25.1 – Packa ner, lasta och packa upp


Jag och Silverpilen har hämtat oss efter torsdagens ”utflykt”, i går började uppackningen och idag har jag fortsatt.

Torsdagens utflykt
Tjugo över nio i torsdags dök Vik Husse upp och blev varmt välkomnad av både mig och Mia. Hon har lärt sig att han alltid har med sig torkad fisk till henne och det här var inget undantag. En halv timme senare rullade Silverpilen nerför backen med Helsingfors som resmål. Det var dags att tömma mammas lägenhet.

Mammas bostadVäglaget var minst sagt lurigt från Bjärnå till Kyrkslätt. För det mesta kändes det som om jag bok­stav­ligen gled fram (jag kör dubbfritt). Asfalten var belagd med en tunn ishinna så det gällde att försöka ha ett hjulpar på den ljusgrå delen av vägytan där jag inbillade mig att det var isfritt.

Ca 12:20 rattade jag in på macken i Gräsviken där min ”eskort” (f d klass­kompi­sen) redan väntade, sen följde jag honom som en skugga tills vi nådde slutmålet. Han var vänlig nog att lova mig en hjälpande hand med dom största och tyngsta prylarna så vi parkerade båda utanför ingången till mammas lägenhet.

Min kontaktman Lasse, som skulle handha den slutgiltiga tömningen, stod redan och väntade trots att klockan bara var 12:40 så vi gjorde förstås sällskap i hissen. En vänlig, social och pratsam man.

Medan min guide och jag tog hand om det som skulle följa med till Udden, gick Lasse omkring i lägen­heten och värderade innehållet. Det var förstås ganska fort gjort. Dels var lägenheten inte så stor och dels är han ju proffs på sånt.

Jag antog med glädje hans bud och vi skakade hand. Han tyckte han kunde passa på att börja packa ner han också, så vi sprang om varandra med prylar hit och dit. Efter en stund anslöt mammas hyggliga kompis med utlovat kaffe och tilltugg.

Självfallet gav jag mig inte tid att sitta ner för att äta och dricka, utan tog en kaffeslurk och en bröd­bit då och då medan jag fortsatte packa med god hjälp av mammas kompis. Alla mammas pärmar och papper var ju viktigt att få med och hennes personliga tillhörigheter ville jag förstås gärna ta hand om.

Mina medhjälpare gav sig av en efter en alltmedan mina kollin ökade i antal. Kvart över tre kom jag på att jag nog borde söka upp Tontti-Huoltos kontor som avtalat för att lämna tillbaka dom nycklar som inte behövdes längre.

FullastatPå tillbakavägen slog jag en signal till Vik Husse för att kolla läget. På Udden var allt frid och fröjd fick jag veta, så jag lovade slå en signal på nytt när jag var på hemväg och ute ur stan.

Tio i fem var Silverpilen fullproppad – enda lediga utrymmet var bakom ratten. Sikten i höger back­spegel och i bakrutan var klart begränsad, men jag beslöt att jag såg tillräckligt för att undvika plåt­skador.

Halv sex hade jag krånglat mig genom rusningstrafiken och ut ur stan. Nu stod det Hangö på skyl­tar­na så jag meddelade Vik Husse att jag var på väg åt rätt håll.

I mörkret såg det inte lika halt ut, utom när det kom mötande trafik, så jag spände mig inte lika mycket som på ditvägen men höll absolut inte mer än lagstadgad hastighet för säkerhets skull. Inte ett enda fordon körde jag om heller. 😉

20-nyheterna hade nyss börjat när jag parkerade på Udden. Bra jobbat tyckte jag och pussade Silver­pilen ömt som tack för att den än en gång tagit mig fram och tillbaka utan missöden.

Uppackning
Efter besöket hos mamma började jag uppackningen igår. Det viktigaste var ett kvitto som jag hade lovat skicka till en firma. Mamma hade tidigare talat om att det låg ”i gula mappen med Betalda‑Obetalda räkningar”.

Nåt kvitto fanns inte i den gula mappen och nån pärm/mapp med obetalda räkningar fanns inte heller. Jag hade sökt igenom alla papper och precis gett upp då jag ändå tyckte att jag skulle ta en titt till i (den blå) pärmen med betalda räkningar.

Vita byrånDär låg kvittot tack och lov. Jag har full förståelse för att mamma inte kom i håg exakt rätt i det till­stånd hon befann sig, tvärtom var det häpnadsväckande att hon alls mindes var det låg.

Idag har uppackningen och sorteringen fortsatt och Silver­pilen är tömd. Mammas lilla, vita byrå som jag trots allt bestämde mig för att behålla var det sista som återstod. Men hur sjutton skulle jag få in den?

Efter lite tankemöda kom jag på en ypperlig lösning. Nu står den i verandan (på rätt köl) och väntar på att få komma in i sitt nya hem. Men innan det blir verklighet måste den gamla byrån tömmas och flyttas ut.

Alla som har varit på Udden vet att det inte finns några lediga utrymmen, det blir alltid frågan om att ersätta nåt befintligt. 😀

4 tankar om “25.1 – Packa ner, lasta och packa upp

  1. Oj så skönt att du nu har uträttat detta säkert känslomässigt jobbiga!
    När Sigges mamma dog fick en välgörenhetsfirma rubbet, allt utom en liten kartong med fotografier. Hon hade innan sin död gett mig och Linn sina smycken, Använder dom ytterst sällan men har sett henne i sin ” glans dagar med juvelerna” och det får mig alltid att småle.
    Sen kom mannen som ägde huset vars övervåning dom hyrde med helt orimliga krav om renovering, till saken hör att både Sigges mamma och fosterfar var riktiga pedanter och skötte och renoverade allt ” tip, topp”. Så sina krav fick han inget för, hotade med myndigheter men Sigge gick inte med på något och den mannen insåg väl att han var ute i ogjort ärende, det här var i Amberg i Tyskland.

    Gilla

    • Jag kände inte att jag hade någon koppling till hennes lägenhet eller ägodelar där, så det kändes faktiskt inte jobbigt.

      Gilla

  2. Ja, se det var ett riktigt dagsverke det! Flyttningsjobb är så arbetsdrygt och trist. Och sedan vemodet ovanpå alltsammans. Bra att du kom hem helskinnad!

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.