Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

24.7 – I vatten och värme

Jag har vinkat av mamma, städat, blivit utmattad, fått färsk fisk och träffat en gädda. Mia ogillar värmen.

Mamma avvinkad
Igår eftermiddag åkte mamma tillbaka till sta’n. Så fort gick den veckan. Lite trist att vädret inte var varmare dom senaste dagarna, men det är ju inget man kan beställa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av henne vid bussen kände jag mig ”upphängd och nersläppt” på nåt vis, men piggade upp mig med en mugg kaffe och tog i tu med disken innan jag så småningom sjönk ner i TV-fåtöljen. Kvart över tio kom Mia in och väckte mig, sen gick vi och la oss.

NystädatNystädat
Efter förmiddagens sedvanliga rutiner i min makliga takt bestämde jag mig för att tvätta bad­rums­mat­torna och torka golvet. Det var verkligen på tiden.

Golvytan är synnerligen begränsad, men det är ändå bökigt att komma åt att torka eftersom det står prylar i vägen överallt. Värst är det att komma åt bakom vattenpumpen så där brukar jag fuska. Men inte idag, nu är det rent där också.

Utmattad
När jag hade städat klart och hängt badrumsmattorna på tork ringde jag Grisen/Tvillingen i avsikt att locka henne på te i bersån så länge det fina vädret håller i sig. Hon ställde sig positiv till förslaget men hade fullt upp fram till söndag. Jag blev alldeles utmattad när jag hörde allt hon skulle ha för sig dom närmaste dagarna.

Vi kom överens om att höras av i slutet av veckan. I fall hon inte skulle i väg på födelsedagskalas kom hon gärna sa hon. Med det digra programmet kan hon verkligen behöva en ledig dag.

Färsk fisk
I kväll dök han upp igen, storfiskar’n med stora hjärtat. Han tänkte hämta färsk fisk till mamma och mig sa han, men fick förstås besked om att hon redan hade åkt. Lyckligtvis hindrade det inte honom från att överlämna två abborrar som jag tacksamt tog emot, så i morgon blir det fiskmiddag. 🙂

Läge för bad
Redan igår eftermiddag kändes det varmare i luften och strax före nio i morse stod ter­mo­me­tern på 18,9°. Den utlovade värmen från öster har nått Udden.

Bildkälla: http://lnu.se

Jag har inte kollat temperaturen under efter­middagen men den räckte gott och väl till för ett dopp i sjön. I vattnet var det 23° så det kändes bara skönt att sjunka ner i böljan den blå.

När jag kom ner till stranden hörde jag ett ljudligt plaskande, antar bisamråttan var i farten, och vid bryggänden lurade en gädda. Den minsta jag nånsin sett (dock dubbelt större än den på bilden). Först trodde jag det kunde vara en av dom utplanterade gösarna, men efter en grundligare titt kände jag igen huvudform och färgteckning.

Gäddan var inte ett dugg skrämd av min närvaro, den låg kvar fast jag viftade med handduken och rörde mig på bryggan. Så småningom vände den stjärten till och gled i väg i sakta mak. Om man är rovfisk kan man ju inte låta sig skrämmas så lätt.

För varmt för Mia
Stackars Mia, nu är det på tok för varmt för henne igen. Efter morgonjakten har hon mest legat i skuggan fram till dess att solen började försvinna bakom trädtopparna.

Mia i skuggan

av

22.7 – I blåsten

Det är blåsigt på Udden, vi har irrat i nejderna och bevistat kvällstorget.

Blåsigt
Den friska nordvästliga vinden fortsatte idag. Trots 19 grader kändes det kyligt och avskräckte från längre utomhusvistelser om man inte hittade en läplats i solen.

Enligt gårdagens väderkartor lugnar sig vinden och vi ska få ett par dagar med temperaturer på 24-28 grader. Antar det är sista rycket för i sommar. Vår lokala prognos är dock mer moderat, 22-23 grader dom närmaste tre dagarna. Men det räcker ju bra när man ska röja vass och (eventuellt) tvätta mattor.

