Månad: april 2013

av

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.

av

Isläget

Isläget

”Fläcktyfusen” är ett passerat stadium. Fläckarna har nu övergått i öppet vatten. Isen uppe i viken är mörkt grafitgrå och det tjockare lagret ser ut som kanten på ett glas med Marguerita. I fjol var viken isfri den 17.4.

Midsommarafton är därför framflyttad till den 5.7 i år. 😀

av

26.4 – Ute och inne

Gårdagen ägnades åt vårstädning och fästingavlivning. Eftersom det är inne att vara inne har jag varit mestadels inne idag.

Nykrattat 2Vårstädning
Efter att jag hade hämtat mina matportioner hos Kerstin igår, satte jag i gång med att snygga till framför huset och luckra upp jorden i planteringarna.

Det blev varmt i solen. Plagg efter plagg åkte av – först jackan, sen sockorna och till slut sweatshirten. Fast när vinden tog i kändes det inte längre så skönt i sidenlinne.

När jag blev hungrig hämtade jag potatis­salla­den som följde med den ena matportionen och satte mig på pallen vid ”pumphuset” och åt. Första lunchen utomhus. 🙂

Vid 18-snåret var jag klar fram till trappan och orkade inte fortsätta längre så jag la mig på sängen och läste dagens tidning. Mia tyckte också att det var lagom med siesta.

Första fästingarna
Den första fästingen upptäckte jag på dagen då jag strök Mia över ryggen. När vi la oss för natten kröp en till omkring på påslakanet där hon nyss hade legat. Så nu är det dags igen. Fast i år blir det inget fästingmedel efter allt jag läst om hur giftigt det är.

Det påstås att fästingarna håller till i högt, fuktigt gräs. Nåt sånt finns ju inte den här årstiden så dom kan nog hålla till lite varstans dess värre.

Disk 3Inne
Klockan 8.15 i morse började det regna och höll i till bortåt 16-tiden. Ganska skönt för ryggen med en vilodag.

Den tidiga väckningen betydde att jag var hungrig tidigare än vanligt. Kerstins ström­mings­flund­ror med potatismos fick det bli. Efter maten dammade jag av stekpannan och lagade mat. Det är förstås bakvänt, men jag hade några knackkorvar som behövde tillagas.

Eftersom det lediga utrymmet på diskbänken började närma sig minimi-nivån igen beslöt jag diska och när jag var klar med disken hade det slutat regna. Så bra! Då kunde jag gå ut och göra lite nytta.

Ute
Min elaka önskan härom dagen (att löven skulle blåsa över till grannen) ledde till att stora lönn­lövs­blaffor hade blåst in på den nykrattade delen av min tomt i stället såg jag när jag hämtade posten. Där fick jag.

När jag hade plockat upp dom beslöt jag se till att slippa fler i fortsättningen. Eftersom vinden blåste från nordväst igår, visste jag var jag behövde kratta.

Jag hann också börja snygga till kullen där avloppstanken ligger innan jag fick besök. 85-åringen passade på att titta in innan han skulle vidare till herr och fru grannen. Med sig hade han två semlor, han hade bakat idag. Mums med nybakat!

När han hade gått gick jag ut och fortsatte arbetet. Jag var nästan klar då Mia kom och meddelade att det var matdags. Det passade bra, det började kännas kallt så jag bar bort dom sista högarna och följde med henne in.

av

24.4 – Omvårdnad

Silverpilen har fått vård och rotsaksborsten nytt användningsområde. Mia har assisterat.

Silverpilen 2Bilvård
Efter lunch idag var det dags att lämna över Silverpilen till servicekillarna på macken i Dalsbruk. Dels för att byta däck och dels för att åtgärda några punkter som jag med­de­lade när jag bokade tid.

En viktig punkt var byte av motorn till den bakre vindrutetorkaren. Tyvärr fanns det ingen begagnad att få tag på, så jag fick lov att investera i en sprillans ny. Det sved i plånboken, men efter att ha kört utan bakrutetorkare på slaskiga vägar i nån månad tyckte jag att vad som helst var bättre än ingen alls.

Gnisslet som hörs från vänster framdäck när jag svänger vänster beror på att bromsbelägget ligger på en aning. På jobblistan hade killarna noterat behov av konditionering, men jag föreslog i stället panik­bromsning tills belägget slits ner. Det var menat som skoj, men tydligen kunde det eventuellt lösa problemet menade mackägaren. Där ser man.

Orsaken till att yttertermometern och ena bakdörrslåset inte fungerar var precis den jag hade kommit fram till, ett elfel. På grund av däckbytesbrådska skulle vi vänta ett tag med att fixa det. Helt OK för min del, att låsa upp bakdörren manuellt är jag van vid sen ett par år och termometern är viktigast att ha när det är risk för halka.

FälgrentNytt användningsområde
En rotsaksborste kan man göra mycket med. Hittills har den ju fått tjänstgöra när jag fått in skräp i vinter-crocsen men idag fick den en ny uppgift.

