Jag slipper lära mig ungerska, har smugit i buskarna och hittat ätbart.

Befriad från ungerska
Till skillnad från många män brukar jag ta en titt i bruks­an­vis­ningen när jag har köpt nya grejer. Det tänkte jag också göra då jag hade hämtat röjsågen, men konstaterade att den var enbart på unger­ska! Eftersom mina kunskaper i det språket begränsar sig till enstaka ord, mejlade jag försäljaren och bad att få en svensk upplaga.

I regel brukar ju handböckerna inkludera flera språk men inte den här gången. Husqvarna tror an­tag­ligen att vi kan ungerska i Finland för att dom har hört att ungerska och finska är besläktade. Att vi pratar svenska har dom säkert ingen aaaning om.

Idag fick jag den svenska versionen med posten och har än så länge bara tittat på avsnittet Under­håll. Det gjorde mig helt matt. Varje dag ska 15 punkter kontrolleras! Jag kommer ju inte att ha tid att göra nåt annat än kolla röjsågen efter det här. 😀

Smugit i buskarna
Idag bestämde jag mig för att ta i tu med snöbärsbuskarna längs den västra längan av huset. Dels låg dom för tätt mot väggen och dels var dom för höga. Utsikten från sovrummet har varit klart be­grän­sad.

Det är minst tre år sen sist. Det märktes minsann. Den ”korridor” som ska finnas mellan hus­väggen och buskaget var obefintlig. Bara en smal upptrampad stig som avslöjade att Mia brukar gå där rätt ofta.

Eftersom jag inte har läst bruksanvisningen till röjsågen nöjde jag mig med sekatör och häcksax som redskap den här gången. 😀 Nä, skämt å sido, det kändes lugnare med handverktyg i det här ut­rymmet.

I början toppade jag buskarna lite försiktigt med seka­tören, men till slut gick jag bärsärkargång med häcksaxen. Och upptäckte att dom blev kortare och kortare ju längre jag kom. Om jag hade varit smart hade jag för­stås spänt upp ett snöre som jag kunde hålla mig efter. Men så fiffig var jag alltså inte. Det får bli som det blir. Huvudsaken att dom blir kortare.

När jag var klar med två tredjedelar av sträckan fick jag nog för idag. Då hade det gått fyra timmar (inklusive en kort lunchpaus) och Mia var hungrig så jag plockade i hop redskapen och gick in.

Ätbart
Idag ringde jag Firma Kerstin Forsbom och beställde mat till i morgon. Fiskbiffar vankas det. Jag lyckades också få en portion kållåda trots att jag glömde beställa den igår.

Det ska bli intressant att pröva hennes mat. Enligt ryktet är det rejäla portioner så antagligen har jag mat till två måltider om ryktet talar sant. Om jag ska äta färdig mat betalar jag ju hellre en lokal företagare än Atria eller Saarioinen.

För att få lite bättre plats på diskbänken beslöt jag diska den största kastrullen idag. Och oj vad över­raskad jag blev – där låg ju knackkorvarna jag värmde i förrgår! Dom hade jag helt glömt bort. Tur att jag hittade dom idag och inte om en vecka eller två. 😀

Sista biten födelsedagskaka (biten på bilden är från den 3.9) är nyss avverkad. Jag var nästan säker på att grädden hade surnat, men luktade och smakade för säkerhets skull, det är ju redan 10 dar sen jag gjorde den. Den smakade fort­fa­­rande ut­märkt så ner åkte den. Så bra att jag slapp slänga, det bär mig alltid emot att slänga mat.