LångsidanUtflykt
Mamma ville gärna ta en tur till ”Långsidan” idag så efter en eftermiddagslur packade vi oss i väg. Jag före­slog att vi skulle kombinera turen med loppisleverans och kvällstorg, vilket innebar att mamma fick se till att fosterfars gamla träskidor (av det ärevördiga märket Karhu) inte kasade i väg. Dom var nämligen så långa – eller Silverpilen så kort – att dom sträckte sig från bak­luckan fram på instrument­brädan.

Mamma var kartläsare. Vi beslöt att åka in från Ölmosvägen och efter ”sightseeingen” åka ut längs Kärravägen. Stranden låg vindpinad och öde men oj vad kommunen har snyggat till på området! Mamma nöjde sig med att titta ut från bilfönstret men jag klev ur som hastigast och tog ett par bilder.

Sen gällde det att ta sig till Verkviksvägen. Självfallet missade vi avtaget och fick vända tillbaka. Bara för att komplicera tillvaron föreslog jag att vi skulle köra in och kolla vad det finns på Ölmosviksvägen. Eftersom vi svängde in från vänster såg jag aldrig skylten ”Allmän väg upphör”, så än en gång har vi gjort intrång på privat väg. Suck.

Efter den lilla extraturen kom vi snart till välkända trakter och satte av mot Dalsbruk och kvällstorget.

Kvällstorg
Idag var andra måndagen som Dalsbruks byalag ordnade kvällstorg. Då jag hade parkerat på bak­sidan av sommarloppisen för att bära in grejer hördes piano­musik och jag såg att torget var väl­besökt.

KvällstorgEfter att ha lämnat av leveransen tog vi en promenad ner till torget för att ta en titt. Nybakat bröd och färska grönsaker samsades med loppisborden. Plötsligt fick jag syn på händige släktingen. Det såg bestämt ut som om han stod bakom ett loppisbord. Jodå, det stämde, han och frun hade prylar till försäljning. Fast för tillfället hade frun gått på kaffe.

Eftersom min klädstorlek stämmer bättre överens med händige släktingens än hans frus, var det ingen idé för mig att ”bläddra” i klädställningen även om det fanns en del snygga plagg.

Jag övertygade mamma om att en av klockorna var snyggare än hennes befintliga så hon slog till och köpte den. När vi redan hade betalt och gått vidare, kom händige släktingen efter oss och talade om att det fanns en matchande ring till klockan som vi kunde få för en euro. Mamma provade den, men tyckte inte riktigt att den passade henne så jag provade den i stället och köpte den på stående fot. Så nu har vi understött släkten.

Innan vi lämnade torget investerade jag i en grillad korv och mamma köpte blåbärskaka till kvällsteet så man kan absolut inte beskylla oss för nepotism. 😀

av

20.7 – Kaffe, regn och jord

Jag har tappat kaffekannan och Udden har fått regn! Problemet med jordhögen är löst och vi har haft kaffegäster.

Purunpää

Purunpää

Tappat kaffekannan
I förrgår åkte ju mamma och jag till Purunpää och Ekhamnen efter lunch. Bilden i inlägget från den 18.7 var förresten från Ekhamnen och inte från Purunpää. En liten tur på knappt två timmar som inkluderade beundran av havsvyer och fotografering. När vi kom hem blev det kaffe med glass och en liten konjak i bersån, vädret var som vanligt varmt och vackert.

Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men jag lyckades tappa kaffekannan i syren­bus­karna… Och det hände innan jag hade druckit konjak vill jag påpeka. Lyckligtvis var kannan tom så jag slapp göra nytt kaffe och kannan blev inte ens bucklig. Bra köp. 🙂

Regn på Udden
På kvällen började det regna, hör och häpna! När Mia kom in strax efter halv elva var hon dyblöt och beklagade sig högljutt över det dåliga vädret. Det blev dessutom kallt, bara 13 grader, så jag tände upp i spisen och mamma drog på sig svärmors stickade ull­strumpor.

Igår morse hällde jag ut 7 mm regn ur vattenmätaren så växterna fick i alla fall akut hjälp. I morse kunde jag klämma ut en millimeter till, så det hade tydligen regnat också i natt. Men efter dagens solsken och blåst är det snart lika torrt igen.

