Månad: december 2018

av

27.12 – Slutfirat och en ny teori

Julen är slutfirad, jag har invigt olycksfallsförsäkringen och har en ny teori.

Julen slutfirad
Vädermässigt var det en bister julafton. Tvåsiffriga minusgrader krävde varma kläder och skodon, men faktiskt sken solen så länge den orkade.

Programmet följde samma mönster som i fjol med med ett undantag. Tända ljus på gravarna, lyssna på julevangeliet i kyrkan och julmiddag i Tallmo. Undantaget bestod i att vi också närvar vid jul­klapps­utdelningen.

Bland mina julklappar fanns bara nyttiga grejer, bland annat en trådlös ringklocka. Så numera får man trycka på en knapp för att bli insläppt. 😀

Skämt å sido, ringklockan är huvudsakligen tänkt för icke-bekanta. Såna dyker upp två-tre gånger per år, så den kommer inte att slitas ut i första taget.

Igår kväll avslutade vi julfirandet med en inledande Dry martini (”stirred, not shaken”), därefter sill och potatis, kalops och ris à la malta som avslutning. Enligt gammal Udden-tradition äter man kalops på juldagen, men den fick bli en dag senare eftersom vi också åt juldagsmiddagen i Tallmo.

Invigt olycksfallsförsäkringen
Redan på julaftonskvällen kröp termometern upp till plusgrader som har hållit i sig sen dess. Det betyder halka för oss ”lantisar”.

Idag invigde jag därför mina Icebugs för i år. En idealisk olycksfallsförsäkring och ett av mina bästa köp nånsin!

Ny teori
Jag har en ny teori när det gäller läckaget i Silverpilen. Idag blev jag så gott som övertygad om att den stämmer.

Eftersom fukten är luktfri kan man utesluta många vätskor, dom flesta luktar mer eller mindre. Men det slog mig för ett tag sen att lukten av spolarvätska kanske avdunstar rätt snabbt?

I samband med bytet till vinterdäck den 13.12 fyllde jag på spolarvätska och har sen dess inte använt den. Efter den 18.12 har jag inte heller använt bilen.

Idag kollade jag fukten på bilgolvet och kunde konstatera att mattan, eller rättare sagt tidningen under gummimattan, var blöt trots att bilen har stått still. När jag kollade behållaren med spolarvätska visade den sig vara nästan tom.

För att säkerställa att lukten av spolarvätskan avdunstar snabbt, hällde jag litet på en pappers­tuss. Den enda lukt jag kunde känna var den av blött papper.

Eftersom alla andra tänkbara orsaker till den kontinuerliga fukten är eliminerade, är jag nu rätt över­tygad om att antingen själva behållaren eller en slang läcker. Troligen det senare.

Hur man åtgärdar det är däremot inget jag har en aning om. Förhoppningsvis kan nån kunnig människa göra det. Eller åtminstone kolla om min teori stämmer.

av

23.12 – Juligt värre

Vi har haft ”julgäster”, ätit jultallrik, Husse har julbakat, vi har ätit julmiddag, lucka 23 är öppnad och vi har julväder.

Julgäster
Av Husse har jag lärt mig att man ska bjuda på julkaffe eller -te före jul om man har lite hyfs. Ytterligare en brist i min ”julkultur” har rättats till. 😉

Förra söndagen hade vi därför f d bonuspappan på besök, i onsdags kom Filosofen på julte och samma kväll var föreningens kassör och hennes man inbjudna. Fler har vi inte hunnit med. Men man kan förhoppningsvis dricka julkaffe och ‑te också efter julafton?

Jultallrik
Mitt förslag om att äta jultallrik med fisk hos ”Holmbergs” i torsdags föll i god jord. Husses moster och morbror gjorde oss sällskap. ”Lite men gott” kan man säga om den tallriken.

Den marknadsfördes för all del inte heller som nåt annat. Ville man ha ett regelrätt julbord fanns det att få på flera andra håll på ön.

