Mia ogillar snö. När marken var bar före det senaste snöfallet, sågs hon makligt (hon fyller snart 13 år) förflytta sig en bit utanför trappan då och då. I dag var hon ute med matte i flera minuter. 🙂
Mia kollar läget
Månad: mars 2023
Oväntat
40 cm nysnö var oväntat. Suck. 😦
Hoppfullt
Längst in vid sockeln har snödropparna piggnat till. 😊
Jubilar
I dag hade hembygdsföreningens ordförande och sekreterare ett trevligt uppdrag. En av föreningens hedersmedlemmar fyllde 90 år.
För fem år sen uppvaktade jag henne ensam. Då bodde hon i ett hus i vår by med sin man. I dag besökte vi henne på ett serviceboende där hon bott sen hennes man, Harry, avled för fyra år sen.
Bortsett från nedsatt hörsel och svårigheter att gå, upplevde jag henne som väldigt pigg för sin ålder. Hon läser, handarbetar och löser korsord som tidsfördriv. Glasögon behöver hon inte.
Och när personalen säger till om middagsvila nekar hon: ”Jag vill inte sova dagtid”. Nattsömnen är god och tillräcklig tycker hon.
Tidvis sviker minnet. ”Snart kommer väl Harry” säger hon plötsligt. Men så tittar hon forskande på oss och frågar ”men han kanske inte finns längre?”. Vi bekräftar att så är fallet, men efter ett tag har hon glömt vårt svar.
Men gamla tider berättar hon gärna om. Hon jobbade i stort sett hela sitt liv på Söderlångvik gård och träffade därmed Amos Anderson under hans livstid.
Hon berättade om ett tillfälle då Amos frågade köksan Elna om hon kunde tala om för honom varför han hade sån tur med kvinnor. Han tyckte att hon alltid var rakt på sak, så han förväntade sig ett ärligt svar. ”Det är pengarna” svarade köksan prompt. Hur Amos uppfattade svaret framgick inte av historien.
Flera av hans kvinnor som vistades på gården, speciellt sommartid, mindes hon också. Bland andra den svenska skådespelaren Mona Mårtensson. ”En anspråkslös och vänlig människa som glatt hälsade på alla arbetare”.
Alla tre kom vi ihåg Sylvelin Långholm, operasångerskan, som bodde i ett eget litet, rödmålat hus en bit från gårdsbyggnaden.
Då den gamla ladugården byggdes om till kafé fick det namn efter vår hedersmedlem, men har bytt flera gånger sen dess. Tråkigt tycker jag. Det kunde gott ha fått behålla namnet efter en av gårdens trotjänare.
Mer om vår hedersmedlem och Amos kan du läsa här: https://www.pressreader.com/finland/hufvudstadsbladet/20141205/281552289185167.
Förhoppningsvis får vi uppvakta henne igen om fem år!
Fredagsnöjen
Klockan var 13:41 när jag gick nerför backen på Udden utrustad med ryggsäck och kamera. Solen lyste och fåglarna kvittrade hörde jag trots öronlapparna.
När jag nådde G:vägen konstaterade jag att jag hade motvind, men tröstade mig med att jag skulle ha medvind på hemvägen. Precis som jag trodde har videkissarna dykt upp, ett av favoritmotiven. Eftersom jag hade motljus sparade jag dom till återvägen.
14:01 stegade jag uppför den sista backen. Jag hade lovat verksamhetsgranskaren att dyka upp vid två-tiden, så det stämde bra.
Jag öppnade ytterdörren, tog av mig stövlarna i farstun och blev ombedd att stiga in. Husvärden höll artigt fram en galge och hängde upp mina ytterkläder i köket.
Det första jag gjorde var att fråga om verksamhetsgranskaren hade upptäckt mina fel i bokföringen. Jodå, det hade han så klart.
Värdinnan ville veta om jag såg att köksinredningen var ny. Jag svarade ärligt nej och förklarade att sånt ser inte jag. För att ta udden av min ouppmärksamhet tillade jag att den var snygg, också det ärligt. Skåpdörrar i ljust trä och bröstpanel i samma ljusa träslag. Bröstpanel har jag alltid gillat.
Jag blev ombedd att sätta mig vid köksbordet som vanligt. Där försiggår alltid verksamhetsgranskningen. Först genomläsning av protokollen och därefter en snabbtitt på kontoutdrag och verifikat.
Jag frågade hur han ville hantera bokslutet. Vi kom fram till att ett nytt, justerat bokslut var bästa alternativet och så ville han ha den korrigerade bokföringen.
När vi var klara frågade värdinnan om jag ville ha kaffe. Jag svarade som jag brukar – enligt gällande finländsk kutym – ”bara om ni också ska dricka”. Det skulle dom. I vår by dricker man eftermiddagskaffe klockan tre.
Över kaffet ventilerade vi bland annat händelser i byn och det varierande vädret. Utanför fönstret såg vi en domherre med fru i full färd med att fylla på energiförråden.
Efter kaffe och dopp var det dags att tacka och bege sig hemåt. Solen värmde i ryggen och lyckligtvis hade vinden inte vänt.
Hemvägen krävde längre tid. Jag hittade flera bildmotiv än videkissarna. 22 återstod efter gallringen. En angenäm fredag. 😊
Dagsmeja
Klantigt, Uddmor
”Det är bara två sorters människor som inte kan göra om sitt misstag – jungfrur och fallskärmshoppare.” Eftersom jag inte tillhör någondera kategorin, har jag lyckats göra samma misstag igen.
Förra gången gällde det en post som inte var registrerad på kostnadskontot i hembygdsföreningens bokföring, i dag var det väglagets tur. Två belopp saknades på respektive kostnadskonto. ☹
Och precis som förra gången har styrelsen redan godkänt (det felaktiga) bokslutet. Diffen är bara 18,75 €, men påverkar förstås bokslutet.
Till skillnad från förra gången upptäckte jag felen själv. Varför jag inte tidigare kontrollerade att beloppen var noterade fattar jag inte. Övertro på den egna förmågan?
På fredan ska jag träffa verksamhetsgranskaren, så jag får fråga om han har upptäckt felen. Om inte, får jag erkänna att jag klantat mig. Sen är frågan hur han gör med bokslutet? Kräver ett nytt eller nöjer sig med att göra en notering?
Förskräckligt irriterande är det hur som helst. Men av det här har jag förstås lärt mig att se till att kolla räkenskaperna innan jag upprättar bokslutet.
Några andra klantigheter är jag inte medveten om för närvarande, men man vet aldrig vad som kan dyka upp. 😀
Storbesök
I dag på förmiddagen fick jag syn på ett rådjur nedanför köksfönstret. Husse konstaterade bums att det fanns ett till. Och så ännu ett. Totalt blev det ett halvdussin som sneddade över tomten, så hela familjen och deras vänner var tydligen ut på en solskenspromenad. Fina att se på, men riktiga marodörer.
Uddmors betraktelser 