon­toalett. För att ha bättre uppsikt hoppade hon upp på smutstvättkorgen och la sig till rätta medan hon uppmärksamt iakttog mina förehavanden.

Ett metalliskt ”klonkande” från tvättmaskinen fick henne abrupt att byta intressefokus. Ett par lång­byxor hade ett tungt metallspänne som slog mot trumman. Det metalliska ljudet och porlet av vatten­­på­fyll­ningen fick henne att ägna sig åt tvättmaskinen en stund innan hon vände blicken tillbaka till mina tvättrutiner.

Det skulle ju vara intressant att veta vad som rör sig i hennes lilla hjärna vid dylika tillfällen?

*Idag är det Svenska dagen och Gustav Adolfsdagen i fall det undgått någon.

av

5.11 – Alla helgons dag

I förrgår kände jag mig hedrad, igår begagnade jag förskottsarvet och idag har jag hedrat de avlidna genom att putsa fönster och bjuda på kaffe.

Hedrande
I torsdags kväll kände jag mig hedrad. Kommunhuset i Dalsbruk var upplyst till min ära. När jag steg ur Silverpilen kom jag dessutom på att det var jag som var kvällens programpunkt. Det fick mig att känna mig extra viktig. 😀

Kvällens presentation skulle ge svar på frågan ”Vad är Facebook?”. När jag bad om svaret en timme senare var det en herre i sällskapet som uttryckte sig kort och koncist: ”Råddigt!”. Precis som i Kimito en vecka tidigare kom åhörarna fram till att det nog är mycket trevligare att umgås ansikte mot an­sikte. Jag instämmer till fullo.

Praktiskt förskottsarv
I somras (tror jag det var?) frågade mamma om jag ville ha mormors och morfars soppslev i silver. Det ville jag gärna. Dels för att jag saknar en ”finslev” och dels för att den har tillhört nära släktingar.

Igår fick jag anledning att använda den. Herr och fru grannen plus junior var inbjudna på snålsoppa. För att kompensera den ytterst enkla rätten dukade jag med finaste porslinet, silversleven och hand­målade vinglas. Det gjorde succé – gästerna tyckte soppan var god.

Alla helgons dag
Ingen av de avlidna i min släkt- eller bekantskapskrets är helgonförklarade, så jag tog mig friheten att putsa ena sovrumsfönstret idag trots att det var helgdag. Det var för all del ett plötsligt infall jag fick och med tanke på hur sällan just den här typen av infall anfaller skred jag omedelbums till verket.

Mia ”hjälpte till” som vanligt. Hon hoppade upp på sängen, klev via nattduksbordet upp på fönster­posten och klämde in sig mellan ytter-och innerfönstret så att hon var i vägen för mig. Men det gjorde förstås inget, jag hade ju inget beting.

När jag öppnade ytterrutan tyckte hon det var lämpligt att hoppa ut, gjorde en kort sväng och ville sen in tillbaka. Nu var hon nöjd med sina påhitt. Hon la sig till rätta på sängen, putsade sig som vanligt och somnade en kort stund senare.

På mindre än en halvtimme var jag klar. Innan jag hade hunnit städa bort tvättfaten knackade det på dörren. Bonuspappan var ut på promenad. ”Jag tänkt int kom hit” sa han när vi hade hälsat. ”Jasså?” undrade jag. Han förklarade att han hade tänkt vända vid sommargrannen psykologens hus men hade trots allt beslutat gå lite längre. Det var jag glad för.

Efter lite trugande fick jag bjuda honom på eftermiddagskaffe medan vi fortsatte prata. Ingen av oss visste för all del nåt nytt, men vi hittade ändå samtalsämnen i en timme. Sen ville han gå ”innan det blir mörkt”.

Efter det fortsatte rengöringsivern. Jag städade bort tvättfaten och diskade. Mia såg till att köksbordet blev rengjort. Fru grannens blombukett lockade hennes nyfikenhet, vilket fick vasen att stjälpa och vattnet att rinna ut över bordet. ”Neej Mia, vad gör du?” gastade jag i högan sky.

Innan jag hann fram med disktrasan hade hon börjat slicka i sig vattnet, precis som om hon insåg att hon borde hjälpa till att städa upp efter sig. Förstås var hon bara törstig, men jag uppskattade hennes insats.

