Månad: mars 2013

av

31.3 – Beskärning och vinterskick

Jag har köpt nya assietter, fått halvprofessionell hjälp och försöker återställa vintern. Mia har inspekterat.

Nya assietter
Igår tog mamma och jag en tur till Dalsbruk för att ta en titt på påskmarknaden och besöka ett par av butikerna som höll öppet. Tack vare den utflykten är jag numera lycklig ägare till ett halvdussin mön­strade glas­assietter som jag har varit spekulant på ett tag. 40 procents rabatt hos Wahlstens passade plånboken alldeles utmärkt.

I Rosala Handelsbod fanns det o så många goda och nyttiga saker på hyllorna. Ett par påsar med ätbart och en lavendeltvål fick följa med hem.

Efter butiksbesöken fortsatte vi till marknaden. Hos Ceracon valde jag ut ett vackert keramikägg men behövde inte betala det. Mamma ville ge det i påskpresent så det fick hon förstås. 🙂

Några fler inköp gjorde varken mamma eller jag. Vi avstod också från serveringen, även om lamm­soppa lät gott.

BeskärningHalvproffsig hjälp
I höstas pratade jag med ”den unge gentlemannen” om mina äppelträd och beskärning. Han utbildar sig nämligen till trädgårdsmästare. Bästa tiden för beskärning är i mars eller innan snön smält upp­lyste han mig om och erbjöd sig hjälpa till när det var dags.

I torsdags SMSade han och undrade om det passade att han beskar äppelträden under helgen då han är hemma på påsklov. Oj! Jag hade totalt glömt hans löfte och blev glatt överraskad.

Idag var det dags. Dom två äppelträden som finns kvar utom vildäppelträdet är säkert inte beskurna dom senaste 20 åren eller mer, så det gällde att ta det varligt.

Vi fokuserade på trädet med röd kanel. Tyvärr är det så högt att det inte går att nå de översta grenarna utan sky-lift eller teleskoparm men det blev en hel del ”avfall” ändå.

Dom andra äppelträden ska jag ”putsa” själv har jag tänkt. I värsta fall dör dom på kuppen, men det må vara hänt.

VinterskickVinteråterställning
Min smältvattenkanal har svämmat över för flera dar sen. Det innebär att smältvattnet har tagit sig en bit in på trappan och att det är glashalt vid entrén.

Idag har jag återställt vinterskicket. Ett rejält lager snö täcker isen och kommer att frysa till i natt. Och om och när fukten börjar synas i morgon öser jag på mer snö. Förr eller senare ska ju isen smälta men så länge det är minusgrader på nätterna får snön fungera som broms och halkskydd.

Den 30 mars 2012 syntes krokusknoppar och det var mestadels bart på Udden. I år är det tvärtom – mest snö med enstaka bara fläckar. Våren är lika sen som 2009 och 2010.

Mia på inspektion
Efter beskärningen återstod en hel del städjobb. När Mia såg att jag höll till vid äppelträdet kom hon faktiskt pulsande i snön och beslöt inspektera. Min städning brydde hon sig inte om, men väl dofterna på trädgrenarna.

Mia inspekterar 2

 

 

av

29.3 – Lugn Långfredag

Långfredagen på Udden har varit stillsam.

SolskenspromenadPrecis som dom flesta andra dagar på året har också Långfredagen varit ”slow”. Vid 9-snåret var alla damer vakna och en halv timme senare fick man äntligen frukost på det här stället. 😉

Framåt halv två föreslog mamma en sol­skens­prome­nad, så när jag hade torkat håret och fått på mig kläder gav vi oss av mot slutet på G:vägen. ”Vi” inkluderar givetvis Mia.

Jag har hört motorsågen men inte sett resultatet förrän idag. Fantastiskt fint blev det efter gall­ring och buskröjning på sjösidan av vägen! Nästan parklikt.

Vi vände före backen. Mia hade redan försökt påtala att det var läge att gå till­baka några gånger och blev jätteglad när hon fick sin vilja igenom.

Jag föreslog att vi skulle gå hem över isen, vilket mamma gick med på när jag försäkrade att det gick att ta sig fram till fots. Mia var inte alls med på noterna. ”Vad ska ni där att göra?” tolkade jag hennes kroppsspråk som där hon stod med framtassarna på snökanten. Men när hon såg att hon var den enda som röstade för landsvägen gav hon sig och trippade efter oss.