Jordproblemet löst
Problemet med jordmassorna som jag sökte ny ägare till i inlägget den 17.7 har löst sig. Fastig­hets­ägaren tillåter att dom läggs på hans mark. Suveränt. Han fäller också träden som måste bort, så nu återstår bara förhandling med rågrannen innan vi kan få en offert och grävmaskinen kan sätta i gång.

BersånEftermiddagskaffe med skratt
Till eftermiddagskaffet idag hade vi bjudit in före detta grannen och bonuspappan. Dom mörka mol­nen hade hunnit dra bort innan det var dags, så vi kunde sitta i bersån. Dom omgivande buskarna skyddade hyfsat från vinden, det var bara parasollet som vände på sig.

Det blev bland mycket annat tal om inköp på ”vårt lokala Stockmann” (f d grannens ut­tryck), dvs torget i Dalsbruk. Bonuspappan berättade för oss att han köpte kalsonger i 3-pack där för många år sen. När försäljaren frågade vilken färg han ville ha, svarade han att alla skulle vara i samma färg så det gick bra att lappa. Jag kunde nästan se försäljarens och omgivningens förundrade blickar framför mig. 😀

Den lilla historien inspirerade före detta grannen att berätta om ett kalenderinköp som hade förar­gat frun i huset. Bonuspappan hade yrkat på att få pruta på kalenderpriset eftersom januari månad redan hade gått. Faktiskt lyckades han också. Men hans fru uppskattade alltså inte alls hans affärs­taktik. Vi fick oss alltså flera glada skratt mellan varven och en trevlig eftermiddag.

av

17.7 – Pågående och avslutat

Mamma har installerat sig, jag har avslutat ett konto, söker ägare till en jordhög och har blivit snuvad på födelsedagstårta.

KantarellerMamma installerad
Mamma anlände som planerat igår och har överlevt natten på nya gästmadrassen som pryder gäst­sängen jag köpte på Labbnäs loppis. Eller rättare sagt bytte jag upp mig, jag lämnade den befintliga till försäljning i stället.

Idag tog vi en provianteringstur till ”Bruke” och har frossat på kantarellstuvning. Fast svampen köpte vi inte där, den hade mamma med sig från stan(!). Nästan pinsamt kan jag tycka med tanke på hur nära jag har till svampskogen, men dom lär nog vara svårhittade efter den långa torkan.

Avslutat konto
I våras hittade jag en sajt som lät intressant: freelancer.com. I min enfald trodde jag att det bara var att vänta på lämpliga uppdrag, men riktigt så var det inte. Man får i stället lägga bud på dom jobb som man anser sig kvalificerad för.

Vid ett tillfälle blev jag intresserad av ett uppdrag så jag loggade in och kunde konstatera att det var 40 personer som hade lämnat bud på jobbet. Då gav jag upp. Jag hade heller inte klart för mig att för­fråg­ningarna skulle komma från hela världen eftersom startsidan var på svenska. Min mejl­korg har aldrig varit så välfylld tidigare.

Igår ville jag avsluta kontot men hittade ingen länk för det så jag frågade via kontaktformuläret. I morse fick jag ett mejl där man ville veta orsaken. Jag förklarade att jag tänkte pensionera mig på heltid om ett par veckor. En liten nödlögn, det är faktiskt 48 dagar kvar till dess.

Svaret godtogs och jag fick bekräftelse på att kontot skulle avslutas. Enligt villkoren upphör kontot automatiskt efter 365 dagar, men då skulle jag debiteras 10 $ och det hade jag ingen lust med. Nu är inkorgen normal igen. 🙂

GrävmaskinJordhögsägare sökes
Igår träffade jag grävaren som ska anlitas för den nya våtmarken som planeras i Söderby. Han upp­skattade ytan som ska grävas upp till ca 20 x 20 meter, vilket betyder ca 1.600 kubikmeter jord. Innan han lämnar anbud på jobbet vill han veta vart han ska frakta jordmassorna.

För att hålla transportkostnaderna nere bör fyllningen helst transporteras inom Dragsfjärdsområdet. Jag har en presumtiv intressent i Rosala, som ju ligger ganska så långt bort, men jag har i alla fall frågat hur många billass det kan bli frågan om.

