Månad: december 2012

av

20.12 – Julmat och husfrid

Jag har julshoppat i ”stan”, provianterat för helgen, fått en delikat julklapp och stört husfriden.

BrysselkålI ”stan”
Igår kunde jag inte skjuta upp besöket i Kimito längre. Vissa ärenden och inköp kan bara uträttas där dess värre. Till exempel fryst brysselkål och väggkalender för nästa år.

När jag hade hunnit till sista stället jag skulle till, stötte jag i hop med en bekant från den här delen av ön. ”Jasså, du är också i stan” konstaterade han efter att ha hejat. Jag instämde, det känns numera lite som att åka till stan när jag ser fler än enstaka bilar och människor. 😀

Julmatsuppköp
För att undvika trängsel och eventuella kassaköer bestämde jag mig för att proviantera resten av julmaten idag och på närmare håll. Det gick smärtfritt, dock inte för plånboken. 😦

Men jisses vad dyr maten är i det här landet! Inte att undra på att vi ligger bra till i ”dyr­bar­hets­stati­stiken”. Nästan en hundring per matkasse. I ärlighetens namn ska medges att dom innehöll en del juldelikatesser och lär räcka i flera dar, men ändå. Tur att det inte är jul så ofta.

Delikat julklapp
När jag var hemma på Udden igen och nådde ytterdörren hängde en Wästerbotten-ost mitt på dörren. Den gode Filosofen hade varit på besök. Det kändes snopet att han ”passat på” medan jag var borta, men jag får försöka återgälda det en annan gång. Tack igen för delikatessen!

JulpyntStörd husfrid
Det börjar bli hög tid att julpynta. I eftermiddags öppnade jag locket till lådan med julprydnader och fick börja med att städa bort spåren efter ”invasionen”.

I botten på lådan låg två adventsstakar i keramik. I två av ljushållarna låg ett brunt pulver som jag inte begrep var det kom ifrån? Jag behövde inte fundera länge förrän jag såg en bekant silver­färgad kropp röra sig i pulvret. Minst två silverfiskar hade installerat sig där.

Pulver är det förstås inte utan nån slags bomaterial förstår jag. Möjligen är barnkammaren i den andra ljushållaren? Eller toaletten kanske? Försiktigt la jag den andra ljusstaken ovanpå tills jag hade plockat upp resten av grejerna, sen ställde jag ner båda var för sig igen.

Förmodligen låg dom i vinterdvala, men piggnade till när dom kom in i värmen. Snart åker dom ut i kylan igen. Men hellre stillsamma silverfiskar än möss som gnager på prylarna.

av

Undantag

Mia gräver

Normalt vistas Mia inte ute mer än högst sporadiskt. Det är kallt och blött om tassarna. Hon ids inte ens gå ut och göra sina bestyr längre, utan använder sandlådan. Om hon däremot råkar höra ett jaktbyte gäller helt andra regler, då kan hon stå på huv’et i snön nästan hur länge som helst. 🙂

av

18.12 – Rutiner och avbrott

Igår saknade jag ett ok, skottade snö, bar ut och in och letade efter kommandoraden. Idag har jag skottat snö förstås och firat en födelsedag.

I brist på ok
Efter att ha sett fotspår i snön igår, beslöt jag att jag också kunde ta mig fram genom skogen. Nu skulle alla soppåsarna väck.

OkProblemet var att få med sig alla sju påsar samtidigt, men det har ju kineserna löst för flera tusen år sen. Dock blev det en modifierad variant. Jag fick syn på en lövkratta och trädde dom första fyra på­sarna på den, satte upp den på axeln och hängde resterande i framänden.

Krattan förhindrade att påsarna åkte av baktill, dom främre hade jag ju inom synhåll och kunde hålla koll på. Perfekt hjälpmedel i brist på ok. Det ska förresten finnas ett nånstans, frågan är var? Men jag kan eventuellt också ha lämnat det till försäljning? Hm, tål att undersökas.

