När är vi nöjda?


Jag hävdar att alla mina problem är i-landsproblem. Så gott som alla problem i vår del av världen är i-landsproblem. Här i skärgården kan man förstås hitta en hel del glesbygdsproblem, men dom kan ändå kategoriseras som i-landsproblem.

Mig veterligen har alla här på ön tak över huvudet, mat och kläder. Som pensionär får man dessutom betalt varje månad, oavsett om man jobbar eller inte. Det har vi våra tidigare arbetsgivare och lag­stiftningen att tacka för. Vi har alltså all anledning att vara nöjda, men gnäller ofta ändå.

Om hälsan tryter och pensionen inte räcker till för att täcka kostnaderna är läget förstås ett annat. Men gissningsvis kan vi då få stöd från våra sociala myndigheter.

Om jag bodde ute på vischan i ett u-land skulle inget av det här gälla. Vår familj skulle få hanka sig fram efter bästa förmåga. Där är livets nödtorft helt på eget ansvar och beroende av den egna arbets­insatsen.

Vi människor är tydligen funtade så att när grundbehoven är tillgodosedda, ser vi till att skapa nya. Till vår hjälp i skapandet har vi en mängd företag som gör sitt bästa för att se till att vi ständigt konsumerar det senaste eller nyaste.

Så vart vill jag då komma med det här resonemanget? Jo, att anledningen till att vi gnäller är för att vi har det för bra. Och för att människan också tycks vara funtad så att hon sällan/aldrig är nöjd.

”Det man är glad och tacksam för får man mer av.” har jag läst nånstans. Motsatsen sägs också gälla: ”Det jag oroar mig för, beklagar mig över eller saknar får jag (också) mer av.” Den livsfilosofin har jag anammat.

Saker blir inte bättre för att man gnäller eller för att man är missnöjd. Det kräver att man antingen gör en konkret insats för att ändra på sakernas tillstånd, alternativt ändrar sitt förhållningssätt.

I eftermiddags uppstod en diskussion om huruvida det var bättre förr? En kontrahent var av den upp­fattningen att det var bättre förr för att folk nöjde sig med mindre och därmed allmänt sett var nöjdare. Det ligger mycket i det. Ju högre krav, desto större risk att bli missnöjd/besviken.

Å andra sidan har Husse rätt i att ”det kan alltid bli bättre”. Eller förtydligat: ”Ingenting är så perfekt att det inte kan bli bättre.” Om vi slår oss till ro och nöjer oss med status quo upphör utvecklingen. Hade vi till exempel nöjt oss med Fords, Bells och Edisons upp­finningar skulle vi inte ha elbilar, mobiltelefoner eller LED-lampor.

Fast då infinner sig obönhörligen frågan om vi är nöjdare för att vi har allt det här?

7 tankar om “När är vi nöjda?

  1. Läser Dagnys blogg, hon är 107 år gammal och hävdar att det mesta var sämre förr, hon har otaliga exempel på det.
    Men det finns saker även hon reagerar över, mobilberonde, att människor inte umgås som förr.
    Min reflektion över vår tid är att den har blivit våldsam i alla fall i städerna, skjutningar, sprängningar äldrerån dagligen, en skrämmande utveckling, som inte är lätt att få nåt slut på.
    För övrigt tror jag att vi skulle må bättre med färre val och ett lugnare tempo.
    Sjukvården fungerar när man hamnat i rätt vårdinstans, men på många vårdcentraler och akutmottagningar är det helt uppåt väggarna.

    Gilla

  2. Gnäll har jag svårt för men vissa saker känner jag har försämrats med åren. Skolan är inte bättre idag. Vården är helt åt skogen. Att sitta i telefonkö i 40 minuter när man ska prata med någon myndighet tillhör vardagen. Jag förstår att människor klagar. Sverige/Världen har blivit kallare (inte vädermässigt) men att leva i.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.