Mia spanarTack vare ett ganska färskt skoterspår gick det utmärkt att gå största delen av vägen och då vi när­ma­de oss hemstranden kunde vi nyttja mitt gamla skidspår. Backen upp från stranden är vältrampad så den utgjorde inga problem för framkomligheten.

Den lilla turen retade aptiten, vi var alla hungriga när vi kom in. Mia fick en portion lamm, vi människor fick Kerstins uppvärmda persiljejärpar som jag hämtade igår. Mamma åt min gamla vispgröt som dessert och jag satte i mig en liten burk (köpt) pasha med vit choklad. Snabbt och enkelt.

Efter maten vilade mamma tills hennes favoritserie började och jag tankade över dagens bildskörd från kameran. Sen serverade personalen eftermiddagskaffe med en bit gammal sockerkaka till.

Kvällen torde tillbringas framför TVn om inget sensationellt inträffar. Lugnare än så kan man väl knappast ha det?

av

27.3 – Fem före påsk

Jag har inte städat, men väl provianterat och påskpyntat. Mia väntar på våren.

Ostädat
Jag har redan förvarnat mamma om att jag inte har storstädat. Inte småstädat heller förresten. Tur att hon inte är allergiker. Det kan eventuellt blir en snabbtur med dammsugaren i morgon innan jag hämtar henne vid bussen.

PåskbukettProviantering
För att slippa rusningen beslöt jag handla inför påsk­helgen idag på eftermiddagen. Det var ett klokt beslut. Ingen trängsel och inga kassaköer.

Jag tror nästan jag köpte blommor för lika mycket som jag köpte mat. Jag kunde inte låta bli att stoppa ner både vanliga och mininarcisser plus en bukett tulpaner i varukorgen.

Påskpyntat
Jag tror bestämt det är första året jag har tagit fram påskdukar. Vid den senaste inventeringen upp­täckte jag att jag är ägare till två stycken. Idag strök jag dom och la på var sitt bord.

PåskdukBåda är handbroderade och har en hel del år på nacken. Den till höger i bild sydde jag i småskolan vilket betyder att den är drygt 50 år gammal. Den andra har min fostermor sytt, när vet jag inte.

Påskriset har försetts med två ägg i papier maché som jag fick av fru grannen för nåt år sen men några påsk­fjädrar blir det inte. Den frestelsen skulle Mia knappast kunna motstå.

Ljusstakarna har förstås fått gula ljus och påskservetterna har kommit fram, men i övrigt ser köket ut som vanligt, bortsett från att dom röda sittdynorna är utbytta mot en blaskig beige variant. I morgon ska jag byta den fina, röda mattan till en grön i stället. Sen är det färdigpyntat.

I väntan på våren
Till skillnad från Snuttan (min förra katt) är Mia löjligt fjantig när det gäller snö. Inte förrän jag hade skottat en stig passade det damen att gå på den i vintras. Utom när hon hade fått tag i ett jaktbyte, då brydde hon sig inte om att hon sjönk ner till magen i snön. Men det är väl med djur som med oss människor, man gillar snö mer eller mindre.

Det är redan mycket roligare att vistas ute. Solen värmer och det finns en del snöfria fläckar att under­söka eller sitta på. Att småfåg­larna och ekorrarna syns och hörs förhöjer förstås också nöjet. Snart nog kan hon ta sig fram på alla sina jaktmarker igen.

Mia upp o ner

av

26.3 – Vackert och praktiskt

Jag har hittat gröna fläckar, fått den utlovade presenten och är förtjust över en nyhet.

Gröna fläckar
Igår hade jag sjön för mig själv. Åtminstone det området jag rörde mig inom. Jag började med att ta mig till ett ställe längst in i viken innanför vassen där jag visste att det finns videkissar. Påskriset behövde utökas med några såna kvistar också tyckte jag.

Strax innan jag var framme kom jag på att jag hade glömt sekatören. Typiskt. Jag var för lat för att skida tillbaka och hämta den så jag rev och slet jag av kvistarna i stället. Stackars buskar. 😦

MossgröntNär jag hade trixat mig tillbaka ut ur buskage och vassrugge skidade jag till hemstranden med min lilla bukett och parkerade den i snön under tiden jag tog en tur åt andra hållet. Sen tidigare år vet jag att mossan brukar ha tinat fram så här års på Flott­holms­udden så jag styrde kosan dit.

Jodå, det lyste grönt lång väg i år också. Det finns ju massor av gröna nyanser i naturen men vissa mossarter är i en helt egen klass. Eller så är jag kanske speciellt mottaglig bara för att jag gillar grönt? Hur som helst är det omöjligt (för mig) att beskriva nyanserna, de måste ses med egna ögon.