Snöskottning
Att skotta snö tillhör den dagliga rutinen numera. Det har snöat så gott som dygnet runt sen den 13.12, vilket innebär att det finns ett nytt lager varje morgon. Nu är det faktiskt inte särskilt roligt att skotta längre. Snövallarna är redan så höga att jag med nöd och näppe orkar tippa upp snön med snösläden. Snart måste jag röja nån slags tippstation.

Bära ut, bära in
Varannan dag behöver slaskfatet tömmas och vedlådan fyllas på eftersom jag eldar varje kväll i köks­spisen. Igår var en sån dag. Inte särskilt betungande eller tidsödande jämfört med snö­skott­ningen.

UbuntuKommandorad?
Byns invandrare ringde i lördags och behövde assistans med datorn, eller snarare DVD-skivorna han lånat på biblioteket. Han beklagade sig över snö­mängderna och konstaterade att det enklaste vore att köpa en flygbiljett till Hawaii.

Sent igår eftermiddags dök han upp med datorn och skivorna. Jag hade redan varskott om att jag inte alls var säker på att jag kunde lösa problemet, vilket visade sig vara med sanningen överens­stäm­man­de. Biblioteken i Finland tillämpar av allt att döma en speciell typ av kryptering för att förhindra kopie­ring.

Varken Ubuntus Media Player eller VLC Media (som skyddslingen har tipsat mig om) lyckades läsa skivorna. En sökning på felmeddelandet gav vid handen att det för vissa länder behövs en kodsnutt som ska skrivas in på kommandoraden. Och var hittar man den var nästa fråga?

Så småningom lyckades jag hitta den, men insåg att här gick definitivt gränsen för min förmåga,  Linux-kommandon ger jag mig inte på. Jag googlade på felmeddelandet igen och hittade en liten program­snutt att ladda ner och installera i stället, men dess värre gjorde den ingen skillnad. Skivorna gick ändå inte att spela upp. Så bra gick den assistansen. 😦

TakskottningTakskottning
Dagens snölager var rätt tunt och gick fort att få bort, så jag beslöt att lätta på vikten på trapptaket i stället. Konstruktionen är som bekant inte den tåligaste och nu var snö­lag­ret mer än en halv meter tjockt (enligt mitt ögonmått).

Jag hämtade snörakan och satte i gång. Det var en klok åtgärd också av den anledningen att snön nu är kall och lätt. Inte ens då snön hade dråsat i backen var den särskilt hårt packad så det tog inte alls lång tid att bli av med högen framför trappan. Jag övervägde att hämta presenningen jag har på vinden för att slippa skotta men kom fram till att det skulle ta lika lång tid att gräva fram den under allt bråte som att skotta.

Födelsedagskaffe
Vid halvfem-snåret rustade jag mig för avfärd till födelsedagsfirande uppe ”i centrum”. Äntligen har jag lärt mig att man stoppar in byxbuntarna innanför stövlarna om man vill hålla sig torr. Jag tänkte givetvis gå skogsvägen. Mia hade absolut inget emot att stanna inne, så jag låste in henne och gav mig av.

KakaSpåren från gårdagens utflykt underlättade framkomligheten, fast nån stig kan jag inte påstå att det finns. Då krävs det nog många fler fötter. Men uppe vid soptunnan blev det ju lätt att ta sig fram så den korta sträckan är det inte mycket att beklaga sig över.

Det var förresten första frågan jag fick när jag kom fram: ”Har du gått runt eller kom du genom skogen?” Att erkänna att man gått runt, dvs längs byvägen, är ju en prestigeförlust så jag svarade lite kaxigt men sanningsenligt: ”Genom skogen förstås!”.

