Månad: september 2012

av

11.9 – Barfotadag

Igår aktiverade jag blodcirkulationen, idag missade jag lunchen och har gått barfota.

Bra för blodomloppet
Att klippa gräs på min kuperade tomt är utmärkt för blodcirkulationen i benen kände jag igår när jag satte mig ner för att vila en stund mellan varven. Dessutom blir gräsmattan fin, så det är dubbel nytta med gräsklippningen. 🙂

Missad lunch
I stället för lunch blev det dubbel frukost idag. Den första kvart över sex i morse och den andra vid halv ett.

Mia hade sovmorgon och väckte mig först tio i sex. Jag kröp visserligen tillbaka under täcket efter att ha släppt ut henne, men efter en stund tyckte jag att jag lika gärna kunde stiga upp när jag ändå var vaken.

Runt halv-åttasnåret var jag ute (i morgon­rocken förstås) och krattade gräs i samband med att jag hämtade tidningen. Det var fler än jag som var tidigt ute – jag såg ryggen på en morgonpigg vand­rare som gick upp längs skogsstigen när jag råkade titta upp.

Kvart i nio hade jag ingen lust att vara uppe längre och la mig. Halv tio ville Mia in igen (andra gången), åt resten av sin frukost och gick ut tillbaka. Tillbaka i sängen. Halv elva väckte hon mig nästa gång och tyckte tydligen att det var dags för en vilostund. Hon la sig till rätta nedanför sängen och vi somnade gott båda två.

Halv ett vaknade jag och kände mig riktigt pigg. Hungrig dessutom. Mia vaknade förstås också så vi åt frukost nummer två och var äntligen beredda att fortsätta dagen.

Barfotaväder
Redan när jag steg upp första gången förstod jag att vi skulle få den utlovade varma dagen, termo­metern visade 13,2° kvart över sex. Då jag gick ut nästa gång stod den på 19° och solen sken genom molnslöjorna. Riktigt sommar‑ och shortsväder!

Marken var så varm att jag kunde gå barfota medan jag ansade gräs runt buskar och blommor och solen värmde skönt på ryggen, insekterna surrade och en pärlemorfjäril hedrade mig med ett besök. Det kunde gott ha varit en sommardag om inte solen hade stått så lågt och björklöven var gula.

av

Blyg humla

Kärleksörten lockar just nu många insekter och flera sorters humlor. Jag ville få en bild på den stora jordhumlan, men hur jag än bar mig åt var den var jättetjurig och vände rumpan till varje gång jag hade riktat in kameran. Fast den är ju gullig bakifrån också. 😀 (Så småningom fick jag också en profilbild)

av

9.9 – Goda gåvor

Jag har fått färsk fisk och blivit uppvaktad i efterskott.

Bildkälla: vetamix.net

Fiskleverans
Efter lunch knackade det på dörren. Jag höll på att diska (hör och häpna!) och hojtade ”kom in” som jag brukar. Jag hörde dörren öppnas och en manlig stämma säga: ”Jag ska inte komma in men vill du ha fisk?” Då förstod jag att jag pratade med Oxen/Tvillingen och snabbtorkade händerna.

”Och du är i morgonrocken som vanligt” konstaterade han när jag dök fram bakom draperiet. Jag kunde ju inte förneka det uppenbara faktumet. Han trodde säkert att jag nyss hade stigit upp, men jag hade faktiskt varit i gång i nästan fyra timmar.

Det var bara att välja från fiskhinken, så jag tog två fina abborrar och en gösfilé till Mia. Vilken lyx va’? Färskare fisk än så kan man ju inte få! Där fick han en stjärna i himlen igen den rara fiskaren.

Nyttig födelsedagspresent
Igår kväll aviserade skyddslingen att han tänkte komma och gratulera i efterskott vid kaffetid idag om jag var hemma? Självklart var jag hemma, var skulle jag annars vara? 😀

Jag hann precis tvätta mig och klä på mig tills det var dags att duka kaffebordet. Eftersom alla andra födelsedagsfirare fick sitta i vardagsrummet dukade jag där nu också.

Vid tre-snåret steg han in den unge mannen, kramade mig och gratulerade, samtidigt som han över­räckte ett litet svart paket med sidenrosett. När kaffet var upphällt läste jag kortet som hörde till: ”En symbol för ditt miljöengagemang” stod det överst. Nu blev jag riktigt nyfiken.

Av paketstorleken framgick helt klart att det inte innehöll en förpackning biopåsar. När jag hade pillat upp knuten på rosetten och lyft på locket hittade jag ett litet blad med texten ”Terve Itämeri, meidän ja lastemme meri” (i egen översättning: Ett friskt Östersjön, vårt och våra barns hav).