Dess värre är det ju heller inte siktad mylla det rör sig om, utan blöt jord som är full av trädrötter och annat bråte så det lämpar sig inte till vad som helst. Idealet vore ju att hitta en jättegrop som behöver fyllas igen, men var hittar man såna inom närområdet?

Snuvad på födelsedagstårta
Idag stack sig vägmästarens fru in och meddelade att morgondagens födelsedagsfirande företas på annan ort den här gången. Och vi som hade köpt present och bespetsat oss på hemlagad grädd­tårta… Nä, så farligt är det ju inte, vi överlever nog. 😀

 

av

14.7 – Siktdjup, ommöblering och reparationer

Jag har mätt siktdjup, tappat en bokhylla, förflyttat mig till 80-talet och utfört smärre reparationer.

SiktdjupsmätareSiktdjupsmätning
Igår vaknade Mia och jag till en solig och varm sommarmorgon. Framåt 14-tiden visade termometern 25° så det var i varmaste laget, men det är inte så många dagar per år så det är lönt att klaga.

Efter frukost och veckosamtalet till mamma gjorde jag mig redo för premiärmätning av siktdjupet. Jag har blivit tilldelad en plats 50 meter söder om Långholmsudden. Mia följde mig till stranden och gjorde faktiskt ett besök i båten, men när jag frågade om hon skulle följa med, hoppade hon snabbt upp tillbaka på bryggan.

Klockan 13:15 var siktdjupet 2,5 meter kom jag fram till. Lätt molnighet och svag vind, temperatur 24°. Jag förutsatte att temperaturen avser luften och inte vattnet, i annat fall får jag utrusta mig med termometer nästa lördag. Mätningen ska nämligen göras en gång per vecka av samma person och helst vid samma tid.

Saknad bokhylla
Tack vare en saknad sektion till bokhyllan blev det snabbstädning på vinden på eftermiddagen. Jag fick för mig att jag skulle möblera om bokhyllssektionerna i ”salongen” och försökte leta rätt på en hörnsektion på vinden. Men hur jag än letade fanns den inte. Inte i boden heller. Hur i all världen kan man tappa bort en bokhylla frågade jag mig och gav upp till slut.

Medan jag borstade tänderna i morse kom jag på var den fanns. Den stod redan i vardagsrummet och har alltid stått där… Vid ommöbleringen för några år sen ställde jag båda hörnsektionerna på va­rand­ra eftersom jag hade gjort det samma med hyllsektionerna. Då så, var det problemet löst. Gissa om jag kände mig dum? 😀

DiskomusikÅter till 80-talet
Efter att ha klätt mig i ”arbetsbikini” och startat tvättmaskinen satte jag i gång med att flytta om bokhyllan. Det innebar också flytt av ena högtalaren trodde jag, men det behövdes inte alls insåg jag efter en stund. För att testa att den fortfarande fungerade, plockade jag fram ett magnetband med diskomusik som låg lämpligt till.

Jag blev förvånad över att det fortfarande fungerade… En del låtar släpade tidvis, men lät gjorde det. Precis som i början av 80-talet. Bandet var inspelat av Kalle så jag antar att det var en av mina kolleger på Esselte System i Göteborg som hade förärat mig kassetten, nån annan Kalle kan jag inte minnas från den tiden.

Klockan ett var jag klar med ommöbleringen och intog lunch i skuggan på trappan till dånet av disko­musik. Att det hörs musik på Udden händer högst ett par gånger per halvår.

Jag konstaterade att det var fler än jag som hade arbetsdag på en söndag. Från ”Möllers” hördes sågljud och taktfasta hammarslag och herr eller fru grannen hamrade också på nåt. Innan filbunken var uppäten tystnade äntligen den enformiga musiken. Kalle och jag hade nog inte riktigt samma musik­smak.

TängerSmärre reparationer
Under mitt letande och snabbstädningen på vinden igår stötte jag till tyggarderoben där jag förvarar höst‑ och vinteröverdelar. Det hördes ett rasslande när alla galgarna föll ner. Järnspikar. Alla kläder låg nu i en hög på botten av garderoben, vilket måste betyda att stången som galgarna hänger på hade gett sig.

