Månad: maj 2012

av

9.5 – Nyservat

Det är nytt drag i Silverpilen och jag har haft storstädning. Mia begagnar stege.

Bättre drag
Idag klockan 13 hade jag tid för byte av drivrem i Silverpilen. Åtgärden beräknades ta max 45 minuter så jag gjorde ett besök hos Kaffemoster och handlade mat under tiden.

Strax efter kvart i två var jag tillbaka på macken. Självfallet var bilen klar. Servicekillarna är makalöst duktiga på att beräkna tiden för jobben måste jag säga. 🙂

Antagligen var det ren och skär inbillning, men jag tyckte faktiskt det var bättre drag i bilen när jag åkte hem. Den gamla drivremmen var ju inte trasig så jag borde inte ha upplevt nån skillnad, men det kändes så.

Storstädning
Av lättförståeliga skäl (se gårdagens inlägg) har jag hållit mig under tak eller i skuggan resten av dagen. Därför passade det utmärkt att storstäda dasset. Jag har redan invigt det för säsongen, men alltså inte städat eller tömt komposten.

På ett par timmar var jag klar. Jag sopade, dammsög och våttorkade allt från själva ”byttan” (på utsidan) till konsten som hänger på väggarna, kompostströ är påfyllt och tidningskorgen står på sin sedvanliga plats.

Nu återstår ”bara” att tömma komposten innan jag börjar använda dasset kontinuerligt.

Fiffig kisse
Idag räknade Mia ut hur hon skulle ta sig upp till ett gammalt ekorrbo under taket i boden. Hon har länge klurat på olika lösningar, men hittills har hon inte lyckats komma på nåt bra sätt.

Det var bara en tidsfråga innan hon listade ut att hon kunde använda stegen. Min långa alu­minium­stege står lutad mot en tvärgående stock som håller upp ett förvaringsutrymme under taket och idag kom hon alltså på att hon kunde använda stegen.

Hon tittade på mig lite frågande/undrande när hon klättrade upp. Hon kanske väntade sig att jag skulle ropa nej, men då jag inget sa, fortsatte hon.

Medan hon var uppe och rotade gick jag in för att hämta kameran. Jag ville ha en bild på henne när hon klev ner. Då jag kom tillbaka hade hon redan tagit sig ner så det bidde tyvärr ingen bild. Men det kanske blir en annan gång nu när hon har upptäckt hur enkelt det är. 🙂

av

8.5 – Våryra

Jag har knottriga öron, båten i sjön och ett tungt trappsteg. Potatisen är satt och en del frön sådda.

Knottriga öron
Mina öron har fått solsting. Sen igår är baksidan alldeles knottrig och kliar förskräckligt. Först trodde jag att jag hade blivit biten av nån osynlig insekt, men efter ett par timmar i solen idag blev det etter värre, så jag antar att det rör sig om nåt slags soleksem.

För att skydda dom överhettade öronen idag tog jag på mig hatt. Den enda som befanns lämplig var min bredbrättade sommar­hatt med en chic liten tygblomma på sidan.

Den passade kanske inte så bra till sweatshirt (tidvis bh), kortbyxor och gummistövlar, men nöden har ingen lag. Jag trodde att ingen såg mig, men min tillfälliga granne hade visst spanat in mig i den underliga munderingen. Men det bjuder jag på. 😀

Båten i sjön
Uteplatsen blev ju klar på nolltid igår men resten tog längre tid. Jag blev nämligen uppmanad att jämna till marken i ena hörnet så att inte regnvattnet rinner ner och lägger sig i en pöl vid kanten på träet.

När jag var klar med grävandet vidtog städning. Förutom virkesrester, sågbock och verktyg behövde rester från cement­plattan städas bort. Det blev en hel skottkärra med material som jag ansåg lämpligt att fylla med nere i stranden.

När jag ändå var där, kom jag på att jag kunde passa på att sätta båten i sjön, så nu ligger den förtöjd på sin vanliga plats vid bryggan. Än så länge utan bänkar och åror (bilden är från 2011), det får bli när jag väl ska ut och ro.

Under båten låg förstås en massa löv som absolut inte fick ligga kvar eftersom resten av stranden är ovanligt prydlig. Det blev en fylld skottkärra till innan jag var nöjd.

Trappsteg
Innan jag gjorde kväll fick jag en strålande idé. Den stora stenen framför ingången till boden skulle ju passa utmärkt som trappsteg vid uteplatsen! Men hur i hela friden skulle jag klara av att flytta på den?