Julbak
Arbetsfördelningen i vårt lilla hushåll har antagit nya former ju närmare jul vi har kommit. Husse har julbakat på löpande band – allt från matbröd till julrosor och kakor. Så här mycket hembakt kaffebröd har det inte funnits på Udden sen jag var barn!

Julmiddag
Idag blev det julmiddag. Jag envisas nämligen med att få ”min” julskinka, dvs ugnsstekt skinka direkt från ugnen med sås till.

Jag minns att jag blev rätt snopen när jag åt min första julskinka i Jämtland. Den var också ugns­stekt, men tillreddes dagen före jul och serverades kall på julafton.

I Tallmo äter man palvad (rökt) skinka till jul, så för att jag skulle få ”riktig” julskinka köpte Husse också en rimmad dito till oss. Till skinkan hör förstås (hemlagad!) kålrotslåda, men den spar vi till morgondagens julbord i Tallmo.

Lucka 23 öppnad
Av allt att döma har de senaste dagarna varit späckade… När jag kom på att det var dags att öppna lucka 23 i julkalendern upptäckte jag att lucka 21 och 22 inte heller var öppnade. Men nu är det bara en lucka kvar. 🙂

Julväder
Min önskan om en vit jul gick i uppfyllelse i år. Just nu drygt 11 minusgrader och ett vintervitt täcke är ju helt perfekt julväder!

av

13.12 – Det lackar mot jul

Det har blivit ljusare på Udden, första tomtarna är utplacerade, julklapparna är inslagna, min egen är på väg och Silverpilen är omskodd.

Ljusare på Udden
På tisdag kväll blev det betydligt ljusare på Udden tack vare Husse. För att förse den nyinköpta ljus­slingan med el, behövdes en extra skarvsladd och ett grenuttag. Det hade han med sig när han kom från stan och vips blev det s k staketet ljust och fint. 🙂

I morse var också marken ljusare än vanligt. Ett tunt lager rimfrost/snö hade lagt sig under nattens minusgrader. Fast lite mer snö kunde vi gott få till jul tycker jag.

Första tomtarna
På tisdagen bar jag ner lådan med julpynt från vinden. Mest för att kolla om det fanns några julljusstakar och ljus i den. Det gjorde det nu inte, så jag lät mig nöja med några tomtar i stället som jag placerade ut på olika ställen i huset.

Det torde vara rekord. Så här tidigt ute brukar jag aldrig vara. Resterande julpynt blir uppackat och utplacerat närmaste dagarna har jag tänkt mig.

Julklapparna inslagna
Jag brukar heller inte vara klar med jul­klapps­in­slag­ningen så här tidigt. Det är ju faktiskt bara Lucia! I vanliga fall brukar jag inte ens ha skrivit klar julklappslistan.

Antagligen har jag glömt nån som förväntar sig att få en. Men det ger sig så småningom. Jag har garderat mig med ”nödjulklappar” i fall behov uppstår.

Egen julklapp på väg
Som vanligt har jag unnat mig en egen julklapp i år också. Valet föll på en ID-kortsläsare som visade sig vara billigare än jag trodde.

I Finland kan vi nämligen med hjälp av kortläsare och PIN-koder tillhörande ID-kortet både iden­ti­fie­ra oss och signera handlingar digitalt. ”Medborgarcertifikat” kallas det här, i Sverige heter det visst e-id om jag inte tar miste.

Bankdosan/-kodkortet fungerar för all del också för identifiering, men att signera avtal och andra handlingar digitalt går ju inte, så jag ville testa möjligheten.

Enligt meddelande från posten finns ”julklappen” nu att hämta, så snart kan jag aktivera och inviga den. Kortläsarprogrammet har jag redan laddat ner.

Silverpilen omskodd
Idag fick Silverpilen vinterdäcken påsatta sent om sider. Enligt lag skulle dom ha varit på redan den 1.12, men det struntade jag högaktningsfullt i. Det kändes verkligen inte påkallat i regnväder och plusgrader. Men nu är det gjort.

