Gårdagen innehöll en räddningsaktion och hjärtsnörp. Idag har jag köat med dom andra åldringarna och fått spargrisen inväxlad.

Snuttans fladdermus hösten 2009

Räddningsaktion
När jag gick ut och hämtade tidningen igår upptäckte jag ett litet pälsklätt knyte på skostället i veran­dan. Jag antog att det var ett mus- eller sorklik ända tills jag petade på det och konstaterade att det var en med­tagen men högröstad fladdermus. Förstås en som Mia hade fått tag i.

Stackars liten, eftersom den inte kan lyfta från marken hade den tillbringat hela natten i verandan. Jag hörde pipen på kvällen, men förutsatte att dom kom från näbbmusen som jag tidigare hade förpassat till ”krematoriet”.

Med varlig (handskbeklädd) hand lyfte jag upp den och fick höra lätet på nära håll. Trots att den är så liten har den ett imponerande garnityr. Så gott det gick undersökte jag hur skadad den var, men hittade inga blodspår så jag bedömde att den skulle klara sig. Den fick finna sig i att bli placerad i ögonhöjd på en gren i stora granen.

När jag kollade en stund senare var den borta så förhoppningsvis hade den satt sig i säkerhet och lever länge än.

Hjärtsnörp
Mia sov ända till kvart över sju, sen ville hon givetvis ut. För det mesta kommer hon in tillbaka inom en timme för att äta frukost. Men den regeln gällde inte igår.

Timmarna gick men ingen kisse syntes till trots att jag ropade på henne i flera omgångar. När klockan blev över tolv var jag som vanligt i upplösningstillstånd men försökte intala mig att hon skulle dyka upp så småningom om hon kunde och ville. Framför allt det senare.

Kvart i två kom hon – äntligen! Det var ju ingen idé att fråga var hon hade varit så länge men jag gjorde det ändå, samtidigt som jag berömde henne. Hon verkade trött och fjäskade inte alls som hon brukar så jag förstod att hon hade varit ute på ett påfrestande äventyr.

Så snart hon hade fått mat och blivit påtvingad ett antal pussar och kramar gick hon raka spåret ut. En kort stund satt hon på trappan och tvättade sig, sen var hon puts väck igen ett par timmar. Men det gjorde inget, nu visste jag ju att hon var välbehållen.

När ska jag vänja mig vid att vissa jaktturer tar mer än ett halvdussin timmar i anspråk?

Matkö
Idag köade jag hos ”Mat-Kerstin” igen tillsammans med dom andra åldringarna. 😀 Jag hade beställt två av veckans rätter den här gången. Redan då jag kom innanför ytterdörren insåg jag att jag skulle ha med mig annat än mat hem. Hela entrén doftade av nybakat bröd.

Mycket riktigt. Ner i påsen åkte också grahamssemlor, wienerbröd och en liten form med äppel­kaka. ”Då blir det nio euro” sa Kerstin glatt. Maten hade jag betalat redan förra veckan. Helt fantastiskt – hädanefter kommer jag inte ens att överväga att baka själv!

Spargrisen tömd
För ett par dar sen lämnade jag in innehållet i spar­­grisen till butiken i Kärra. Spargris är kanske att ta i, den består av en glasburk som har innehållit nåt gott som jag köpte hos Moose Garden i Östersund för mer än fem år sen. Burken har jag behållit som souvenir och använder alltså till myntförvaring.

Idag då var jag in och handlade lite småsaker frågade jag om hopräkningen var klar. Jag hade sorterat varje valör i en egen påse och summerat för att underlätta hopräkningen. Efter lite letande hittade butikskollegan påsen med mina påsar och överräckte den. Hon tog inget ansvar för innehållet i den påpekade hon.

Enligt mina uträkningar skulle burken innehålla 125,55 € och det var faktiskt samma belopp som låg i en av påsarna. För en gångs skull hade jag räknat rätt.

Det känns lustigt nog som ett kassatillskott fast jag har haft pengarna hela tiden? På nåt sätt har mynt inte samma värde som sedlar längre. Annat var det när man var barn – ju fler mynt desto rikare kände man sig.