Sen bänkade vi oss i salongen, drack kaffe och plockade i oss av alla sju sorter i vanlig ordning medan vi pratade om snömängd, slamtömning och andra viktiga saker. Ett par timmar försvann fortare än kvickt. Ett trevligt avbrott i dom dagliga rutinerna. 🙂

av

16.12 – Stormföljder och signaler

Jag vet varför det blåser i nacken, har skottat för att kunna skotta, uppskattar mina inköp, har sopstopp och begriper mig inte på signal­lampor.

Nackblåst
Att säga att det blåste i nacken och att gardinen vajade när jag satt och såg på TV igår kväll är ingen överdrift. Därför kom jag fram till att draget omöjligt kan komma från golvet som jag hittills har trott. Nu har jag härlett källan. Det blåser från ett par ställen på fönsterkarmarna.

Dom som monterade fönstren måste ha glömt att isolera eller så snålade dom på isoleringen. I sommar tror jag bestämt att jag ska ta loss fönsterposterna och kolla. Tur att det inte är sydlig vind på 20 m/s jämt.

Dubbelskottning
Idag var jag tvungen att skotta innan jag kunde börja använda snösläden. Stormen hade skapat meter­höga drivor som inte gick att forcera förrän jag hade skalat av ett par lager snö. Det var för all del ingen överraskning, jag såg vartåt det lutade redan igår, men bestämde att jag väntar tills dom värsta vindarna har lagt sig.

Vinden var frisk idag också och det började snöa igen. Så snart jag hade skottat mig ut från trappan och kom i vindriktningen insåg jag att jag behövde annan huvudbonad. Tur man är välförsedd med varma kläder.

Lyckade köp
Jag prisar än en gång Jalas-stövlarna jag köpte förra vintern och dom fodrade arbetsbyxorna! Utan dom hade jag blivit både kall och våt när jag plumsade i snön för att ta mig till hammocken och när jag ökade slacket på kabeln till motorvärmaren.

Sopstopp
För tillfället råder sopstopp på Udden – jag orkade inte skotta ända fram till vedlidret där jag förvarar sop­påsarna innan jag går med dom upp till soptunnan. Och att ta sig till soptunnan kräver skidor eller snöskor inser jag. I värsta fall får väl soppåsarna hänga kvar i vedlidret tills snön har smält. 😀

Signallampor
För mig är det självklart att en röd lampa betyder stopp eller att nåt är fel. Den enkla logiken stämmer tyvärr inte allt som oftast. Idag fick jag syn på en blinkande röd lampa i elskåpet och trodde att nåt var fel.

Nehe, se det var det inte alls. En blinkande röd(!) lampa betyder att jag konsumerar el står det i el­mätar­beskrivningen. Varför inte en grön i stället?

Samma fenomen finns på en del batteriladdare. Om jag sätter i ett oladdat batteri förväntar jag mig en röd lampa, men laddaren till t ex kamerabatteriet tänder en grön(!) lampa. När batteriet är laddat slocknar den.

Är det bara jag som tycker det här är knäppt?

av

15.12 – Julförberedelser

Igår trodde jag det var jordbävning, idag har jag julstädat och stekt gardiner. Mia gillar min födel­se­dags­pre­sent.

Jordbävning?!
Igår låg temperaturen runt noll så snöskottningen tog dubbelt så lång tid som vanligt. Snön var tung och ”otymplig” att handskas med. Därför blev jag jätteglad över att slippa skotta framför postlådan – herr grannen hade redan varit i farten och gjort mig den tjänsten. 🙂

När jag hade skottat klart och läst posten satte jag mig vid datorn. Efter en stund hördes ett dovt, oför­klar­ligt ljud som jag associerade till jordbävning, men kunde inte lokalisera det så jag struntade i det. På Udden hörs jämt en massa konstiga ljud både inne och ute.

Någon minut senare hördes ett ljudligt frasande, följt av en rejäl duns. Då förstod jag vad det första ljudet kom sig av. Snötäcket på taket hade brustit och nu hade det rasat ner från västra sidan av taket. Lika oväntat varje gång det händer.

