En av mina närmaste vänner har lärt mig att dammråttor kallas änglatofflor. Såna har vi för det mesta gott om på Udden, elegant insvepta i katthår och spindelnät.

Man hittar dom lite varstans i huset, både på väntade och oväntade ställen. Med tanke på mitt städ­intresse ligger dom i regel kvar ända tills dom börjar bli påträngande eller tills jag snavar över dom.

I förrgår låg en sån toffel i vägen för mig i sov­rum­met och för några dar sen upptäckte jag en hel koloni bakom en stol. Att änglatofflor har stor reproduktionsförmåga visste jag, men det här var ju att ta i!

Det finns två lägen som kan få mig att plocka fram dammsugaren. Antingen ovan nämnda eller för att jag helt plötsligt känner mig inspirerad. Det senare händer dess värre alltmer sällan.

Idag var lägena synkroniserade för en gångs skull. Köket och ”norra salongerna” (bad‑ och sovrum) är därför befriade från de illa sedda tofflorna. Sen tog inspirationen slut.

I ”södra salongen” har vi än så länge inte snavat över dom, bara diverse flugkadaver, så i väntan på att någotdera läget ska infalla inom snar framtid, står dammsugaren parkerad i var­dags­rummet.