En lite annorlunda helgdag. 🙂

 

av

2.11 – Slut i huv’et

Jag är helt slut i huv’et efter dagens kurs. Men jag är i gott sällskap. En viss pre­miär­minister i södra Europa verkar ha råkat ut för samma dilemma.

Att hålla kurs på/för tre olika operativsystem är klart påfrestande. En av deltagarna hade dess­utom stora problem med Internet-förbindelsen, vilket krävde en extra insats och en annan deltagare ville absolut inte använda samma webbläsare som övriga i gruppen. Den röda tråden i undervisningen var säkert så gott som osynlig till slut.

Dagen har också i övrigt känts allmänt tjorvig. Det kanske beror på dom tidiga morgnarna? Min hjärna är inte anpassad till väckning i ottan.

”Mañana será otro dia” (i morgon är en ny dag) säger dom i Spanien. Tur det då. Den här vill jag inte ha i repris.

 

av

1.11 – Mulet

Jag har retat (minst) en bilförare, hämtat Väinö, improviserat och övar mig i novembermörker.

Ilsken blick
Då jag var på väg till kursen idag mötte jag en okänd, svart bil vid postlådorna strax efter ”min” korsning. Jag svängde givetvis in till höger så långt jag tordes utan att ramma postlådorna för att låta bilen passera. När föraren var i jämn­bredd med min främre sidoruta såg jag en mustasch och en surmulen blick.

Vi hade ju flera centimeter till godo mellan speglarna så jag förstår inte varför han stirrade så argt? Jag som tyckte jag var artig. Han kanske tyckte att jag borde ha backat ner i korsningen? Hans bil var förstås klart dyrare än Silverpilen så möjligen tyckte han att hade större rätt att vara på vägen än jag eller så var han orolig för att få en skråma. Konstig prick.

Väinö
I Kärra svängde jag in till butiken för att hämta Väinö. Med samlarkupongerna hos K-butikerna kunde jag köpa en ny Hackman-stekpanna till halva priset, men dom var slut när jag var in senast.

Att döpa en stek­panna med ett mansnamn tycker jag passar utmärkt. Det är ju gubbarna som ska göra grov­jobbet. 😉 Min gamla Norway från samma tillverkare får därmed pension och åker på sop­tippen vid tillfälle så slipper jag irritera mig på den nåt mer.

Improvisation
Rubrikerna för dagens kurs var surfa och datasäkerhet. Det var det enda jag säkert visste när jag bör­jade kursen. Detaljerna hade jag inte förberett. Dels för att ge deltagarna chansen att komma med inlägg och frågor och dels för att jag ändå aldrig brukar hålla mig till nåt strikt schema.

Jag blev alldeles häpen då jag såg att klockan var 17.29 och jag inte riktigt visste vad mer jag skulle förmedla i ämnet. Perfekt tajming – vi slutar 17.30.

Risken med att improvisera är förstås att den röda tråden kan bli lite krokig ibland, men jag tycker det är bättre att anpassa mig till deltagarnas frågor och önskemål än att stelbent hålla fast vid en viss ordning. På slutet brukar jag ändå ha fått med det jag hade tänkt mig.

Mörkt, fuktigt och varmt
Jag vägrar stiga upp så länge det är mörkt! Förutsatt att jag inte är tvungen förstås. Idag övervägde jag ett kort ögonblick att göra ett undantag efter att ha släppt ut Mia, men kom inte på nån vettig syssel­sättning i mörker så jag kröp ner under täcket igen.

Hela dagen har varit gråmulen med dimma och/eller duggregn, luftfuktigheten har legat på nästan 100 %. Morgondagen blir tydligen likadan. Enda ljuspunkten var tem­pera­turen, +10 grader, bara två grader mindre än igår då solen sken allt vad den orkade. Men det är förstås bara en tids­fråga innan det är dags att byta till vinterdäck.

Klockan 09.15 den 8 november i fjol var det -4,2 på Udden och dagen efter kom den första snö­stor­men. November är ju faktiskt vintermånad enligt universitetsalmanackan, så det här ”värmeslaget” är garanterat övergående.