Julstädning
Idag kände jag mig inspirerad att julstäda. Vädret var idealiskt. Jag behövde bara stå på trappan och hålla i mattorna så dammade dom sig själva – vi har haft full storm hela dan och den tycks hålla i sig.

Med ny dammsugarpåse försvann dammtussarna in i dammsugaren på nolltid och långa köks­mat­tan ligger nu med rena sidan uppåt. Det känns klart fräschare i huset. Eller det kanske bara beror på golv­draget? 😀

Stekta gardiner
Tvättmaskinen (idag kom jag faktiskt i håg att sätta i tvättmedel) och torktumlaren fick jobba under tiden jag städade. Efter nån halv timme kände jag en konstig lukt. Ungefär som när man har för hett strykjärn på konstfiber. Jag förstod genast vad det var frågan om.

Jag skyndade mig att öppna luckan till torktumlaren och slet snabbt ut gardinerna – dom gillade tyd­ligen inte min standardvärme. Jag ångrade att jag hade slängt in dom i torktumlaren när jag såg hur skrynkliga dom hade blivit. Frågan är om dom nånsin kommer att bli sig lika mer?

Om jag hade nånstans att hänga dom hade jag gjort det i stället, men sex gardiner har jag ingen torkplats för i mitt lilla badrum. Jag kunde förstås ha spänt en tvättlina tvärs igenom vardagsrummet. Där hade dom säkert torkat snabbt med nuvarande drag.

Födelsedagspresent
I födelsedagspresent fick jag ju en fantastiskt fin, hand­vävd trasmatta. Direkt när jag la ut den på golvet la Mia sig på den. Likadant gjorde hon idag när jag äntligen hade bestämt mig för var jag skulle ha den. En riktig julmatta.

av

13.12 – Värme och ljus

Det är vinter i garderoben, jag har redan fått en julklapp, saknar kronljus och har lånat en bok.

Vinter i garderoben
Igår – äntligen! – bytte jag till vinterkläder i stora garderoben. Ända sen dom första minusgraderna i oktober har det stått på agendan, men jag har jämt hittat på bra och dåliga ursäkter för att låta bli.

Den senaste ursäkten var att det är så mörkt. Precis som om det skulle göra nån skillnad, alla vinter­kläder ska ju ner (från vinden) och alla sommarkläder ska upp. Eftersom jag inte har nåt lyse på vinden utrustade jag mig med pannlampan och såg precis det jag behövde.

Första julklapparna
Redan igår fick jag första julkortet och idag fick jag första julklappen. Grisen/Tvillingen stod för båda två. Idag när vi träffades talade jag om att hon kunde få sitt julkort på di­rek­ten för jag hade inte postat det än, men innan hon hann säga nåt ändrade jag mig och sa att jag ändå skulle posta det för att det är roligare att få det i postlådan.

Jag har så klart redan öppnat julklappen och smålog belåtet då jag såg innehållet. Hon har minsann läst bloggen noggrant, påsen innehöll min favoritglögg. 🙂 Tack snälla igen!

Udden har förresten också fått julklappar i förskott. En ny gung­stols­matta pryder korgstolen och disk­hoarna har fått var sin ny sil. Dom befintliga har onödigt stora hål tyckte jag och slog genast till då jag hittade lösningen hos Clas Ohlson.

Kronljuskris
Undrar hur många slags kronljus av lågenergityp jag har provat? Och inget är jag nöjd med. Dels har jag inte hittat en lampa som motsvarar 15 W (= 136 lumen för LED-lampa) och dels är storleken alltid fel.

Jag är tydligen den enda på den här ön som använder 15 W lampor? Innan dom miljövänliga dök upp var det nästan omöjligt att hitta några och nu är det ännu svårare. För att inte tala om kronljus, dom finns i en massa varianter men antingen är dom för långa eller för tjocka för att passa in i dom lamp­skärmar och -kupor jag har.