Jag tömde garderoben och tog ner den på trappan för att lista ut hur jag skulle lösa problemet. Det visade sig räcka med två grova skruvar i vardera änden. Så bra. Upp tillbaka med den och in med kläderna igen.

Idag plockade jag fram min tångkollektion. Ett halsband behövde fixas. Det slet jag med en god stund utan verktyg för ett tag sen, men la det åt sidan för att tålamodet tröt och för att mina fingrar var för klumpiga som verktyg.

Med två av Clas Ohlsons tänger – inköpta i originalvaruhuset i Insjön i Dalarna 1989 – gick repa­ra­tio­nen som en dans. Vilken tur att jag har dom kvar efter allt flyttande. 🙂

av

12.7 – Gammalt och nytt

Jag har varit glömskare än vanligt, sett presidentens kusin, hämtat nya kannan och besökt en smutsig matbutik. Mia har haft otur.

Glömskare än vanligt
Igår åkte jag till Dalsbruk och uträttade alla ärenden utom ett av dom absolut viktigaste! Jag glömde helt att jag skulle hämta siktdjupsmätaren i Turistinfon. Alltså blev det en ny tur idag.

Bildkälla: yle.fi

Presidentens kusin
När jag lämnade in loppisgrejerna igår undrade inne­hava­rinnan om jag inte hade smycken att lämna i år? Hon hade sålt slut på dom hon hade och ville gärna ha ”lite snyggare”. Trevligt att höra. Hon efterlyste också vardagstoppar och brödassietter.

Igår kväll inventerade jag smyckesförrådet och plockade fram ett antal alster som jag kunde tänka mig att avstå ifrån och botaniserade i garderoben. Några brödassietter kunde jag inte uppbringa, men väl en bordslampa.

Då jag överräckte kläderna la hon dom snabbt på en stol bakom sig och viskade konspiratoriskt att det var en dam inne i affären som helst inte fick se dom. Jag fattade ingenting, men drog slutsatsen att det var nån som var rädd för konkurrens.

När damen i fråga och hennes sällskap hade gått ut, fick jag förklaringen. Damen var presidentens kusin och ville lämna festkläder till försäljning men hade fått nej. Så när jag kom med mina plagg kunde det ha blivit pinsamt.

Fest- och finkläder är inget som går åt på loppis blev jag upplyst om. Damen hade tydligen försökt sälja dom själv när det var kvällstorg men inte sålt ett enda plagg.

PressokannaNy kaffekanna
Heder åt Wuorio igen. För ett tag sen kraschade jag min lilla pressokanna i glas och behövde alltså en ny så jag gick in till Wuorio igår. Nån sån hade dom inte, men sommarbiträdet kollade om det fanns i Kimito och bad dom skicka ner en.

Idag hämtade jag den och blev glatt överraskad. Den här var i samma storlek som den gamla och dessutom i rostfritt stål – omöjlig att slå sönder med andra ord. Finfint. 🙂

Smutsigt i butiken
Trots att jag handlade igår, behövde jag några grejer till från matbutiken. Det första jag såg när jag kom in var att golvet var lortigt och varukorgarna likaså. Det kändes väldigt ofräscht tyckte jag.

Visserligen har det inget med varukvalitén att göra och det fanns förmodligen en godtagbar förklaring men på min tid var det minsann annan ordning. I Ann-Majs butik (i början på 70-talet) torkades golven varje kväll efter stängning och alla kyldiskar tömdes och torkades ur.

I ärlighetens namn ska medges att butiksstorleken då var en helt annan, men att ge avkall på hygi­enen är inte bra. Förhoppningsvis var det en tillfällig lapsus.

Mia har haft otur
Stackars Mia, idag har hon haft otur. Först åt hon en ödla som inom några minuter kom upp tillbaka, sen stängde jag in henne på vinden och till råga på allt trampade jag henne på svansen i misstag.