Under bladet låg ett silversmycke i form av en livboj med texten ”Saving The Baltic Sea”. Av bladet framgick att smycket är av inhemsk tillverkning, nickelfritt och handsmitt av återvunnet elektronik­avfall och säljs som bidrag till Skyddsfonden för Skärgårdshavet. Det var ju en jättefin present tycker jag! Fiffig kille som kom på den.

Ett bra tips till den som vill göra nytta med sin present. Eller varför inte köpa ett smycke till dig själv och samtidigt stöda det viktiga arbetet?

Jag gör mig givetvis inga illusioner om att Östersjön kommer att må bra under min livstid, men förhoppningsvis leder arbetet till förbättringar åtminstone – förutsatt att alla parter drar åt samma håll. Av allt att döma verkar just det vara det svåraste. :-/

Två goda gåvor samma dag är väl fantastiskt?

av

8.9 – Kassaklirr och brist på arbetslust

Igår drygade jag ut kassan, besökte stora centrum och hade sällskap till kvällsteet. Idag har arbetslusten sinat.

Klirr i kassan
Igår eftermiddag åkte jag till Dalsbruk för att hämta intäkterna från loppisförsäljningen. Jag blev glatt överraskad – efter provisionsutbetalningen återstod 491,70 €! Inte alls illa pinkat.

En del av förklaringen till den nätta summan är att den rara damen som hade hand om försäljningen tog sig friheten att justera flera av mina priser uppåt. T ex ett stekfat som jag hade prissatt till 2 € sålde hon för 20 €, så hon är väl värd sin provision.

Besök i stora centrum
Från Dalsbruk åkte jag norrut till öns ”stora centrum”. Dels behövde jag en extern disk på 1 TB och dels ville jag ha skyddshjälmen hopsatt.

Disken får jag vänta på till nästa vecka, men hjälmen plockade en ung, flink dam i hop (se går­da­gens inlägg) på nolltid så min stolthet fick sig ytterligare en törn. Men strunt i det, huvudsaken att den är klar att använda.

Jag passade samtidigt på att köpa vår kommunvimpel. En sån har jag tänkt skaffa ända sen jag läste om att den finns men ville slita ut den gamla först. Nu är den gamla blek och trasig så när sommartiden börjar nästa år blir det till att hissa den nya.

På hemvägen svängde jag in till Grisen/Tvillingen och fick mig en mugg te och en pratstund efter att ha ”tvingat hem” henne från lingonskogen. Dörren var låst då jag kom, så jag ringde hennes mobil och fick order att vänta.

Tesällskap
På kvällen knackade El-Tigern på. Som vanligt skulle han bara säga hej och gå igen, men den här gången lyckades jag få honom att sitta ner och göra mig sällskap till kvällsteet.

Brist på arbetslust
Hur jag än har letat har jag inte lyckats hitta nån arbetslust idag. Det enda jag har gjort är att skapa en disk image och en backupförteckning, tvätta, bära in ved och värma mat. That’s it. Inget av alla ”borden” lockade just idag.

av

6.9 – Avslut och inledningar

Igår lämnade mamma oss och jag deltog i lärarträffen. Idag har jag skrivit tack-kort, testat nyinköpet, fått hjälp att komma ihåg och egot har fått en kick.

Avsked
Igår eftermiddag tog mamma avsked från Udden och begav sig tillbaka till stan. Med sig fick hon lite zucchini, potatis, rabarber och kärleksört. Hon har ju varken trädgård eller potatisland stackar’n. 😀

Lärarträff/-möte
Prick 18.30 igår kväll steg jag och en kollega in på Strandhotellets veranda. Vuxen­in­sti­tu­tet inleder höstterminen med nyttig info, gemensam samvaro och lite ätbart.

Alla andra var redan samlade runt ett långbord, men vi var ju faktiskt inte sena. Rektorn kallade det för lärarmöte, men den informella miljön och samvaron tycker jag passar bättre under benämningen lärarträff.

Helt otroligt, jag har 79 kolleger totalt! Dock var bara ett tjugotal samlade igår. Lika bra det så man har en chans att komma i håg vem som är vem och vilka kurser dom håller.

Fast här i Finland ”drar” man allting. Man drar ett projekt, drar en utbildning och drar kurser. Av­sky­värt språkbruk som är direktöversatt från finska. Språkpolisen ogillar. 😦

Tack-kort
För att inte glömma, skrev jag tack-kort idag till alla som uppvaktade mig på födelsedagen. Det blev en ansenlig kortbunt. Dom får hålla till godo med mina vykort men motiven är valda med omsorg för varje mottagare.

Testkörning
Efter lunch drog jag på mig långbyxor och höst-arbetsjackan. Det kändes kallt och vinden var inte alls behaglig.