Det är naturligtvis helt OK med lampor som håller i 25 år (vid 2,7 timmars daglig användning), men man ska väl inte behöva köpa nya lampfötter och -skärmar bara för det? Usch, vad irriterad jag blir!

Boklån
Det är extremt sällan jag lånar böcker men idag har jag gjort ett undantag. Vid nåt tillfälle blev det tal om Kimito-öns historia och då nämnde händige släktingen att han har en bok med den titeln.

Jag blev eld och lågor och frågade lite försiktigt om jag kunde tänkas få låna den. Jag utgår nämligen från att dom flesta har samma inställning till böcker som jag, dvs dom är nästan en del av ens person och ska därför hanteras med stor kärlek, ömhet och respekt.

Jag blir jättelessen (läs skitsur) om jag lånar ut en bok och den ser misshandlad ut när jag får tillbaka den, så det är bara ett fåtal personer som är be­trod­da. Nu var det min tur att vara betrodd. Den här boken är dessutom alldeles unik eftersom ägaren har fått den som gåva och till skillnad från originalet är den inbunden så jag ska verkligen hantera den varsamt.

Boken finns numera bara(?) att köpa begagnad på antikvariat eller så kunde jag ha lånat den på Stockholms stadsbibliotek noterar jag när jag googlar på titeln. Men våra lokala bibliotek har den säkert också.

av

11.12 – Lugna puckar

Jag är klar med julkort och julklappar, har skottat snö i vanlig ordning och skäms. Mia är uttråkad.

Klar med julkort och -klappar
Igår skrev jag julkorten som ska skickas med snigelposten. Flera av julkorten visade sig vara färdig­frankerade med 1 kl frimärke så dom behöver jag ju inte posta riktigt än kanske.

Idag har jag designat dom digitala julkorten – ett för kunderna och ett privat. Där gick ett par timmar i ett huj. Så mycket konstnär är jag också att jag aldrig är riktigt nöjd med mina alster.

Julklappslistan är också komplett och alla julklappar som ska slås in ligger samlade i en liten hög. Det känns skönt, då slipper jag fundera mer på dom.

Snöskottning
Mina bästa kompisar just nu – bortsett från Mia förstås – är snösläden och piassavakvasten. Igår klarade jag mig lindrigt, men idag var det dags igen. Fast det hade jag inte mycket för, snön har vräkt ner hela eftermiddagen så av min skottnings syns inget längre. Det blir nya tag i morgon.

Killen från DPD ringde och undrade hur vägen såg ut innan han kom med leverans idag. Då hade det ännu inte snöat så länge så jag svarade att den var helt OK. Jag vet inte om han delade min upp­fatt­ning, men han tog sig i alla fall både upp och ner för backarna.

Skamligt
Idag upp­täck­te  jag till min bestörtning att jag (och Kesko) stöder Israel! Om jag hade läst lite nog­grannare på förpackningen hade jag aldrig köpt israelisk paprika.

Kan dom inte leva i fred med sina grannar vill jag inte stötta dom. Men det är så dags nu när jag har ätit upp hälften. 😦

Uttråkad kisse
Mia tycker tillvaron är urtråkig. Ute vill hon inte vara och inne finns det inget intressant att göra. I brist på annat petade hon ur en eukalyptuspastill från skålen jag har på köksbordet och roade sig med en stund igår kväll.

Idag har hon bokstavligen klättrat längs väggarna. Upp på skrivaren, vidare över till bokhyllan, ner på skrivbordet, upp på kylskåpet och in i överskåpet efter väntan på att jag skulle öppna dörren. Där låg hon kvar en stund, men sen hoppade hon ner och ville upp i skåpet ovanför skafferiet i stället, men ändrade sig och gick och la sig i sängen. Stackars kisse, jag förstår att det måste vara tråkigt när det inte är jaktväder.