Lyckligtvis förlät hon mig och spann som vanligt när jag tog upp henne i famn. 🙂

Mia på trappan

av

10.7 – Regnvädersdag

Väderprognosen stämde, jag har fått beställningsbekräftelse, pratat gamla minnen och allvar, prissatt och gjort en för­sälj­nings­lista. Mia har en näbb­mus­dag.

VäderprognosKorrekt prognos
Tack och lov fick väderlekstjänsten rätt – det har regnat mer eller mindre hela dan. Visserligen bara drygt 16 grader men det känns inte alls ruggigt i och med att vinden är väldigt moderat. Ett varmt tack till väder­gu­darna å växternas vägnar.

Förhoppningsvis blir morgondagens prognos lika korrekt. 🙂

Beställningsbekräftelse
På FB blev jag igår tipsad om ett naturmedel mot fästingar för katt och hund och beställde en flaska på sittande stjärt. Om Mia slipper fästingar gör jag också det.

Idag fick jag bekräftelse på beställningen och besked om att Husses återförsäljare kontaktar mig snarast möjligt för att bestämma leveransdag och ‑tid. Hemleverans är nämligen standard för Husses produkter. Lyxigt värre.

Om Fästing Minus verkligen är så effektivt som hundägaren på FB påstod, är alla våra fästing­be­kym­mer snart ett minne blott och Mia slipper bli förgiftad.

Gamla minnen och allvar
Idag klockan 10 hade jag kommit överens med en fastighetsägare om besök. Besöket hänför sig till ett pågående Daphnia-ärende. Fastighetsägaren är välbekant sen många år, så vi pratade en hel del gamla minnen innan vi övergick till allvaret.

Huset han äger har jag inte varit in i dom senaste 50 åren räknade jag ut, så det var en hel del som var annorlunda. Hans mamma stod inte längre vid köksspisen och gjorde blodkorv, hans pappa läste inte tidningen vid köksbordet och stojet från lekande barn hade tystnat för länge sen. Lite vemodigt, men samtidigt mysigt att se att huset har fått nytt liv.

NäbbmusdagPrissättning och försäljningslista
I morgon ska jag äntligen lämna in en del prylar på sommarloppisen. I år är det bara elva artiklar, men det tog ändå lite tid att prissätta dom och göra en för­sälj­nings­lista till ”ombudet”.

Mia har näbbmusdag
Till skillnad från mig är Mia inte ett dugg glad över regnet. Hon går ut och in och jamar uppfordrande. Jag antar det betyder att hon vill att jag ska roa eller sysselsätta henne.

Hon har ändå hunnit med att få tag på fyra näbbmöss hittills, så lat är hon då inte. Näbbmössen verkar vara dom enda som är i farten trots nederbörden.

av

9.7 – Nästan vanlig dag

Dagen började som vanligt och vädret var också som vanligt. Eftermiddagen avvek däremot.

NejlikrosBörjan på dagen och väder som vanligt
Jag vaknade 6.40 och konstaterade att Mia låg på täcket nere vid knäna. Hon registrerade bums att jag var vaken så vi utbytte en blick men återgick sen till att sova ett tag till.

En timme senare klev vi upp efter att ha mornat oss och gosat i sängen en stund. Mia fick som vanligt sina Anti-Hairball och pep i väg ut så snart jag hade öppnat dörrarna. Hon var betydligt piggare än igår konstaterade jag.

Sen gjorde jag frukost som jag i vanlig ordning åt framför datorn medan jag kollade läsarstatistiken på bloggen, läste datornyheter och de senaste inläggen på Facebook. Efter påtår och nikotinintag hämtade jag dagens ÅU som jag också i vanlig ordning läste på dasset.

Mia dök upp 9.30 och ville ha sin frukost, efter det fortsatte jag med att vattna blommorna som jag brukar och tog ett par foton på dom senast utslagna blommorna. Men sen började avvikelserna.

Tomatsallad10.45 var jag plötsligt vrålhungrig. För ovanlighetens skull tillredde jag en nyttig sådan, bestående av skivade gula tomater, rå lök och basilika med Saluti!, det vill säga Botnia Grönsakers vitlöksdressing. Jättegott. Och överlägset godaste salladsdressingen jag har prövat hittills (köpt hos Björknäs Trädgård). Eftersom vädret var som vanligt satte jag mig ute på trappan och åt.