Sen tidigare hantering visste jag att det kändes som om den vägde lika mycket som jag. Att lyfta upp den i skottkärran var helt otänkbart. Sen kom jag på lösningen. Jag kunde dra den på presenningen.

Sagt och gjort. Det gick alldeles utmärkt. Till stor del tack vare att det sluttade ska erkännas. Minsta lilla gupp kändes nästan oöverkomligt. Men till slut kunde jag baxa den på plats. Riktigt bra blev det tycker jag.

 

Potatisen satt
Dagens arbetsuppgift var att vända potatislandet och sätta potatis. Förhoppningsvis inte min sista. 😉

Ett par timmar gick åt att vända jorden, snygga till kanterna och plocka bort ogräs. Sen hämtade jag solhatten och potatisen.

Sju korta fåror med 6-7 potatis i varje fåra innebar att mer än hälften av sätt­potatisen blev kvar. Jag ringde Lingongrannen för att höra om han behövde den, men han hade redan satt sin potatis och hade också överlopps.

Frösådd
När potatisen var övertäckt tog jag itu med mitt s k köksland. En mardröm efter fjolårets träda… Men efter en insats med grep och spade blev det hyfsat och bryggstigen fick mera fyllning.

Efter att ha planterat om några jordgubbsplantor som förökat sig själva, beslöt jag så lite dill och lib­sticka att börja med. Jag har inte inventerat mitt fröförråd än så jag har ingen aning om vilka frösorter jag har kvar, men om jag minns rätt finns det lite av varje att välja mellan.

av

5.5 – Arbetsdag

Det finns dom som har haft sämre väder och som har mycket sämre tur än jag.

Bildkälla: svt.se

Tjänlig väderlek
I morse var vädret dimmigt och råkallt. En snål ostlig vind gjorde inte saken bättre och tem­pera­turen låg klart under tvåsiffrigt. Först framåt fyra-tiden i eftermiddags lyckades solen leta sig fram till Udden.

Men jag hade ändå tur med vädret. I Östersund hade dom snöglopp och i norra Jämtland är det fortfarande tre meter snö(!).

Fantastisk tur
Igår kom Trollkarlen för att inspektera det förestående bygget i syrenbersån. Med sig hade han ny­fångad, rökt fisk, nypotatis (spansk) och sallad. Mums filibabba. Det händer ju inte så ofta att arbets­karlarna står för maten. 😀

Idag på förmiddagen återkom han, den här gången försedd med diverse verktyg. Det som kom till användning först var en gammal yxa för att hugga av syrenrötterna i ena hörnet av den gamla cement­­plattan. Järnspett och spade behövdes också, men det kunde jag tillhandahålla.

När underlaget var någorlunda tilljämnat började det egentliga arbetet. Och nu gick det undan. Det behövdes inte ens kiss-, rök- eller kaffepauser. Min insats bestod huvud­sakligen i att vara säll­skaps­dam, men tidvis hade jag turen att få hålla i nån brädända.

Efter diverse gemensamma uträkningar kom jag fram till att jag hade varit dumsnål… Med ytterligare två bräder skulle jag slippa skarva och så behövs ett täckbräde, så på måndag åker vi och hämtar dom. Dessutom tog skruvarna slut.

Storleken på trädäcket blir totalt 2 x 2,75 m. Det innebär att det återstår en bra bit av varje bräda på 3,90 m. Dom bitarna såg jag genast behov av, men i stället för ett vingligt trappsteg blir dom en trall framför bryggan kom vi fram till.

Trollkarlen kom också med ett annat, ypperligt förslag. Trallen fästs med gångjärn i bryggan så kan jag fälla upp den till vintern i stället för att vara tvungen att lyfta bort den. Smart kille. Vilken himla tur att jag bara känner såna. 🙂

Middagsrepris
Gårdagens digra måltid räckte mer än nog till en middag idag också och smakade lika bra som igår. Fast idag tillkom förrätt. Min tillfälliga granne knackade på igår kväll och överräckte hemgravad lax i skivor som vi dekorerade var sin rågbit med.

Visst har jag en fenomenal tur?

av

3.5 – Nya bollar, tack

På grund av ett lätt handikapp höll jag mig till lättare sysslor igår, idag har Silverpilen fått ny ljud­dämpare och jag har fått varuleverans.

Lätt arbete
Igår hade jag riktigt ont i handleden. Antagligen är ryck- och slitmuskeln överarbetad eller så har jag gjort nåt felaktigt tryck- och vridmoment. 😉

För att skona den från ytterligare plåga nöjde jag mig med lite räfsning och nyplantering, avrundat med tvätt av taket på hammocken. Sen var det dags att stoppa i sig lite mat och åka i väg till foto­vandringen.