Trots att jag har varit bilinnehavare eller -ägare sen jag fick körkortet 1973, har jag aldrig nånsin rengjort fälgarna tidigare. Men nån gång ska ju vara den första, så idag när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle göra det innan jag ställde in vinterdäcken.

Det är där rotsaksborsten kommer in. Däcken var torra och därmed var smutsen också det. Alltså var det enklast att borsta bort den (i brist på hög­trycks­luft). Det tog en stund. 12 års avlagringar blir man inte av med i en hand­vänd­ning.

Innan jag flyttade hem tillbaka hade Silverpilen ytterst sällan blivit utsatt för vägsalt. I Jämtland rådde nämligen saltförbud så den rost som nu syntes på fälgarna har alltså uppstått sen 2007. Ruggigt.

Jag försökte ringa händige släktingen för att höra om man kan använda samma slags rost­lös­nings­me­del som till igenrostade mekaniska delar, men fick inget svar så jag tog det som ett ja. Generös som jag är, tog jag till i överkant som vanligt men det gör väl inget hoppas jag. Det mesta torkade jag av, men arbetshandskarna är numera garanterat rostskyddade dom också.

Villig assistent
Mia kom knallande ner för skogsstigen medan jag höll på med min fälgrengöring. Av mjölkskålen på bordet i verandan såg jag att hon hade försett sig medan jag var borta. Men nu var hon hungrig. Efter att hon fått mat, följde hon med mig ut igen.

Självklart ville hon hjälpa till. Tur att hon satte sig i ett oputsat däck, annars hade hon också varit rostskyddad nu. 😀

Mia assistent

av

23.4 – Flit och fynd

Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.

SnyggtOnödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Ut­rus­tad med stora gren­saxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.

Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köks­fön­stret! Här krävdes såg.

LönnenEftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt me­nings­löst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂

Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.

I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.

Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.

Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås av­lopps­röret till bastun. Tur att det var kort.

På isen 3Resten av ar­bets­da­gen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.

Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.

På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?

Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.

StrandkrattningDet som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.

På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.

Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyck­ligt­vis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.

FebertermometerJag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.

Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det gifti­gaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.

Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt ovä­sent­liga saker.

Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀

av

21.4 – Vårlikt

Det är bedrövligt sparkföre, Uddens sommargäster är på plats, jag har gjort ett fynd, sett en humla och krattat gull­vivs­slänten.

Dåligt sparkföreBedrövligt sparkföre
Sparkföret på isen har blivit bedrövligt. Snö­lag­ret försvann för ett bra tag sen och nu är det öppet i stränderna, så det är svårt att ta sig ut. Skämt å sido, det är nog ingen som ens vill försöka.

I natt var det visserligen -2,5 när jag gick och la mig, men dom senaste dagarnas generösa plusgrader har fått den att mörkna fläckvis. Men än så länge kan svanarna inte ”beta” i viken.

Sommargästerna på plats
Den senaste veckan har dom visat sig en efter en, mina sommargäster. Silverfisk, gråsuggor och en del flygfän.

Badrumsspindeln har också vaknat. Vid minst två tillfällen har jag räddat den upp från duschkaret. Kanten är för all del inte så hög, men för hal för att få fotfäste.

Fynd
Idag gjorde jag ett nytt fynd bland resterna efter bastun. En spislucka i gediget gjutjärn som tillhörde bastu-ugnen om jag minns rätt. Riktigt fin är den om man bortser från rosten. 🙂

Jag kanske ska höra om vår invandrare är intresserad av den? Han gillar ju gamla prylar och var åtminstone tidigare på jakt efter gamla modeller av spis- och ugnsluckor. Om man putsar upp den är den ju fullt användbar.

Första humlanÅrets första humla
Redan innan jag fick syn på humlan tyckte jag mig höra surret av en som flög förbi, men trodde jag hörde fel. Det var nog rätt trots allt, senare upptäckte jag en, eller möjligen den samma, som ”vittjade” krokusblommorna.

Nykrattat
Man kunde tycka att jag skulle börja vårstädningen på ovansidan av tomten men så förutsägbar är jag inte. I år utgår jag från växtligheten och började därför med att kratta gullvivsslänten vid det gamla äppelträdet av den enkla anledningen att gullvivorna dyker upp bland dom första växterna.

Vårlöken fick också lite lättare att andas. Den växer i närheten och grönskar redan den också. Härnäst står liljorna i tur. Dom har också skjutit upp sina gulgröna skott så det gäller att ta det försiktig med verktygen.

Nykrattat

av

20.4 – Orsak och verkan

Tack vare eller på grund av en mullvad är sovrummet grundligt städat och fönstren putsade.

Storstädning
Idag bestämde jag mig för att ta bort snöskydden och börja städa på tomten. Men Mia fick mig att ändra på planerna.

Medan jag pratade med mamma i telefon vid lunchtid, ville Mia komma in så jag öppnade köks­dörren. För sent insåg jag att hon hade ett levande byte i munnen. Och givetvis släppte hon ner det på golvet för att fortsätta jaga inomhus.