Det blev ett dussintal mossbilder innan jag var klar. Om nån hade sett mig och inte noterat kameran skulle dom ha trott att jag var helprillig. Ibland stod jag dubbelböjd eller satt på huk, ibland knäböjde jag, allt för att kunna se mossan ur olika vinklar och belysning.

Kontrasten mellan mossa och omgivande snö blev för stor för automatläget på kameran, men det struntade jag i. Huvudsaken att den gröna mossan såg ut som mina ögon uppfattade den.

Utlovad present
Idag låg det en liten, brun påse i postlådan. Det stod ingen avsändare på påsen men jag antog genast att det var presenten som damen på Rouskis hade lovat skicka. Jag konstaterade samtidigt att jag hade spekulerat fel i fråga om innehållet. I den lilla påsen fick ingen bomullskasse plats.

Jag blev glatt överraskad när jag öppnade påsen. I den låg en mycket praktiskt pryl – en minnes­pinne (USB-minne) på 8 GB. Givetvis med Rouskis’ logo och webbadress på. Den var dessutom utrustad med ett logo-försett clip så man kan bära den på sig. Det kan ju vara praktiskt om man har ställt in datorn så att den bara går att låsa upp med USB-nyckel.

BankomatJag mejlade genast och tackade för den praktiska presenten. Undrar vad jag nu ska hitta på för att göra mig förtjänt av flera presenter? 😉

Utmärkt nyhet
Äntligen, jag säger bara äntligen, har nån kommit på det som jag har funderat på i flera år! Under hösten kommer våra bankautomater att bytas ut mot såna där man både kan sätta in och ta ut kon­tan­ter. Visst är det fiffigt?

Enda problemet för min del är varifrån jag ska få tag i kontanter att sätta in? Men jag kan förstås först ta ut och sen sätta in dom tillbaka. 😀

av

24.3 – Muskelträning och språkövning

Jag har gjort en ny kanal, klätt av mig och samtalat på främmande språk.

KanalNy kanal
Det första jag såg när jag gick ut idag var att smältvattnet fortfarande lyckas ta sig ner till trappan. Grrr. Nya tag med isbillen och ny kanal.

Jag vet inte exakt vad isbillen väger, men vikten motsvarar gott och väl ett par hantlar. I stället för att stå på gym och lyfta vikter kan jag alltså träna armmusklerna och göra nytta samtidigt. Enda kost­na­den är slitaget på isbillen. 😀

Avklädning
Det fantastiska vädret håller i sig än. På eftermiddagen hade temperaturen tagit sig över noll­strecket, det var så gott som vindstilla och solen värmde skönt.

Arbetet med den nya kanalen gjorde mig ändå varmare. Det kändes alldeles lagom att skippa jackan och hämta ved i tröja och jeans.

Jag ser verkligen fram mot att slippa det eviga på- och avklädandet! Än så länge krävs det oftast öronlappar, halsduk, jacka och stövlar bara för att gå ut och hämta (dricks)vatten.

Främmande språk
Idag hade vi kommit överens om att vår invandrare i byn skulle komma till Udden för en pratstund på eftermiddagen. När han kom stod jag på samma ställe som förra gången, fast idag hade inte ved­liders­dörren hoppat av gångjärnet tack och lov.

Anledningen var att jag stod och pratade med Oxen/Tvillingen som var ut och ”fingå”. Då passerar man alltid Udden nämligen. Och har man tur kan man få byta några ord med Uddmor. 😉

BritishAv besökarens kroppshållning framgick alldeles tydligt att han hade ännu mer ont i ryggen än förra gången. Orsaken fick vi veta, var att han hade halkat och ramlat baklänges stackars människa.

Över kaffe och tilltugg ventilerade vi smått och gott som hänt sen sist. Trots att jag ofta läser engel­ska böcker får jag leta efter en del ord och uttryck ibland men det är ändå roligt att få praktisera språket med en ”inföding”.

Som bekant är det en del skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. Jag minns fortfarande att magis­ter Fellman sa till oss på gymnasiet att det var helt OK med ameri­kansk engelska, huvudsaken var att vi inte blandade brittisk och amerikansk. Jag beslöt då att välja brittisk engelska och har troget följt hennes råd sen dess.

