Månad: maj 2013

av

6.5 – Yoghurt och gravstenar

Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöb­lerna.

YoghurtKompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.

Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.

Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.

Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklama­tion.

”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.

Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växt­pro­cessen. 🙂

GravstenNy kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående grav­ste­nen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.

Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.

Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?

För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har musei­verket större bestäm­manderätt.

Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.

Mia spanar 2

av

4.5 – Fågelliv, stenar och myror

SvanarFågellivet har återvänt och ytterligare en städ- och ommöble­rings­dag är avverkad.

Fågelliv
Det är ett nöje att titta ut över viken, sjöfåglarna har återvänt. Fiskgjusen, svanparet, änderna och kniporna gör regelbundet sina matrundor.

Idag signalerade hackspetten ut sitt revir. Plåten på trans­for­ma­torn och ovanpå elstolpen närmast mig fungerade som trumma. Och så hörde jag göken i väster.

Småfåglarna håller givetvis ljudlig konsert från morgon till kväll och sädesärlan retar gallfeber på Mia. Efter vinterns tystnad är det livat på alla håll och kanter. 🙂

Tack vare en bloggkollega har jag lärt mig en massa nya fågelnamn. Den är suverän som uppslagsverk och har fantastiskt fina bilder!

Städ- och ommöbleringsdag
Idag beskar jag klängrosorna, dom tre som är kvar. Det var i senaste laget upptäckte jag, dom hade redan fått skottknoppar. Jag som trodde dom var lika sena som allt annat.

För att underlätta den kommande gräsklippningen fick den största av dom ett buskstöd. Omkretsen var perfekt, men metallpinnarna var på tok för långa så jag gjorde en egen variant av dom befintliga blomstöden för att få rätt höjd. Metallpinnarna lär komma till annan användning har jag en känsla av.

När jag var klar gav jag mig på spåren efter vinterns snöröjning. En massa grus hade följt med i snö­röjningen och under det låg en massa löv. Nu är dom borta och värsta gruset är hoprafsat.

Hittills har en hög med stora stenar tronat mitt på berget vid ”parkeringen”. Alla som har stuckit upp ur jorden och grävts upp har jag samlat i en hög. För ett tag sen kom jag på att stenröset bara är i vägen för snövallen som bildas av snöbladet så idag beslöt jag flytta på mitt ”vattenmärke”.

Dom understa stenarna krävde spett för att få loss. Under årens lopp har jord och växter effektivt bäddat in dom, men nu har dom fått ett nytt hem. Totalt meningslös syssel­sätt­ning nr 125 i ord­ningen.

TrädgårdslöpareJag förstår inte varför jag prompt ska samla dom på hög överhuvudtaget? Nånstans i bakhuvudet ligger kanske tanken på att bygga en stenmur vid tomtgränsen, men då krävs det allt en hel del fler.

Efter stenflytten fick jag syn på löven och det torra gräset runt snöbärsbusken. Under alla löven höll en magnifik trädgårdslöpare till. Framkroppens sköldkanter lyste klart lila i solskenet, men tyvärr fick jag inte in kameran i rätt vinkel för att fånga dom läckra reflexerna.

Innan dagen var slut irriterade jag ”pissismyrorna”. I en änden på mitt lilla ”vårland” (som jag anlade i höstas efter att ha grävt upp bergeniorna som växte där) visste jag att dom höll till. Faktiskt var dom sambor med svartmyrorna visade det sig.

Den kompakta tuvan förvandlades i rask takt till välluckrad mull medan dom små liven panikartat irrade omkring. Perfekt, nu har jag en liten ”hörna” ledig för nya/andra växter. Jag som svor på att jag inte skulle ha några blomland när jag flyttade in… Det här är det sjätte i ordningen, det blir alltså en ny liten plätt varje år. 😀

av

2.5 – Matorgie och grodspionage

Jag har smörjt kråset, ställt fram utemöblerna, satt potatis och spionerat på grodor.

ChampagneValborgsfirande
Jämfört med mina frugala måltider var valborgsaftonens middag en veritabel matorgie inledd av ”bubbel” och chokladtoppade jord­gubbar. Herr och fru grannens bord dignade av väl­smakande rätter. Kvällen till ära var maten uppdukad i lusthuset och jag fick nöjet att inta den i den smakfullt renoverade före detta Udden-soffan.

Solen behagade förgylla kvällen, men det var skönt med brasa i den lilla kaminen. I synnerhet då hagel­skuren drog förbi. Det sista av aprilvädret kan man hoppas.

Sommarmöblering
Igår firade jag 1 maj och det finländska arbetets dag med att ställa fram utemöblerna i syrenbersån. I det klara solskenet framgick tydligt att det är dags att måla om dom. Inget gott som inte har nåt ont med sig eller hur det nu var.

SättpotatisPotatissådd
”Spikarna” i sättpotatisen har i ett par veckor skvallrat om att det är dags att få komma ner i jorden. Efter möbleringen svängde jag jorden i mitt lilla potatisland, drog upp sex fåror och satte sex potatis i varje fåra.

Det kändes inte bra att slänga resten av sättpotatisen men fem kilo är dess värre minsta för­pack­ningen som finns att köpa om man inte köper direkt av en odlare förstås. Nu hoppas jag på varma nätter, lagom med regn och soliga dagar i ett par månader framåt.

Grodspionage
Under dagen hann jag se totalt fem grodor. Mia såg lyckligtvis ingen. Alla korsade tomten på lite olika ställen, troligen på väg ner i ”flyet” för att para sig eller lägga ägg. Först trodde jag att jag såg samma groda flera gånger, men teckning och färgnyans skilde sig åt.

På eftermiddagen krattade vid den östra tomtgränsen nere vid stranden. Där fick jag syn på den fjärde i ord­ningen. Eller rättare sagt hörde jag den. Ett lågt kurrande ljud, inget högljutt kväkande. Den satt tålmodigt och väntade på att jag skulle flytta på mig, vilket jag också gjorde.

När den hoppade i väg upptäckte jag att den hade sällskap. Några meter bakom kom groda nummer två. Möjligen ett par?

GrodaJag beslöt följa efter för att se vart dom tänkte ta vägen. Det tog sin rundliga tid att snedda tomten. Med jämna mellanrum stannade dom och vilade eller kanske rekognoserade? Ibland var dom långt i från varandra och ibland hoppade dom på varandra så jag uppfattade det som ett kärlekskrankt par.

Färden slutade inte helt oväntat i vattnet på västra sidan av huset. Uppenbarligen var dom också på väg till sjöinloppet vid vägen där jag brukar se grodyngel.

På kvällen hörde jag tydligt en grodkonsert från grannstranden. Varje gång jag hör eller ser grodor blir jag lika glad. Enligt vad jag har läst, är grodorna dom första djuren som försvinner om vattnet är förorenat så det är ett gott vattenbetyg för vår vik. 🙂