Månad: augusti 2012

av

20.8 – Blomsterprakt och emalj

Jag har varit på trädgårdsbesök och svalt emalj.

Trädgårdsbesök
Redan nån gång i våras hittade jag Kimitoöns Trädgårdsklubbs sida på Facebook och gick med i gruppen för att se vad klubben har för sig. Tills i kväll har jag inte deltagit i några aktiviteter, men idag har jag och en hel skock människor besökt två av öns trädgårdar.

Jag är stum av beundran över artrikedomen och arbetet som har krävts för att åstadkomma all denna blomsterprakt, vilken energi och passion! Jämfört med kvällens trädgårdar är mina planteringar syn­ner­ligen futtiga.

Å andra sidan är jag inte beredd att lägga ner mer tid, pengar och energi på växtligheten. Udden är och förblir spartansk ur trädgårdssynvinkel sett. Dom blommor jag har räcker gott för mig. Dessutom har dom en tendens att bli fler varje gång växtbroschyren kommer. 🙂

Hårdsmält
Efter trädgårdsbesöket bänkade jag mig framför TVn med en mugg te. ”Good Wife” vill jag inte missa. Mia kom in en stund senare och la sig på sin vanliga plats i soffan, så för ovanlighetens skull behövde jag inte gå ut och locka på henne.

Efter teet var jag sugen på nåt mer så jag rotade i skafferiet under reklampausen. Och voilà, där fanns en påse blandade nötter. Efter ett par nävar kändes det plötsligt vasst då tungan kom i kontakt med tandraden i överkäken. Jag hade ätit upp en bit av en tand!

Att plomberna lossnar är väl vanligare? I mitt fall är det tänderna som spjälks. Förra gången så sent som i juni, så jag borde snart få mängdrabatt hos tandläkaren. I morgon får jag ringa och boka en ny tid. 😦

av

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

16.8 – Eld, blod och vatten

Jag har misslyckats med kremeringen, visat trosorna, varit i gång med trimmern och vågat mig i sjön. Mia lånar tak över huvudet.

Misslyckad kremering
Efter frukost tyckte jag mig ana en obehaglig odör från köksspisen. Det var dags att sätta eld på Mias jaktbyten.

Det var onödigt optimistiskt att tro att det skulle lyckas under rådande förhållanden – totalt vindstilla. Eldningen i sotluckan tydde ändå på att det fanns drag, men så snart jag tände på i spisen vällde röken in. Suck.

Liken är på sin höjd svedda, men säkert långt i från förintade. Fast fördelen med att det rök in var ju förstås att jag inte kan känna liklukten längre.

Trosor till kaffet
Idag var ”vägmästaren” i farten i min backe. Sen det gräsliga åskvädret har jag som vanligt haft djupa fåror i vägen upp. Jag har inte påkallat hjälp eftersom det ändå gick bra att ta sig upp och ner. För två år sen var det mycket värre, hela backen var full med djupa ”kratrar”.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till så vi slog oss ner i bersån. Jag hade ingen tanke på att hans utsikt bland annat bestod av mina nytvättade trosor, men han varken klagade eller ville byta plats så han tålde den säkert. 😀

Trimtajm
Idag var det också för varmt för gräsklippning eller potatis­upp­tag­ning. Min plan på att ta upp po­ta­tisen förra veckan sprack alltså. Jag hade viktigare(?) saker för mig.

För att ändå göra nåt nyttigt bestämde jag att värmen inte hindrade mig från att trimma gräset runt rosorna vid tomtgränsen. Den lätta sysselsättningen framkallade också en del svettpärlor förutom sed­vanligt blodvite, men det hör ju till.

Simtur
När jag hade putsat runt planteringarna ner till verandan var jag nöjd och beslöt ta ett dopp. Av nån underlig anledning blev det aldrig av igår? Mia följde med till stranden som vanligt.

Värmen har fått algerna att stiga mot ytan igen, men det låg inga sjok framför bryggändan så jag gjorde dom sällskap en liten stund. Riktigt skönt var det, vattnet är fortfarande 21 grader varmt.

Lånat tillhåll
Idag upptäckte jag var Mia håller till ibland. Jag har ofta sett att hon kommer runt gaveln på uthuset och trott att hon har varit på besök hos herr och fru grannen. Det är hon också rätt ofta vad jag förstår, men inte jämt tydligen.

När ”vägmästaren” var i gång med traktorn kröp hon ut från sommargrannens förråd. Förrådet är låst, men avståndet mellan dörrkanten och marken är tillräckligt stort för att hon ska kunna ta sig in och ut. Bra att veta att hon har en trygg tillflyktsplats där också. 🙂

av

15.8 – Onyttig

Det nyttigaste jag har gjort idag är att dra upp vägguret. Det onyttigaste var att klippa mig i tummen.