Ett av dom intyg jag är alldeles speciellt stolt över, är ett från 1975 där det står: ”… and at times would allow her to pass for a native-born speaker.” Frågan är om Mr G Elliott, M.A., skulle ha samma upp­fattning om han hörde mitt ringrostiga uttal nuförtiden?

av

23.3 – Bland snö och is

Det finns en isdrake på Udden och påskriset har slagit ut. Jag har skidat i månsken och begagnat isbillen.

Isdrake
Igår fick jag syn på en liten isdrake nedanför verandan. Dom är rätt sällsynta så jag blev glatt överraskad. 😉 Tyvärr hade solen redan lämnat den i skugga så bilderna blev inte så tydliga, men idag fick jag en ny chans.

Isdrake

Påskris
I fjol var jag sen med påskriset. Påsken var redan förbi när löven sprack ut så i år bestämde jag mig för att vara ute i bättre tid.

PåskrisFör ganska exakt en vecka sen plockade jag in björkkvistarna och i år blir dom alldeles perfekt till påsk ser jag. Den milda, gröna färgen på nyutslagna löv finns det inte mycket som slår eller hur?

Skidtur i månsken
Igår hade jag den sagolika turen att bli bju­den på middag igen. Grann­frun på udden mittemot ringde tidi­gare i veckan och frågade om jag hade nåt speciellt för mig på fredag? Det hade jag så klart inte. ”Då kan du väl ta en skidtur och komma över och äta middag” sa hon, ”jag återkommer om klockslag”.

Halv sex var jag välkommen, så jag aviserade ankomsten till ca 17.28. 17.25 spände jag av mig ski­dorna i stranden, knallade upp till huset och ringde på. Bra tajmat eller hur?

Det är garanterat första gången jag har åkt skidor i örhängen och läppstift. Att kombinera gå bort-klädsel och skidkläder var en utmaning ska jag säga, men jag fick till det efter lite provande och funderande.

Huvudgästen som var anledning till middagen eftersom han fyllde år, anslöt vid sju-snåret och sen högg vi in på alla go’saker. Lakrom med tillbehör som förrätt, baconspäckad köttfärs med kanta­rell­sås, kokta morötter, grönsallad och potatis som varmrätt. Desserten bestod av havtornskräm med vispad grädde.

Jag åt som om jag aldrig sett mat. Sagolikt gott allting. Och här fanns minsann inga smak­för­stär­kare, färg­ämnen eller andra tillsatser!

MånskenJag avstod från kaffe och tårta, både av hänsyn till min överfulla mage och Mia. Hon hade redan varit instängd i fem timmar så jag tackade för mig och drog på mig skid­klä­derna igen. Månen lyste från stjärn­klar himmel då jag kom ut så jag hade inget behov av ficklampan för att hitta mitt tidigare skid­spår.

Jag hörde vargarna yla och korparna kraxa, svarta skuggor ilade förbi och tomtar och troll höll mig sällskap. Nä, jag skojar förstås. Men att vistas på sjön nattetid är en speciell känsla, oavsett årstid.

Mia gäspade och sträckte på sig när jag kom in. Hon hade givetvis inte saknat mig ett dugg men var ändå glad över att se mig. Tills jag hade ställt fram mat åt henne vill säga, sen behövde hon inte fjäska längre.

Isrännor
Att ta sig in till Udden börjar vara förenat med livsfara. Smältvattnet ”blöder igenom” snön och lägger sig ovanpå befintlig is. Att sanda hjälper föga, den täcks av smältvattnet som fryser till nattetid och gömmer den.

Rådet jag fick av en bloggläsare har jag också använt. Ett lager snö på dom blöta ställena som fryser fast nattetid skapar bättre fäste.

För att om möjligt minska flödet ner mot trappan tog jag till isbillen idag och hackade ett par rännor i isen för att avleda vattnet. Få se om det gör nån skillnad?

Halka

av

21.3 – Ros utan ris

Jag har slutfört ett uppdrag, fått en ny tulpanbukett, slipper tvätta mig i tandglaset och har en gåva att vänta.

Slutfört uppdrag
Gårdagens kundbesök innebar att uppdraget är slutfört för min del. Kunden har nu tillräcklig kunskap att klara fortsättningen själv. Om det behövs fortsatt handräckning står jag till tjänst på distans kost­nads­fritt i tre månader. Ett kort, men roligt uppdrag.

TulpanbukettNy tulpanbukett
I början på januari åtog jag mig ju att drilla en ung dam i svenska (se inlägg 10.1.2013). Uppgiften hon fick då vi träffades har hon inte haft möjlighet att ägna sig åt förrän nu. Som småbarnsmamma och egen företagare är det naturligtvis mycket som konkurrerar om hennes tid.