Så var det dags för påklädning, men först en titt i post­lådan även om jag inte hade hört nån postbil. Det är sällan jag klär på mig innan jag har läst dagens post. Idag var postlådan tom, så egentligen hade jag kunnat låta bli att klä på mig om jag inte hade haft en tid att passa.

Avvikande eftermiddag
Klockan 12.30 hade jag tid hos hälsocentralen för att få hjälp med den återstående delen av fäs­tingen. Det var på mammas uttryckliga begäran, hon var orolig för eventuell smitta och infektion. Bettområdet såg faktiskt mysko ut efter gårdagens simtur, så jag beslöt att lyda henne.

SjuksköterskaJag fick träffa en sköterska som tog på sig för­sto­rings­glas­ögon och petade bort resterna på nolltid, rengjorde såret och försåg det med ”häfta”, det vill säga plåster. Det var länge sen jag hörde nån använda ordet häfta.

Efter butiksbesök åkte jag hem med order om att hålla koll på såret. Om det blir en rodnande ring runt bettet efter 2-3 veckor har jag fått borrelios. Sköterskan rekommenderade mig också att vaccinera mig mot hjärnhinneinflammation så det kanske jag ska överväga närmare med tanke på att jag har en sambo som bär in fästingar på löpande band.

När jag kom hem syntes Mia inte till, men hon kom springande efter en stund och fick sin lunch. Jag var också hungrig igen så jag värmde resten av laxsoppan från igår och åt den ute i bersån. Kaffe och glass blev lagom dessert.

Arbetslusten lyste med sin frånvaro så jag beslöt tanka lite D-vitamin i stället före regnet som vi visst äntligen ska få i morgon. Självfallet slumrade jag till och vaknade nästan en timme senare av värmen.

Ett dopp kändes väldigt lagom. En bra bit från bryggan såg jag en simmande mås trodde jag först, jag hade inga glasögon på mig, men det visade sig vara fru grannen som var ut på en av sina långturer. När jag hade simmat klart nådde hon bryggan. Hon ville förhöra sig om hur vi mådde.

Efter avlämnad rapport ville hon bjuda på en Baileys med hasselnöt hos sig men jag avböjde. Jag som sällan brukar tacka nej till ett glas. 😀 Men just idag kände jag inte för det så vi kom överens om att det får bli en annan gång.

En klart annorlunda eftermiddag.

av

7.7 – Från fästing till fiske

Igår upptäckte jag ett nytt fästingbett och såg en massa människor, idag har jag oroat mig, förstört egendom och assisterat en fiskare.

Fästing 2Nytt fästingbett
Igår upptäckte jag en fästing igen som hade bitit sig fast strax under mitt vänstra bröst. Tyvärr lyckades jag bara få bort den till hälften, huv’et sitter kvar. Trots diverse verktyg och ingrepp är det tji att få bort det, så nu får det sitta kvar tills det ruttnar eller nåt. 😦

En massa människor
Det är länge sen jag såg så många människor – och bilar – samtidigt. Fram på kvällskvisten gjorde Grisen/Tvillingen, hennes kompis och jag en tur till Baltic Jazz-festivalen i Dalsbruk.

Det kändes nästan som att vara utomlands. En mängd försäljningsstånd och okända ansikten, dofter av ovanliga maträtter som retade aptiten, allt medan solen värmde och segelbåtsmasterna vajade i vinden.

Efter ett par timmar var vi nöjda och återvände till Udden för en mugg te som avslutning på kvällen. Ett skötsamt och nyktert sällskap.

Orolig matte
I morse släppte jag ut Mia tio i åtta och gick tillbaka och la mig. Jag kände mig inte riktigt ”färdig­sovd”. I vanliga fall dyker hon upp efter cirka en timme för att äta frukost, men när jag steg upp ett par timmar senare varken hördes eller syntes hon till. Då hade hon säkert hittat frukost på annat håll resonerade jag.

Klockan blev både elva och tolv utan att hon dök upp. Då blev jag orolig på allvar. Fyra timmars samman­­hängande frånvaro har jag inte upplevt sen i fjol sommar.