Torgsväng
Strax efter att jag hade klivit upp kom solen fram ur molndiset och har sen dess visat sig hela dagen med undantag för några molnsjok som skymde den tidvis. Ter­mo­me­tern har som mest visat 22 grader och vinden har varit så gott som obefintlig, så det här vädret kan väl ingen klaga på?

Gammal skylt

Vid halv elva var jag klar att ge mig av på uppköp. Jag hade inget ärende till torget, men fick för mig att jag skulle gå en vända ändå. Och det var ju tur, för där fick jag tag på en ny sop­kvast.

Ny skylt

Jag fyndade också en ny Välkommen-skylt till ytterdörren. Den befintliga har jag gjort av bark från en björk som blixten slog ner i för många år sen och herr grannen har dekorerat den, men tyvärr har den spruckit på nytt trots limning i två omgångar. Inte så konstigt efter alla stormar och oväder under årens lopp.

På parkeringen fick jag syn på en trevlig herre som gav mig ett stort leende och kom fram och gav mig en björnkram. Vi är gamla bekanta bör kanske tilläggas. Obekanta herrar brukar aldrig krama mig, åtminstone inte om dom är nyktra.

Det slog mig att alla jag utbytte några ord med var glada. Till och med torgförsäljarna log och gav sig tid till lite småprat. Det gjorde mig också glad. Måste vara vädret som hade den inverkan.

Jag köpte faktiskt en grej till, barnslig som jag är. Efter att ha stått och tittat på ”stridande kacker­lackor” en stund kunde jag inte låta bli. Dom insektsliknande grejerna i plast är batteridrivna och läggs lämpligen i en skål eller ett fat med kanter där dom ”jagar” varandra och knuffas. Löjligt roligt. Det ska bli intressant att se vad Mia tycker om dom?

Onyttig
Resten av dagen har jag pysslat om och med växtligheten. I sam­band med att jag klippte bort vissna rosor lyckades jag klippa mig i tummen. Den sitter ju nästan mitt i handen så det är lätt hänt att den är i vägen. 😀

En stund satt jag också och lögade mig i solen men fick genast dåligt samvete för att jag inte gjorde nåt nyttigare. Klippte gräs till exempel. Eller gick till skogs och plockade bär eller svamp. Men sen bestämde jag att det var för varmt för det och hän­gav mig åt att njuta av solen och värmen. Såna här dagar är vi verkligen inte bortskämda med i år!

av

14.8 – Välförtjänt och oförtjänt

Jag är skyldig en middag och har inte gjort mig inte förtjänt av barpåfyllningen.

Välförtjänt
Idag fick händige släktingen en stjärna i himlen igen och gjorde sig förtjänt av en middag. Och jag behöver anmäla mig till en snabbkurs i avloppshantering. 😀

Igår hade händige släktingen vägarna förbi och stannade till för att fråga vilka räfflor jag hade syftat på då jag undrade om han möjligen hade ett spe­cial­verk­tyg. Det gällde snabbkopplingen på vatten­röret till brunnen. Jag visade räfflorna och intygade att problemet nu var löst i och med den nyinköpta delen.

Innan han åkte ställde han en fråga man inte får ställa till mig (om man inte är beredd på att hjälpa till): ”Har du nåt annat som behöver skruvas loss?”. Så klart jag hade. Avloppsröret till handfatet gick ju inte att lossa på det heller.

Idag på förmiddagen kom han på nytt försedd med två olika tänger och lyckades efter en del slit få loss röret, men på grund av listen som håller underskåpet på plats gick det ändå inte att få loss förgreningen. Några ögonblick senare färgades mina kinder av skammens rodnad. Vattenlåset gick ju visst att öppna utan att ha loss röret, men eftersom jag envist hade insisterat på att det skulle tas loss trodde släktingen förstås att det satt nåt inne i röret som förhindrade vattenflödet.

Så vad lärde jag mig av den läxan? Jo, två saker:
1. att tydligt förklara syftet med ingreppet för att ge den andra personen en chans att göra rätt och
2. att vara lite ödmjukare och inte tro att jag kan sånt jag inte har kompetens för.

Oförtjänt
På eftermiddagen kom klasskompisen som avtalat med sin krånglande dator. Han började med att överräcka en flaska vitt, men den gjorde jag mig definitivt inte förtjänt av. Allt jag gjorde hade han redan prövat utan resultat.

Fast den här gången hade jag faktiskt garderat mig och talat om att jag inte garanterar att jag får till det. Tur det då, för det fick jag alltså inte.