Förra veckan kom vi överens om att hon skulle komma till Udden idag och lämna det muntliga refe­ratet hon hade fått som uppgift. Strax före ett dök hon upp och överräckte en ”påsk­färgad” tul­pan­bu­kett och ett paket kaffe som bevis på sin uppskattning.

Vi beslöt dricka kaffe samtidigt som vi jobbade. För att underlätta både för henne och mig, tog jag datorn till hjälp. Jag spelade in hennes referat, sen lyssnade vi på inspelningen och stoppade upp­spel­nin­gen vid behov. En alldeles utmärkt lösning jämfört med att avbryta henne stup i kvarten eller göra anteckningar. Bra med teknik. 🙂

Återgång till normala rutiner
En kort stund efter att min ”elev” hade kommit, knackade det på dörren igen. In kom en man som inte behövde tala om sitt ärende, jag förstod direkt att han skulle tömma avloppstanken i och med att jag hade fått mejl från damen på Rouskis om att han skulle komma på eftermiddagen.

Han ville att jag skulle flytta på Silverpilen så han kunde backa ner tankbilen en bit. Jag lämnade genast kaffebestyren och gjorde honom till viljes. I hastigheten glömde jag be eleven om ursäkt för avbrottet men hon fick en förklaring när jag kom in tillbaka.

Den tömningen var i grevens tid. Möjligen hade mitt undertäckta hot i gårdagens mejl till Rouskis ett visst inflytande? Hade han inte kommit senast i morgon hade jag fått finna mig i att gå på (det iskalla) utedasset och tvätta mig tand­glaset om jag tillåter mig raljera.

Det ska bli intressant att se fakturan och uppgift om volymen, förutsatt att den är specificerad. Förra tömningen förhindrades ju delvis av nedisning i slangen så det förklarar varför jag har kortare töm­nings­inter­vall än vanligt.

Fast jag kan undra hur mycket gegga det ligger på botten av tanken? Jag roade mig med att över­föra ”avloppsdagboken” (som kommunen kräver att man för) till digitalt format och konstaterade att första och andra tömningen behövdes först efter sju månader! Sen jag började snåla på allvar klarar jag max fem? Det kanske är dags att spola tanken efter dryga fyra år?

PresentGåva att vänta
Efter all min omfattande (och säkert tröttsamma) korrespondens med Rouskis-damen har hon helt bytt taktik. Eller så har hon fått vårkänslor?

Så här skriver hon i dagens svarsmejl:
”Hej! Jag försöker svara på några av dina frågor. Kunden kan inte själv via nätet ändra på sina uppgifter så att de syns där direkt. Alla ändringsuppgifter kommer till oss som ändringsförslag, som vi sedan bör godkänna och fylla in i systemet. Uppgifterna uppdateras på nätet under ungefär två dagar.

Vi hade strömavbrott förra vecka, tjänsterna  fungerade inte på flera dagar, därför såg ni inte er beställning. Bra att du lade märke till detta.

Nätbeställningen är en ny tjänst och den har lite problem. Vi försöker fixa problemen efter hand som de dyker upp. De finska och svenska sidorna borde vara identiska, men för tillfället finns det mycket korrigeringar som inte gjorts. Slaminsamlingen är också ny för oss, så organiseringen av beställningar och regelbundna tömningar är ännu lite på hälft.

Du lade märke till många beaktansvärda punkter, så vi kan med hjälp av dessa förbättra tjänsten. Hoppas det i fortsättningen fungerar bättre.

Er slamtömning är bekräftad till torsdagen 21.3.2013. I fortsättningen bestäms slaminsamlingarna per vecka, dagar kan inte lovas. En tömning bör beställas i god tid, ungefär två veckor i förväg.

Jag sänder med posten en liten gåva till dig för allt besvär. (min fetstil)

En trevlig fortsättning på dagen.”

Blandningen mellan du- och ni-form är nästan rörande. Hon har antagligen svårt att avgöra om jag är en odräglig, gammal gnällkärring eller en respektingivande, medelålders dam med pondus. Båda stämmer ju tidvis. 😀

Det ska bli oerhört intressant att se vad gåvan består av…? En burk renat avloppsvatten kanske? Eller en värdekupong till sopstationen? Men högst troligt en miljövänlig kasse i ekologisk bomull med Rouskis-logga om min intuition är att lita på.