Månad: januari 2023

av

Gnälligt

De senaste två veckorna har varit späckade. Föreningsärenden och -aktiviteter varvade med namnsdags- och födelsedagsfirande, Skrivlördag, utbildningsuppdrag, bokslut, etc. Men i går var det ledig dag och den här veckan verkar bli lugn tack och lov.

Det är för all del snart dags att kalla till föreningens årsmöte och göra i ordning handlingarna till mötet, så helt sysslolös är jag inte. Före årsmötet har vi också ett föredrag som ska marknadsföras.

Om jag fick planera min tid helt fritt, vore idealet max tre aktiviteter per vecka med en dags vilopaus emellan. Men ideal existerar sällan som bekant.

Det känns ofattbart att jag en gång i tiden har arbetat heltid. Visserligen är jag 18 år äldre sen min sista anställning, men att energin och arbetslusten skulle avta i den omfattning den har gjort känns nästan lite kusligt.
Hur ska det då bli framöver?

När jag flyttade hem hade jag en enda ambition: Att bara göra det jag hade lust till. Den ambitionen höll i sig en tid, sen dök det ena måstet efter det andra upp.

Fast jag har bara mig själv att skylla. Om man inte kan säga nej får man finna sig i att sitta med skägget i brevlådan.

Det är inget som känns lustfyllt nuförtiden. Jag kan inte komma på en enda sysselsättning som skulle framkalla entusiasm eller inge lustkänsla. Vinter­depressionen är antagligen inte förbi.

Som tur är, närmar sig våren. Det är i alla fall nåt att se fram emot! 😊

av

Ny bekantskap

I går var det nästan julafton – jag hämtade ut paketet med den nya kameran. Fast inte den som jag ursprungligen beställde. Den var restnoterad i två månader, så till slut gav jag upp och beställde en annan.

Att den var en hel del dyrare var ju lite surt, men eftersom min gamla FZ200 från 2015 har sagt upp bekantskapen för gott svalde jag prisskillnaden. En bra kamera bara måste jag ha!

Den som undrar varför jag inte använder mobilkamera, är svaret att jag inte befattar mig med smart­mobiler. Det räcker gott med två datorer och min Nokia 3310. 😊

Den nya kameran är också en Panasonic, en ”storebror” till den förra, dvs modell FZ300. Anledningen till att jag höll mig till samma modellserie var att jag utgick i från att tillbehören från den gamla kameran kunde användas i den nya.

Det stämde bra. Den gamla batteriladdaren gick också att använda, men den nya är lite mindre så jag föredrog den. Den gamla får fungera som reserv.

Storebror har förstås en hel del funktioner och inställningar som är nya för mig. Jag har bläddrat igenom samtliga menyer och valt det jag tycker är relevant.

Resten får jag studera i handboken. Den omfattar 363 sidor(!), så jag har mycket att läsa om. Av allt att döma är den inte översatt till svenska, men det ska väl lösa sig. Den förra var på ”bara” 219 sidor och fanns på svenska.

Dom första testbilderna är redan raderade. Men ett smakprov på Mia i gungstolen ska ni få. Utomhus finns det inte mycket värt att fotografera just nu. Snön har nästan töat bort i regnet, det är grått och trist.

av

Utflykt trots hinder

I går bestämde sig Uddmor för att åka och handla. Husse hade röjt snön runt bilarna, så det var bara att ta av kapellet och sopa bilen. Trodde jag.

Det visade sig att kapellet hade frusit fast och det rejält. Handkraften räckte inte till, så Husse föreslog att jag skulle koppla på motor‑ och kupévärmaren en stund. Medan den gick fick jag den ljusa idén att också starta motorn.

Att öppna dörren på förarsidan var omöjligt, den satt som berg. Skam den som ger sig. Jag kunde öppna dörren på passagerarsidan och då borde det gå att öppna den envisa dörren inifrån genom att knuffa på den. Det gjorde det nu inte.

I stället frikopplade jag växeln och startade motorn. Arbetet med att lossa kapellet fortsatte och så småningom lyckades jag. Nästan klart för avfärd. Fast först måste jag torka av vindrutan. Tydligen är det fortfarande så mycket fukt i bilen att det bildas rimfrost på insidan som nu hade tinat.

I med ettans växel och lätt gas. Inget hände. Med mera gas hördes ett knastrande. Däcken hade frusit fast i marken, men jag kom loss och kunde svänga ner på byvägen.

Nästa problem uppstod vid korsningen till stora vägen som har förkörsrätt. Eftersom jag var tvungen att sakta in för att kolla att kusten var klar tog jag mig inte fram i den lösa snön. För att lyckas fick jag backa och ta fart ett par gånger och hoppas på att inga bilar var i vägen. Nu äntligen fick jag hårt underlag under däcken.

Vägen till Dalsbruk var visserligen plogad, men krävde njurbälte. Vägen var så knölig att jag trodde däcken skulle lossna. Nutida snöröjningsverktyg verkar inte lämpade för uppgiften.

Vi har lyckligtvis en väg på var sida om sjön, så när jag hade handlat tog jag den vägen hem även om den är något längre. Den var i perfekt skick jämfört med den första.

Mellan kyrkbyn och infarten till byn återkom knölarna, men som tur är den sträckan rätt kort. Och med god fart kom jag över snövallen vid tomtgränsen och tog mig in på parkeringsplatsen. Slutet gott, allting gott. 😊

av

Vardag igen

Storhelgerna är överstökade för den här gången. Nyårsfirandet var en trevlig tillställning, om än onödigt lång för min del. Jag kan inte annat än beundra den 85-åriga värdinnan. Önskar jag vore lika fräsch och pigg i hennes ålder.

Nyårsaftons traktering
Efter en inledande glögg serverades en god täckt laxpaj med grönsallad till. Som dessert fick vi en apelsinmousse med kaffesmak och efter den kaffe och en fylld rulle som jag fick för mig heter Bagdadrulle, men det var fel, nåt sånt hittar inte Google. God var den i vilket fall.

Om vi hade varit kvar efter tolv-slaget hade vi också fått avnjuta en ostbricka fick vi veta, men då var vi (äntligen) på hemväg och proppmätta. Åtminstone jag.

Årsskifte
Årsskiften är dryga administrationsmässigt. Alla mappar ska förnyas i datorn, liksom bokföringen för de organisationer jag handhar. Än så länge är jag bara klar med hembygdsföreningens mappar och bokföringen för 2022. Resultatet blev positivt har jag konstaterat.

Mia gillar yoghurt
Till Mias favoriter hör yoghurt. Husse har nu övergått till större burkar så att hon kommer åt att slicka i sig resterna också från botten. Fast då blir hon så ivrig att hon missar kanterna och får yoghurt i hela ansiktet. 😀

World Introvert Day
I dag är det de introvertas dag: “World Introvert Day is a time to bring awareness to introversion — and to show the world that being a ”quiet one” is something awesome, not shameful.”

Dom av oss som tillhör kategorin introverta uppskattar att dagen uppmärksammas. Vi är inte alls ”konstiga”, bara annorlunda jämfört med extroverta.

Vi behöver egen tid för att samla energi, medan extroverta får energi av att vara bland folk.