Lustigt nog inser jag min begränsning när det gäller mitt eget kunskapsområde, men rörmokeri tror jag att jag kan?!? Jag kan bara instämma i händige släktingens suck och illusionslösa kommentar: ”fruntimmer!”. :-/

av

13.8 – Lös skruv och flerfotat sällskap

Jag har letat efter en stoppskruv, hejat på en groda och ätit middag innehållande en mindre smaklig ingrediens.

Operation stoppskruv
Igår hade jag tänkt gratulera fru grannen på namnsdagen men hon var på jobb, så jag uppvaktade herr grannen i stället tills hon kom hem. Han bjöd på kaffe i det nybyggda, tjusiga sommarhuset där min gamla köks­soffa numera håller till.

Under samtalets gång nämnde jag att jag gärna överlåter en gammal golvlampa i järnsmide till ny ägare. Herr grannen sa sig vara intresserad av att ta en titt och följde med när jag gick hem.

Jag varnade honom för skicket den befann sig i, men han lät sig inte avskräckas. Tvärtom, den ville han gärna överta sa han när han såg den. Skönt, då slapp jag den.

Fru grannen trodde att jag skulle ångra mig om jag gav bort den, men jag försäkrade att det skulle jag garanterat inte. I flera år har jag vänt och vridit på den varje gång jag har flyttat på den ute i boden men varken kunnat se att jag har an­vänd­ning för den eller haft hjärta att slänga den.

Stången till lamphållaren gick att förlänga, men krävde en stoppskruv som saknades. Jag talade om att den garanterat fanns kvar, frågan var bara var?

Efter att ha hängt ut tvätten idag satte jag i gång med operation leta stoppskruv. Hade det gällt en korkskruv hade problemet varit löst inom ett par sekunder, men innan jag hittade den lilla mässings­biten hade det gått drygt ett par timmar och jag hade fått städat i halva verktygs- och ”reserv­dels­lag­ret” på kuppen. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

För att inte förlägga den igen eller tappa den, knallade jag över till grannen med den på direkten. Tyvärr gick den inte att skruva tillräckligt långt in av nån anledning, men det skulle herr grannen fixa på ett eller annat sätt sa han.

Grodbesök
För ett par timmar sen upptäckte jag att det sitter en groda bland vintergrönan vid trappan. Den blev inte skrämd varken då jag pratade med den eller fotograferade den så jag fick för mig att det är samma groda som jag räddade från Mias hårdhänta behandling för ett par veckor sen? Fast det finns ju givet­vis mer än en groda i krokarna.

Jag har alltid gillat grodor. Men låtit bli att kyssa dom. 😉 När jag var liten stod jag i källardörren och tittade på dom som hade tagit sig in där. Det fick moster att banna mig för att jag höll dörren öppen, det var ju vårt kylskåp på den tiden. När hon frågade vad jag höll på med berättade hon att jag hade svarat: ”Jag sir på mina brodor”. Den lilla historien fick jag höra mååånga gånger så länge hon levde.

Oväntad ingrediens
På dagens middagstallrik fanns också broccoli som jag kokade härom dagen. Då jag delade den för att ta en tugga upptäckte jag en tvestjärt. Efter det smakade broccolin inte lika gott längre, men jag över­talade mig själv att en kokt tvestjärt inte kunde göra så värst stor skada.

Orsaken till att den hade följt med ner i kastrullen är att jag hade ställt broccolin i vatten i en skål ute i verandan för att få den att piggna till. Redan i butiken märkte jag att den var lite ”svampig” men ville gärna ha just den storleken så jag köpte den ändå. Tvestjärtarna hade alltså alla chanser att gömma sig.

Det vimlar för övrigt av tvestjärtar i år, både ute och inne. Det blöta vädret har varit extra gynnsamt förstår jag.

Ich, jag gillar dom inte alls. Speciellt inte i maten! Nu är det redan andra gången i år. 😦

 

av

11.8 – Tagen till nåders?

Det är Mias förtjänst att jag har nydiskat. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att hon har hämnats.

Klockan 5.55 i morse signalerade hon att hon ville gå ut så jag stapplade ur sängen och släppte ut henne. Om temperaturen tillåter det brukar jag haka upp dörren in till köket, men så tidigt i morse kändes det kallt så jag stängde dörren och gick och la mig igen. När jag steg upp såg jag att hon hade lämnat en ”present” på mattan i verandan i form av en näbbmus men hade inte hört henne.

Förmodligen ville hon in och få sin frukost, men ringde inte på klockan som hon vanligtvis brukar. Hennes för­synta jamanden hörs inte in i sovrummet. Eller så sov jag extra tungt. Jag får återgå till babyvakten.