Nu skulle nyinköpet invigas och provköras. I måndags hämtade jag nämligen min senaste nyinvestering, en Husqvarna 323-RII.

Skyddshjälmen är fortfarande omonterad (se gårdagens inlägg) men jag bedömde att användningen av gräsklingan utgjorde liten risk för skador. Efter att ha justerat selen startade jag underverket borta vid grannens häck. Dikes­kanten och utrymmet närmast häcken fick bli testområde.

I min stora iver glömde jag hörselskyddet, men tröstar mig med att man tål 110 dB i en halv timme dagligen utan men, om man får tro gcaudio.com. Men i fortsättningen ska jag komma ihåg att använda det. Jag vill ju inte bli lomhörd tidigare än nödvändigt.

Resultatet blev precis så bra som jag hade förväntat mig och sågen uppförde sig som den skulle. Ett lyckat köp med andra ord. Jag gillar också att den använder miljövänligt bränsle så jag och min om­giv­ning slipper avgasångor och skadliga utsläpp. En ny och prydligare era är därmed inledd på Udden. 🙂

Påmind
Först när jag var hos frissan i eftermiddags och pratade bland annat om den avslutade sommar­lop­pisen kom jag på att jag har glömt att hämta intäkterna! Vilken tur att vi kom in på det sam­tals­ämnet, i morgon ska jag åka och inkassera innan jag glömmer det igen.

Ego-kick
En före detta kollega i Östersund hade skickat en vänförfrågan på Facebook idag och så snart jag hade bekräftat förfrågan, såg jag att jag hade två olästa meddelanden under rubriken Övrigt. Det ena kom från en ung man (född 1981 såg jag i hans FB-profil) i Turkiet som skrev: ”You are very beautiful.”

Sånt är ju trevligt att läsa ”på ålderns höst”. 😀 Egot slickade sig om munnen av förtjusning. Jag tackade för komplimangen, återgäldade den och lät förstås bli att tala om att jag var gammal nog att vara hans mor. Hur han hittade mig är en gåta, men på nätet är ju (nästan) allting möjligt.

av

3.9 – Just idag

Jag har fått vänlig hjälp med inträdet i övre medelåldern.

Födelsedagsfirande
Till dom som undrade hur jag tänkte fira min födelsedag sa jag att jag tänkte vara hemma och att jag bjöd på kaffe och en skorpa till dom som ville komma och fira. Men nåt kalas skulle det inte bli.

Mamma var först ut att gratulera personligen. Innan dess hade Mia redan hunnit uppvakta mig med en alldeles egen ”present” – en präktig sork. 😀 Dom tjusiga champagne-rosorna fick jag redan i lör­dags när mamma anlände.

Innan jag hoppade i duschen gjorde jag ett svep med dammsugaren. När jag hade hunnit ut till trapp­mattan hade jag slängt av mig morgonrocken och dammsög i nattsärken för att inte avlida i värme­slag.

Just då såg jag en bekant silverfärgad bil parkera. ”Oj nej!” var min första tanke. Jag hade verkligen inte tänkt ta emot några gäster i nattlinnet. Men så fick det bli.

Grisen/Tvillingen hade bestämt sig för att vara bland de första gratulanterna. Förutom en maffig blom­korg hade hon med sig ett av sina barnbarn som också överräckte en blomma. Stackars tös, hon måtte ha undrat vad det var för underlig tant som städade i nattlinnet och varför den underliga tanten skulle ha en blomma?

Gästerna satt ner en stund men avböjde bestämt traktering. Dom skulle ut i svampskogen så jag tackade för upp­vakt­ningen och fortsatte städa när dom hade åkt.

När klockan var kvart i tre påpekade mamma att jag fick skynda mig att klä om. Vid det laget hade jag bytt ut nattlinet mot det randiga ”skynket” som Tigern/Lejonet avskyr. Shorts och topp godkände hon inte så jag grävde fram en sommarklänning.

Några minuter över tre var allting rustat för den eventuella gästanstormningen. Tjugo minuter senare hade ingen ännu dykt upp så vi insåg att vi hade stressat helt i onödan. Vid fyra-tiden gick mamma och la sig på soffan medan jag fördrev tiden vid datorn.

En halv timme senare knackade händige släktingen på och undrade om han hade kommit fel? Han hade nästan förväntat sig att huset skulle vara fullt med folk, blåsorkester som spelade och väl­fyllda glas.

Han fick hålla till godo med mammas och mitt sällskap tills min före detta granne dök upp. Sen bör­ja­de dom troppa in. Först ”bonussystern” som fyllde samma jämna tal i juni, därefter bybor och grannar. Sittplatserna tog slut men det gick att ställa in två köksstolar så ingen behövde stå och dricka ur sin kopp.

Det var ju riktigt roligt att bli äldre! Åtminstone just idag. 😀