Utöver mig och vandringsledaren deltog ett ungt, nyinflyttat par. Sorgligt dålig uppslutning. Men det gjorde inget för min del, jag avskyr gruppaktiviteter så jag var bara tacksam över att slippa ingå i en stor skock.

Rundan på en och en halv timme resulterade i ett 60-tal bilder i min kamera, övriga hade säkert minst lika många. Jag har svårt att hitta motiv ”på beställning” och kände mig lite stressad över att inte få lulla på i min egen takt. Den publicerade bildfångsten kan du se här.

Tack vare en av deltagarna fick jag mig ett gott skratt idag – hon hade passat på att plåta mig när jag med en fimp i mungipan fotograferar ett fiskkadaver med min vanliga enhandsfattning.

Ny ljuddämpare
Efter lunch åkte jag till macken i Dalsbruk. Idag skulle Silverpilen få ny ”livrem” och ljuddämpare bak. Det bidde bara ljuddämpare. Ingen av drivremmarna dom hade hemma passade min unika pärla så jag bokade en ny tid nästa vecka.

Varuleverans
Idag på förmiddagen ringde en kille från Varutjänst och aviserade leverans under eftermiddagen. Sen frågade han: ”Tänker du skarva?”.

Jag brukar för det mesta hålla mig till sanningen, men vissa överdrifter förekommer ju då och då. Fast nu var det inte det han menade förstås. Han syftade på längden på bräderna. Jag behöver max 2,80 m och virkeslängden var 3,90 m så han ville bespara mig onödigt virke och kost­nad. Juste kille.

När jag kom hem från macken låg bräderna prydligt staplade på gräsmattan och trappmöblemanget stod intill. För att bräderna inte ska ”slå sig” innan bygget blir av, hämtade jag några gamla taktegel som underlag och radade om dom.

Jag kunde ha besparat mig besväret. Dom var redan ”slagna”. Mitt ex (som är sågverkstekniker) skulle aldrig godkänna den kvalitén, men förmodligen är virket så fuktigt att det ändå går att få till. Ägaren på Varutjänst tipsade mig nämligen om att lägga bräderna kant i kant ”för till midsommar har dom ändå krympt så mycket så det blir lagom stora springor”. Det är priset man får betala för billiga inköp.

av

1.5 – Sorgligt och festligt

Igår fick jag en ”specialpresent” av Mia och var på fest.

Specialpresent
Igår på förmiddagen hajade jag till när jag släppte in Mia. På mattan låg en orm. Jag såg mest av mön­stret på magen och trodde i hastigheten att det var en huggorm innan jag fick syn på dom gula ”öronen”. Ormen fick ligga kvar tills jag var på väg ut bestämde jag.

Då jag gick ut låg ormen i en annan position. Antingen hade den rört på sig eller så hade Mia flyttat på den. Med en bit hushållspapper tog jag tag om huvudet, bar ut den och slängde in den bland syrenerna. När den landade tyckte jag att den rörde sig, så jag började undra om den faktiskt var död?

Innan jag åkte till butiken tog jag en titt. Ormen var spårlöst försvunnen.

Några timmar senare upptäckte jag att Mia lekte med den framför rhododendron-busken. Hon hade alltså letat rätt på den och nu rörde den sig alldeles bestämt! Hur i all världen var det möjligt?

För att den skulle slippa plågas ytterligare klippte jag av huvudet med sekatören. Den var inte så vass som jag trodde, så huvudet satt fortfarande kvar och reflexerna gjorde att den vred på sig men jag tog för givet att den var död.

Mia fortsatte trots det att leka med den en lång stund. Och varje gång hon puttade till den rörde den sig?! Ormar måtte ha oerhört starka och långlivade reflexer.

Bildkälla: http://azahar-sevilla.com/tapas-tours/

Fest
Igår kväll var jag bjuden på fest. Efter en inledande ”bubbelskål” för att fira vårens ankomst, uppmanades gästerna ta för sig från ett dignande bord med tapas.

Oj, vilket urval! Hemlagad tortilla, zucchini med getost, räk-, tomat och kycklingsallad, skinka med melon, fårost, aubergine med honung, marinerade champinjoner, etc, etc. Mycket och gott och en trevlig kväll i trevligt sällskap.

Innan jag gick insisterade värdinnan på att jag skulle ha en ”doggybag”, så idag har jag fått njuta av läcker­heterna en gång till. 🙂