MullvadDen här gången hade hon fått tag i en mullvad. Snabba ryck pep den i väg mot sovrummet till och Mia efter.

När jag hade avslutat samtalet med mamma gick jag in för att kolla läget. Det visade sig att mull­vaden hade gömt sig under en av plastbackarna jag har under sängen. Eftersom dom står på hjul räckte mellan­rum­met till för att krypa in under en.

Jag drog ut alla plastbackarna för att Mia skulle få chansen att ta den lilla rackaren men hon var självfallet mer in­tresserad av att jaga den. Det slutade med att den kröp in under en buckla på korkmattan. Eftersom jag inte har några golvlister, har mattan bucklat till sig när jag har flyttat på sängen. Just så. 😦

Därmed tyckte Mia tydligen att matte kunde överta jakten. Hon gick till matskålen och sen ville hon gå ut. Jag frågade om hon hade glömt ”råttan” men hon bevärdigade mig inget svar.

Jag bestämde mig för att bucklan på mattan nu skulle rätas ut en gång för alla. Jag har funderat på det länge, men det är lättare sagt än gjort eftersom min säng är så tung. Två resårmadrasser plus sängram väger sina modiga kilo.

StorstädningEnda sättet att lösa det var att lyfta ur den ena resårmadrassen så jag kunde skjuta den andra åt sidan. Innan jag hade fått till det önskade jag innerligt att jag hade haft en stark tvåbent sambo… Tyvärr är min fyrbenta inte mycket att räkna med i såna här samman­hang.

Efter att ha dammsugit golvet, klistrade jag möbeltassar under sängbenen. Sen rätade jag ut bucklan på korkmattan.

Jag hörde ett förtvivlat pip och såg mullvaden pipa i väg till motsatta sidan av rummet. Sen dess har jag inte sett den. Inte Mia heller. Men om den är kvar inne lär hon väl få nys på den.

Det ena ledde som vanligt till det andra. Städningen fortsatte med fönstertvätt innan jag la tillbaka madrassen. I stället för att stå och balansera på sängen kunde jag nu stå inne i sängramen när jag putsade fönstret ner mot sjön. Jag lyfte ner gardinstången och satte i gång.

Efter fönstertvätten dammsög jag resårmadrasserna och sängramen, dammtorkade möblerna och dammade av alla sängkläder utomhus innan jag baxade tillbaka madrasserna. Efter det var det dags för tvätt av det andra fönstret innan jag ställde tillbaka nattduksbordet.

Slutligen dammsög jag resten av golvet, badrummet och verandan för att avsluta med köket. Fem timmars arbete. Puh! Tänk vad en liten mullvad kan ställa till med. 😀

av

18.4 – Dött och livat

Jag har besiktat ett offer och haft en ”dejt”. På Udden fladdrar tapeterna (nästan).

Offerbesiktning
Idag kom (favorit)postbudet och knackade på. Hon hade med sig posten men inget jag skulle kvittera, vilket var min första tanke. Hon hade ett helt annat ärende.

Strax nedanför ”min” backe låg ett dött djur talade hon om och undrade om jag hade sett det? Hon visste inte vilket slags djur det var fråga om. Jag gissade på en hare, men det var det inte sa hon. ”Kom får du se” tilla hon.

MårdhundJag grabbade kameran, steg i stövlarna och följde med henne ut (i mor­gon­rocken förstås). Vid det laget var jag ganska säker på att jag visste vilket djurslag det var frågan om.

När jag såg kroppen fick jag bekräftelse. En mård­hund hade mött sitt öde. Från ena bakbenet stack en benpipa ut och den halvöppna munnen var färgad av torkat blod.

Käftavtrycket i pälsen över ryggen avslöjade förövaren. Här hade lon (högst antagligen) varit framme. Kroppen var inte stel, så attacken hade troligen skett i morse. Lustigt att jag inte hörde några ljud? Men mårdhunden kanske blev överraskad och hann aldrig skrika till.

Då var det en mårdhund mindre. Men snart föds årets kull på minst ett dussintal nya valpar så det är ingen risk att dom tar slut. Lon får gärna fortsätta städa för min del. Huvudsaken att den låter bli Mia!

På ”dejt”
Eftersom jag hade en del ärenden att uträtta i Kimito idag, beslöt en tidig sommarfågel (min f d klasskompis från huvudstaden) och jag att träffas över en kopp kaffe på kaféet i Villa Lande där biblioteket nyligen har flyttat in.

RegnKaféet har fått en bättre placering tycker jag, resten såg jag inte så mycket av. En timme rann snabbt i väg medan vi ventilerade allt från tidningsprenumerationer och turism till rengöring av hängrännor och generationsskiften.

Fladdrande tapeter
Efter lunch började det regna och blåsten har tilltagit under dan. På hemvägen från Kimito kände jag vindilen i ratten och på Udden nådde dom stormstyrka kändes det som.

Stormbyarna får det att knäppa i huset och i vardagsrummet fladdrar tapeterna nästan. Tur att det är flera plusgrader trots regnet. Den sista snön går en säker död till mötes.