– Varsågod, middagen är serverad!
– Tack.

Husse och Matte sätter sig vid matbordet. På bordet står kokt potatis, Chicken Cordon Bleu (från Lidl), en skål med ättiksgurka, en tub aioli, en flaska Sweet Chili Sauce och uppvärmd broccoli. Matte förvarnar:
– Idag gäller det att spara sig till desserten.
– Och det säger du nu när jag har skalat så här mycket potatis!
– Jag kom på det först nu.

Båda serverar sig av kycklingen under tystnad och förser sig av chilisåsen.
– Aiolin är nästan slut.
– Lite till går det nog att pressa ut. Vill du också ha?
– Nä, ta det du.

Kycklingen skärs i bitar och tuggas en stund tills Matte konstaterar:
– Det här är för jäkla gott.
– Tycker du det? Undrar om det verkligen är kyckling? Bitarna är så stora. Det kanske är kalkon?
– Det står i alla fall chicken på förpackningen.
– Så mycket turkar som det bor i Tyskland vågar dom väl inte skriva turkey.

Matte gapskrattar. När skrattet ebbat ut säger hon:
– Det var det roligaste jag har hört idag. Hon tillägger:
– Nä, det förstås. Då kunde nån tro att dom styckar och förpackar turkar.

Resten av middagen förflyter under småprat. När tallrikarna är tomma säger Matte:
– Du får behålla besticken.
– Oj då, blir det så stora saker?
– Ja, idag har jag gräddat våfflor. Första gången i mitt liv. Fast nu har dom kallnat och blivit sega.
– Nå, dom duger säkert äta.

Våfflor, hallonsylt och vispgrädde serveras. Husse brer sylt på våfflan.
– Vill du inte ha vispgrädde?
– Nä.
– Men det är ju det som grejen liksom.
– Jasså. Ja, då får jag väl ta lite då, säger Husse och förser sig med en rejäl klick.

Matte nöjer sig med en våffla. Husses andra slinker ner utan vispgrädde. Samtalet rör sig nu om ingredienser i våffelsmeten och premiärhanteringen av våffeljärnet.
– Så då kan det bli våfflor fler gånger nu när du har fått blodad tand?
– Javisst. Och så går det ju att göra förrättssnittar av våffelbitarna om man så vill.

Medan Husse förbereder disken ställer Matte ner våffeljärnet i originalkartongen och lägger den på sin plats i sovrummet. Hon konstaterar:
– Det är ju lite knäppt att förvara hushållsmaskiner i sovrummet.
– Där är dom säkra. Om det blir inbrott tänker tjuvarna nog inte på att leta där.

Därmed var lördagens middag avklarad. 🙂