Eftersom vi inte åt risgrynsgröt i julas, föreslog jag att vi skulle ha det i efterhand. Det godkände Husse, men om han hade vetat vad det innebar hade han förmodligen tackat nej.

Såg ett tips på FB som jag beslöt prova – risgrynsgröt i ugn. Receptet var på 10 portioner så jag såg fram mot att göra risgrynspudding också.

I nästan en vecka har vi ätit antingen risgrynsgröt eller ‑pudding som dessert. Med lite tur blir puddingen äntligen slut i morgon. Men nu är jag döless på risgryn i alla former!

Vid dagens middag diskuterade vi sagogrynsgröt. Det bjöd min exsvärmor i Jämtland på till söndags­frukost. Här kallas den också Helmigröt har jag sett och påstås vara en traditionell rätt i Finland, men det är en klar överdrift.

Husse googlade och kunde upplysa om att sagogrynsgröten är internationell. Skillnaden är att man i stället för potatis­­stärkelse tillverkar sagogrynen av maniok eller kärnor från sagopalmen, därav namnet sagogryn.

Döm om min förvåning när jag såg Dahliahemmets meny för i dag – till frukost fick de boende Helmigröt. Innan jag åt den hos exsvärmor visste jag inte ens att den fanns!

Så nästa gång jag blir grötsugen kan det vara läge för sagogrynsgröt. 😊