Dagen har varit olidligt lång. Ju fler timmar som gick, desto oroligare blev jag. Jag har förgäves lockat i flera omgångar. Om jag inte hade haft sällskap ett par timmar på eftermiddagen hade jag antagligen gått upp i limningarna. Inte ens då dök hon upp, hon som brukar vara så nyfiken på besökarna.

Ingen kisse dök heller upp till nån av dom vanliga mattiderna. I regel ses vi var tredje eller var fjärde timme åtminstone när hon känner sig sugen på mat. Men inte idag.

Framåt halv sex ringde jag fru grannen för att höra om hon hade synts till där? Junior trodde sig ha sett henne på sommargrannens brygga vid tretiden, men inte sen dess. Det var ju en tröst, men flera timmar sen. Nya lockrundor.

Antagligen hörde hon min förtvivlan när jag ropade på henne och bestämde sig för att komma en stund senare. Jag hade just bestämt mig för att diska för att distrahera min oro men släppte förstås allt jag hade för händer när hon äntligen kom in.

Hon var lika glad som vanligt när hon kom. Och vrålhungrig. Hon satte i sig två portioner i ett nafs. Sen försvann hon ut lika fort som en avlöning. Men nu visste jag ju att hon var välbehållen och kunde diska med ro i själen.

Jag inser att jag är en bedrövlig kattmatte som inte begriper att det är katten som bestämmer. Ett marsvin eller en tamkanin skulle nog passa mig bättre. :-/

av

10.8 – Lyckat

Jag har gjort lyckade inköp, nya vattenröret är lyckat, blommorna är lyckade och middagen blev lyckad.

Lyckade inköp
Idag behövde jag åka ända bort till ”stora centrum”, dvs Kimito. Dels behövde jag färgpatroner till skrivaren och dels en ny del till rörkopplingen för vattenröret till brunnen.

På disken hos ZasData stod en käck liten högtalare som använder underlaget som resonans och som hade bra ljud. Jag blev ögonblickligen kär. Sen en tid tillbaka surrar mina externa högtalare högljutt, ett gräsligt enerverande ljud när det är tyst i övrigt.

Hos Agri-Market hjälpte mig en ung man att hitta passande del till rörkopplingen och tjejerna på Multasormi var lika tjänstvilliga som vanligt. Det enda jag köpte av det jag hade markerat i broschyren var en rosa ölandstok. Och eftersom jag därmed sparade in en hel del, kostade jag på mig två utom­hus­cyklamen och en planteringskorg i stället.

Vidare till S-Market. Där skulle jag inte ha speciellt mycket förutom flytande tallsåpa, men det blev naturligtvis lite annat också. Till min glada överraskning hade dom Pågens fullkornsskorpor på hyllan så äntligen kan jag känna mig lugn över att inte bli utan. Tallsåpan glömde jag – givetvis. :-/

Lyckat vattenrör
När ”pumphuset” var färdigbyggt i fjol insåg jag att det är krångligt att fylla på vattendunkarna. Det borde jag naturligtvis ha tänkt på under byggnadsskedet, men missade det.

För att lösa problemet satte jag dit en bit trädgårdsslang som har fungerat hyfsat, men nu ville jag göra om av två skäl. Dels var slangen på tok för trång, vattentrycket gjorde att det verkligen gällde att se sig för när man skulle fylla på dunkarna, dels var den lite för kort och dels störde den knallgula färgen mig.

Jag hade alla grejer jag behövde trodde jag, men det visade sig vara fel. Den del som sitter mellan snabb­kopp­lingen och den nya slangen hade jag inte. Jag började med att försöka byta snabbkoppling, men den satt så hårt att jag inte kunde få loss den. Alltså behövde jag en ny kopplingsdel för en slangdiameter på 16 mm.

Den fick jag alltså tag på idag och har nu satt den nya, längre slangen på plats. Illgrönt är inte så värst diskret det heller, men den här slangen är bättre på alla sätt i övrigt så jag får tåla färgen.

Lyckad plantering
Den rosa ölandstoken fick en bra placering. Den gillar mycket sol och tål det mesta så den ska säkert trivas. Enligt anvisningarna blir den ca 1 m i diameter så den fick inte komma för nära gångstigen i fall nåt större fordon, typ tankbilen ska kunna ta sig förbi.

Dom blodröda cyklamen blev fina i sin vita korg tycker jag. Dom tål lite frost, men när det blir kallare får dom flytta in i verandan, alternativt in i köket om dom mot förmodan håller så länge.

Lyckad middag
För en gångs skull var jag nöjd med min matlagning. Fisken var lagom stekt och broccolin hade per­fekt konsistens. Min egenodlade potatis och ett glas vitt till satte pricken över i. 🙂