Suverän uppfinning

Under en längre tid har fingergreppen på den här saxen varit spruckna. Idag lossnade ena halva greppet helt. Lyckligtvis finns det bot – ”Jesustejp” är en suverän uppfinning!

Med tanke på att jag har ett halvdussin andra saxar som är hela, kunde jag ju gott ha pensionerat den här kan man tycka. Men sån är inte jag. Så länge saxen är vass och fungerar ser jag ingen anledning att slänga den. 🙂

 

av

9.12 – Tomma & fyllda luckor

Jag har luckor i mina sockor, vi har haft en lucka i regnandet, fläkten har fått en permanent lucka och vi har fyllt en lucka i vår vokabulär. Mia tar chansen.

Luckor i sockorna
Härom dagen drog jag på mig rena, oslitna sockor. Till min förvåning hade dom tre små luckor i sömmen vid hälen… ”Det är nog slitage” tyckte Husse, men jag protesterade.

Hålen såg snarare ut som malhål. Dessutom har jag svårt att tänka mig att jag skulle slita tre små hål nästan på rad om jag inte råkat ha en spik i skon förstås. Men då hade jag garanterat känt det.

En inspektion i socklådan gav ingen ledtråd. Det enda jag hittade var en liten ”änglatoffel” längst in i ett hörn. Antingen har inkräktarna flyttat eller så beror hålen trots allt på slitage.

Lucka nio
Idag var det dags för lucka nio i julkalendern och att tända det andra adventsljuset. Nu går tiden extra fort känns det som, vips är det julafton. Men först blir det vintersolstånd och det värsta mörkret är över för i år.

Permanent fläktlucka
Sen ett tag tillbaka är kamin‑/spisfläkten död. Möjligen har vi tagit livet av den genom för hög temperatur, den tål högst 350°.

Tråkigt. Den var effektivare än jag trodde och inget dyrt inköp, men vi avstår ändå från en ny har vi kommit fram till. Husse kanske åtar sig att vifta med armarna så att spisvärmen sprids. 😉

Lucka i regnandet
Dom tre senaste dagarna har det regnat. Och regnat och regnat. Men idag på eftermiddagen uppstod en lucka. Alldeles perfekt för Husse att gå upp med soppåsarna till sopkärlet och för mig att tömma askan ur kakelugnen och köksspisen.

Fyllt en lucka i vår vokabulär
Husse läser just nu Tjechovs noveller, översatta i början på 1900-talet gissar jag. Språket är därför rätt ålderdomligt och vi lär oss nya ord då och då.

Ett av dagens ord var kapris, adjektivet är kapriciös. Som den självutnämnda språkpolis jag är, har jag så klart en genväg till svenska.se, där man kan söka i tre ordböcker samtidigt.

I 2015 års upplaga av SAOL är första betydelsen nyck, infall, hugskott. När jag läste förklaringen till kapriciös i SAOB från 1935, kände jag genast igen mig: ”som (i sitt handlingssätt l. uppträdande o. d.) är mycket beroende av nycker l. (underliga) infall, nyckfull; ombytlig, oberäknelig; stundom äv.: egensinnig; äv. i överförd anv., om handling(ssätt) o. d.: som beror på l. vittnar om nyckfullhet osv.; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.” Husse har helhjärtat anammat ordet som adekvat beskrivning på mig. 😀

Mia tar chansen
Om Mia upptäcker en utdragen stol tar hon genast chansen i förhoppning om att bli serverad.

 

Lillasyster

Idag har min svarta Canon MG6150 fått en vit lillasyster: TS8150. Förr eller senare kommer bläck­upp­samlaren på den gamla skrivaren att bli full eftersom meddelandet har visats redan ett bra tag. Skrivaren kommer därmed (antagligen) att sluta fungera.