Kunde hon ha blivit biten av huggormen som Oxen/Tvillingen sa att han hade sett vid postlådorna? Eller hade en mårdhund kommit i hennes väg så hon inte vågade sig hemåt? Eller hade hon kanske knallat upp till sommargrannen psykologen igen för att ta en titt på hunden?

Kvart över tolv dök hon äntligen upp. Helt oskadd men uppenbarligen skrämd av nåt. Hon tittade bakom sig ännu inne i köket. Men min översvallande glädje distraherade henne snart och påminde henne om att hon var hungrig. Resten av dagen har hon kommit och gått som hon brukar så matte har fått vara lugn.

PlastfatFörstörd egendom
Ibland är jag optimist i överkant. När jag skulle hänga tvätt idag nådde jag inte riktigt upp till byk­strecket (kläd­linan) så jag ställde mig på det gamla plastfatet som låg intill.

Så snart jag la hela min tyngd på det hördes ett kras och ena foten befann sig omgående i en plastkrans. Fatet är säkerligen närmare 30 år gammalt så det är inte så underligt att det var skört. Nåt annat kan det ju inte ha berott på. 😉

Fiskeassistent
Sent i eftermiddags kom Filosofen uppför backen som överenskommet. Som ersättning för jobbet han utförde före midsommar (se inlägg 18.6 och 19.6) hade han bett om att få pröva fiskelyckan i vår sjö. Eftersom jag aldrig utnyttjade fiske­lovet jag fick av vattenägaren för ett par somrar sen tyckte jag att jag kunde uppfylla önskemålet.

Min roll inskränkte sig till att ro och tala om var fisken fanns. Alltså blev det ingen fångst. Men det var en skön båttur i kvällssolen. 🙂

av

5.7 – Bersådukning och snokjakt

Jag har haft besök, installerat en skrivare och insett varför det är så grönt i potatislandet. Mia har snott en snok.

BlombukettBesök
Några minuter före utsatt tid (13:56 för att vara exakt) parkerade gårdagens kaffegäster. Punktlighet är en dygd. 🙂

Med sig hade dom en härlig blombukett och en flaska rosé som jag mottog under milda protester. Tänk att det fortfarande är så svårt att bara bli glad, tacka och ta emot utan att känna sig skyldig att ”ge igen”?

Vädret medgav ”bersådukning” var vi överens om – visserligen molnigt, men vindstilla och 22 grader varmt. Innan vi hade pratat färdigt föll ett par regnstänk men mer än så blev det lyckligtvis inte.

Skrivarinstallation
När besökarna hade åkt, rafsade jag snabbt i hop det jag skulle ha med mig och kastade mig i Silver­pilen. Jag skulle vara hos frissan klockan fem och hann med tre minuters marginal.

Efter frissan hade jag lovat hjälpa före detta grannen installera en begagnad skrivare. Jag var för­be­redd på minst en timmes jobb men för en gångs skull var det smärtfritt och gjort på fem minuter. Dock är inte samtliga skrivarfunktioner tillgängliga eftersom jag inte hade tillgång till programvaran som följer med skrivaren.

Som tack för hjälpen blev jag bjuden på plättar med rårörda blåbär och vaniljsås. En generös ersätt­ning för det lilla jag gjorde.

Grönt i potatislandet
Innan gästerna dök upp igår ”vittjade” jag jordgubbslandet och tog en titt på potatisstånden. Jättefina och gröna var dom ända tills jag upptäckte att det bara berodde på åkervindan som hade brett ut sig i oändliga slingor.

SnokNär jag hade rivit bort det mesta var det inte alls lika grönt och på sina ställen ganska glest mellan stånden. Suck. Tur att jag inte är beroende av mina odlingar.

Mia på snokjakt
För en liten stund sen hörde jag Mia jama och öppnade köksdörren intet ont anande. Mellan tänderna hängde en lång orm, en snok den här gången.

Den är nu förpassad till syrenbuskarna och kommer förmodligen att överleva. Ormar, speciellt snokar, är fenomenala på att spela döda har jag lärt mig, så jag är ganska säker på att den klarar sig. Fast risken är förstås att Mia hittar den på nytt.