Med tanke på reparationskostnaden var det fiffigare att investera i en ny. Det blev samma fabrikat, men lite annan modell. Dock med samma funktionalitet som den gamla.

Svåraste momentet var utan tvekan att ansluta USB-kabeln. Delvis för att den låg fastkilad mot golvet under bokhyllan och delvis för att uttaget på skrivaren satt knöligt till. Lyckligtvis fick jag handräckning av Husse. 🙂

Jag fortsätter givetvis att använda den gamla skrivaren tills den ger upp, men har provkört den nya för säkerhets skull. Fram till dess får den bo i originalförpackningen under ”baren” i vardagsrummet.

PS. Hur jag vet att det är en syster och inte en bror? Jo, för att den snällt lydde alla instruktioner och kommandon. 😀

av

6.12 – Från jullov till hushållsmaskiner

Jag har jullov, blivit fotograferad, tömt en flaska, skrivit kondoleanser och varit sällskapsdam. Husse är hotfull.

Jullov
Så där ja! Inga fler kurser, inga föreningsaktiviteter, inga väglagsärenden och (än så länge) inga andra uppdrag mer i år.

Sista kursen avslutades ju redan i mitten av oktober och igår kväll träffades deltagarna i Kodklubben sista gången för i år. Årets sista föreningsaktivitet, Lilla jul i Dragegården, gick av stapeln förra lördagen och väglagsstyrelsen har inga fler möten.

Några andra uppdrag är heller inte inbokade och årets sista Lustläsarträff blir nästa vecka, liksom däckbyte och tandläkarbesök. Det känns ju överkomligt.

Fotograferad
Eftersom mitt ID-kort upphör gälla den 2.1.2019 var det angeläget att förnya det före helgerna. Lyckligtvis har vi en godkänd ID-korts- och passfotograf i Dalsbruk, så jag kom överens om en tid med honom förra onsdagen.

Sen syndade jag. Numera har kontoret för tillståndsärenden öppet i Kimito bara varannan onsdag jämna veckor, så egentligen borde jag ha ansökt om det nya ID-kortet på plats, men jag valde trots allt att beställa det på nätet.

Tömt en flaska
En av mina alkoholhaltiga favoritdrycker är Gammel Dansk. Den kan man dricka som apéritif, mag­medi­cin eller snaps, allt efter smak och tycke.

I söndags tömde vi en flaska. Den sista slatten fyllde precis var sitt snapsglas.

Kondoleanser och sällskapsdam
I veckans Annonsblad fanns två dödsannonser på bekanta som avled nyligen. Dels en bybo och dels en annan bekant.

Igår skrev jag därför två kondoleanser som jag lämnade i kyrkans postlåda idag i samband med dagens gudstjänst. Jag fungerade nämligen som Husses sällskapsdam.

Mitt sällskap i kyrkan var inte mycket att hurra för – jag slumrade till ett tag under predikan. Men som tur började orgeln låta så jag vaknade till igen.

Efter gudstjänsten företogs självständighetsdagens blomnerläggning vid hjältegravarna. Den hölls stående utomhus så där var det ingen risk för att somna. Det var ingen långdragen ceremoni, bara en krans och två buketter lades ner vid de stupades minnesmonument.

Husse är hotfull
Titt som tätt kommer Husse med ett hotfullt uttalande. Han tycker absolut att jag bör få en hus­hålls­assistent i julklapp. Det säger han förstås bara för att retas. 😀

En sån har aldrig nånsin stått på min önskelista och jag har definitivt ingen användning för en. Så huslig är jag inte. Dom få hushållsmaskiner jag har står bara och samlar damm. Enda undantagen är dammsugaren och elvispen som jag faktiskt använder när jag vispar grädde.

Om det ska vara nåt i maskinväg föredrar jag i så fall verktyg. Å andra sidan är jag rätt väl­för­sedd på den fronten så jag kan inte komma på nåt jag behöver/saknar. Fast en hylsnyckelsats vore ju bra att ha. 😉